Viktor Åkerblom läser: Käre ledare - min flykt från Nordkorea av Jang Jin-sung med start 7 september kl 11.35. Författaren är poet och musiker. Han tillhörde den politiska makteliten och var Kim Jong Il:s favoritpoet. Kim Jong Il upprepade ofta sentensen: ”Jag styr genom musik och litteratur.”
I kraft av sin ställning hade Jang Jin-sung tillgång till utländsk litteratur och sydkoreanska tidningar. När han tvingades fly ifrån landet 2003 jagades han länge både från nordkoreanskt och kinesiskt håll. Numera lever han i Sydkorea. Diktatorn dog 2011, men den verkliga makten ligger inte hos partiet, militären eller Kim Jong Un utan hos Departementet för organisation och vägledning.
torsdag 3 september 2015
Ny radioföljetong
Etiketter:
Jang Jin-sung,
Käre ledare,
Nordkorea,
P1,
Radioföljrtongen,
SR,
Viktor Åkerblom
onsdag 2 september 2015
Smakfullt!
Smakfullt . En trädgård full av frukt, bär, nötter och kryddor av Karin Eliasson och Charlotte Gawell.
Karin Eliasson är trädgårdsmästare och konstnärlig ledare på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Hon har
också arbetat på Rosendals trädgård och skriver i Trädgårdsliv och för Odla.nu. Charlotte Gawell fotograferar främst mat, människor och trädgård. Smakfullt handlar om ekologisk odling av såväl gamla beprövade favoriter som sorter som tagits fram på senare år. Boken tar bara upp växter som återkommer från år till år och som lämpar sig för det nordiska klimatet. Man får planeringstips, råd om beskärning och steg-för-steg - beskrivning av hur odlingen går till. Frukt- och bärväxter kan bli häckar och bersåer och skuggande klättrare i trädgårdar och rumsbildande spaljeväxter Blåbär och liljekonvaljer kan bli marktäckande matta i lundmiljö. Ett och annat recept finns med, som till exempel päronsylt med kardemumma och ingefära.
Smakfullt är ett gediget arbete; en högklassig produkt från Norstedts förlag.
Etiketter:
Charlotta Gawell,
Karin Eliasson,
Norstedts förlag,
Smakfullt,
Trädgård,
Trädgårdsböcker
tisdag 1 september 2015
Ungerskt mästerverk
1924 kom den ungerske författaren Dezsö Kosztolánys bok Lärkan ut.
I en liten ungersk stad bor Antonia och Akos Vajkay med sin dotter Lärkan. Föräldrarna är 57 och 59 år och Lärkan är 35. Hon är ful och ogift och saknar charm. Hon sköter om sina föräldrar med kvävande omsorger och de i sin tur fladdrar omkring henne med överdriven ängslan. De lever ett enformigt, stillsamt liv lite vid sidan av de andra människorna i staden. Året är 1899. Man talar om Dreyfusaffären och går till stationen för att se på folk som reser och anländer. Så händer det sig att Lärkan ska åka och hälsa på släktingar på slätten. Stort elände! Hur ska de klara sig utan varandra i en hel vecka? När Lärkan gett sig iväg går föräldrarna ut och äter, de går på teater, Antonia hälsar på väninnor och Akos träffar pantrarna, ett sällskap gamla pojkar, som träffas, spelar kort, äter , dricker och hittar på dumheter frampå småtimmarna. Akos får egentligen inte dricka och röka cigarrer för sin läkare, men det gör han nu. Antonia köper en krokodilskinnsväska till teaterbesöket. Kort sagt: De roar sig kungligt. När Lärkan är på väg hem städar föräldrarna undan alla spår av sina utsvävningar och gör sig beredda att återta sina roller. Lärkan har en duva i en bur med sig hem. Hon har tillbringat tiden på landet med att längta hem. Nu ska hon ta itu med matlagningen så att föräldrarna slipper gå ut och äta. Här ligger mycket under ytan som aldrig blir uttalat. Författaren är en god psykolog och han är duktig på metaforer. Han beskriver ofta omsorgsfullt hur människor ser ut och då är han brutalt uppriktig. Det som ofta beskrivs väldigt ingående är också måltiderna. Akos beställer till exempel i sitt lössläppta tillstånd gulaschsoppa som sugs upp till minsta droppen med bröd. Efter det blir det kalvbringa och vaniljnudlar. Allt sköljs ner med öl och måltiden avrundas med emmenthaler och ett par äpplen.
Med förord av Péter Ezterházy
Översättning: Maria Ortman
Bokförlaget perenn
I en liten ungersk stad bor Antonia och Akos Vajkay med sin dotter Lärkan. Föräldrarna är 57 och 59 år och Lärkan är 35. Hon är ful och ogift och saknar charm. Hon sköter om sina föräldrar med kvävande omsorger och de i sin tur fladdrar omkring henne med överdriven ängslan. De lever ett enformigt, stillsamt liv lite vid sidan av de andra människorna i staden. Året är 1899. Man talar om Dreyfusaffären och går till stationen för att se på folk som reser och anländer. Så händer det sig att Lärkan ska åka och hälsa på släktingar på slätten. Stort elände! Hur ska de klara sig utan varandra i en hel vecka? När Lärkan gett sig iväg går föräldrarna ut och äter, de går på teater, Antonia hälsar på väninnor och Akos träffar pantrarna, ett sällskap gamla pojkar, som träffas, spelar kort, äter , dricker och hittar på dumheter frampå småtimmarna. Akos får egentligen inte dricka och röka cigarrer för sin läkare, men det gör han nu. Antonia köper en krokodilskinnsväska till teaterbesöket. Kort sagt: De roar sig kungligt. När Lärkan är på väg hem städar föräldrarna undan alla spår av sina utsvävningar och gör sig beredda att återta sina roller. Lärkan har en duva i en bur med sig hem. Hon har tillbringat tiden på landet med att längta hem. Nu ska hon ta itu med matlagningen så att föräldrarna slipper gå ut och äta. Här ligger mycket under ytan som aldrig blir uttalat. Författaren är en god psykolog och han är duktig på metaforer. Han beskriver ofta omsorgsfullt hur människor ser ut och då är han brutalt uppriktig. Det som ofta beskrivs väldigt ingående är också måltiderna. Akos beställer till exempel i sitt lössläppta tillstånd gulaschsoppa som sugs upp till minsta droppen med bröd. Efter det blir det kalvbringa och vaniljnudlar. Allt sköljs ner med öl och måltiden avrundas med emmenthaler och ett par äpplen.
Med förord av Péter Ezterházy
Översättning: Maria Ortman
Bokförlaget perenn
Etiketter:
Dezso Kosztolány,
Lärkan,
Maria Oerman,
perenn förlag,
Ungersk litteratur
måndag 31 augusti 2015
Tematrio - facklitteratur
I veckans tematrio efterfrågar Lyran vad vi läser för fackböcker. Det får gärna anknyta till den "professionella sfären". Om ni inte läser så mycket jobbrelaterat kanske ni har andra favoriter att berätta om.
1. Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Författaren är en av världens mest framstående litteraturkritiker och han förtröttas aldrig i sin kamp för läsande. Många hatar honom men ännu flera älskar honom. Jag läste, retade upp mig i vissa lägen och höll med i andra. Men jag roade mig kungligt hela tiden. 2017 kommer en ny bok av HB. Varför läsa och hur är titeln.
2. Fredrika Bremer av Carina Burman. Författarbiografier är otroligt intressanta. Utöver fakta om huvudpersonen får man ofta ganska mycket av kulturhistoria och hur man tänkte under den aktuella tiden och vilka som rörde sig i vilka kretsar. Carina Burman biografi om Fredrika Bremer är ett strålande exempel på en givande biografi.
3. Så gör jag. Konsten att skriva av Bodil Malmsten. Boken handlar om att skriva, men den kan också var till stor glädje för en läsare.Bodil Malmsten har många resoluta råd och anvisningar att dela med sig av. Hör här: "Ta ut glädjen i förväg! Och det gäller allt! Thomas Bernhard - metoden = överdriftsmetoden. Överdriv, värdera och polarisera." Ovärderligt att veta för dem som skriver. Och läser.
1. Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Författaren är en av världens mest framstående litteraturkritiker och han förtröttas aldrig i sin kamp för läsande. Många hatar honom men ännu flera älskar honom. Jag läste, retade upp mig i vissa lägen och höll med i andra. Men jag roade mig kungligt hela tiden. 2017 kommer en ny bok av HB. Varför läsa och hur är titeln.
2. Fredrika Bremer av Carina Burman. Författarbiografier är otroligt intressanta. Utöver fakta om huvudpersonen får man ofta ganska mycket av kulturhistoria och hur man tänkte under den aktuella tiden och vilka som rörde sig i vilka kretsar. Carina Burman biografi om Fredrika Bremer är ett strålande exempel på en givande biografi.
3. Så gör jag. Konsten att skriva av Bodil Malmsten. Boken handlar om att skriva, men den kan också var till stor glädje för en läsare.Bodil Malmsten har många resoluta råd och anvisningar att dela med sig av. Hör här: "Ta ut glädjen i förväg! Och det gäller allt! Thomas Bernhard - metoden = överdriftsmetoden. Överdriv, värdera och polarisera." Ovärderligt att veta för dem som skriver. Och läser.
Matiné!
Efter en roman av Margit Söderholm 1943.
I rollerna bl. a. Mai Zetterling, Alf Kjellin, Ulf Palme, Inga Landgré och Hilda Borgström
Matiné i SVT1 kl 14.00 idag. Inga vilda hästar kan hindra mig från att ta plats framför TV:n. Ska bara göra en äppelpaj först.
Etiketter:
Driver dagg,
faller regn,
Margit Söderholm,
SVT1
söndag 30 augusti 2015
En smakebit på søndag
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi läser just för tillfället. Enda regeln: No spoilers! HÄR finns alla smakebitarna.
"De gick genom poppelallén, den enda asfalterade gatan i Sárzeg, som ledde direkt till stationen, gick som de brukade på sin dagliga promenad: Lärkan i mitten, modern till höger, fadern till vänster. ---
Ákos Vajkay pratade inte utan lunkade tyst. Han såg på sin dotter. Hon var klädd i en enorm hatt med urmodiga mörkgröna fjädrar och en tunn klänning, och för att skydda sig mot hettan hade hon fällt upp sitt rosa parasoll som silade ett skarpt ljus över hennes ansikte. Lärkan var en bra flicka, en mycket bra flicka, det var vad Ákos sa både till sig själv och andra. --- Han hade aldrig förstått sig på kvinnor men han kände tydligt att hans dotter var ful. Nu var hon inte bara ful utan vissnad, gammal, en riktig ungmö. Det var först i det rosiga skenet från parasollet detta blev uppenbart. Som en larv under en rosenbuske, tänkte han. Han travade på i sin musgrå kostym..."
Från sidorna 22 och 23 i Lärkan av Dezsö Kosztolányi
"De gick genom poppelallén, den enda asfalterade gatan i Sárzeg, som ledde direkt till stationen, gick som de brukade på sin dagliga promenad: Lärkan i mitten, modern till höger, fadern till vänster. ---
Ákos Vajkay pratade inte utan lunkade tyst. Han såg på sin dotter. Hon var klädd i en enorm hatt med urmodiga mörkgröna fjädrar och en tunn klänning, och för att skydda sig mot hettan hade hon fällt upp sitt rosa parasoll som silade ett skarpt ljus över hennes ansikte. Lärkan var en bra flicka, en mycket bra flicka, det var vad Ákos sa både till sig själv och andra. --- Han hade aldrig förstått sig på kvinnor men han kände tydligt att hans dotter var ful. Nu var hon inte bara ful utan vissnad, gammal, en riktig ungmö. Det var först i det rosiga skenet från parasollet detta blev uppenbart. Som en larv under en rosenbuske, tänkte han. Han travade på i sin musgrå kostym..."
Från sidorna 22 och 23 i Lärkan av Dezsö Kosztolányi
Etiketter:
Dezsö Kosztolányi,
En smakebit på søndag,
Lärkan
lördag 29 augusti 2015
Att lämna och att hämta
Cilla Naumann, journalist och författare född 1960, har alltid vetat att om hon skulle skriva något självbiografiskt så skulle det handla om adoptionen av tre barn, två pojkar och en flicka, från Colombia. I Bära barnet hem följer vi henne och äldste sonen Adam på en resa till Bogotá. Adam ska träffa sin biologiska mor, Magda, och författaren ska möta kvinnan hon tycker sig stå i skuld till. Naturligtvis fruktar hon mötet. I Sverige har hon sin åldriga mor, som börjar förlora kontakten med verkligheten. Författaren har blivit mamma till sin mamma. I en parallell berättelse möter vi den föräldralösa Ana som lämnats i en grön filt på trappan till ett kloster. Nunnorna tog hand om henne tills hon vid arton års ålder skickades till en hushållsskola. Därefter har hon arbetat som hemhjälp. När vi träffar på henne arbetar hon i en rik familj med tre barn, alla flickor. Nu väntar man en son. Ana längtar till barnets födelse. Mateo, som barnet kommer att heta, blir så gott som Anas eget barn. Modern lämnar honom tidigt ifrån sig och börjar förvärvsarbeta. Visserligen med utpumpad bröstmjölk i kylskåpet och tusen föreskrifter, men den kroppsliga närheten till modern lämnas därhän. Förlusten är moderns. Ana ger Mateo allt; sin tid, sin kärlek, sin uppmärksamhet och sin närhet. Ana grubblar mycket över sitt ursprung. Författaren undrar över sitt. Hon upptäcker att mycket slarviga anteckningar har förts vid hennes brådstörtade födsel. Vad vägde hon? Hur lång var hon? Var föddes hon? I Enskede eller Varberg? Cilla Naumanns roman utforskar begreppet moderskap och väcker många tankar. Och ett är säkert. Författaren är så mån om sina barn som någonsin en biologisk mor. Bokens vackra och kongeniala omslag är en detalj av Karin Broos (Alma Löv Museum) målning Tjärn.
Karin Broos: Tjärn. Bilden är lånad |
Etiketter:
Adoption,
Alma Löv Museum,
Bära barnet hem,
Cilla Naumann,
Karin Broos,
Tjärn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)