Naoko och Ruth

A Tale for the Time being eller En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki, vars mor är japanska, handlar mycket om synen på begreppet tid; från zenbuddhism till kvantmekanik. Naoko, japansk tonåring, sitter i Tokyo på Fifi´s Lovely Apron French maidcafé och skriver dagbok. På andra sidan Stilla havet på en ö i kanadensiska British Columbia sitter författaren Ruth och skriver på sina memoarer. Flickan Nao har blivit tvungen att flytta ifrån Sunnyvale i USA efter dotcom - kraschen 2000 där hennes far fick sparken och familjen måste flytta tillbaka till Japan. I skolan är hon kraftigt mobbad, fadern är självmordsbenägen och modern inser att det är hon som måste försörja familjen. Nao tänker sig att hon ska skriva sin gammelmormor Jikos biografi, men så blir det inte. Jiko är 104 år, en vis, skallig och radikal nunna med ett äventyrligt liv bakom sig. Det är hos henne och zenbuddhismen som Nao hämtar kraft. Jikos son, Haruki I, studerade filosofi och franska men tvingades att utbilda sig till självmordsbombare. Han älskar att flyga, men hatar kriget och han blir självmordsbombare på sitt eget subversiva sätt.  Naos far, Haruki II, är en loser (i Naos ögon) som inte ens lyckas ta livet av sig trots upprepade försök. Vad hon inte vet är att han är en samvetsöm person som följt sitt eget samvete och fått ta konsekvenserna av det. Han är mycket förtjust i sin dotter och man kan undra varför han inte talar med henne. Säkert rör det sig om den japanska skamkulturen. Ruth hittar en dag ett par år efter jordbävningen och tsunamin i Japan 2011 en dagbok och några brev i en Hello Kittyväska i en fryspåse på stranden på den ö där hon och maken Oliver bor. Dagboken har ett omslag där det står Á la recherche du temps perdu. Nao har valt det omslaget för att ingen skulle komma på att stjäla en bok med den titeln. Ruth läser och blir väldigt engagerad. Hon känner sig kosmiskt förbunden med Nao och hennes far. Oliver påminner henne om tidförskjutningen. Ruth tror att hon ska hinna rädda Nao ifrån att begå det självmord hon hotar med. Talrika referenser till japanskt liv och zenbuddhism; aktuella företeelser som utfiskning, skogsskövling och sopkontinenter i haven gör romanen ännu mer engagerande. Datorerna gör att japanska barn i allt lägre grad lär sig kanjitecknen; uteliggarna i Uenoparken; hikikomori, människor som isolerar sig i hemmen av skam över att vara arbetslösa; den höga självmordsstatistiken bland arbetslösa och ungdomar som inte orkar med det pressande tempot i skolan är problem i Japan och får sin rättmätiga plats i romanen. En saga om tiden är ingen eländesskildring. Den är poetisk, filosofisk, humoristisk och alldeles underbar. Det finns en litteraturförteckning i slutet av boken samt ett antal bilagor som förklarar Ögonblick enligt zen, kvantmekanik och experimentet med Schrödingers katt. Bl. a. En bok helt i min smak och som jag då naturligtvis rekommenderar åt många. Övers.: Molle Kanmert Sjölander. Bokförlaget Forum.

 Kanji - tecknet för att leva. Det var det enda Jiko skrev i sitt testamente. Och så här långt är det det enda kanjitecken jag kan...

Top Ten Tuesday

THE BROKE & THE BOOKISH:
August 11: Top Ten Authors I've Read The Most Books From (for some reason I thought we did this already but appears that we just did authors we OWN the most books from)

  1. Walter Farley,  the books about The black stallion
  2. Helen Wells, Cherry Ames, nurse
  3. Elizabet George, the books with Thomas Lynly and Barbara Havers
  4. Robert Goddard, an English mystery thriller - writer
  5. Doris Lessing, needs no presentation
  6. Margaret Drabble, long ago I read most of her books
  7. Virginia Woolf, always there
  8. Iris Murdoch, for many years long ago I read every title from her pen

  9. Thomas Hardy. I´ve read his novels and poems for years
10. Kerstin Ekman. I like all her writings (with the exeption for two titles). Her use of the language is marvellous and she has a special sense for nature.

Sån´t en kan äta

Veckans TEMATRIO ska innehålla titlar med något ätbart i har Lyran bestämt.
Det är bara att lägga pannan i djupa veck och fundera. En är lätt för att jag just fått hem den ifrån biblioteket eftersom jag läser en annan av samma författare.

1. Ett år med kött av Ruth Ozeki. Även utgiven med titeln Min amerikanska hustru. Jane får i uppdrag att för japansk TV göra ett program om amerikansk matkultur. Hon reser runt i USA, kommer i luven på sin macho-chef och upptäcker hemska saker inom köttindustrin. Amerikanskt kontrasteras mot japanskt; konservativt manligt mot modernt kvinnligt.
2. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café av Fannie Flagg. Vem minns inte den varmhjärtade berättelsen om de två damerna som startade ett kafé som också är berättelsen om vänskap och social samvaro.

3. In the Miso Soup  av Ryu Murakami. Kunde inte motstå titeln även om jag tycker att detta är en rå bok. Det är inte första gången jag ryggat inför en roman av denne författare. I korthet handlar boken om den unge Kenji som guidar västerländska turister genom Tokyos "sleazy nightlife"; sådant som de inte gärna hittar på egen hand.

En smakebit på søndag

 

Slut på semestern! Flukten fra virkeligheten, norska Maris bokblogg, är tillbaka och så också läsutmaningen En smakebit på söndag. Enda regeln - No spoilers! när du bjuder andra läsare på ett smakprov av vad du just läser.

"Hej! Jag heter Nao, och jag är en närvarande. Vet du vad en närvarande är? Inte? Då ska jag berätta det. En närvarande är en som lever i tiden, det vill säga du och jag och varenda en av oss som är eller har varit eller kommer att vara. För egen del sitter jag just på ett french maidkafé i Akibara, elektronikkvarteren (i Tokyo), och lyssnar på en sorgsen chanson som spelas någon gång i ditt förflutna som också är mitt nu. Jag skriver det här och är nyfiken på dig, som är nånstans i min framtid. Och om du läser det här kanske du börjat bli nyfiken på mig också. --- Vem är du och vad gör du? Står du och håller dig i en stropp i en tunnelbanevagn i New York eller ligger du i din jacuzzi i Sunnyvale? Solar du på en strand i Phuket eller får du pedikyr i Brighton?--- Har du katt och sitter den i knät på dig? Luktar den cederträ och frisk luft om pannan? Egentligen spelar det inte så stor roll för när du läser det här kommer allt att vara annorlunda och du kommer att vara nånstans var som helst och bläddra förstrött i den här boken, som råkar vara min dagbok från mina sista dagar på jorden, och fundera på om du ska läsa vidare."

Ruth Ozeki, En saga om tidens väsen, sid 9. Bokförlaget Forum. Övers: Molle Kanmert Sjölander.

"En saga om tidens väsen är en roman som rör sig mellan fantasi och verklighet, både djupt allvarlig och full av humor i sin betrktelse över tiden och historien", står det på baksidan.

Vem är Dorthe Nors?

Inte visste jag vem Dorthe Nors är förrän jag läst augustinumret av Vi läser, som Hannele tipsade om. Dorthe Nors är enligt Vi läser "en av världens just nu hetaste novellister"! Hon är danska och har kommit dit hon är genom att bl. a. läsa en rad svenska författare. P. O. Enquists pris har hon också fått. Novellsamlingen Kantslag och romanen Minna kom på svenska i juli i en volym. Redaktionen utnämner tvärsäkert Marilynne Robinsons roman Lila till en framtida klassiker.  Yukiko Duke gör en intressant och rejäl intervju med den engelske författaren Ian McEwan.
Books&Dreams 2015:2 handlar om deckare. Mer spänning i livet! Mer läslyx i livet! 13 - 16 augusti är det Crimetime Gotland i Visby, Sveriges nyaste deckarfestival. Kan kombineras med en sensommarkryssning. Mons Kallentoft, som bor på Mallorca, intervjuas ingående liksom Belinda Bauer och "barnens ohotade deckarkung" Martin Widmark. Vi får veta att den nya vägen till läsarna går genom egenutgivning och att den norska deckardrottningen Anne Holt tycker att livet blivit bättre. En kul grej är att den svenska mangatecknaren Åsa Ekström fått ett album publicerat i Japan, mangans hemland. I en kort intervju förklarar Jussi Adler - Olsen att författare visst inte är introverta! Bokguiden bjuder på 56 korta boktips.

Edita Morris och Hiroshimapriset

Idag för sjuttio år sedan släpptes en atombomb över Hiroshima av ett ensamt bombplan, Enola Gay, en B - 29 Superfortress. Förödelsen blev stor och återverkningarna sträcker sig fram till våra dagar. Tre dagar senare, den nionde augusti, bombades Nagasaki. I Japan hedras offren från dessa händelser tillsammans med tillresta dignitärer från ett hundratal länder. Människor som överlevt bomben, s. k. hibakusha, berättar sina minnen.Hiroshimapriset, ett av världens största fredspriser instiftades av makarna Edita och Ira Morris,  med  intäkterna från Edita Morris storsäljande roman, Hiroshimas blommor, som grundplåt. Edita Morris, född Toll,  hade svenskt påbrå och växte delvis upp hos sina morföräldrar i Skåne. Hon gifte sig med Ira Morris och levde societetsliv i olika delar av världen. Under vissa tider levde hon ihop med den svenske konstnären Nils Dardel och det var denne som uppmanade henne att skriva. Sonen, Ivan Morris, blev Japan - kännare och gifte sig med en japanska. Hans rapporter om konsekvenserna av bombningen av Hiroshima och Nagasaki kom makarna Morris att engagera sig för fred och mot kärnvapen. Monica Braw, professor i japansk historia och författare skriver på en biografi om Edita Morris, som levde mellan 1903 och 1988. Monica Braws doktorsavhandling, American censorship of the atomic bombings of Hiroshima and Nagasaki, handlar om bombningen liksom romanen Överlevarna. Hon har också skrivit dagens Under strecket i SvD, Litterär kamp mot nya atombomber. Läs hela HÄR! 

Annorlunda kokböcker

Yotam Ottolenghi föddes i Jerusalem 1968. Han utbildades vid universitetet i Tel Aviv och Le Cordon Bleu. Av The Guardian fick han uppdraget att skriva om vegetariska recept, något som föreföll honom problematiskt eftersom han inte är vegetarian själv. Det tycks i alla fall ha gått jättebra. 2011 kom Plenty : vegetariska rätter (2012 på svenska).  Den har blivit något av  en kultbok. 2014 (2015 på svenska) kom uppföljningen Plenty more: 150 nya gröna recept. Jag har provsmakat den här rätten med franska linser. Plenty more ligger redan min kundvagn. Yotam Ottolenghi har flera restauranger i London och han har fått fina priser för sin internationella kokkonst, för sitt speciella sätt att använda grönsaker och kryddor.