Ny radioföljetong 2 juni

Den 2 juni Börjar Lars Anderssons roman om den legendariske spelmannen Lomjansguten som radioföljetong. Det är Björn Söderbäck som läser.
Per Jönsson Lumiainen föddes 1816 i Gräsmark i Värmlands finnbygder och blev känd som den legendariske fiolspelmannen Lomjansguten. Hans musik har gått i arv från spelman till spelman, och i sommar återuppstår han på Östanås teaterscen som omvandlat Lars Anderssons roman till pjäs.
Musik blir det förstås - i Radioföljetongen tolkas Lomjansgutens musik av Tobias Andersson (som för övrigt är son till Lars Andersson).

Precis så bra som alla säger!

Jag brukar alltid känna mig lite skeptisk till böcker som plötsligt höjs till skyarna och inte läsa dem förrän dammet lagt sig. Men The Girl on the Train är precis så bra som alla sagt och säger. Jag sällar mig till hyllningskören. Rachel Watson, skild från tjusige Tom, numera gift med Anna, är huvudkaraktären. Hon är lätt alkoholiserad, ensam, olycklig och arbetslös och bor på nåder i ett rum hos en väninna. Hon har svårt att komma över Tom.  Varje morgon och kväll åker Rachel med tåget till och från det arbete hon inte längre har.  Hon iakttar då människor som bor på hennes gamla gata och en vacker dag ser hon något som hon tveklöst tolkar på sitt eget fantasifulla och/eller lätt berusade sätt. Och därmed är hela historien igång. Berättelsen förs framåt genom tre berättarröster; Rachels, Annas och Megans. Megan är gift med Scott och hon hjälper Anna och Tom med deras baby. Här är det viktigt att inte avslöja mer. Men jag kan säga att The Girl on the Train läser sig själv. Den är så spännande att man blir alldeles uppslukad. Paula Hawkins väver skickligt en intrikat väv och jag börjar tänka i termer som personlighetsklyvning, minnesluckor och vanföreställningar. (Min fantasi är det inte heller något fel på.) Och Paula Hawkins får ihop det på slutet på ett fullt trovärdigt sätt. The Girl on the Train skulle bli en utmärkt film.

Njaaa...

Det gick fort och lätt att läsa All inclusive av Hans Gunnarsson. Och jag ville verkligen veta hur det gick för den stackars misslyckade, medelålders författaren C.G. som inte publicerat sig på länge och som börjar få alkoholproblem. Han får svar på en annons han skrivit på fyllan och får ett oerhört förmånligt erbjudande. Han ska resa till Guadeloupe i Västindien och "förpacka och kommunicera själva resmålet i skönlitterär form".  All inclusive, tillgång till bil och skrivarlya när han återvänder till Sverige för själva skrivandet ingår i överenskommelsen. Uppdragsgivare är Roffe Boman utan h som marknadsför sin bror Rubens bolag Slöresor AB. Det ska inte vara reklamtexter utan en myllrande, kalejdoskopisk kollektivroman. "Ett charterturismens prosaiska kväde." Roffe har tänkt utanför boxen, typ. Men ganska snart rinner han ut i kulissen. In på scenen träder istället Boris från Bagis som någon sorts underhuggare till Roffe. C.G. är måttligt road, men det uppstår ändå något liknande vänskap. Under tiden iakttar C.G. alla olika slags semesterfirare som har det gemensamt att de är ganska sorgliga, ledsna och ensamma. God ekonomi tycks inte hjälpa mycket. C.G. hör förvisso själv till dessa olyckliga. Dessutom träffar han på sin argaste kritiker, Alice Westerberg - Vitling, men hon tycks inte ens kännas igen honom. Under läsningen hör jag pessimistkonsulten Ronny Eriksson för mitt inre öra med devisen "Det är aldrig för sent att ge upp". Ibland är jag snubblande nära att tänka på Semesterresan. Träffsäkra iakttagelser, tragikomiska händelser, situationskomik och en hel del litterära referenser piffar upp anrättningen, men om jag ska åka på solsemester så inte blir det till Guadeloupe! Hans Gunnarsson säger att han bjuder på att bli förväxlad med den dystre C.G. och att man läser All inclusive som en metaroman. Omslagsbilden lockar inte direkt till läsning men illustrerar innehållet väl. Och - mannen längst fram i bilden - är det inte Hans Gunnarsson himself??? 
Har någon annan läst? 

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish: May 26: Ten Books I Plan To Have In My Beach Bag This Summer or Ten Books I Think Make Great Beach Reads.
Here is my mix of classics, cosy crime and some more unread titels from my shelves
  1. Harry Potter and the Philosopher´s Stone. Finally!
  2. Louise Penny, The Nature of the Beast. I´m very fond of Armand Gamache

  3. Margie Orford, Blood Rose. South Africa
  4. Agnes Smedley, Daughter of Time. Classic
  5. Haruki Murakami, The wind up Bird Chronicle. A Classic to be.
  6. Kate Morton, The Distant Hours. Mystery.
  7. Jacqueline Winespear, Pardonable Lies. A Maisie Dobbs Mystery
  8. Jo Baker, Longbourn. The servants story from Pride and Prejudice
  9. Lionel Shriver, The Post - Birthday World

10.  Naomi Moriyama, Japanese Women don´t get old or fat: Secrets of my   Mother´s Tokyo Kitchen

Mors dag

Presenter på Mors dag  - att ge eller få är ämnet för Lyrans tematrio. Ett smart sätt att hinta lite. Jag behöver inte tänka så länge.
1. Eftersom jag tänker sitta ute och läsa hela sommaren skulle jag verkligen behöva ett par läsglasögon med solskydd.

2. En läsplatta har jag länge önskat. Det går jättebra med en liten iPad också. 
Jag är inte besvärlig.

3. A God in Ruins av Kate Atkinson. Om jag förstår saken rätt knyter den an till Life after Life.

Annars går det bra med puss och kram och telefonsamtal.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar varje vecka med En smakebit på søndag. Vi ombeds dela med oss av det vi just nu läser.
Enda regeln: No spoilers!

"Det fanns inte tillstymmelse till ljusning i sikte. Den usla ekonomin låg som ett konstant orosmoln över honom. Någon brödskrivare hade han aldrig varit, med undantag för ett kortare förnedrande äventyr i filmbranschen, och de inkomster han drog in genom diverse korrektur-, lektörs- och redaktörsjobb var allt annat än regelbundna. Som så många andra behövde han ett fast jobb, vilket som helst. Vem som nu ville anställa en författare som inte satt sin fot på den öppna arbetsmarknaden på över tjugo år. Därför den där radannonsen, som han plitade ner på fyllan och lät publicera i  några utvalda tidningar och annonssajter på nätet, inklusive Blocket, med den hårdblundande nyktra förhoppningen om att kanske ändå bli förstådd på rätt sätt. Och rätt eller fel, det var så han kom i kontakt med Roffe."   
Och Roffe, Roffe Boman utan h,  det är en filur! Men det verkar som om han skulle få fart på CG. Smakebiten kommer ifrån sidorna 12 och 13 i All inclusive av Hans Gunnarsson.

Körmöte och Sverigepremiär av Literas loquendi

Bilden är lånad från Västermalms församlings hemsida

Fin konsert med Ulrika Eleonora kyrkokör från London som sjöng tillsammans med Ulrika Eleonora kyrkokör ifrån Kungsholms kyrka i Stockholm under ledning av Britta Snickars och Carina Einarson. Pianisten Johan Hugossons komposition, Literas Loquendi (talande brev), spelades för första gången i Sverige. Stycket är skrivet för blandad kör, piano, slagverk och stråkorkester och det fungerade väldigt fint tillsammans. Körerna sjöng också ett knippe engelska och svenska sånger, av bland andra John Rutter, Howard Goodall, Hugo Alfvén och Waldemar Åhlén. Trots det strålande vädret och massor av andra konserter runt omkring i Stockholm var Kungsholms kyrka fullsatt.