Bokparalleller

På biblioteket i Åhus har man flera gånger haft ett program kallat Bokparalleller. Man utgår från vissa böcker som tycks tala med varandra. I år föll valet på Jag for ner till bror av Karin Smirnoff och Nattsida av Hans Gunnarsson. Immi Lundin från författarskolan i Lund var samtalsledare. Hon hade också varit Karin Smirnoffs handledare. Karin Smirnoffs debutroman förde henne direkt till en August - nominering. Hans Gunnarsson är däremot en rutinerad

författare med en rad romaner och novellsamlingar i bagaget. Författarna fick presentera varandras romaner. Att presentera Hans Gunnarssons roman var inget jag avundades Karin Smirnoff. Huvudpersonen i Nattsida, den arbetslöse journalisten norrlänningen Per Boman, har just fått veta att hans halvbror har avlidit. Han anmodas nu att komma till Stockholm och ordna begravning och rensa ur broderns lägenhet. Han tänker sig att det ska gå ganska snabbt. Men det gör det inte. Han finner broderns lägenhet i det närmaste dödsstädad, vilket gör att han ställer sig frågor kring broderns död. Per Boman möter egendomliga existenser ur broderns bekantskapskrets. Per Boman är en ganska trasig person, men det vet han inte. Han är avskärmad och har ett tjockt skyddande hölje omkring sig. Jana, huvudpersonen i Smirnoffs bok är också trasig. Hon vet om det och det finns människor som hon släpper inom sitt skyddande hölje. Jag tänker på de personer hon möter i sitt arbete i hemtjänsten. De här personerna beskrivs i små miniporträtt som är väldigt fina. Jana har farit ifrån Luleå ner till Västerbotten för att ta hand om sin bror.  Jana är en person en tar till sig och sympatiserar med. Per Boman är däremot obehaglig och oberäknelig. Ingen utav dem har haft någon lätt barndom. Karin Smirnoff har ingen plan när hon skriver. Hans Gunnarsson skriver för att avtäcka sin omedvetna plan. Som författare måste en låta sig överraskas. Det är författarna ense om. Båda huvudpersonerna söker sina identiteter och de tar över från sina författare och lever sina egna liv. Men i Nattsida börjar en undra hur det egentligen står till. Har den där halvbrodern funnits egentligen? Vem är Per Boman? Här finns moment av spänning och Nattsida har ett mycket speciellt driv. Det är en Stockholm noir - roman, som Hans Gunnarrssons stockholmsvänner förebrår honom för. I romaner om syskon uppstår ofta spegeleffekter och det känner en tydligt i Nattsida. Karin Smirnoffs bror, som också heter Bror, är en påtaglig bror, som behöver hjälp med sitt liv i allmänhet och missbruket i synnerhet. Syskonen står varandra nära och det finns en hel del värme i Karin Smirnoffs roman. Den enda gången en upplever en lite mjukare Per Boman är i ett homosexuellt förhållande med en man vid namn Sture Granberg. Denne är en glad och påhittig person som helt oväntat gjuter lite liv i den paranoide Per Boman kring vilken annars allt emotionellt måste dö. Karin Smirnoff har skrivit en fortsättning på sin roman. Den heter Vi for upp med mor och kommer ut i maj. En tredje del är under arbete. Hans Gunnarssons Nattsida hänger löst ihop med All inclusive och det finns tecken på att han kommer med en tredje del.

Njaaa...

Det gick fort och lätt att läsa All inclusive av Hans Gunnarsson. Och jag ville verkligen veta hur det gick för den stackars misslyckade, medelålders författaren C.G. som inte publicerat sig på länge och som börjar få alkoholproblem. Han får svar på en annons han skrivit på fyllan och får ett oerhört förmånligt erbjudande. Han ska resa till Guadeloupe i Västindien och "förpacka och kommunicera själva resmålet i skönlitterär form".  All inclusive, tillgång till bil och skrivarlya när han återvänder till Sverige för själva skrivandet ingår i överenskommelsen. Uppdragsgivare är Roffe Boman utan h som marknadsför sin bror Rubens bolag Slöresor AB. Det ska inte vara reklamtexter utan en myllrande, kalejdoskopisk kollektivroman. "Ett charterturismens prosaiska kväde." Roffe har tänkt utanför boxen, typ. Men ganska snart rinner han ut i kulissen. In på scenen träder istället Boris från Bagis som någon sorts underhuggare till Roffe. C.G. är måttligt road, men det uppstår ändå något liknande vänskap. Under tiden iakttar C.G. alla olika slags semesterfirare som har det gemensamt att de är ganska sorgliga, ledsna och ensamma. God ekonomi tycks inte hjälpa mycket. C.G. hör förvisso själv till dessa olyckliga. Dessutom träffar han på sin argaste kritiker, Alice Westerberg - Vitling, men hon tycks inte ens kännas igen honom. Under läsningen hör jag pessimistkonsulten Ronny Eriksson för mitt inre öra med devisen "Det är aldrig för sent att ge upp". Ibland är jag snubblande nära att tänka på Semesterresan. Träffsäkra iakttagelser, tragikomiska händelser, situationskomik och en hel del litterära referenser piffar upp anrättningen, men om jag ska åka på solsemester så inte blir det till Guadeloupe! Hans Gunnarsson säger att han bjuder på att bli förväxlad med den dystre C.G. och att man läser All inclusive som en metaroman. Omslagsbilden lockar inte direkt till läsning men illustrerar innehållet väl. Och - mannen längst fram i bilden - är det inte Hans Gunnarsson himself??? 
Har någon annan läst? 

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar varje vecka med En smakebit på søndag. Vi ombeds dela med oss av det vi just nu läser.
Enda regeln: No spoilers!

"Det fanns inte tillstymmelse till ljusning i sikte. Den usla ekonomin låg som ett konstant orosmoln över honom. Någon brödskrivare hade han aldrig varit, med undantag för ett kortare förnedrande äventyr i filmbranschen, och de inkomster han drog in genom diverse korrektur-, lektörs- och redaktörsjobb var allt annat än regelbundna. Som så många andra behövde han ett fast jobb, vilket som helst. Vem som nu ville anställa en författare som inte satt sin fot på den öppna arbetsmarknaden på över tjugo år. Därför den där radannonsen, som han plitade ner på fyllan och lät publicera i  några utvalda tidningar och annonssajter på nätet, inklusive Blocket, med den hårdblundande nyktra förhoppningen om att kanske ändå bli förstådd på rätt sätt. Och rätt eller fel, det var så han kom i kontakt med Roffe."   
Och Roffe, Roffe Boman utan h,  det är en filur! Men det verkar som om han skulle få fart på CG. Smakebiten kommer ifrån sidorna 12 och 13 i All inclusive av Hans Gunnarsson.