En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar varje vecka med En smakebit på søndag. Vi ombeds dela med oss av det vi just nu läser.
Enda regeln: No spoilers!

"Det fanns inte tillstymmelse till ljusning i sikte. Den usla ekonomin låg som ett konstant orosmoln över honom. Någon brödskrivare hade han aldrig varit, med undantag för ett kortare förnedrande äventyr i filmbranschen, och de inkomster han drog in genom diverse korrektur-, lektörs- och redaktörsjobb var allt annat än regelbundna. Som så många andra behövde han ett fast jobb, vilket som helst. Vem som nu ville anställa en författare som inte satt sin fot på den öppna arbetsmarknaden på över tjugo år. Därför den där radannonsen, som han plitade ner på fyllan och lät publicera i  några utvalda tidningar och annonssajter på nätet, inklusive Blocket, med den hårdblundande nyktra förhoppningen om att kanske ändå bli förstådd på rätt sätt. Och rätt eller fel, det var så han kom i kontakt med Roffe."   
Och Roffe, Roffe Boman utan h,  det är en filur! Men det verkar som om han skulle få fart på CG. Smakebiten kommer ifrån sidorna 12 och 13 i All inclusive av Hans Gunnarsson.

Körmöte och Sverigepremiär av Literas loquendi

Bilden är lånad från Västermalms församlings hemsida

Fin konsert med Ulrika Eleonora kyrkokör från London som sjöng tillsammans med Ulrika Eleonora kyrkokör ifrån Kungsholms kyrka i Stockholm under ledning av Britta Snickars och Carina Einarson. Pianisten Johan Hugossons komposition, Literas Loquendi (talande brev), spelades för första gången i Sverige. Stycket är skrivet för blandad kör, piano, slagverk och stråkorkester och det fungerade väldigt fint tillsammans. Körerna sjöng också ett knippe engelska och svenska sånger, av bland andra John Rutter, Howard Goodall, Hugo Alfvén och Waldemar Åhlén. Trots det strålande vädret och massor av andra konserter runt omkring i Stockholm var Kungsholms kyrka fullsatt.

Avhandling om Knausgård

Foto: Daniel Nilsson/TT

Arne Melberg, professor i litteravetenskap. presenterar i en jätteintressant  understreckare den först avhandlingen om Karl - Ove Knausgårds författarskap. Claus Elholm Andersen är en dansk litteraturvetare som är verksam vid universitetet i Helsingfors. På vakt skal man være. Om litterariteten i Karl Ove Knaugårds "Min kamp". Andersen är speciellt intresserad av Knausgårds förhållande till romantraditionen, särskilt till Proust. Andersen driver tesen att Min kamp först och främst är en roman och bör läsas och tolkas som en roman. Min kamp är litteratur och icke liv. Andersen skiljer mellan den som skrivit texten och den som återfinns i den. Knausgård själv hävdar fullständig identitet mellan författare, berättare och huvudperson. Men i andra delen av Min kamp har Knausgård tappat tron på fiktionen. Det har gått inflation i fiktion och berättelser och "det enda som jag såg något värde i var dagböcker och essäer."
Från slutet av del sex kommer följande citat: "Man ska vara på sin vakt när olika händelser formas till till en berättelse, för berättelser hör hemma i litteraturen och inte i livet." Detta sagt när Knausgård gör sig klar att lämna romanen och litteraturen. Vi lever i fiktion, därför behöver vi icke - fiktiv litteratur. Arne Melberg håller gärna med Claus Elholm Andersen om att Min kamp är en roman. Men det är en roman som handlar om att den litterära fiktionen inte längre har någonstans att ta vägen i en värld där fiktionen råder.
Arne Melberg är själv aktuell med "Litteratur i tid. Åtta kapitel om tidens tidens litteraturhistoria", som bland annat behandlar Knausgård i den självbiografiska traditionen. Läs hela understreckaren HÄR

I Vår Herres hage

Kulturkollos utmaning den här veckan gäller fiktiva favoritdjur.  Ett eller flera. Jag kan tänka mig ett par stycken och säkert finns det flera om man tänker efter. I Barbro Lindgrens underbara Vems lilla mössa flyger och Korken flyger och VLMF (Vad lever man för) finns många underbara karaktärer. Favoriten är den vemodiga bisamråttan som ständig längtar hem och sitter vid vattnet och gråter en skvätt.
Ett annan liten gynnare som jag minns från mycket unga år är den tappra lilla mungon, Rikki - tikki - tavi, i

Djungelboken. Den kom ut första gången 1894, när författaren, Rudyard Kipling, var 29 år.
 Den otroliga vandringen av Sheila Burnford handlar om tre trogna husdjur som lämnats av sin familj och som sedan ger sig ut på vandring för att återfinna den. Labradoren Luath,
siameskatten Tao och - favoriten - bullterriern Bodger

Överraskad!

Megan Abbott född 1971, introduceras först nu på svenska med sin femte roman Om du vågar.  Den tilldrar sig på 80 - talet i highschoolmiljö. En grupp tonårsflickor befinner sig i hårdträning för en tävling för cheerleaders. De bantar, dricker, tränar, tränar och tränar. De får en ny coach som vet att elda flickorna till att göra sitt allra bästa och allra helst avancera i hierkarien. Att vara flyer är det alla står efter. Det är en intressant inblick i en främmande värld. Ganska snart blir det väldigt spännande och riktigt obehagligt också. Vem är vem? Finns det någon man kan lita på? Addy Hanlon är bästa vän med Beth, som är en stark ledartyp, som styrt både Addy och gruppen i övrigt. Men nu blir hamnar hon vid sidan av. Addy kommer på mycket god fot med den nya tränaren och Beth har anledning att känna sig utmanövrerad. Den här flickgruppen fungerar som en sekt med en stark sektledare. Addy är den som berättar. Vi ser det hon ser. Och drar samma slutsatser som hon. Men ibland tvivlar man. Hon är ju part i målet.
Megan Abbott har ett väldigt fint språk och hon är en skarpsynt psykolog. Ylva Stålmarck har översatt och förlaget är Bokfabriken. Viktoria Flodström är uppläsare. Med tiden kom jag att tycka att hennes röst överensstämde väl med bokens innehåll. En spänningsroman långt utöver det vanliga!

TTT: Classics to be read or re - read

It´s  freebie week på TOP TEN TUESDAY.  Like many other bloggers I usually read classics in the summertime. Like many other bloggers I´ve begun thinking of which to choose this summer. My topic this week is therefore: Classics to read or re - read

  1. Murasaki Shikibu, The Tale of Genji.(1010) The first modern Japanese novel

  2. Agnes Smedley, The Daughter of Earth
  3. Patrick White, The Eye of the Storm. Read once before
  4. Leo Tolstoj, War and Peace. Read before.
  5. Radclyffe Hall, The Wall of Loneliness
  6. Ovidius, Metamorphoses
  7. Lewis Carroll, Alice in Wonderland. Never read!
  8. Garcia Marquez, One hundred Years of Solitude
  9. Fjodor Dostojevskij, The Brothers Karamazov
10. Theodore Dreiser, Sister Carrie

Tematrio - Olästa klassiker

Lyran: "Eftersom vi ska ha en klassikerutmaning i sommar är det dags att se över vad vi har läst - och vad vi inte har läst. Det finns ju mängder av både äldre och mer moderna klassiker att botanisera bland. Berätta om tre klassiker du inte läst, men är nyfiken på! TEMATRIO - OLÄSTA KLASSIKER
Alltid lika roligt med klassiker. Klassiker är perfekt  sommarläsning. Jag gick på jakt i de egna hyllorna efter olästa klassiker.

 1. The Well of Loneliness kom ut 1928 och ställde till skandal och blev förbjuden både i England och USA. Radclyffe Halls bok är den första moderna romanen om lesbisk kärlek. Den kom ut på svenska 1932. Jag köpte den för många år sedan och sedan har jag inte läst den. Dags att åtgärda, kanske?
2. Daughter of Earth (1929) av Agnes Smedley köpte jag efter att ha läst en intressant artikel om den. Det är en självbiografisk roman om en kvinna som var socialist och arbetade för indianernas rättigheter. Hon hade en jobbig barndom och sedan en rad slitsamma vuxenrelationer. Alice Walker skriver i förordet: "... it is the true story (give or take a few minor changes, deletions, or embellishments) of one woman’s life. Marie Rogers of Daughter of Earth is Agnes Smedley”.  Borde läsas med det snaraste!
3. Jag har aldrig läst något av Theodore Dreiser, men det är inte så länge sedan jag köpte Sister Carrie. Den kallas "the greatest of all American urban novels." Unga Caroline kommer från landet till Chicago för att förverkliga sin egen amerikanska dröm. Sister Carrie som kom ut 1900 blev Dreisers stora genombrott. Konstigt att jag inte redan läst den, kan jag tycka...