lördag 24 januari 2015
Ny radioföljetong 26 januari
På måndag börjar en ny radioföljetong. Torgny Lindgren läser sin egen roman Klingsor. Den handlar om Gam - Klingsor, Ny - Klingsor, Klingsor, målaren samt Klingsor själv. Typisk Lindgren - presentation. Torgny Lindgren intresserar sig framför allt för dilettanterna och medelmåttorna och Klingsor är ingen stor konstnär. I alla fall inte i andras ögon. Detta ser jag fram emot. När Torgny Lindgren läser kan man lyssna i timmar. SR P1 måndag 26 januari kl 11. 35. Och så finns det ju appar och repriser och SR play och allt vad det heter, men det är inte detsamma. Det ska vara i realtid... Fråga helst inte varför...
Etiketter:
Klingsor,
P1,
Radioföljetongen,
SR,
Torgny Lindgren
fredag 23 januari 2015
Bokbloggsjerka om baksidestexter
Annikas fråga i BOKBLOGGSJERKAN 23 - 26 januari lyder som följer:
"Johanna på Bokhora ställde tidigare i veckan en fråga om baksidestexter, och eftersom jag personligen alltid läser den blev jag nyfiken på hur du tycker att den ska vara för att fånga ditt intresse (alternativt vad den absolut inte får innehålla för att undvika att du ska rata en bok för gott)."
Rent generellt är jag ingen vän av baksidestexter på romaner. Ofta läser jag dem efter det att jag läst boken. Ibland har jag tänkt att om jag läst baksidestexten först hade jag aldrig läst boken, för så vilseledande kan baksidestexterna vara. Om jag läser baksidestexten är det för att få lite vägledning om den tid och miljö boken tilldrar sig i och genren. Jag vill inte få någon karaktäristik av persongalleriet eller några upplysningar om handlingen. Ofta drar man fram de grälla effekterna i handlingen på ett sätt som verkar frånstötande på mig. Några ord om författaren och var romanen kommer i hens produktion kan vara intressant som aptitretare liksom eventuella priser. När det gäller översättningslitteratur skulle jag gärna se originaltiteln på baksidan. Ibland innehåller den upplysningar som den svenska titeln saknar totalt.
Det som däremot kan vara intressant är att öppna boken och läsa de inledande meningarna och kanske också några slumpvis utvalda meningar här och var. Då känner man av stilen, atmosfären och tonen.
"Johanna på Bokhora ställde tidigare i veckan en fråga om baksidestexter, och eftersom jag personligen alltid läser den blev jag nyfiken på hur du tycker att den ska vara för att fånga ditt intresse (alternativt vad den absolut inte får innehålla för att undvika att du ska rata en bok för gott)."
Rent generellt är jag ingen vän av baksidestexter på romaner. Ofta läser jag dem efter det att jag läst boken. Ibland har jag tänkt att om jag läst baksidestexten först hade jag aldrig läst boken, för så vilseledande kan baksidestexterna vara. Om jag läser baksidestexten är det för att få lite vägledning om den tid och miljö boken tilldrar sig i och genren. Jag vill inte få någon karaktäristik av persongalleriet eller några upplysningar om handlingen. Ofta drar man fram de grälla effekterna i handlingen på ett sätt som verkar frånstötande på mig. Några ord om författaren och var romanen kommer i hens produktion kan vara intressant som aptitretare liksom eventuella priser. När det gäller översättningslitteratur skulle jag gärna se originaltiteln på baksidan. Ibland innehåller den upplysningar som den svenska titeln saknar totalt.
Det som däremot kan vara intressant är att öppna boken och läsa de inledande meningarna och kanske också några slumpvis utvalda meningar här och var. Då känner man av stilen, atmosfären och tonen.
Etiketter:
Baksidestexter,
Bokbloggsjerka 23 - 26 januari
torsdag 22 januari 2015
Vårens böcker del 1
Det blir mycket att göra i vår också. Jag har botaniserat i Vårens böcker 2015. Även efter sträng gallring återstår ett 30 - tal läsmåsten under våren 2015. Lägg därtill alla okända bloggtips!
En ny bok av Jeanette Winterson är en högtid. Skymningsporten kommer ut i mars på Wahlström & Widstrand i översättning av Johan Nilsson.Året är 1612. Kung Jakob I har beslutat sig för att rensa landet från häxor och katoliker. Många kvinnor avrättades och kungen skrev en avhandling om demonologi.
En annan efterlängtad bok är Hilary Mantels memoarer, Skuggan av ett liv. Hon växte upp i en kaotisk, katolsk familj och studerade så småningom om juridik. Hon skriver om sitt liv och sin sjukdom i en bok som är en blandning av personlig historia och kvinnohistoria. Weyler förlag; övers.: Marianne Mattsson.Hilary Mantel gästar Skavlan fredagen den 6 februari.
Kate Atkinson tar ut svängarna ordentligt i sin nya bok Liv efter liv. Ursula Todd föds första gången 1910, men hon dör omedelbart. Men hon får leva det ena livet efter det andra och till slut håller hon hela civilisationens öde i sin hand.
Massolit förlag i översättning av Anna Strandberg.
onsdag 21 januari 2015
Jag vann!
I utlottningen på KULTURKOLLO vann jag Sågverksungen, första delen i Vibeke Olssons serie om Bricken. Det ska bli roligt att äntligen läsa något av Vibeke Olsson. Ingen eller inget har hindrat mig tidigare, men nu när jag får en bok i postlådan känns det som ett imperativ! Flera utlottningar Kulturkollo! Det klassas som läsfrämjande åtgärder! Mycket bra initiativ! Tack Kulturkollot!
Etiketter:
Sågverksungen,
Utlottning,
Vibeke Olsson
tisdag 20 januari 2015
Nytt österrikiskt
Författaren Sanne Gruber föddes 1963 i tyskspråkiga sydtyrolen i Italien. Numera bor hon i Wien. Hon har studerat tyska, historia och statsvetenskap. Sanne Gruber anses vara en av de viktigaste österrikiska författarna.
Mira och Irma - den andra kvinnan har kommit ut på bokförlaget Thorén & Lindskog i översättning av Jöran Lindskog. Mira bor i Rom och arbetar på en manlig avdelning på ett vårdhem. Hon engagerar sig mycket i sina patienter till viss irritation för maken Vittorio. Mira anar att Vittorio är otrogen. Irma är ensamstående mor i Wien. Hon är kulturjournalist och arbetar med en serie om företrädare för utdöende hantverk. Irmas son, Florian, börjar fråga efter sin far och Irma beslutar sig för att försöka få kontakt med honom. Dessförinnan genomgår hon en njurtransplantation som ger upphov till många funderingar. Är hennes kropp hennes egen längre? Vem är det som har donerat njuren? Hur gick det till? Två parallella berättelser om två ganska olika kvinnor som dock visar sig ha mer gemensamt än bokstäverna i namnen. Man kan fundera över en hel del i boken; olika slags relationer, ålderdom, ensamhet, sjukdom, död och medicinsk etik. Männen i romanen är egoistiska svikare, medan kvinnorna alltid tar ansvar; hjälper och tröstar. Susanne Grubers stil är lätt och ledig vilket gör att läsningen flyter fint. Vilken den andra kvinnan är? Ja, det står långt om länge klart för den nyfikne läsaren.
Mira och Irma - den andra kvinnan har kommit ut på bokförlaget Thorén & Lindskog i översättning av Jöran Lindskog. Mira bor i Rom och arbetar på en manlig avdelning på ett vårdhem. Hon engagerar sig mycket i sina patienter till viss irritation för maken Vittorio. Mira anar att Vittorio är otrogen. Irma är ensamstående mor i Wien. Hon är kulturjournalist och arbetar med en serie om företrädare för utdöende hantverk. Irmas son, Florian, börjar fråga efter sin far och Irma beslutar sig för att försöka få kontakt med honom. Dessförinnan genomgår hon en njurtransplantation som ger upphov till många funderingar. Är hennes kropp hennes egen längre? Vem är det som har donerat njuren? Hur gick det till? Två parallella berättelser om två ganska olika kvinnor som dock visar sig ha mer gemensamt än bokstäverna i namnen. Man kan fundera över en hel del i boken; olika slags relationer, ålderdom, ensamhet, sjukdom, död och medicinsk etik. Männen i romanen är egoistiska svikare, medan kvinnorna alltid tar ansvar; hjälper och tröstar. Susanne Grubers stil är lätt och ledig vilket gör att läsningen flyter fint. Vilken den andra kvinnan är? Ja, det står långt om länge klart för den nyfikne läsaren.
Etiketter:
Mira och Irma,
Sanne Gruber,
Thorén & Lindskog,
Österrikisk littratur
måndag 19 januari 2015
Tematrio - Deckare
Lyran är pigg på att läsa deckare. Därför vill hon ha tips på bra deckare i sin TEMATRIO.
På senare tid har jag inte läst så jättemånga deckare, men jag vet ändå några som jag skulle vilja läsa mera av.
1. Thomas Erikson skriver kriminalromaner med beteendevetaren Alex King som huvudperson. När allt blir riktigt komplicerat så kallas han in. Som till exempel i Vedergällning från 2014 där en man som åtalas grov brott får sina advokater mördade en efter en. Läs mer om Thomas Erikson HÄR
2. Anna Lihammer, Än skyddar natten väntar jag otåligt på. Det är en fristående fortsättning på Medan mörkret faller som var riktigt bra. Kommissarie Carl Hell arbetar tillsammans med polissystern Maria Gustavsson; ett omaka par som kan påminna om Lynley och Havers. Det är trettiotal och tiderna är riktigt obehagliga. Medan mörkret faller tilldrar sig till stora delar på Karolinska institutet och Anatomiska institutionen i Uppsala. Årets bästa deckardebut 2014 enligt Svenska Deckarakademien. Läs mer HÄR
3. Jakthundarna av Jørn Lier Horst fick Glasnyckeln för årets bästa kriminalroman 2013 av Skandinaviska Kriminalsällskapet och Svenska deckarakademiens pris för årets bästa översatta deckare. William Wisting arbetar med ett gammalt mord och får hjälp av såväl dottern som är journalist och fadern som är pensionerad läkare. Det finns ytterligare åtta böcker om William Witting att översätta. Jørn Lier Horst arbetar som mordutredare i Vestfold. Läs mer HÄR!
På senare tid har jag inte läst så jättemånga deckare, men jag vet ändå några som jag skulle vilja läsa mera av.
1. Thomas Erikson skriver kriminalromaner med beteendevetaren Alex King som huvudperson. När allt blir riktigt komplicerat så kallas han in. Som till exempel i Vedergällning från 2014 där en man som åtalas grov brott får sina advokater mördade en efter en. Läs mer om Thomas Erikson HÄR
2. Anna Lihammer, Än skyddar natten väntar jag otåligt på. Det är en fristående fortsättning på Medan mörkret faller som var riktigt bra. Kommissarie Carl Hell arbetar tillsammans med polissystern Maria Gustavsson; ett omaka par som kan påminna om Lynley och Havers. Det är trettiotal och tiderna är riktigt obehagliga. Medan mörkret faller tilldrar sig till stora delar på Karolinska institutet och Anatomiska institutionen i Uppsala. Årets bästa deckardebut 2014 enligt Svenska Deckarakademien. Läs mer HÄR
3. Jakthundarna av Jørn Lier Horst fick Glasnyckeln för årets bästa kriminalroman 2013 av Skandinaviska Kriminalsällskapet och Svenska deckarakademiens pris för årets bästa översatta deckare. William Wisting arbetar med ett gammalt mord och får hjälp av såväl dottern som är journalist och fadern som är pensionerad läkare. Det finns ytterligare åtta böcker om William Witting att översätta. Jørn Lier Horst arbetar som mordutredare i Vestfold. Läs mer HÄR!
söndag 18 januari 2015
En smakbit på söndag
På bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan man läsa om En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!
Min smakbit idag kommer från sidan 23 av romanen Mira och Irma. Den andra kvinnan av författaren Sabine Gruber, i översättning av Jörn Lindskog, utgiven på Thorén & Lindskog
"När Irma klev ut ur taxin, tog hon ett djupt andetag. Det är den sista friska luften på länge, sa hon till sig själv, den sista blicken mot himlen. Irma såg inte en enda stjärna. Svalg och tunga var torra, som om hon bara andats genom munnen.
Hon anslöts till maskinen; än en gång tvättade den hennes blod. För Irma kändes sticken i vänstra underarmen som slutpunkter. Nålarna kände hon knappt, trots att de var tjocka som virknålar. Hon var redan långt borta i tankarna och tog sin diktafon i den fria handen och talade lågt: "Slumpen och döden är inte outgrundliga; gemensamt för dom är den lugnande regelbundenheten."
Bakom Irma surrade och pep det; bristen på apparatur gjorde att hennes sista dialys, åtminstone på en tid, utfördes på intensivavdelningen."
Min smakbit idag kommer från sidan 23 av romanen Mira och Irma. Den andra kvinnan av författaren Sabine Gruber, i översättning av Jörn Lindskog, utgiven på Thorén & Lindskog
"När Irma klev ut ur taxin, tog hon ett djupt andetag. Det är den sista friska luften på länge, sa hon till sig själv, den sista blicken mot himlen. Irma såg inte en enda stjärna. Svalg och tunga var torra, som om hon bara andats genom munnen.
Hon anslöts till maskinen; än en gång tvättade den hennes blod. För Irma kändes sticken i vänstra underarmen som slutpunkter. Nålarna kände hon knappt, trots att de var tjocka som virknålar. Hon var redan långt borta i tankarna och tog sin diktafon i den fria handen och talade lågt: "Slumpen och döden är inte outgrundliga; gemensamt för dom är den lugnande regelbundenheten."
Bakom Irma surrade och pep det; bristen på apparatur gjorde att hennes sista dialys, åtminstone på en tid, utfördes på intensivavdelningen."
Etiketter:
En smakebit på søndag,
Mira och Irma,
Sabine Gruber
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)