En man och hans två kvinnor

Erik Wästberg är en skicklig journalist, författare och sällskapsmänniska; beundrad i alla läger inte minst av sonen Per Wästberg. Han var det enda utav barnen som blev ordmänniska i faderns efterföljd, men han säger sig aldrig ha känt av någon press utan betraktade fadern som en förebild och inspirationskälla. Efter faderns för tidiga död 1954, 49 år gammal, tänker PW att han borde sett tecknen på faderns förestående bortgång under besöket strax innan i New York där PW studerade. Det var så mycket han ville ha frågat och sagt.  En tid efter faderns död uppdagar Per Wästberg att Margot Hirsch, syster, svägerska och moster och under sjutton år varit Erik Wästbergs älskarinna. Det kommer som en total överraskning. PW känner att han får omvärdera hela sin barndom så som den skildras i De hemliga rummen. När moster Margot är 84 år och så smått börjar tappa minnet går hon med på att tala om det som hon tigit om i alla år. För första och sista gången. Hon tycker att Eriks son har rätt att få veta. Han frågar varsamt ut henne. Margot är sparsam med upplysningarna men svarar på frågor och är ändå mer öppen än hon någonsin tidigare varit. Per Wästberg minns henne som en glad och harmonisk moster, sekreterare åt EW och sin syster Gretas stöd. Vad visste Greta? Förmodligen blundade hon. Fullständig öppenhet mellan makarna var inget prioriterat. De hade mycket luft emellan sig. Erik inledde  förbindelsen med Margot med en våldtäkt. Margot var då 17 år och mycket oerfaren. Erik var nästan dubbelt så gammal och tvåbarnsfar. Trots det konstaterar Per Wästberg att hans far var mosterns livs stora kärlek, även om hon hade ytterligare relationer efter EW:s död. Erik och Margot. En kärlekshistoria är titeln på Per Wästbergs femte memoardel där han berättar om faderns och mosterns hemliga kärlek. Svalt och behärskat. Outtalat. Hemligt. Snyggt, polerat och välordnat. Inga scener; ingen svartsjuka. En oklanderlig fasad. Borgerskapets diskreta charm. Jag får en ingivelse att läsa om Om man håller sig i solen av Per Wästbergs dotter Johanna Ekström.
PW är som vanligt en storartad stilist. Han lyckas i ord fånga svåråtkomliga känslor och stämningar. Språket är vackert och lätt att läsa. Men jag hejdar mig ofta för att läsa om speciellt pregnanta formuleringar och tänkvärda meningar. PW är också en fin stockholmsskildrare. Jag läser honom mycket gärna.

Tematrio - Titelverb

Lyrans uppgift v. 36 är att berätta om tre böcker med ett verb i titeln. Läs instruktionerna HÄR.

1. Vinden vände bladen Elin Wägners sista stora roman från Småland. Den kom ut 1947. Romanen är ett stort epos som tar sin början i forntiden och sträcker sig fram till modern tid. Två släkters öden vävs samman. Porträttet av Livia Värdig är ett kvinnoporträtt som kan jämställas med det av Åsa-Hanna.

2. Du tror du kuvar mig liv?  Finsk kvinnodikt. En antologi samlad av Märta Tikkanen och Tua Forsström. Här blandas yngre och äldre med kända och okända i alfabetisk ordning.
Herrarna finns med som översättare.

3. Reading Lolita in Teheran. A Memoir in Books av Azar Nafisi. Det var inte alldeles problemfritt att träffas och läsa skönlitteratur i aytolla Khomeinis Iran; särskilt inte om man var kvinna naturligtvis. Att läsa Lolita i Teheran kom på svenska 2005. Fantastisk läsning!

Ny radioföljetong. Björn Granath läser

Kvinnan i svart, SUSAN HILLs
första spökhistoria Vintage Books 1998; på svenska 2013 i översättninga av Ola Klingberg. "Heartstoppingly chilling" säger Daily Express. Och visst, i ett par passager var det gastkramande, helt enkelt. Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare. Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare. Den unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb.
Artur vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en kärra (Körkarlen?) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna lokalisera vare sig kärra, häst eller barn!
Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum. Och att se den lilla trofasta hunden Spider ömsom morra långt nerifrån magen ömsom bli stel av skräck - man vet inte vilket som är värst. Och den svarta damen själv visar sig allra först vid Mrs Drublows grav, men hon återkommer sedan. Hennes uppsåt kanske inte är alldeles gott...
Ändå kan jag tycka att THE SMALL HAND var snäppet bättre, mera komplicerad och arbetad.Men givetvis ska man läsa båda.

Ett bedårande barn av sin tid

Rebecca West (1892 - 1983) känner jag mest till som författare till den underbara serien Källan flödar; Denna sanna natt och Kusin Rosamund. Nu har det kommit en ny biografi om Rebecca West, The extraordinary Life of Rebecca West, skriven av historikern Lorna Gibbs. Som titeln antyder tar Gibbs fasta på personen Rebecca West och mindre på författaren. RW växte upp i London. Redan som 16 - åring fick hon tuberkulos och det statte p för hennes utbildning. Men hon klarade sig bra ändå. Hon umgicks med Charlie Chaplin, Anaïs Nin och Axel Munthe. Som 24 - åring skrev hon en biografi om Henry James och när hon skrivit en kritisk recension av en av HG Wells romaner blev han intresserad av henne. Hon blev hans älskarinna (Wells tåliga hustru Jane blundade) och födde en illegitim son åt honom. Anthony, som han fick heta, fick cirkulera mellan släktingar, barnhem och konvalescenthem. Som vuxen krävde han erkännande från båda föräldrarna. Hans roman, Heritage, var en lätt förklädd självbiografi. Anthony ville också skriva en biografi om HG Wells, men modern stretade emot. Rebecca Wells hade många älskare. Hon revolterade mot konventionerna och det sociala trycket. Redan tidigt var hon medlem av suffragettrörelsen. Rebecca West var en skicklig journalist, hon skrev, romaner, essäer, biografier, artiklar och reseskildringar. Hon var - kort sagt - alldeles för produktiv för sitt eget bästa. Och hon var dessutom kvinna. I 38 år var hon gift med bankiren Henry Maxwell Andrews. Han var stukad efter att ha suttit i fångläger i Tyskland och klarade inte av att ta en universitetsexamen i Oxford. Båda var otrogna mot varandra, men det jämnade väl ut sig i längden, kan man tänka.
Fay Weldon har skrivit en biografi om Rebecca West liksom Victoria Glendinning. Rebecca West har själv skrivit Family Memories: an autobiographical Journey.
 
Läs Josefin Holmströms understreckare  HÄR

Den andra kvinnan

En rad ur Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet upprepas som ett mantra i Den andra kvinnan (Norstedts) av Therese Bohman: "På det hela taget var jag alltid ensam." Berättarjaget är en ung kvinna som arbetar i en sjukhusrestaurang som timvikarie. Alltså befinner hon sig långt ner i sjukhushierarkien. Hon är knappast nöjd med sitt liv. Hon känner sig inte hemma bland arbetskamraterna, men å andra sidan kände hon sig inte hemma under sina universitetsstudier eller på den skrivarkurs hon börjat på heller. Diskussionerna intresserade henne inte. De talade om samtidsromaner av unga författare och hon ville hellre tala om Thomas Mann, Ekelund och Baudelaire. Dessutom har hon svårt för abstrakta resonemang. Hennes ursprung är arbetarklass - en skötsam, tyst och kulturlös arbetarklass utan spritproblem och ryggslutstatueringar. Hon drömmer om ett annat liv någon annanstans och fantiserar om en stilig läkare, som hon så småningom också lär känna. Mycket nära. Han är gift och har familj och det är han som dikterar villkoren. Jag tycker att den unga kvinnan agerar mer som om hon vore max nitton i stället för ca tjugosju. Hon är vilsen i tillvaron, missnöjd, uttråkad och lite handlingsförlamad. Hon har ett par väninnor, men kan på det hela taget inte känna någon samhörighet med det kvinnliga kollektivet heller. Hon har ett starkt driv att skriva sitt liv så ärligt som möjligt utan försköningar. Hennes vandringar i hamnen i Norrköping bjuder på fina stadsskildringar. Klass- och kvinnoperspektivet är intressant.
Det "köttiga" omslaget är gjort av Lucian Freud och heter Night Portrait.

Bokbloggsjerka 29 aug - 1 sept + Utlottning

                                   BOKBLOGGSJERKAN

är tillbaka! Annika inleder med sedvanlig fråga samt utlottning av vackra bokaskar från Nillas handelsbod.
Jag skulle gärna vilja ha Bokask Linné.

Frågan lyder: Vad har du läst för några spännande böcker i sommar?
Jag har läst en hel del i sommar. Här väljer jag tre kriminalromaner:
Skuggorna av Katarina Wennstam. En av hennes bästa
Jakthundarna av Jörn Lier Holst. Spännande ny bekantskap som gav mersmak
Skuggspel av Pierre Magnan. Gammal kärlek som inte rostat

Silas Marner

Eftersom jag just läst Bror och syster (1860) av George Eliot tyckte jag att det var intressant att se filmatiseringen av hennes tredje roman, Silas Marner, the Weaver of Raveloe (1861) med Ben Kingsley i huvudrollen som Silas Marner. Och man känner igen George Eliot väldigt väl. Realismen, samhällsskildringen, aversionen mot kyrkan, medkänslan med småfolket, humorn och de vackra landskapsbilderna. Ben Kingsley är väldigt bra som den sjuklige vävaren Silas Marner, som blir utstött ur sitt sammanhang efter det att han orättvist anklagats för stöld. Han blir en enstöring som lever för att samla pengar. Lantjunkaren Cass har två söner. Duncey, den yngre av dem, är en drinkare och spelare som ideligen skaffar nya skulder. Den äldre, Godfrey Cass,  bär på sina tunga hemligheter. Duncey upptäcker av en tillfällighet Marners penninggömma och är inte sen att länsa den. Naturligtvis blir Silas Marner utom sig av sorg. Men han får en oväntad kompensation. In i hans ruckel till hus vandrar en liten guldlockig flicka som en uppenbarelse från ovan. Utanför huset i snön ligger hennes döda mor. Silas Marners liv får ett nytt innehåll. Lilla Eppi blir hans allt. När hon många år senare erbjuds ett hem hos lantjunkarens barnlöse äldste son och hans hustru tackar hon nej. Hon anser sig höra hemma i arbetarklassen och vill inte lämna sin far. Inte ens när Godfrey Cass erkänner faderskapet förändrar det hennes inställning. Under några minuter är jag rädd att Godfrey Cass ska utnyttja sin samhälleliga ställning och ta flickan ifrån Silas Marner med våld, men så blir det inte.
BBC - inspelningen gjordes 1985.