Augustienkät

Bild: Carl Larsson. Ur Bondepraktikan

Så här i början av hösten ställer Bokstävlarna
till med en Augustienkät för att summera sommaren. Det är väl en bra idé för samling och eftertanke.

Vad har du läst i sommar?  
En hel del afrikanskt; Adichie, Selasie, Achebe, Teju Cole. Dessutom Maggie O´Farrell och om och av Anne Charlotte Leffler. Bl. a. Blandad kompott, alltså.
 
Vad önskar du att du hade läst i sommar? 
John Williams, Stoner
 
Sommarens bästa? 
Baden
 
Sommarens sämsta? 
Getingarna
 
Sommarens favoritklädsel? 
Tunt och löst
 
Sommarens favoritmat/dryck? 
Rosévin, jordgubbar
 
Sommarens mest oväntade? 
Att det blev så många soldagar
 
Hur mycket ser du fram emot hösten på en skala från 1-10? 
Jag gör dygd av nödvändigheten och säger 10!

Tillägg: Så här säger Bondepraktikan om augusti:
"I denna månad skall man ingen läkedom bruka, som är gjord af honung, ty det är i hundedagarne."
 

Splittrad familj i förskingringen

Komma och gå av Taiye Selasie, född i London 1979 av nigerianskt och ghanesiskt ursprung, handlar om Kweku Sai, framstående läkare från Ghana. Han bygger sig en tillvaro i Boston med allt vad som tillhör en framgångsrik amerikansk familj. Hans vackra hustru Fola föder honom tre vackra begåvade barn och som en sladd efter tio år  Sadie, som är en vacker flicka men utan speciell begåvning. Komma och gå börjar med Kwekus död i hjärtinfarkt i trädgården i Ghana medan hans andra fru, som heter Ama, ligger och sover. Vid femtiotre års ålder har Kweku lämnat sin välordnade amerikanska tillvaro och flyttat hem till Ghana. Fola står ensam med sina barn. Två av dem skickas till hennes rike bror i Liberia för att han ska bekosta deras utbildning. Ett ödesdigert beslut, ska det visa sig. Äldste sonen, Olu, blir ortoped och sladdbarnet vinglar omkring i tillvaron och lever ett vilt liv. Alla fyra barnen är rotlösa och vilsna var och en på sitt sätt. De funderar över sitt ursprung och saknar fotfäste. Deras föräldrar har aldrig berättat om sina prespektive släkter. Deras förnekande av ursprunget drabbar barnen hårt. Tomheten och vilsenheten skildras väldigt inkännande. Barnen tycker naturligtvis att fadern svikit dem, men moderns handlande ifrågasätts också. Tre fjärdedelar av boken läste jag i rasande fart, men slutet, när familjen samlas för att begrava Kweku,  är jag tveksam till. Tror jag. Ska fundera lite på hur det skulle kunna ha varit istället.
Komma och gå är Taiye Selasies debutroman.

Ett bloggkollektiv med läsglädje

Anna på den nya bloggen Kulturkollo lottar ut Allt går sönder och Inte längre hemma av Chinua Achebe om man 1/ gör en lista med afrikanska litteraturtips och länkar i kommentarsfältet på Kulturkollo. tre poäng ger det. Om man tipsar på FB och Twitter kan man få två poäng till. Allt som allt fem poäng alltså. Här kommer ett urval av de afrikanska författare jag läst, bloggat om och i något fall håller på att läsa.
Sommarsquash Tokolosh! av Rachel Zadok ser i pocketutgåva ut som konfetti. Oemotståndlig, alltså. Den tilldrar sig i Transvaal i södra Sydafrika. Den svarta tjänsteflickan Nomsa spelar en framträdande roll i romanen ända fram till sitt gåtfulla försvinnande. En saknad far, en mor som förser sin dotter med myter och skrämmande sagor påverkar starkt dottern Faiths barndom på åttiotalet. 
Hjärtpunkten av Grahan Greene, som nästan fick Nobelpriset på 60-talet. Romanen handlar om en kolonialtjänsteman i Sierra Leone som drabbas av moraliska konflikter i sitt arbete. Hjärtpunkten refereras till både i Öppen stad av Teju Cole och Americanah av Chimamanda Ngozie Adichie

N´Daiye, Marie, Tre starka kvinnor.

En kvinna som skapat sig en framtid i Europa kallas hem till Senegal av sin far.
En annan kvinna är barnlös änka och kastas ut av mannens familj och försöker ta sig till Europa. En tredje kvinna gifter sig med en europé, men har svårt att finna sig tillrätta i den nya tillvaron 

SÅ HÄR tyckte jag om den. 
I höst kommer Mitt instängda hjärta av M N´Daiye

Tropiska fiskar av Doreen Baingana. En intressant roman som tilldrar sig i Uganda under tiden efter Idi Amin. Tre systrar berättar.

De är sinsemellan väldigt olika och det blir också helt olika berättelser. Den allra starkaste berättelsen belyser HIV - problematiken. Läs vidare HÄR

Myer, Deon, Tretton timmar - en gastkramande berättelse som tilldrar sig under tretton timmar i Kapstaden. Språkförbistring, spänningen mellan svarta, vita och färgade är ett par av de problem som Bennie Griessel, polis sedan 25 år, har att tampas med.

Farmen i Afrika av Olive Schreiner från 1890 har också kommit ut under titeln Under Afrikas himmel och under pseudonymen Ralph Iron. Det är en självbiografisk roman som utspelar sig i Sydafrika. Olive Schreiner var författare och feminist; gift med en strutsfarmare och politiker.

Kartor av Nuruddin Farah, född i 1945, i Somalia som då hade italienskt styre.
I bok efter bok berättar han om ett Somalia som han anser att omvärlden inte känner till. Starka kvinnor, övergivna barn, fattigdom och könsstympning är teman som kommer igen hos Nuruddin Farah. Kartor är hans mest kända roman; den första i trilogin Blood in the Sun

En odödlig kvinna

Lena Kåreland är professor em i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. I slutet av augusti kommer hennes biografi  ”Älska – det är allt! George Sand i liv och dikt” (Atlantis). Den ser jag fram emot efter att ha läst Kårelands understreckare George Sand bröt mot de flesta regler och till 100 - årsminnet av Aurore Dudevant (George Sand) födelse Kvinnan bakom George Sand lika aktuell idag.
Knut Ståhlberg som skrev boken Paris på de älskandes tid blev rent av lite kär i Aurore Daupin på kuppen. Jag skrev ett inlägg på bloggen under titeln
Aurora och Chopinsky.  George Sand (1804 - 1876) var jämte Victor Hugo de mest lästa författarna i Frankrike under slutet av 1800 - talet. George Eliot, som tagit starka intryck av George Sand, och Charles Dickens var de mest lästa i England under samma tid. George Sand skrev många romaner, men det är En vinter på Mallorca som hon blivit mest känd för. 1838 - 39 levde hon tillsammans med Chopin och några av hennes barn på Mallorca. Det blev en ganska dyster tid egentligen, men det var här Chopin skrev några av sina vackraste kompositioner. Läs vad jag tyckte om En vinter på Mallorca HÄR.
Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

Mycket sorgligt

George Eliot, som egentligen hette Marian eller Mary Anne Evans (1819 - 1880), skrev under manlig pseudonym som så många andra kvinnor under 1800 - talet och början av 1900 - talet. De löpte annars risken att inte tas på allvar av kritikerna eller att bli förringade bara för att de var kvinnor. George Eliot var den största författaren vid sidan av Dickens vi den här tiden. Hon skrev realistiska romaner med stor psykologisk insikt och med samhällets orättvisor för ögonen. George Eliot var också en tidig feminist. Hon levde personligen ett ganska äventyrligt liv för att vara kvinna under den viktorianska tiden. Hon bröt med fadern av religiösa skäl. Hon levde länge och lyckligt tillsammans med en gift man. När han dog gifte hon sig med en mycket yngre man och levde kort och lyckligt med honom och fick dessutom ett barn. Sorgligt nog dog hon efter ett enda års äktenskap.
George Eliot är kanske mest känd för Middlemarch, som först kom ut som följetong 1871 - 72. Den skildrar livet i en fiktiv landsortsstad som förmodligen hade Coventry som förlaga. The Mill on the Floss (1860) eller Bror och syster (2012) som är titeln på den nya översättningen till svenska, förtjänstfullt gjord av Gun - Britt Sundström. Den handlar om syskonen Maggie och Tom Tulliver, som till kynnet är varandra väldigt olika. Naturligtvis behandlas de också mycket olika av familjen och släkten - helt enligt tidens sed. Maggie är impulsiv, kärlekstörstande och vetgirig. Hon är bara för mycket för att vara flicka.  Hennes far, mjölnaren Tulliver, är ändå väldigt förtjust i sin flicka. Men det hjälper inte.  Det är ändå Tom som får utbildningen. Tom är målmedveten, principfast, fantasilös och hård. När familjen råkar i olycka genom faderns envisa och förbittrade processande är det Tom som biter ihop och lovar att återupprätta faderns och familjens rykte. Maggie har funnit en själsfrände i den konstnärlige, känslige och puckelryggige sonen till faderns värste fiende. Tom uppdagar det hela och sätter P för den vänskapen. Efter några år träffar Maggie sin kusins presumtive fästman. Och de blir blixtförälskade. Maggie stretar emot, men under en roddtur kommer de på villovägar och återvänder inte hem förrän nästa dag. Folket i St Ogg´s har sin dom klar på en gång. Och den drabbar enbart Maggie. Storebror Tom är den som kastar första stenen. Maggie som är en trogen och trofast själ bevisar slutligen att hon trots allt älskar sin bror mer än sig själv. Egentligen hade Bror och syster platsat i veckans tematrio om snyftare.
INGRID tyckte också om Bror och syster

Tematrio - Snyftböcker

Så här skriver LYRAN :
Mias bokhörna tipsade idag om ett jättebra tema för veckans tematrio - böcker som kräver många näsdukar (med hänvisning till allt som droppar från himlen). Jag fick leta lite i mina gömmor, men kom till slut på några tips. Nackdelen med temat är att det möjligen kan spoila så tänk på det innan ni läser mina och andras tips. Berätta om tre snyftböcker!
Jag vet en bok som jag läst flera gånger och som är lika sorglig varje gång. Filmen med Eva Dahlbeck i huvudrollen förstärkte bara intrycket av sorg.
1. Bara en mor av Ivar Lo - Johansson är en kvinnohistoria där man följer en statarflickas liv från den sorglösa ungdomen tills ungdomskärleken sviker och den vackra ungdomligt övermodiga Rya-Rya utan att riktigt veta vad hon gör i sin sorg kastar bort sig på en skrävlande ynklig karl och sliter ut sig sakta men säkert. Bara en mor handlar också om ett kvinnokollektiv som lider hårt av den "vita piskan" - mjölkningen - och som i sina bästa stunder bjuder på solidaritet och medkänsla.
2. En annan snyftare är den  klassiska barnboken Barnen från Frostmofjället av Laura Fittinghof. Det är riktigt förfärligt med alla barnen som tultar runt i snön med geten Gullspira och en släde. De har mist sina föräldrar och är på väg över fjället för att finna sig en bättre tillvaro än att bli skilda åt och utplacerade i olika familjer.
3. En roman som jag ganska nyligen läst är M. L. Stedman, Fyren mellan haven.
En man och hans hustru lever ett ensligt men paradisiskt liv som fyrvaktare på en ö. Det enda molnet på deras himmel är barnlösheten. Efter tre missfall börjar kvinnan tvivla på att de någonsin kommer att få ett barn  och det är en stor sorg för henne. En vacker dag strandar plötsligt en båt på deras ö. I båten finns en död man och ett spädbarn som är vid liv. Man och hustru har helt olika uppfattning om vad som bör göras. "Hjärtslitande" kallade jag mitt inlägg efter läsningen. Läs hela inlägget HÄR

Öga för öga

Hur länge ska män som hatar kvinnor få hålla på att misshandla och våldta? Maria, Alex, Rita och Sonja är fyra välutbildade kvinnor som fått nog av kränkningar mot kvinnofriden - den egna och andras. Rättvisan sviker och eftersom ingen annan gör något  beslutar de sig för att ta saken i egna händer. De läser gamla domar och uppsöker de dömda männen för att göra mot dem precis det som männen gjort mot sina offer. De fyra är välregisserade, smarta och noggrant förberedda. De sprider skräck omkring sig, vilket ju också ingår i bilden. Kanske någon förövare lär sig något på kuppen? Polis och jurister ser snart mönstret och även om det som händer rent principiellt är fel så är det svårt att inte tycka att kvinnorna har fog för sig. Polis, åklagare, en straffrättsprofessor och advokater ger sin syn på händelserna. Enligt straffrätten är det staten som för talan mot förövaren - inte offret. Det är frågan om straff - inte hämnd. Att få ge igen är en oerhörd drivkraft, säger Katarina Wennstam, som studerat massor av brottmål som kriminalreporter. De fyra kvinnorna är noga med att inte gå till överdrift. De ska aldrig döda. Endast vedergälla. Men - så händer det saker utanför deras kontroll. Och en utav dem blir gripen. Det är intressant diskussionsmaterial Katarina Wennstam presenterar i sin senaste kriminalroman Skuggorna (Albert Bonniers förlag 2014). Hur skulle samhället fungera om alla tog lagen i egna händer? Är de fyra kvinnorna något annat än en grupp terrorister? Hur fungerar rättvisan? Scenväxlingarna är snabba. Man får insyn i de olika yrkesgruppernas sätt att arbeta och skriker nej! när en viktig liten tipslapp försvinner med en del annat i dokumentförstöraren hos polisen.
Det finns mycket att göra på området. Katarina Wennstam har skrivit om ämnet i många år. Men det tycks behövas att frågan hålls aktuell och lyfts upp oavbrutet. Fortfarande blir flickorna/kvinnorna offer dubbelt upp i den här sortens mål; att först bli brottsoffer och sedan gå igenom allt på nytt i den rättsliga processen och ibland också bli ifrågasatta.
Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat.