Tre kvinnor och en man

Tre kvinnor älskar samme man. Han är visserligen död, men är högst levande för dem alla tre. Den store författaren Adam Saint - Gilles må ha varit en stor konstnär, men vad det gäller kvinnor var han inget annat än en stor fähund. Mathilde, den lagvigda hustrun som han förmodligen aldrig älskat, läser alla hans manus och renskriver allt - gång på gång. Hon glömmer sig själv för att tjäna honom. Och i kärlek är hon ingen begåvning. Det är däremot halvsystern Zohra, frukten av faderns, hans höghet arkeologen, tillfälliga förbindelse med en nomadkvinna under utgrävningar i öknen i Mauretanien. Mathilde tvingas vara i moders ställe för sitt lilla ovälkomna syskon, som när hon blir ung kvinna tackar genom att stjäla Mathildes man. Å andra sidan lär Mathilde ha dödat Zohras ekorre. Mathilde har ett visst kolonialt sätt att betrakta sin yngre halvsyster från islamiska republiken Mauretanien som dessutom är analfabet. De båda kvinnorna hatar varandra och bor i var sitt hus på samma tomt. Till den lilla franska byn kommer litteraturforskaren Anne som har ett brinnande intresse för Adam Saint - Gilles. Ja, hon är så intresserad att hon nästan glömmer bort att leva själv. Hon får motvilligt husrum hos den överviktiga, absurda Mathilde, som snart inser att Anne kan hjälpa henne med ett och annat för uppehället. De båda kvinnorna blir nära nog vänner. Anne blir även vän med den bräckliga Zorah som nu sitter i rullstol. Anne inser att hon har en mission att fylla. Och hon tycks ha glömt av det manuskript som Mathilde sägs ha gömt undan. Mathilde och Anne berättar vartannat kapitel i  
Flickan som vandrade i öknen. Jag tycker mycket om den fransk - libanesiska författaren Vénus Khoury - Ghatas drastiska sätt att berätta, hennes målande bilder, poetiska språk, levande miljöskildringar och kärva humor. Men jag har svårt att se att Torgny Lindgrens Hummelhonung tillför något i sammanhanget?
Utöver Vénus Khoury - Gatas tillägnan, förstås.

Elisabeth Grate förlag
Övers.: Anna Säflund - Orstadius

Stella Kleve och dekadensen

Ung flicka med handskar heter den vackra bilden på omslaget till Berta Funcke (1885) av Stella Kleve i Vinga press nyutgåva 1995. Tamara de Lempicka heter konstnären. Stella Kleve är pseudonym för den blott 20 - åriga Mathilda Kruse från Norra Mellby i Skåne. Berta Funcke kom ut med benäget bistånd av den kontroversielle danske journalisten och författaren Herman Bang. Den unga författarinnan uppsökte honom med sitt manus på hemresa från några månaders studier i Schweiz där hon tagit del av den nya franska realismen. Allra mest påverkade henne Baudelaire, Flaubert och bröderna Goncourt. Stella Kleve angriper sitt ämne med lika delar djärvhet och naivitet. Unga kvinnor förväntades inte direkt ha någon sexualitet. Och i vilket fall som helst var det inget man fick låtsas om. Stella Kleve skriver om dessa drivhusplantor som hårt snörda, anemiska och anorektiska ömsom inviterar ömsom stöter bort de unga männen. Berta Funcke debuterade i sällskapslivet vid 17 års ålder. Hon är djärv i konversationen, nästan på gränsen för vad som går an; hon klär sig personligt och smakfullt. Men några nära väninnor har hon inte. Däremot vet hon att alla män blir förälskade i henne förr eller senare. Berta F har karltycke. Berta Funcke är sysslolös och lider av livströtthet och pessimism. Hon är trött på det liv hon lever. Diagnosen är bleksot och ordineras miljöombyte. Fadern reser med. Berta F träffar under resan den verserade dandyn Nils Max (för vilken Herman Bang stått modell). För första gången känner hon sig förstådd. De har mycket att tala om och Berta känner sig väl till mods. Men deras vägar leder åt olika håll. Efter en rad betydelselösa flirter överraskar hon alla med att förlova sig med en dubbelt så gammal, aristokratisk och välbeställd man. Berta har resignerat. Hon gör ett gott parti, men hur är det med förståelsen och de gemensamma intressena? 
Kritik och läsare var eniga. Detta var osunt sjukligt och motbjudande. Man blandar ihop författarinnan med hennes huvudperson. Den ende som står på Mathilda Mallings sida är den skånske författaren Ola Hansson. Åtminstone tills hon avvisat hans närmanden. Sedan är hon ensam. 
Stella Kleve tillhör det moderna genombrottets författare. Hon skriver noveller och artiklar och 1888 kommer en ny roman, ALICE BRANDT.
Därefter byter Stella Kleve namn, nationalitet, miljö, språk och civilstånd.
 

Bokfrågan: om sommarens läsning

Ugglan & boken
undrar i Bokfrågan vad vi har för läsplaner för sommaren. Jag har redan filosoferat lite över sommarens läsning under rubriken Afrikansk sommarläsning HÄR.
Chimamanda Ngosi Adichie, Americah
Tayie Selasi, Komma och gå
Chinuah Achebe, Inte längre hemma

Tre andra böcker som jag tänker läsa i sommar är
Bring up the Bodies av Hilary Mantel. (Woolf Hall var jag omåttligt förtjust i.)

Stallo av Stefan Spjut. Det är en av de två böcker som det kommer att läsas ur under Kura skymning som inleder årets Nordiska biblioteksvecka som börjar måndagen den 10 november. Temat är Troll i Norden. Stallo läser vi också  i den nordiska läsecirkeln.
Den andra boken man kommer att läsa högt ur är Pappan och havet av Tove Jansson.

Den tredje boken jag lägger till är Bror och syster
 av George Eliot. Den har vi som sommarläxa i läsecirkeln.
Sedan vet man ju att planerna ändras helt eller delvis. Nya titlar tillkommer (på födelsedagen t.ex., kan man hoppas) andra stryks. Men det är roligt att planera.

Ny litterär podcast

I första sändningen av Text+1 intervjuar Mats Almegård, journalist och producent och initiativtagare till Text + 1, författaren Stefan Lindberg om hans nyligen utkomna roman, Du vet väl om att du är värdefull, Albert Bonniers förlag. En lugn, lång intervju där Stefan Lindberg verkligen får tala till punkt. Mats Almegård håller sig i bakgrunden. De båda herrarna är ungefär i samma ålder och det känns som om de är på alldeles samma plan. Stefan Lindberg refererar till författaren Peter Kihlgård som var den förste som läste manus och som kommit med goda råd och värdefulla synpunkter. Stefan Lindberg är generös med sina svar. Han talar fort och mycket och har väldigt lätt att uttrycka sig. Som vanligt är det intressant att få veta hur författare tänker, hur de gör och hur hela processen går till. Speciellt fascinerande är det där med när de fiktiva personerna tar över. I Du vet väl om att du är värdefull är det Malin, 22, som  styr sin författare. Och tur är väl det, tycker Stefan Lindberg, hur skulle annars en 42 - årig man kunna skriva inifrån en 22 - årig ung kvinna? Han skriver för hand i början, men när Malin börjar forcera berättelsen övergår han till dator för att hinna med! Vad är då det där +1? Jo, då får resp. författare berätta något om ytterligare ett ämne som de själva väljer.Man kan lyssna på programmets hemsida eller ladda ner på iTunes. Där kan man också prenumerera på kommande sändningar. Nästa sändning kommer om en månad. Då intervjuas Amanda Svensson.
Som grädde på moset svarar Andreas Tilliander, musikproducent och electronicastjärna, för ljudet. Han har också gjort den fina signaturmelodin.
Jag gratulerar Text+1 till den fina starten och går till biblioteket och lånar 
Du vet väl om att du är värdefull.
 

Läst på skärmen

Stella Kleve.

ALICE BRANDT.

En kvinnoprofil.

HELSINGBORG 1888.

H. ÖSTERLINGS FÖRLAG.

 

På Litteraturbanken hittade jag Alice Brandt av Stella Kleve, pseud. för Mathilda Kruse (senare Malling).  Eftersom jag försökt både låna och köpa utan resultat blev jag jätteglad. Och det gick bättre än jag trott att det skulle göra att läsa på skärmen. Fort gick det också.

Alice Brandt föds som dotter till Ludvig Brandt, 60, och hans hustru Cécile som är fyrtio år yngre och har ett förflutet som guvernant. Hon är kylig och högdragen och tämligen avvisande mot sin dotter. Alice har det mesta efter fadern, förutom det röda håret som är ett arv efter modern. Alice är nervös och lite skör och humöret skiftar ständigt. I de övre klasserna i skolan bildar Alice och några vänner - bl. a. Berta Funcke! - föreningen Reformförbundet. De ska verka för kvinnors rättigheter och särskilt att mannen ska vara ren vid äktenskapets ingående! På den punkten är kusin Anna Saxe omutlig. Efter två år i flickpension i Schweiz och Tyskland återkommer Alice till hemmet som en ny, mera öppen människa. Hon möter nu den nära nog 15 år äldre konstnären Georg Lexow och det dröjer inte länge förrän Alice är hans fru. Fadern är inte helt nöjd, men "what Alice wants, Alice gets." Alice vill på sätt och vis gärna vara som alla andra, men dras ändå till det udda, lite ovanliga. Georg är udda. Han är bildhuggare med sinne för märkliga konstteorier, men fadern ordnar in honom i sin firma som kontorist och kompanjon. Den unge Felix Danner blir förälskad i Alice Brandt och hon blir rörd och förvirrad. Hon jämför Felix Danner med sin man och finner att Felix har något som Georg saknar. Agnes charmar och bedårar, men är i grund och botten både ensam och vemodig. Hon kommer att känna en viss solidaritet med modern men också ett förakt. Hon vill inte ha en ung, vacker mor. Hon vill ha en gråsprängd mor med höghalsade klänningar. Stella Kleve skriver under det moderna genombrottets tid. Man diskuterar Nora i Ett dockhem, Alexander Kielland och fri kärlek. Männen gör vad de är intresserade av medan kvinnorna är hänvisade till ett liv i mannens kölvatten. Hon går helt upp i förhållandet. Mer än en gång uttalar någon ung kvinna i Kleves/Mallings romaner att de  skulle önskat att de vore födda som pojkar.  Ett önskemål som för övrigt mycket väl kunde vara författarens eget. Alice Brandt är inget endimensionellt kvinnoporträtt. Hon är ibland enerverande och bortskämd, men som helhet sympatisk. Kusin Anna tycker att Alice svikit Reformförbundets principer. Själv är hon omutligt lojal mot de ungdomliga idéerna om kvinnors rättigheter. Alice Brandt pensionerar sin mor och börjar frigöra sig från faderns mäktiga inflytande. Man har en känsla av att hon står på tröskeln till något?

Månadens diktare: Sören Ulrik Thomsen

Lugnad av alltings alldaglighet
gråvädret, glasögonen på nattduksbordet
och det tillfälliga bullret
av röster och steg och en dusch som sätts på
hoppas jag att dagen kanske
ända tills ikväll
ska gå som om inget hade hänt
medan allt det alltför stora
som till exempel "jag" och "du"
och på den tiden och nu
och allt som vi vet och inte vet
så länge det varar
ska få bo i dikternas små skeva skjul

Ur Skakad spegel, ellerströms förlag 2012 i översättning av Jonas Rasmussen

Sören Ulrik Thomsen föddes 1956 i Kalundborg. Han är generationskamrat med Michael Strunge och Pia Tafdrup. Sören Ulrik Thomsen är medlem i Danska Akademien och är månadens diktare i Dagens dikt i P1.

Afrikansk sommarläsning

I den utmärkta tidskriften Karavan 2013:4 läser jag om Chimamanda Ngozi Adichie, född 1977 i Nigeria. Hennes föreläsning om vikten av många berättelser har blivit mycket uppmärksammad och här presenteras den för första gången på svenska. CNA menar att en enda berättelse inte kan vara den enda om ett land och ett folk. Det behövs många berättelser. Hennes senaste bok Americanah kommer i Månpocket i juli. Det är en brett upplagd roman om ras, klass och kärlek. Det blir utmärkt sommarläsning. Tillsammans med Komma och gå av Tayie Selasie, född i London 1979,  med nigerianskt och ghananskt ursprung. Den kommer också i Månpocket i juli.
En tredje afrikansk bok som jag skulle vilja läsa i sommar är Inte längre hemma av Chinua Achebe, Bokförlaget Tranan 2014, en fristående fortsättning på Achebes klassiska debutroman Allt går sönder. Tredje delen, Arrow of God, kommer troligtvis ut på svenska på Bokförlaget Tranan under 2014. Achebe föddes 1930 i Nigeria och dog 21 mars 2013 i Massachusetts. "Mannen som förändrade vår syn på Afrika - till minne av Chinua Achebe" är titeln på Stephan Larsens läsvärda artikel i Karavan. Det blir flera afrikanska berättelser enligt CNA:s recept.