Livet på landet

Uppfostran och inflytande. 1864 - 1885 av Mathilda Malling trycktes som manuskript 1920. I den skriver hon om sin uppväxt på den skånska landsbygden i västra Göinge härad. Faderns familj kom från Lund/Malmö. Frans Oskar Kruse ville bli militär, men det tyckte inte mor och far så det blev lantbruksskola i Danmark. Han bosätter sig med familjen på Oskarsfarm och börjar med att dränera väldiga arealer till stora kostnader. Han byggde också, inte minst till de anställda som alla älskade sin arbetsgivare. Mor Mathilda kommer från prästgården i Esphult. Hon härstammar från Blekinge och är därför livlig och har ett häftigt humör. Sägs det. Men hon får lära om i livet. Och hon är den trygga hamnen för hela familjen. Med hjälp av Mamsan, Aurora Wideberg, barnens guvernant.

Mathilda Kruse ser nyktert på sin far. Han hade gjort mer nytta för gården om han legat overksam på soffan och låtit gården sköta sig själv.  Ganska hårda ord. Likaså får farfar klander. Han borde ha varit med bland dem som byggde upp Malmö. Men han var bra att ha när det behövs pengar...

Mathilda  tar studenten i Stockholm 1883 och börjar som hastigast vid universitetet i Lund. Där var det för tråkigt. Hon vill ta del av det nya och grämer sig över att hon ännu inte läst Swinburne. I Lund är det enformigt och konservativt och man hyllar gamla klassiska ideal.

Nej, Mathilda far med syster Ellen till en skola i Schweiz. Där får hon tillgång till mängder av böcker. Redan nu  har hon skrivit delar av det som ska bli Berta Funcke. Hon suger åt sig av den nya miljön och iakttar alla främmande människor. På hemvägen stannar hon till i Köpenhamn och söker upp Georg Brandes. Han är inte hemma så hon går till Herman Bang med sitt manuskript. Denne blir imponerad och översätter Berta Funcke till danska och publicerar den i sin tidning Litteraturbladet under titeln Flirtations. Inte särskilt lyckat om han hade frågat mig. Mathilda får 99 kr i honorar och hyr  en lägenhet i Köpenhamn för pengarna. Hon och Herman Bang filar på Berta Funcke som kommer att ges ut under pseudonymen Stella Kleve.

Mathilda Malling beskriver alltid kärleksfullt det vita, långa stenhuset med det röda tegeltaket och de tre stentrapporna som är Oskarsfarm. Ängen, bäcken, skogen, trädgården, parken och alla de vilda blommorna älskar hon. Blommor och historia är tidiga intressen jämte läsningen.

Sorgen är stor när familjen måste lämna Oskarsfarm. Fadern arrenderar Råby kungsgård utanför Lund, men det blir inte bra alls. Ingen trivs, allra minst fadern. De flyttar till en lägenhet i Lund medan det byggs ett nytt hus i Wetteryd, inte långt ifrån Oskarsfarm.

Uppfostran och inflytande slutar med den svenska utgåvan av Berta Funcke 1885. Modern förstår instinktivt att det skulle bli uppståndelse omkring utgivningen av Berta Funcke. Hon skickar den unga författarinnan att dricka brunn i Tyskland. Mathilda Malling är häpen över att alla tar boken på ett sådant allvar. Det är ju ett ungdomsverk; ett förstlingsverk. De flesta talar om skandalskriverier och är djupt upprörda. De trodde att allt var självupplevt! Författarkollegan Ola Hansson står dock på hennes sida. Än så länge. 

Jag läser försiktigt i det sköra exemplaret av Uppfostran och inflytande som jag hittat antikvariskt. Det är mycket intressant läsning. Jag slagit upp i Ortnamnsregistret och Svenskt biografiskt lexikon och Svenska Akademiens ordbok. Mathilda Kruse var en  djärv flicka! Kanske var hon också lite naiv. Men visst lyckades hon föra in en bit Europa i ett otacksamt Sverige, nämligen naturalismen och dekadensen! Mathilda Malling hade tagit intryck av Balzac, Flaubert, Kielland, Hawthorne och Herman Bang. Tillsammans hade hon, Ola Hansson, Axel Lundegård  och Victoria Benedictsson utgjort Det unga Skåne med intentionen att modernisera den svenska litteraturen.

Bokbloggsjerka 25 - 28 april

ANNIKA
frågar i Bokbloggsjerkan 25 - 28 april:
Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover ” Vilket eller vilka i så fall?

Några punkter jag känner igen mig på

4. You´ve started to think of "reality" as the world where the book takes place.

5. You´ve ordered everything else the author has ever written.

6. And furiously researched any possibility of a sequel

7. Or any possibility of a movie adaption

17. You’ve tried to make yourself move on by starting a new book, but it just   isn’t the same.

18. Which makes you panic, because you might never find a story you love as    much again.

19. But, after some time, you inevitably do. 

20. There´s always room in your heart för another great book.

Mona och Lisa

I sin senaste roman Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona skriver Anneli Jordahl (född 1960 i Östersund) sin mors historia. Somligt vet hon; annat har hon lagt till. 17 - åriga Mona åker från en liten landsortsby i Dalarna för att bli hembiträde i Östersund. Året är 1959. Mona är mycket ung och oerfaren och oförberedd på tristessen i att laga mat, städa och sköta ett förkylt och grinigt blöjbarn dygnet runt. Det hon vill är att dansa, roa sig och köpa fina kläder. Hon träffar ganska snart den snygge, blyge gitarristen Harold, som verkligen vill något med sin musik. Men han har ett förskräckligt humör och blir lätt ovän med alla. Mona blir gravid. Hon vill inte åka till Polen. Harold är inte glad. Föräldrarna - modern är mycket religiös - tar avstånd från Mona. Graviditeten blir svår och Mona är mycket ensam. Ogifta mödrar ses inte med blida ögon. Inte barn till ogifta mödrar heller. Barn är inte välkomna på kaféer för de stör. Och att amma på tåget är näst intill kriminellt! I skolan får de fattigaste barnen sämst betyg. Deras föräldrar har inte råd med presenter till lärarna. Man känner igen Anneli Jordahls engagemang för utanförskap. I korta mellanspel talar Mona och dottern Lisa  om vad Lisa minns från sin uppväxt. Jag tycker att både Mona och Lisa har liknande erfarenheter. Små flickor ska vara tysta, snälla, ordentliga och duktiga. Och så ska de niga. Mona måste  arbeta för sitt och Lisas uppehälle och redan när Lisa är tre år får hon åka buss ensam till sin dagmamma. Chauffören är naturligtvis vidtalad, men ändå.
Så småningom veknar morföräldrarna och det faller ett flyttblock från Monas bröst. Hon inser hur mycket hon saknat dem. Livet blir något lättare för henne.
I jämförelse med Anneli Jordahls  tidigare romaner Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)  och Augustenbad en sommar tycker jag att romanen om Mona är lite tunn. Den engagerar mig inte riktigt, trots att det är en berättelse om kvinnor och kvinnors villkor. Men jag gillar Anneli Jordahl  i största allmänhet och hoppas att hon snart kommer med något nytt. Och bättre.
Under tiden kan jag läsa Att besegra fru J: en bok om Elsie Johansson som Anneli Jordahl skrev 2006. Den står och väntar i min hylla.

Hjärtslitande

Efter flera svåra år på västfronten kommer Tom Sherbourne hem  till Australien och söker tjänst som fyrvaktare på Janus Rock alldeles på kanten till kontinentalsockeln mellan Indiska Oceanen och Södra Ishavet. En ung beslutsam flicka, Isabel Graysmark, bestämmer sig för att hon ska bli Toms hustru. Och så blir det. De är mycket lyckliga på sin lilla ö, som är tillräckligt grön för att klara några får, getter, höns och ett trädgårdsland . De enda träd som finns är två norfolkgranar. Efter tre missfall har Isabel börjat förlora hoppet om ett barn. Så när det strandar en jolle på Janus med en död man och en levande liten babyflicka ser Isabel det som en gåva från ovan. Tom vet att han bör bokföra händelsen i loggboken, men Isabel förvandlas till en beräknande tigrinna. För Tom är Isabel viktigast på jorden så han låter sig övertalas, men han mår inte bra. Han vädjar till hustrun att tänka på barnets mor, som kanske finns i livet, men Isabel är omutlig. Naturligtvis har det stor betydelse att de bor i sin egen lilla värld. Men sanningen hinner upp dem. Och berättelsen blir alldeles hjärtslitande. Isabel börjar tvivla på sin man och Tom vet inte riktigt vad han ska tro om Isabel. Det viktigaste för honom är ändå att hålla henne skadeslös oavsett vad det kommer att kosta honom. 
Författaren, M. L. Stedman, knyter omsorgsfullt ihop alla trådar på slutet av Fyren mellan haven och det är bra för man vill verkligen veta hur det går för alla. Det är vemodigt och sorgligt, men kanske var det bäst som skedde. Svårt att säga om det fanns något rätt eller fel.
Författaren föddes i västra Australien, men bor sedan många år i London. Detta är hennes debutroman och den har sålts i 38 länder. Fyren mellan haven kommer att bli en utmärkt film. Också.
Men - översättningen är jag lite tveksam till. Sa man "jepp" på den här tiden?
Till exempel.

Massolit förlag 2014
Översätt.: Katarina Falk

Läs mer om M. L. Stedman HÄR
 

När - var - hur?

När vi började. Ungdomsminnen af svenska författare utgifna af Sveriges författareförening. Aktiebolaget Ljus. 1902.
"Enhvar, som närmare intresserar sig för lefnadsteckningar af litterära personligheter, vet nogsamt, huru välkommet hvarje själfbiografiskt meddelande är, helst om det berör ungdomsdagarna, gryningens tid, den oftast minst kända. Och äfven en större allmänhet önskar gärna ur en författares egen mun höra förtäljas om "de första stegen". Så skriver författareföreningen i förordet. Idén hade de fått ifrån Tyskland och England. När vi började fick ersätta den sedvanliga årsboken vilket väl får betraktas som en uppgradering.

Sensitivan är rubriken på Alfhild Agrells inlägg. Undertitel: En tidningskvinnohistoria.
"Det första? Ja, det var nog det osagda likaså väl som det osagda än idag för mig är det första. .."
Sophie Elkan skriver historien om ett verk som hon hade tänkt debutera inför allmänheten med när hon var tretton år. Hon hade skrivit vers så länge hon kunde minnas. Vår generation skrev inte prosa, säger hon. Hon deklamerade gärna Tegnér för sina jämnåriga, men beslöt sig sedan för att skriva själv. Varför skulle hon nöja sig med att deklamera andras dikter?
Hilma Angered Strandberg "... satte mig ned och skref i ljungande fart ihop en novell, den första af min hand, som torde få nämnas ärlig diktning. Det var "Nitälskan - sorglig i åminnelse."
Anna Wahlenberg, Selma Lagerlöf, Ola Hansson, Verner von Heidenstam och Per Hallström är några av de andra bidragsgivarna. Och så skriver Mathilda Malling om sin första bok som hade arbetsnamnet Ett barn af vår tid. Herman Bang översatte den för sin tidning Nationaltidende och gav den namnet Flirtations. Berta Funcke blev titeln när boken kom ut i Sverige. Hennes inlägg börjar så här: "Jag kan inte minnas någon tid, då jag inte kunde läsa och skrifva. Och så snart jag kunde skrifva bokstäver skrev jag historier..."
När vi började är en intressant bok. Den är ganska sällsynt och det exemplar jag till slut fick låna från Växjö universitetsbibliotek har sprucken rygg. Men som bonus hittar jag några handskrivna sidor med "Synnöves sang" och "Og räven lå under birkerod". På ett annat ställe hittar jag pressade linnéor!
Den här boken tilltalar mig. Författarna bjuder generöst och humoristiskt på sig  och det är intressant att läsa om deras vedermödor.

Världslitteratur på Världsbokdagen

LYRANS  uppdrag denna veckan är påpassligt nog - med tanke på Världsbokdagen idag -Världslitteratur gärna med fokus på Afrika, Asien och Latinamerika.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om tvillingsystrarna Oleanna och Kainene, så olika som två systrar någonsin kan vara, och deras liv i inbördeskrigets Nigeria. De är tämligen välbeställda, men kriget förändrar deras liv totalt på alla plan. Den här boken har mycket att lära ut om Nigerias historia och hur folket lever i krigets skugga. 
En halv gul sol kom ut 2006.
Chinua Achebe får ursäkta. Jag ville ha med en kvinna och En halv gul sol får väl betraktas som en modern klassiker ändå.

1994 fick japanen Kenzaburo Oe (1935 - ) Nobelpriset i litteratur med motiveringen "som med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden"
Oe blandar saga, myt, realism, groteskeri, historia med självbiografiskt stoff.
Själv talar han om grotesk realism. 1996 kom novellsamlingen Det visa regnträdet. Den innehåller sex noveller från tiden för debuten 1957 till 1990.  Här får man en god uppfattning av Oes tematik. Efterkrigstidens Japan, förhållandet stad/landsbygd, barnets perspektiv , liv och död, fattigdom och svält möter oss. Barnen lever ett sorglöst, spännande liv om än hungern river i magen.    

Jorge Luis Borges
Borges föddes i Argentina och blev en av 1900 -talet största författare. Han inspirerade också flera filosofer som Julia Kristeva och Michel Foucault. Mestadels skrev han poesi och noveller. Man talar om magisk realism.
Biblioteket i Babel är en novellsamling där berättaren lever sig in i olika tider och miljöer. Borges vill vara saklig och genomskinlig som vatten och hans stil påminner om den isländska sagan. Artur Lundkvist har gjort urvalet av noveller.

Infernaliskt!

Kommissarie Carl Hell, polis i Anna Lihammers skönlitterära debut, spänningsromanen Medan mörkret faller, är en arrogant och föga omtyckt man som går sin egen väg. Han verkar lovande tycker jag. När han skickas på ett känsligt uppdrag till Uppsala väljer han som medhjälpare en polissyster, Maria Gustavsson, vilket ytterligare retar upp sysslolösa poliser. Det ryktas om Carl Hell att han är rik och av fin familj. Maria är hans socialistiska motsats. Lite Lynley/Havers - varning? 
Så tyckte jag när jag just påbörjat min planerade påskläsning. Medan mörkret faller är en mycket tänkvärd kriminalroman som innehåller historiska fakta om en egendomlig tid i Sveriges historia. Under 30-talet bedrevs rasbiologisk forskning, man tvångssteriliserade och gjorde  experiment med psykiskt sjuka för att utreda hur deras hjärnor fungerade. Respekten för människoliv lämnas därhän i jakten på forskningsresultat. Och etiken när det gäller döda kroppar är obefintlig. Medan mörkret faller tilldrar sig företrädesvis på Karolinska institutet i Stockholm och Anatomiska institutionen i Uppsala. 
Anna Lihammer född 1973, är fil. dr i historisk arkeologi. Hon har skrivit en mycket spännande roman som därtill förmedlar kunskaper och ställer etiska och moraliska frågor. Anna Lihammer har tänkt sig en serie med kommissarie Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson. Det ska bli intressant att följa dem vidare. Maria Gustavsson har kommit så långt i slutet av boken att hon ger sin chef en riktig utskällning. Och han nedlåter sig till att svara med en utstuderad elakhet... Jag rekommenderar tveklöst Medan mörkret faller!