Jag - en trotjänare

"Skriv om för- och nackdelar med att vara en slav under böckerna, och ge gärna tips på hur du brukar skapa mer tid för mer läsning."
Uppmaningen kommer ifrån ANNIKA.

Jag kan bara säga att jag inte på något sätt känner mig som slav under böckerna.Trotjänare, möjligen!
En fördel är ju att man aldrig behöver känna sig ensam när man har tillgång till böcker.  Böckerna är trofasta vänner som alltid ställer upp.

En annan fördel är alla givande boksamtal man kan ha med andra läsare.  
Och att man plötsligt kan se saker och ting ur helt nya synvinklar. 
Man kan känna igen sig - eller inte. Båda delarna är värdefullt.

Alla vet vad man vill ha i julklapp och på födelsedagen (och alla dagar däremellan). 

Jag kan inte se någon enda nackdel med att vara storläsare. Möjligen att det går ut över nattsömnen ibland...
Vart jag än ska garderar jag mig med en bok. Man vet ju aldrig när det blir några lediga minuter... Det kan bli när man minst anar det.

Blue Jasmine

En Woody Allen utan Woody Allen. Och en mörk Woody Allen utan hysteriskt pladder.
Jag tycker att hela historien i Blue Jasmine starkt påminner om Tennessee Williams Linje Lusta. Två systrar som är mycket olika varandra; en ohyvlad karl ur arbetarklassen; psykisk instabilitet och tablett - och alkoholmissbruk. Cate Blanchett är fullständigt lysande som Jeanette/Jasmine som går ifrån sval elegans till total uppgivenhet. Jasmine har byggt sitt liv på lögner, men sanningen hinner upp henne till slut.
Cate Blanchett påminner mycket om en annan utmärkt skådespelerska, nämligen Gena Rowlands, såväl rent utseendemässigt som i uttryck. Det är särskilt tydligt i den här filmen, som jag varmt kan rekommendera.

Fem frågor

Fem frågor ifrån SANNA

1. En bok du inte läst ännu men verkligen ser fram emot.
  

 Den har väntat länge nu. Jag inväntar på alldeles rätt tillfälle att läsa 
The Distant Hours av Kate Morton     

2. Den bästa boken du har hemma

Nja, det kan jag inte svara entydigt på. Många böcker använder jag flitigt 
för att slå upp i, medan andra tas fram för omläsning av en viss dikt, en 
novell eller något ställe i en roman. Med det menar jag att böckerna är
"bästa" på olika sätt.

3. En bok du önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa. 

 

 Jag vet att många inte alls håller med mig. Vi var gansk oense i läsecirkeln.
 Men jag tyckte verkligen inte om Berättelsen om Pi av Yann Martel
   
4. Någon bok du var jättepepp på när du köpte den men som bara blivit      
stående

 

 Jag förväntade mig mycket av Freedom av Jonathan Franzen. Av ingen 
 anledning alls har den blivit stående. Oläst...

5.  En bok du köpt mest för den har vackert omslag. 

    

 The Holiday av Jane Green köpte jag för ett par jular sedan för den vackra 

 blå färgen och för de glittrande stjärnorna och snöflingorna. 

Jag skickar frågorna vidare till

mimmimarie, Hannele, Bokpotaten

under förutsättning att de har lust att svara

Ung ögonöppnare

Banke banke på

En muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
læser på postkasserne
og banker på dören med flest pigenavne
vurderer afkommet
vil have min lillesøster som husmor
skabe hende et paradis i en anden betonblok
med Allah som vejleder og 20 års forskel
være den første mand på den første nat
kneppe med sit skæg og takke Allah for alt
endnu en muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
vurderer afkommet
vil have min storesøster til husmor
hun skal lave mad og adlyde
føde 10 tyveknægte for at slå handen af dem
hvis de bliver vantro 

Detta är en av de stillsammare dikterna i unge (1995) Yahya Hassans Digte
(Gyldendal 2013.) Den kommer ut på svenska i mars.
Yahya Hassan beskriver sig som statslös palestinier med danskt pass. 
Hans bok är en rasande uppgörelse med islam och föräldrarna.  
Yahya Hassan utgår ifrån sin egen uppväxt i ett segregerat område i Århus. Hans vittnesmål om våld, droger, kriminalitet och kvinnoförakt som vardagsföreteelser har satt fart på den integrationspolitiska debatten i Danmark. Författaren själv har blivit hotad till livet.  
Det är djärvt och begåvat. Det är skakande läsning. Man får ta det i portioner.

Sång till polstjärnan

1948 kom novellsamlingen Sång till polstjärnan av Stina Aronson.
I den visar hon sig även vara en novellkonstens mästare. Man känner igen människorna och miljön från Hitom himlen. Åtta noveller ; ingen har samma titel som boken. Det tog Stina Aronson tjugofem år av skrivande innan hon fann sin egen röst; sitt eget språk. Det är fantastiskt att hon inte gav upp. Sedan låg det henne i fatet att hon ansågs vara en landskapsförfattare. Och visst är landskapet det norrländska under polstjärnan, men det är svårt att förstå att det skulle vara någon nackdel i sammanhanget.
Stina Aronson var föregångare till Sara Lidman. Deras landskap är detsamma, men uttryckssättet skiljer sig åt. Stina Aronsons motsvarighet i södra Sverige är Birgitta Trotzig. 

Tematrio - Systrar och bröder

LYRANS 
tematrio denna veckan går ut på att vi ska berätta om tre böcker som handlar om bröder och systrar.
Två kom jag på direkt eftersom jag har dem i min hylla.
Bror och Syster (The Mill on the Floss) av George Eliot (Mary Ann Evans 1819 - 1880) handlar om syskonen Tom och Maggie, som är barn till en olycksalig mjölnare. Maggie är impulsiv och äventyrlig medan den stillsamme Tom får ägna sig åt att kratsa kastanjerna ur elden åt henne.

 

Syster och bror av Agneta Pleijel avslutar den släkttrilogi som påbörjades med Drottningens Chirurg och fortsatte med Kungens komediant. Den dövstumme Albert är syster med Helena. De står varandra väldigt nära, men fadern skiljer dem åt när han placerar Albert på Manillaskolan och låter Helena utbilda sig till sångerska.

JOANNA TROLLOPE
Brother and Sister blir Syster och bror i svensk översättning. Nathalie och David är syster och bror om än adopterade. De har inte känt något behov att söka efter de biologiska föräldrar som en gång valde bort dem förrän Nathalie i vuxen ålder och med egen familj bestämmer sig för att ändå göra ett försök och uppmanar David att göra detsamma. Adoptivföräldrarna bävar...

En Stina för själen

Tack, Modernista för nyutgåvan av Hitom himlen (1946) av Stina Aronson (1892 - 1956) med förord av Jenny Tunedal, poet och litteraturkritiker.
Stina Aronson utbildade sig till lärare, men hon slutade sin yrkesverksamhet när hon gifte sig med läkaren Anders Aronson och flyttade till Sandträsk i Norrland där han blev överläkare på sanatoriet.
Livet blev inte riktigt som Stina Aronson tänkt sig. På 20 - talet skrev hon tre romaner; sedan kom en  tid av tystnad. 1931 återkom hon med Feberboken som var mera av experiment och uppror. (Den älskade poeten i romanen har för övrigt sin verkliga förebild i Artur Lundkvist). 1936 dör Anders Aronson och Stina Aronson flyttar tillbaka till Uppsala. 
1946 kommmer romanen som blir hennes stora genombrott, Hitom himlen.
Det var länge sedan jag läste en roman med sådan andakt. Hitom himlen är mäktig. Skildringen av den storslagna naturen och de kärva, fromma, ordknappa människorna och deras strävsamma liv är mästerlig. Människorna i norr har hörsammat väckelsen till skillnad från de ogudaktiga sörlänningarna. Den stränga laestadianismen som förbjuder gardiner (djävulens kalsonger), färg på husen och blommor i trädgårdarna sätter naturligtvis sin prägel på de frälsta.
Emma Niskanpää är inget undantag. Hon är en saktmodig änka som lever sitt liv i väntan på brev från den älskade sonen, mitt John, som vårdas på ett sanatorium långt hemifrån det ödsligt belägna barndomshemmet. Emma Niskanpää gör ett outplånligt intryck på läsaren. Hennes tåligt burna lidanden, själsstyrkan och modet hos denna enkla kvinna som lever helt i samklang med ljuset, mörkret och skuggorna som omger henne ute och inne. Och aldrig att hon skulle svika djuren i fähuset hur högt uppåt väggarna snön än ligger.
Stina Aronson lyfter fram Norrland i sitt författarskap. Hitom himlen är en kvinnoroman och en roman om de små tingen i vardagen. Och om stillheten. Och långsamheten.