o, forna tiders husmödrar!

Husmodern i staden och på landet av Mathilda Langlet.
Kokbok från 1884.
En husmoders första plikt är att på alla sätt ta hand om maken. Det är det primära.
Sedan ska hon uppfostra tjänstefolk och barn. Hon ska sylta, safta, baka, brygga, slakta, lappa, laga, bereda linet, sticka, virka, inreda hemmet, sköta sjuka, ta hand om trädgården, ladugården och husdjuren samt utvälja lämpliga nöjen och förströelser.
Det finns recept på hur man tillreder elgstek, kokt kalfbringa, engelsk sköldpaddssoppa, stekt orrfågel och helstekt killing; ragoutomelett, dansk kaka "lika mycket", salmi på kramsfågel, och så vidare i 1122 sidor.
Puh!

Litteraturpris

Mara Lee har fått
SvD:s litteraturpris
för romanen Salome
som jag skrev om HÄR
i februari.

Mera möbel än bok

Enligt Lars Hermansson i Kulturnytt är
W G Sebald, Dikt, prosa, essä mera möbel än bok. 1084 sidor.
Översättare: Ulrika Wallenström.
Lotta Kühlhorn har gjort omslaget.
Panache-serien.
Om Lars Hermansson bara skulle välja en bok under 2011 så är det denna.
Jag sätter den på önskelistan.

Man kan ju alltid titta på bilderna

I en julbilaga till Aftonbladet fann jag svenskt mönster till några av de norska julekuler som
som presenterades i en bok till förra julen. De två norska gutterne Arne & Carlos stickade Julekuler på strumpstickor för glatta livet och skrev en bok om det hela.
I år har den kommit ut på svenska.
Att Pernilla Wahlgren är en notorisk julfirare är ingen hemlighet.
Hennes saffranssnäckor med mandelmassa och pistagenötter kan jag tänka mig att göra. Om man inte aktar sig kan man vinna Pernillas jul och då står man där sedan med hela kitet.
Hyacinter har jag redan köpt. De förstod inte bättre än att i stort sett slå ut medan jag bar hem dem. Men så synade jag inte rötterna heller.
Hysteriskt pynt för granen, recept till chokladkalender, julrosor, amaryllisar, mossdekorationer, kottekransar, vackra bilder, stajlade hem och tips, tips, tips.
Kul att titta på; snyggt och fint och underbart att inte behöva göra.

Nu är det allvar!

Dotterns har bakat julkusar och i radions P1 börjar idag kl 10.35

Underbaraclaras Husmorsskola.
Clara Lidström börjar att bygga upp en vuxnare, krispigare, lyxigare jul tidigt i advent.
Senare i advent kommer det röda sockersöta.
Man gör papperspynt av gamla psalmböcker med vackert teckensnitt, isskålar att servera glögg i, ostgratinerade pepparkaksstänger till den kalla glöggen och påbörjar en önskelista som ska hänga på kylskåpet.
Enkelhet är ett honnörsord för Clara. Är man ovan pysslare börjar man gärna med något för svårt. Men för nybörjaren är det särskilt viktigt att börja enkelt.
Erica Dahlberg är programledare.
(Vad Claras lille Bertil sysslar med förtäljer inte historien...).

Jag gillar den glada entusiasmen och energin i programmet och känner mig inte alls tvungen att pyssla. Inte ens enkelt.
Ska slå in en födelsedagspresent i alla fall

Lättsmält men mycket närande

Resa med Rilke. Paris, Capri, Skåne.
Av Mirjam Tapper . Dikttolkning: Martin Tegen
Mirjam Tapper reser i Rilkes fotspår och "känner in" de miljöer han vistades i. Och de är många. Ständigt arbetande och på resande fot. Ensam. Av egen fri vilja.
Hustrun, Clara, fick sörja för sig och deras dotter, Ruth, på egen hand.
Rilke förstod kvinnor. Många förälskade sig i honom, men det blev aldrig några lyckliga förhållanden.
Lou Salomé - "den blonda besten hos Nietzsche" - en äventyrlig kvinna äldre än Rilke, var den som satte djupast spår hos honom. Kanske för att hon var den som brutalt gjorde sig kvitt honom och dessutom var hans skarpaste kritiker. Kanske trodde han också att hon skulle bli någon sorts mor åt honom och ta hand om honom. Han kunde inte haft mer fel.
Jag har aldrig förstått mig på Rilke, men jag måste säga att jag har läst Resa med Rilke med stor behållning. Man kan inte undgå att bli fascinerad av en så märklig människa. Intressant, men inte särskilt sympatisk.
Och det var Ellen Key som introducerade honom i Sverige. Och det är meriterande i sig.

Jag kände mig i alla fall lite uppmuntrad när jag plötsligt träffade på en diktstrof av Rilke som jag tyckte mig förstå. Tror jag i alla fall.

Der Tod is gross
Wir sind die Seinen
lachenden Munds.
Wenn wir uns mitten im Leben meinen,
wagt es zu weinen
mitten in uns.

Jag fortsätter mina Rilke- försök. Malte Laurids Brigge, kanske?
Och antagligen vore det intressant att fördjupa sig i Lou Salomés liv också

Advent

Tänd dina spiror, frostiga advent,
och sjung om nådens sol för oss upprunnen!
Knappt är det första väntansljuset tänt
förrän Lucia nalkas, ljusomspunnen.
-----
Nils Bolander (1902 - 1959)