Upphittat: Saga

Saga. Minnesblad från Nordiska Muséet. 1885. Motto: Wi äro ett litet folk, men wi böra tänka stort. Medverkande: Eva Wigström (Ave), C. D, af Wirsén, Alfhild Agrell, Lotten von Kræmer, Ernst Ahlgren, Runeberg, Snoilsky, m. fl.
I redaktionen sitter bl. a. Ann Charlotte Edgren och Artur Hazelius.
Bruket av v och w förvånar. Eva Wigström stavas ömsom med v ömsom med w i efternamnet.

Upphittat: RUNA

Runa.
Minnesblad från Nordiska Muséet. 1888.
Utgifvet af Artur Hazelius.

Motto: Vi äro ett litet folk, men vi böra tänka stort

Innehåll: Dikter, vackra bilder, silhuetter, målningar, sånger med noter, lekar, presentation av delar av muséets samlingar.
Väldigt roligt att bläddra i.
Ibland något häpnadsväckande.

Fyrtiotalist, modernist, feminist

Rut Hillarp (1914 - 2003) född i en mycket religiös familj - modern var evangelist och fadern var verksam inom Missionsförsamlingen - gifte sig med en gymnasielärare och flyttade till Stockholm vid 18 års ålder. Det varade inte länge.
Hon åkte till Paris och umgicks med författare, musiker och konstnärer.
1946 - samma år som fyrtiotalsmodernismen i Sverige fick sitt stora genombrott - debuterade Rut Hillarp med diktsamlingen Solens brunn. Mottagandet var inte lysande.
1954 kommer hennes andra roman Sindhia som däremot blev framgångsrik. Sindhia utforskar både Paris och kärleken. Det är en lyrisk och skarpsinnig undersökning av hur män och kvinnor interagerar i ett förhållande; vem som har makten, vem som älskar mest, vem som är trogen, o.s.v. Rut Hillarp experimenterade också med smalfilm under 50-talet.
Tre diktsamlingar, Spegling under jorden, Penelopes väv, Strand för Isolde (1982 - 1991)har undertiteln: dikter och fotografiska bilder. Rut Hillarp har illustrerat med sina egna bilder. Hon använder sig mycket av dubbelexponering i såväl bild som text.
Antikens myter och medeltida sagor, träd, hav, natt är ofta använda motiv. Rut Hillarp har kallats den kvinnliga erotikens besjungare. Allt handlar om kärlek. Men det är ingen enkel eller självklar kärlek hon beskriver. Rut Hillarp går på djupet, problematiserar.
Texterna kräver en viss motprestation av läsaren, men det ger rik utdelning. Rut Hillarp är en mycket intressant författare som får stort utrymme i Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Men i Den svenska litteraturen (utg. av Lars Lönnroth och Sverker Göransson) får hon inte ens plats bland fyrtiotalisterna utan placeras under den diffusa titeln Kvinnokamp och kvinnolitteratur med bilden (från Arberarrörelsens arkiv) som syns överst och med en bildtext. Det är allt.
Den understa bilden är tagen under tiden i Paris av Mihail Levada.

LÄStidningen i RiR-TV

Tänk när det kom en LÄStidning med programtidningen för radio och TV, Röster i Radio - TV!
Numret med Niklas Rådström på omslaget kom ut i juli 1982.
Förutom en lång intervju med Niklas Rådström och en novell av honom innehåller detta nummer korta Lästips, en presentation av Garcia Márquez, en intervju med Marie Cardinal, läsardikter, m. m. Bokhösten presenteras i urval. Hösten 1982 kom Sofias bok av Märta Tikkanen, Samuels döttrar av Sven Delblanc, Och en dag varar längre än ett sekel av Tjingis Ajtmatov, Kärlekens löjen av Milan Kundera, Tystnader av Tillie Olsen och många, många flera.
Naturligtvis finns det också en frågelek - Sommar i litteraturen - där man ska para ihop ett sommarcitat med rätt författare. Svaren fick man på sidan 30.
Av Röster i Radio - TV blev det sedan Hänt i veckan och senare Se och hör.
Utan LÄS-tidningen, förstås

Äntligen!

Äntligen har jag sett Den skyddande himlen av Bernardo Bertolucci efter Paul Bowles´ roman med samma namn. Den var precis lika bra som jag trodde att den skulle kunna vara och följde romanen väl. Debra Winger spelade Kit alldeles lysande. John Malkovich som Porter var mindre diabolisk och ljusare än han (John Malkovich) brukar vara. Utom den gången han log. Då blev han rent kuslig...
De olika exotiska miljöerna sjuder av liv, färger och ljud. Vackrast av allt är ökenscenerna.
Tack du goda vän som 1/ hade förstånd att spela in filmen för många år sedan och 2/ varit klok nog att spara dina VHS och 3/ lånade ut filmen till mig.
Den skyddande himlen går annars inte att varken hyra eller köpa.
Möjligen har något bibliotek den för utlån.

Alldeles oförtjänt bortglömd

Jane Sydney Auer Bowles föddes i en judisk familj 1917 i New York. På grund av en ridolycka där hon skadade ett knä blev hon så småningom lam i benet. Hon gick i skola i Schweiz och när hon kom tillbaka till New York gifte hon sig 1938 med kompositören Paul Bowles.
Jane Bowles hade börjat skriva men det gick långsamt. Hon gav ut en roman, Two serious ladies 1943 och en pjäs, In the Summer House
som också spelades på Broadway 1953.
Utöver det skrev hon noveller.
That´s it.
Uppmuntrad av hennes framgångar började Paul Bowles också skriva. Och han var snabbare vilket stressade hustrun ytterligare.
1948 bodde de båda i Tanger i Marocko och umgicks i avant-gardistiska kretsar. Jane Bowles hade problem med humörsvängningar och sprit. När hon var 40 fick hon en stroke. Det hela slutade tragiskt på ett sjukhem i Malaga 1973.
Två allvarligt sinnade damer kom ut på svenska 1967 i översättning av Eva Thomson - Roos.
Den liknar ingenting annat och låter sig svårligen beskrivas. Den måste läsas.
De två allvarligt sinnade damerna är Christina Goering, välbeställd men egendomlig ungmö och mrs Copperfield, prydlig hustru som visar sig ha oanade talanger för äventyr. Christina Goering har bestämt sig för att göra en omvälvande förändring i sitt liv och därefter bejaka allt som händer. Frieda Copperfield har nog inte tänkt så mycket på saken. Det bara blir så.
De båda damerna liksom byter plats med sig själva på något sätt. Ibland vill man bara ropa Nej! Nej! Nej! Men de skulle inte ha lyssnat i alla fall.
Jane Bowles skriver intelligent och konstnärligt; med ironi och dyster humor.
Jag förstår att Truman Capote och Tennessee Williams och flera andra stora författare i tiden beundrade Janer Bowles.

Nu hoppas jag bara att jag får se Jane Bowles´enda pjäs In the Summer House som har premiär på Dramaten den 25 /2! Läs mer HÄR

Ensam är stark

Mara Lees alldeles nyutkomna roman, Salome, handlar om
14-åriga Elsa, hennes familj, plötsligt påkomna fosterbror Johannes, skolan, närmaste umgänge och stenhårda baletträning.
Tonårsvärlden är skoningslös, mamma är cementgrå - en blandning av gråsten och pragmatism - och hon luktar is.
Veronica - väninnan som kom efter tiden med pastellfärger och hästsvansar - är dödssjuk. Miriam som konkurrerar om rollen som Salome i baletten är ömsom för ömsom emot. Om man ska tro pojkvännerna så är Elsa söt men mager.

Johannes, den opriviligierade fosterbrodern, är föremål för Elsas speciella hat. (Eller är det kanske något helt annat än hat?) Och hon gör honom illa. Mycket illa. Men varför säger Johannes ingenting? Det gjorde ju han i Bibeln.
Mara Lee f. 1973 har skrivit en alldeles utmärkt roman - in- och medkännande och med en fantastisk förmåga att skildra vad som rör sig i tonårshuvuden. Och hon tycks veta mycket om balett och hur man tänjer på kroppens gränser. Dans är ingen verklighetsflykt.
Tiden är 80-tal och miljön är ett samhälle någonstans i närheten av Hässleholm och Kristianstad med en otroligt kvalicificerad balettskola. Husorganet är Norra Skåne!
Mara Lee har själv vuxit upp i norra Skåne.
"... hela min kropp ligger utspridd på den stjärnbelysta gatan..." tänker Elsa när hon vandrar hemåt i natten
"...Minnen är per definition sorgsna även de ljusa..." är en annan reflektion.
Mara Lees språk är en ren njutning. Man kan ana att hon skrivit poesi tidigare.
Salome griper tag från första stund. Och man är inte klar med den för att man läst sista sidan.
Läs en intervju med Mara Lee HÄR
Recension i Expressen av AMANDA SVENSSON
ANN LINGEBRANDT om Salome i HD
Bilden till höger är John and Salome av Aubrey Beardsley. Från The Victorian Web