Dagens kulturella VM - spaning - Marocko

enligt O: Dagens kulturella VM - spaning gäller Marocko. 
Det är betydligt lättare än det senaste dagarnas spaningar, märker jag. Men jag tillåter mig att "blomma ut" och som ett brev på posten infinner sig reslustan. Jag brukar inte vara så sugen på Afrika i största allmänhet, men namn som Rabat, Marrakech, Casablanca och Tanger klingar mystiskt mytomspunna i mina öron.

Landguiden. Utrikespolitiska institutet: Med en nästan obruten historia som självständig nation sedan 700-talet har marockanerna ett mycket rikt och blandat kulturarv, med påverkan från främst arabiska men även berbiska, andalusiska, judiska, franska och västafrikanska källor.


Leila Slimani, Vaggvisa är en kuslig historia om ett psykes totala sammanbrott. Paret Massé har två små barn och när Myriam Massé vill börja arbeta igen efter barnledigheten (vilket ord!) anställs efter noggrant urvalsförfarande Louise som visar sig vara rena fyndet. Hon gör sig snart oumbärlig. Så småningom dyker det ändå upp små orosmoment som ska visa sig vara tecken på att något allvarligt kommer att hända. Leila Slimani är en fransk - marockans författare och journalist, född 1981 i Rabat.

Författaren Paul Bowles var egentligen kompositör. Det var hustrun, Jane Bowles, som var författaren i familjen. När PB noterade hustruns framgångar bytte han fot. Romanen Den skyddande himlen är en klassiker vid det här laget. Den skildrar tre vänners liv på resande fot i Marocko. Kit och Port är ett par och den leende Tanner deras medresenär. "Själen är den tröttaste delen av kroppen", reflekterar Port. Den neurotiska Kits humörsvängningar är tydliga för alla. I trängda lägen litar hon endast på Port men hon kan ändå tänka sig ett litet mellanspel med Tanner.  Personerna i Den skyddande himlen karaktäriseras främst av sina yttranden. Man får inte veta om de sysslar/sysslat med något och i så fall vad. Port halar upp den ena tusenfrancsedeln efter den andra ur fickan, men var kommer de ifrån? Det är som om Kit och Port saknar ett förflutet. Och framtiden har de inga tankar om. Jo, Port tänker aldrig bli bofast.

Fatima Mernissi: Drömmar om frihet: tankar från min barndoms harem. Boken, som är hennes självbiografi, kom ut 1994 och den läst jag innan jag började blogga. Hon var själv muslim men var kritisk till att kvinnan tilldelades en underordnad ställning som det inte fanns belägg för i Koranen.

Driss Chraibi, Enkelt förflutet kom ut 1954 i Paris dit författaren rest för att studera kemi. Boken kritiserar islam och det marockanska samhället och väckte
uppståndelse både i Marocko och Frankrike. Chraibi skriver ofta om kluvenheten i att tillhöra två kulturer

Bild från förf:s blogg

Anna - Lena Stålnacke har skrivit en bok som heter Mitt Marrakech. 2015. Den innehåller tips och goda råd för resenären.

Jan Mårtensons deckare Mord i blått tilldrar sig i Marrakech. 2013
Har tyvärr inte läst något av författaren tidigare. Ska kanske ta    ljudboken? Tomas Bolme läser.

Dauma Oumassine, Kvinnor i arganträdets skugga

Under upptakten till den stora berbiska högtiden moussem möts tre kvinnor i Tizinoualt i södra Marocko.  Alla tre revolterar på olika sätt mot det patriarkala systemet i i Marocko. En får veta bakgrunden till att de träffas här vid tiden för moussem, högtiden som hålls årligen för att hedra den helige mannen Sidi Hmad, kvinnornas beskyddare och bundsförvant. På Sidi Hmads tid brukade kvinnor söka sin tillflykt till arganträdet nära hans helgedom. Tranan 2012

En alldeles nyutkommen bok är I Tanger av Christine Magnan.

Året är 1956. Alice Shipley och hennes man John har nyligen anlänt till Tanger och där möter de Lucy Mason som väl inte direkt är någon Alice har lust att umgås med. Men Lucy visar Alice runt i den främmande staden och Alice blir alltmer illa till mods. Och så försvinner John...

 

Leila Lindholms tips från Marrakech med fina bilder. Oj, vad jag blev ressugen!

Souken i Marrakech är tydligen något alldeles speciellt. En rekommenderas att gå vilse där. Souk är ett kommersiellt kvarter i en arabisk stad.

 

Och visst tilldrar sig filmen Casablanca i Marocko, dåvarande franska Marocko

Nationalrätten är olika variationer av couscous beroende på i vilkern del av Marocko en befinner sig. Myntate som görs på grönt te, mynta och massor av socker är också typiskt marockanskt. Wikipedia: Hur man häller upp teet är minst lika viktigt som råvarornas kvalitet. Man serverar det ur en tekanna med en långsmal pip, ner i höga dricksglas. Det anses vara ett stycke konst att tillaga gott te och det är en viktig företeelse i det dagliga umgänget med familj och vänner.

Dagens kulturella VM - spaning - Panama

 

enligt O tror inte på Panama i matchen mot England.
Och hon tror rätt. Nu vet vi att England vann med 6 - 1.

Salsa är en  mycket populär musikstil i Panama, mycket tack vare salsakungen Ruben Blades, internationellt känd och prisade musiker. Rubén Blades föddes den 16 juli 1948 i Panama City och är en panamansk sångare, låtskrivare, salsaartist, skådespelare, advokat och politiker.

Tamborito – En av landets populäraste folkdanser. Till ljudet av tre trummor och klappningar dansas tamborito i färgglada dräkter av både kvinnor och män.

Landguiden. Utrikelspolitiska institutet: Kulturlivet i Panama speglar befolkningens blandade sammansättning. Indianska traditioner har vävts samman med spanska seder och afro-karibiska influenser. Det indianska inflytandet syns inte minst i hantverk, såsom kuna-indianernas textilkonst i form av molas, utsmyckning på blusar som också säljs som konstverk.

Kunamola

John Le Carre har skrivit en roman med titeln Skräddaren i Panama.  Den kom ut 2001 och handlar om en inneskräddare, Harry Pendel,  i Panama City. Till skrädderiet kommer en engelsman,  Andrew Osnard, som känner till skräddarens dunkla förflutna. År 2000 närmar sig. Då ska den viktiga Panamakanalen helt övergå i Panamas ägo. Nu är man rädd att någon annan stormakt ska försöka efterträda USA. Andrew Osnard ska avläsa läget i landet och Harry Pendel ska hjälpa honom med det.  Till skrädderiet kommer många av landets rikaste och mäktigaste män. Det Pendel får veta ska han rapportera till Osnard, Det gäller både identitet och ekonomi för Pendel. Romanen har också filmats.

I augusti 1981 hade Graham Greene sina väskor packade för att åka till Panama när han fick meddelandet att general Omar Torrijos Herrera, den vän Greene skulle hälsa på var död. Han fick då iden att skriva om sin vän  sedan fem år tillbaka  generalen Herrera och sergeant Chuchu, en av de få män i generalgardet som Herrera litade fullständigt på. Omar Torrijos Herrera var  hef för nationalgardet och efter en kupp Panamas ledare 1968 - 1981. Getting to know the General kom ut på svenska och fick då titeln Generalen.

Våra drömmars land. En saga om hur den lilla björnen och den lilla tigern reser till Panama av Janosch. 

Twice killed, på svenska Döden i Panama, skriven av Richard Smitten, har jag inte hittat några ytterligare uppgifter om mera än att både KB och Lunds UB har markerat boken som Utlånad?

En smakebit på søndag

"Det är svårt för en anorektiker att vara gravid. Marianne hade två parallella tankar i huvudet. Jag är så lycklig för dig mitt barn och Jag vill skära bort honom. Inte barnet alltså - Kaj! Hon ville antingen det eller att Kaj skulle bli snäll. Marianne ville att Kaj skulle vara mot henne som han var mot sina kompisar. Hon ville så gärna få vara en del av den innersta cirkeln hon med, och i och med att Marianne nu väntade hans barn, kunde hon kanske bända upp den ringen med bebisen. Bara få vara med. Bara vara där. Inget mer. Eller: Marianne längtade till att bebisen skulle födas och gråta. Hon såg sig själv ta upp den lilla på axeln och låta det lilla huvudet finna sin plats i nyckelbenets grop och Marianne skulle själv gråta och de skulle gråta ihop och inte träffa nån. Kaj slog Marianne i magen. Sen gjorde han det igen."

Sidan 121 i Rich Boy av Caroline Ringskog Ferrada - Noli.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi delar med oss av det vi just läser utan att bjuda på några spoilers. Fler smakebitar HÄR.

Jerusalem revisited

Det gick snabbt att läsa om Jerusalem. Jag kom inte ihåg mycket från min första läsning någon gång i den avlägsna ungdomen. Det finns mycket att lära  av berättelsen om väckelserörelsen i Dalarna i Nås socken som kom 37 människor att sälja allt de ägde för att resa till det heliga landet och leva i celibat och dela all egendom för att invänta Jesu återkomst. Läsaren delar livet bland storbönder och småfolk i Dalarna under slutet av 1800 - talet och livet i Jerusalem som inte riktigt blev som dalfolket väntat sig. Släktgårdarna betydde mycket för familjerna. En av Ingemarssönerna "säljer" till och med sin tilltänkta för att rädda släktgården. Stor - Ingmar är en välsedd man som anses vara redlig och pålitlig. Folk vänder sig till honom med allehanda problem som en kanske tycker hade varit naturligt  att prästen fått reda. Kvinnorna i romanen är underställda männen, men de tänker för sig själva och driver ibland igenom sin vilja. Första delen, I Dalarna, tycker jag bäst om. Här har Selma Lagerlöf fast mark under fötterna. Visserligen gjorde hon en studieresa till Jerusalem tillsammans med Sophie Elkan , men det är inte samma känsla av närvaro i andra delen, I det heliga landet, som i första delen, I Dalarne. I Dalarne kom ut 1901 och I det heliga landet 1902. Händelserna som beskrivs ägde rum 1896. 1909 arbetade Selma Lagerlöf om andra delen och den lär nu skilja sig väsentligt från originalupplagan. Författarens egna upplevelser i Jerusalem beskrivs i breven till modern som släpptes fria 1990 och som finns i boken Mammas Selma: Selma Lagerlöfs brev till modern, som kom ut 1998. . Dem ska jag se närmare på. Och så skulle det vara roligt att se Ingmarsspelen någon gång. Rune Lindström skrev bygdespelet Ingmarsspelen efter Selma Lagerlöfs roman. Det framförs varje sommar i Nås. Ying Toijer Nilsson har skrivit ett informativt förord som gärna kunde fått vara lite längre.
Pocketbokens vackra omslag är en detalj av Granatäpple mönster för textil av 
Gocken Jobs.

Klassikerutmaning

Dagens kulturella VM - spaning - Sydkorea

enligt O 
tror inte att Sydkorea går vidare. Dagens kulturella spaning gäller följaktligen Sydkorea. Det mest spännande idag blir ju annars Sverige - Tyskland

Landguiden Utrikespolitiska Institutet: Sydkorea har på ett par generationer förvandlats från fattig jordbruksnation till ett av Asiens rikaste länder. Industrijättar som Hyundai och Samsung har gjort sydkoreansk export världskänd. Men ingen fred råder med Nordkorea efter Koreakrigets slut 1953, och Sydkorea präglas av grannkonflikten och av det militära stödet från USA.


Vit krysantemum
Två koreanska systrar, Hana och Emi, och deras livsöden  skildras i den internationellt uppmärksammade Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. De bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. Korea är invaderat av Japan och allt koreanskt är förbjudet, så till exempel språket. Modern har förmanat sina döttrar att akta sig för japanska soldater. En dag på stranden blir Hana tvungen att låta sig tillfångatas för att rädda sin nio år yngre syster. Året är 1943. Hana hamnar på en soldatbordell och blir s. k. trösterska. 

Vegetarianen av Han Kang inleds med ett uttalande av Yeong - hyes man:
"Innan min fru blev vegetarian hade jag  alltid tänkt på henne som fullständigt alldaglig i alla avseenden." Sedan följer berättelsen om Yeong - hye och hennes beslut att bli vegetarian efter en mardröm. Omvärlden reagerar med avsmak och förfäran. Maken får skämmas och fadern tillgriper våld. Problemet är, tycker jag, inte att Yeong - hye blir vegetarian utan att hon inte äter något alls.

Om koreansk musik kan man läsa följande på Världsmusik.se: Numera är K-pop den dominanta musikgenren. K-pop – koreansk pop – är popmusik som hämtat viss inspiration från landets musiktraditioner men som huvudsakligen är baserad på västerländska traditioner. K-pop inkluderar allt från pop och rock till hip-hop och elektroniskt. Den västerländska musiken har blivit så utbredd att man numera skiljer på två olika sorters koreansk musik – Gugak (koreansk traditionell) och yangak (västerländsk).

Dagens kulturella VM - spaning - Nigeria

Nigeria är det land i Afrika som enligt O läst flest böcker ifrån. Det kan jag instämma i. Achebe, Cimamanda Ngozi Adichie, Adébayo, Cole har jag också läst. Bästa av dem alla är tveklöst Chimamanda Ngozi Adichie med En halv gul sol.  

Landguiden Utrikespolitiska institutet: Nigeria är känt för masker och andra snideriarbeten i trä och elfenben. Landets olika folkgrupper har muntliga traditioner av dikt, sång och sagor. Vad gäller engelskspråkig litteratur är Nigeria, vid sidan av Sydafrika, ledande i Afrika.
Sefi Atta föddes i Lagos och har skrivit debutromanen Allt gott ska komma dig till del samt ett par andra romaner och novellsamlingar. Attas far var av okenefolket och hennes mor  yoruba. Hon gick på internatskola i England och arbetade under en tid som revisor i London. Hon har fått en rad litterära priser, bl. a. det allra första Wole Soyinka - priset.

Fiskarmännen av Chigozie Obioma tilldrar sig i västra Nigeria. Benjamins familj består av far, mor och sex barn. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen har det relativt bra. Men tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. Författaren har Chinua Achebe som förebild             

Författaren och feministen Buchi Emecheta föddes 1944 i Lagos. Båda hennes föräldrar dog och Emecheta gifte sig mycket tidigt med en barndomsvän. Vid 17 var hon mor och försörjde sin studerande man och familjen med sitt arbete som biblioteksassistent. Familjen flyttade till London och Emecheta bröt upp ifrån  äktenskapet och började studera sociologi. 1974 kom debutromanen.Hennes romaner handlar ofta om kvinnors och barns förhållanden. Andra klassens medborgare handlar om igboflickan Adah och är till tre fjärdedelar självbiografisk enligt författaren själv.

Den försvunne fåraherden

Den försvunne fåraherden av Marcello Fois tilldrar sig på Sardinien. Undertitel: Ett fall för advokat Bustianu. På knappa 150 sidor lär en känna staden Nuoro (författarens födelsestad) med dess invånare, prästerskapet, de rika, de fattiga, familjehemligheter, traditioner och först och sist landskapet. Advokat Bustianu är brottsmålsadvokat och beskrivs som en storväxt man med pondus som har för vana att efter lunch ta sig en promenad upp på en hög kulle där han sitter och tänker och betraktar omgivningen. Han åtnjuter ett högt anseende och det med rätta.

Kaosutmaningen nr 28

Det lär finnas en verklig förebild till Bustianu. När nu den förtvivlade tzia Rosina sitter framför Bustianu och ber för sin vackre son Zenobi som gått under jorden för att han anklagas för att ha stulit lamm från sin arbetsgivare, som till råga på allt är far till Sisinnia som Zenobi är kär i. Och hon i honom. Alla är övertygade om Zenobis skuld. Skvallret och ryktena går och till slut har han blivit en legend. Två mord gör inte Zenobis sits bättre. Bustianu är inte en man som måste ha rätt, men när han tror att något är sant kämpar han för det.  Och nu råkar det vara så att han tror, att Zenobi är oskyldig. Den försvunne fåraherden är förste delen i en serie kriminalromaner av Marcello Fois. Jag tyckte väldigt mycket om den här annorlunda, poetiska berättelsen. Bustianu är mycket sympatisk. Han har lärt sig mycket av sin mor som han också är mycket lik. Det finns en del starka kvinnor i romanen. De fattiga är alltid i underläge. Människorna skildras roat och med milt överseende. Bilden av kyrkan är inte så vacker. Språket är sparsmakat och aningen torrt (positivt). Marcello Fois´ stillsamma humor är också ett plus liksom referenserna till den romantiske författaren Giacomo Leopardi. Boken är översatt av Monica Monti och utgiven på Norstedts förlag 2001. 

Månadens språk: Italienska

Helgfrågan v. 25

Mia på bloggen Mias bokhörna frågar om vi följer någon Booktuber.
Det gör jag inte.

Och så undrar hon hur vi tänker fira midsommar. 
Det blir med sill, gräddfil, gräslök, nypotatis med dill, öl och evt en liten nubbe och jordgubbar. Så blir det fotboll och läsning för resten. På midsommardagen möter Sverige Tyskland. Oliiiiiidligt spännande! På söndagen ska jag lyssna på kulturjournalisten Ulrika Knutson som ska tala om Kvinnan och demokratin. Hon kommer bl. annat att berätta om Fogelstadsgruppen, Moa Martinson och Elin Wägner. Också spännande fast på ett annat sätt.

Dagens kulturella VM - spaning - Peru

enligt O: "Mer Sydamerika och nej, som konstaterat är det inte min del av världen. Jag läser lite från världsdelen, ser ingen film därifrån och har aldrig rest dit." 

Nej, så vidare mycket latinamerikanskt har jag inte heller läst. Men i min hylla hittar jag Latinamerikansk berättarkonst. Nittonhundratalsprosa i urval av Artur Lundkvist. En delfinbok. 1964. Där finns en novell av César Vallejo som heter Vax. Den handlar om spel och droger. Annars är Vallejo mest känd för sin lyrik. Vallejo föddes i en småstad i norra Peru. Han är mestis och den klyvnaden ekar också i hans verk.

Michael Bond, Kalla mig Paddington: den första boken om björnen från Peru.
Paddington har bott hos sin tant Lucy i Peru, men nu har hon flyttat in på ett pensionat för gamla björnar. Paddington åker som fripassagerare i en livbåt på ett fartyg till London. Där hittar familjen Brown honom på Paddington Station (där Paddington nu står staty) och tar med sig björnen hem.

Alfredo Bryce Echenique har skrivit många romaner och noveller. Han föddes i Lima i en rik överklass, som han sedan gycklar med i sina romaner. Medelklassen hånas också för sinsträvan  efterlikna överklassen. Min älskades trädgård handlar om en ung man som blir kär i en dubbelt så gammal kvinna

På den utmärkta sidan Musikinstrument hittar jag en bild av det peruanska nationalinstrumentet charango. Där kan en också hitta historik och anvisningar om hur en använder instrumentet. Charangon är släkt med lutan.

Uppgörelsen

John Cheever 1912 - 1982 var en amerikansk författare som skrev romaner och noveller och manuskriptförfattare åt MGM. År 1979 kom Återföreningen och andra noveller och det var också det året John Cheever fick Pulitzerpriset. Han skildrar ofta den borgerliga medelklassen och vad som kan dölja sig bakom en polerad yta, som till exempel i novellen Uppgörelsen.

Blake är en utomordentligt obehaglig man. Det är verkligen inget som syns utåt. Tvärtom är han ganska beige och och ordinär. Han arbetar med obetydliga ting på ett kontor mitt i New York. En dag infinner sig en liten späd kvinna på hans kontor. Hon ska arbeta på prov som hans sekreterare. Miss Dent visar sig vara en hyperkänslig, osäker kvinna som just kommit ut från sjukhuset. Hon föreställer sig att Blake har allt som hon inte har; familj, arbete, vänner, pengar. I själva verket har Blake tröttnat på sin fru Louise, som blivit gammal och rynkig. Han har monterat in en hylla i dörröppningen mellan deras rum och när han kommer hem en dag och maten inte står på bordet bestämmer han sig för att inte tala med henne på fjorton dagar. Efter tre veckor med miss Dent föreslår Blake att de ska ta en drink. Miss Dent bjuder hem honom på en whisky och Blake är inte sen att utnyttja tillfället. Det han gör sedan kommer miss Dent att ruva på hämnd. Hon går systematiskt tillväga och ger sig god tid med planeringen. Med enkla medel lyckas hon skrämma upp Blake ordentligt. Och ändå vet han inte att hon har en revolver i fickan... 
Det är skickligt berättat och jag är glad att boken står i min hylla så att jag kan läsa flera noveller av John Cheever.
Den här novellen passar in på nr 35 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III Läs en novell av en amerikansk författare.

Dagens kulturella VM - spaning - Saudiarabien

enligt O skriver att Saudiarabien idag spelar sin andra match i VM och att det efter brakförlusten mot Ryssland med 0 - 5 gäller det att vinna eller försvinna. Och jag har läst att förlusten har lett till en massa rabalder i hemlandet och tre syndabckar har utsetts och fått göra straffträning.
 
"Den saudiska kulturen är i hög grad knuten till islam, som sätter sin prägel på hela samhället. Bildkonsten domineras av geometriska och abstrakta mönster och av kalligrafi (skönskrift). Musik och poesi har ofta rötter i den ökenbaserade beduinkulturen." Landguiden. Utrikespolitiska institutet.

Affärskultur. Saudierna föredrar fysiska möten och telefon framför e-mail. Möten avbryts ibland för bönepaus. Man hälsar genom att ta i hand.  En man tar inte en kvinna i hand (om inte kvinnan tar initiativet).  Klädkod:  För män gäller kostym och slips. Utomhus klär sig kvinnor i en lång svart skjorta ”abaya” med slöja i tunt tyg som bärs över den vanliga klädseln.  Allt tar lång tid och betalningen dröjer ofta. En saudier kan stå mycket nära och kroppskontakt är vanligare än i Nordeuropa. Män kan gå hand i hand eller lägger armen om den de talar med. Källa: Ur "Oskrivna regler" (2003) från Industrilitteratur och Business Sweden i Saudiarabien

 

Saud (Al Saud) är den släkt som givit namn åt Saudiarabien och som utgör dess kungahus. Muhammed ibn Saud (död 1765) brukar ses som dess första överhuvud. Nuvarande kung är Salam bil Abdul Assiz av ätten Saud, född 1935, tillträdde som kung 2015.

 

16 januari 2018 visades den första offentliga filmen i Saudiarabien på 35 år. Förbudet mot biografer slopades i december 2017. Den första familjen som visades var en animerad barnfilm, The emoji movie.

Medinas juvel av journalisten Sherry Jones är en omstridd bok som handlar om Aisha, som lovades bort som hustru till Muhammed redan som sexåring. Kritikerna menade att boken var ren chick - lit och att den förlöjligade muslimer. Random House ställde in utgivningen, men kritiserades av Salman Rushdie för censur på grund av rädsla.

Usama bin Ladin föddes i Riyadh i Saudiarabien 1957. Han var religiös wahhabit och trodde att sharialagarna skulle ställa allt tillrätta i den muslimska världen. Han förespråkade jihad för att hämnas oförrätter som begåtts mot muslimer i USA och andra icke - muslimska länder. Han ville lägga ner staten Israel och var även antisemit. Det har skrivits mängder av böcker om bin Ladin men jag valde en som står på avd för statskunskap på bibl. skriven av journalisten Roland Jacquard

Veckans topplista v. 25 - Australien

Johannas deckarhörna: "Idag tänkte jag att vi skall bege oss down under och fokusera på ett av mina nya favoritländer när det gäller böcker – det kommer en himla massa spännande titlar från Australien. Författare eller böcker, ni väljer själva vilket som hamnar på veckans australiensiska topplista."

Nam Le, Båten
Båten innehåller sju sinsemellan mycket olika noveller från skilda delar av världen. Nam Le kom till Australien som flykting från Vietnam när han var liten. Titelnovellen handlar just om båtflyktingar. Alla novellerna skildrar kämpande människor. De kämpar för sina liv och rättigheter. Miljöerna är väl skildrade och det förefaller som om författaren är bekant med dem alla. Den lilla kuststaden där de främsta intressena är fiske och fotboll är mycket levande liksom hösten i Central Park.

Richard Flanagan, Den smala vägen mot norr
Den australiske författaren Richard Flanagan född 1961  berättar sin fars historia om om fångenskapen i japanska fångläger i Burmas djungler där de är satta att bygga en järnväg. Här kolliderar de olika kulturerna. Berättare är fältläkaren major Dorrigo Evans. Ham för söker med alla medel göra livet lite lättare för de arma fångarna.

Patrick Whites bok från 1973, Stormens öga, läste jag innan jag skaffade bloggen. Jag minns att jag var väldigt skakad över den besvärliga Elizabeth Hunter som ligger på sin dödsbädd och tänker tillbaka på sitt liv. Två barn har hon. De väntar otåligt på att deras mor ska dö. Det enda de är intresserade av är arvet. 1973 var också året då Patrick White fick Nobelpriset i litteratur.  

Drömtidens framtid. Australien berättar
En katalog av berättelser av  författare ifrån Australien. Tranans utmärkta förlag.

Robyn Davidson, På kamelrygg genom öknen
Tillsammans med fyra kameler och en hund startar Robyn Davidson en resa från Alice Springs i centrala Australien genom 3 000 km vildmark som mestadels var öken. Resans mål var Australiens västkust och Indiska Oceanen. Hon kände en längtan efter ensamhet och tystnad. Men först måste hon skaffa kameler och lära sig umgås med dem och sköta om dem.

Dagens kulturella VM - spaning - Colombia

enligt O: 
Dagens kulturella spaning gäller Colombia. Enligt O har tagit hand om alla de kända författarna, så jag försöker värka fram något annat. 

En känd konstnär känner jag i alla fall till och det är Fernando Botero som föddes i Medallin 1932. Han har gjort sig känd för sina bilder av runda människor och djur som dansar, sitter eller ligger. Utanför biblioteket i Kävlinge finns en bronsskulptur Dockan som köptes in 1980. Utanför Kappahl i Mölndal finns skulpturen Naked Lady. En blir glad utav de färgrika bilderna.

Lånad bild

Colombias kaffelandskap eller Kaffets triangel är ett kaffeodlande kulturlandskap i Colombia som sedan 2011 har världarvsstatus.

Cafe Quimbaya

Flätade korgar och hattar tillverkas i Colombia. Korgarna är ibland så hårt flätade att en kan ha vatten i dem. Kaffeplockarna använder både hattarna och korgarna. Ponchon är ett vanligt plagg som passar klimatet här.

Cumbia heter nationaldansen och man har ocksågjort en egen form av salsan.

James Siegel, Omvägar handlar om ett barnlöst par, Paul och Johanna, som åker till Colombia för att adoptera en liten flicka. Men de råkar i händerna på gerillan, drogas ner och förs till en avlägset belägen gård. Där blir de vittne till mord och våld och Paul ställs inför ett ultimatum som egentligen inte ger honom något val.

Tematrio - Mat och kakor

Lyran ber oss: Berätta om tre böcker som präglas av mat, kakor och godsaker! 

1. Banana Yashimoto, Kök   
Mikage är en ung föräldralös flicka som får bo hos vänner till hennes mormor  Mikage älskar kök av alla slag. Där känner hon sig trygg och mindre ensam. Hon har turen att få arbeta som assistent åt en mycket framstående kock. Många små japanska rätter blandas med maffiga amerikanska rätter. 

2.  Jenny Colgan, Christmas at The Cupcake Café
Issy Randall är framgångsrik ägare till Cupcake Café. Nu närmar sig julen, arbetsbördan ökar och Issys pojkvän står i begrepp att flytta till New York.
Issy måste mobilisera alla sina krafter för att klara av stressen och pressen i arbetet och oron över framtiden. Christmas at the Cupcake Café är kravlös feel - goodläsning med många läckra recept på hiskligt söta kakor.

3.  Mark Crick, Kafkas soppa Den samlade världslitteraturen i 14 recept.
Där hittar man till exempel Snabb misosoppa à la Franz Kafka, Löktårta à la Geoffrey Chauser, Fylld urbenad kyckling  à la Marquis de Sade och Clafoutis  à la Grandmère av Virginia Woolf.

A Xmas Carol, En historia från norr

Vitaliano Trevisans  A Xmas Carol, En historia från norr, börjar med att en man förvisas ur en kvinnas sovrum till ett rum med en madrass som i övrigt saknar möbler. Gardinerna finns kvar, men dem tar mannen ner. Varje kväll får han en bricka med mat. På dagarna vandrar han planlöst runt i staden som verkar sakna befolkning. I varje fall träffar han ingen eller talar med någon. Han tänker desto mera och ibland dyker en och annan engelsk mening upp. Mannen gillar hamnstäder och tänker på Bremerhaven och Rotterdam och alla de japanska bilar som kommer dit varje år. En kväll får mannen ingen matbricka av kvinnan men däremot ett kuvert med en nyckel och lite pengar i. Han har fått en liten lägenhet med två rum varav köket är det ena. Novellen ekar av någon slags absurd ödslighet. Mannen tycks vara ensam i universum men någon måste han träffa för varje dag köper han två liter mjölk. Det är av en viss betydelse att veta att Trevisan bor i nordöstra Italien där människorna känner sig icke tillhöriga det övriga Italien. Han är född 1960 och något av en kulturell mångsysslare.
Novellen passar in på nr 30 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III, Läs en novell med ett väderstreck i titeln.

Novellen kan också passa in på Månadens språk som är italienska.

Dagens kulturella VM - spaning - Tunisien

enligt O: Dagens kulturella spaning är inte lätt heller. Tunisien. Men något finns det väl i gömmorna ändå.

Gisele Halimi, jurist, feminist, författare och essäist föddes i Tunisien 1927. Mamma var judinna och pappa muslim. Under 50 - 60 - talen deltog hon i kampen för Algeriets självständighet.  Hon stred också för rätten till fri abort. På svenska finns På kvinnans sida och Apelsinträdet, som kom ut 1988. Jag vet att jag läste den då långt före bloggtiden.

Tunisisk harissa: 
2 st röda chilifrukter
4 vitlöksklyftor
1 msk koriander
1 msk spiskummin
1/2 tsk salt
4 msk olivolja 

Tunisien ingår i Maghreb - unionen, det vill säga de arabiska länderna i väst;
Algeriet, Marocko, Tunisien, Libyen och Mauretanien.

I min egen hylla hittar jag Fanny Härgestam: Det här är vår tid. Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien. Alla kvinnorna är politiskt aktiva. Härgestam är journalist och har under de senaste åren rapporterat ifrån Tunisien

Dagens kulturella VM - spaning - Costa Rica

Som enligt O själv säger är Costa Rica inte något lätt land att kulturspana på, men jag hittade i alla fall något som jag läst.

Carolyn Keene, De försvunna papegojorna. En Kitty - bok!
George, Bess och Kitty åker till Costa Ricas regnskogar för att studera apor och  arapapegojor. Men de råkar ut för betydligt värre saker som livsfarliga fällor, tjuvar och onda män med yxor.


Allt om resor: 8 äventyr i Costa Rica.
En hel del vågliga saker en kan göra. Jag hade nog avstått flera av dem.

Den blå maten av Niklas Ekstedt & Henrik Ennart. Costa Rica har också en blå zon. I Nicoya i Costa Rica blir männen så gott som lika gamla som kvinnorna. Motion får man gratis i det bergiga landskapet; processad mat och raffinerat socker finns inte. Här äter man utöver grönsaker, bönor och frukt även en hel del kött. Frukosten är riklig, lunchen måttlig och middagen lätt. Gamla människor håller sig rörliga och unga genom täta besök av barn och barnbarn. Och man har en livsplan.

En smakebit på søndag

"Från: Aksel
Till: Carolina
8 maj 2014 kl 13.05
Ämne: Om jag dör

Bra att ha om jag tar ner flaggan.

Mitt datorlösen är: ivan2014
En utförlig lista ligger i Dokument/Om jag dör.rtf
Låt oss hoppas på det bästa! /Aksel

Jag läser mailet tre gånger i rad. Först förstår jag inte, sedan läser jag igen och blir orolig. Vid den tredje läsningen blir jag irriterad. Det här är så typiskt dig. Ingen är så krass och osentimental, på gränsen till tvångsmässigt realistisk, som du. Du med din extratorra ton i mail och sms. Du, med dina eviga backuper av dator och telefon. Du, med dina lösenord som du byter regelbundet och som alltid rymmer bokstäver i versaler och gemener och siffror och specialtecken. Du, som har berätttat att du inte vill begravas när du dör utan strös för vinden på något ställe dit ingen känner sig tvungen att åka med blommor och ljus. Ingen annan än du skulle skicka det här, mitt på dagen, från jobbet, till sin ammande flickvän hemma i soffan. Men det gjorde du. "

Från sidan 6 i Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Albert Bonniers förlag. 2018

Albert Bonniers förlag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Fler smakebitar HÄR