En novell från Indien

En gammal kvinna plockar in sin slitna tvätt ifrån strecket eftersom det kommit ett moln på himlen. Det sänker sig en tystnad över nejden och långt borta börjar ett tungt regn falla. Den gamla kvinnan börjar tillreda en enkel måltid mer av gammal vana än av hunger. Det kommer fram att hon är ensam och att hon saknar sin gamle man som givit sig iväg för att övervaka reparationer  av ett hus som de fått av hans far. Det skulle ta tre veckor, men plötsligt blir det tre månader. Grannarna börja undra. Har han lämnat henne? En brorson kommer och säger att hennes man klagar över att hon gnatar på honom och att han aldrig får någon lugn och ro. Och att hennes mat är oätlig eftersom hon slutat använda både olja och ghee. Makens brev tyder också på att han njuter av friden där han bor intill ett Krishna - tempel. Matlagningen klarar han bra. Liksom den gången när den gamla kvinnan brutit benet och legat på sjukhus. Men hon vet ju bäst själv hur det såg ut i hemmet när hon kom tillbaka. Allt hade grott igen. Mer och mer kommer fram om deras gemensamma liv. De har en gemensam son och en sonson. Den gamle mannen kallar henne Mirus mamma. Och en upplever livet i gränden där den gamla kvinnan bor; ljudet av djuren, larmet från marknaden, lukterna. "Men vanorna som inarbetats under så många år är på något underligt sätt upprivna." Den gamla kvinnan glömmer att sprida kodynga för att binda dammet och att ta in vatten för natten. Också hon undrar om hon blivit övergiven för gott. Novellen heter Livet efter livet. Den är skriven av Anita Agnihotri och ingår i novell - och reportagesamlingen Dagar i Mahuldiha. Den här novellen passar på nr 30 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare från Indien.

Bokbloggsjerka 9 - 12 juni

Annikas bokbloggsjerka 9 - 12 juni ställer frågan:  Vilket är ditt tidigaste och/eller starkaste minne av böckernas underbara värld?
Det måste vara den Läsebok för Sveriges barndomsskolor. II. Svensk vers, som jag hittade i min morfars bokhylla. Den innehöll psalmer, sånger och visor valda och sammanställda av Alfr. Dalin. I Svensk vers fanns illustrationer som eggade min fantasi, många sorgliga dikter, hjältedikter, barnsliga dikter, dikter om älvor, tomtar, jättar och troll; dikter om växter och djur, legender och historiska bilder; kort sagt en helt ny spännande värld. Den där boken bytte ägare ganska omgående. Utan några som helst förhandlingar.

En liten körsven handlar om en liten sjuårig gosse som fick lov att hålla i tömmarna när far och han var ute och åkte hästskjuts. Jag gillade farten i bilden. Jag gillar fortfarande skogsvägen och granarna. Hästen är väl tecknad av Jenny Nyström.

Graven i skogen berättar en sorglig historia om den unga drottningen som sover under törnrosorna i skogen och hela historien om hur det gick till när hon hamnade där. Edvard Fredin skrev dikten.

Äktenskapsarrangörerna

Chinaza Agatha Okafor har blivit bortgift med Ofodile Emeka Udenwa. Chinazas morbror och moster har arrangerat det hela. Utan att konsultera Chinaza, förstås. Hon har så mycket att tacka dem för, det försummar de aldrig att påpeka för henne. Hon tackar lydigt, men tänker upproriskt på allt arbete hon uträttat åt dem. Den blivande maken är också nigerian men har utbildat sig till läkare i USA. Och han har ett hus. Chinaza får veta att hon blivit fint gift. Därför blir kulturkrocken så mycket större när de kommer från Lagos till New York. Huset är en sunkig lägenhet som i stort sett saknar möbler. Ofodile, som bytt namn till Dave Bell, är i själva verket AT - läkare. Chinaza, som hädanefter ska heta Agatha Bell, blir förfärad när hon upptäcker att Dave äter både pizza och hamburgare utanför hemmet. Lagar en hustru inte sin mans mat är hon snart av med honom. "Vaka alltid över din man som guldgåsens ägg," har moster Ada alltid tillhållit henne. Chinaza Agatha är en klipsk flicka som gärna hade studerat vidare på universitet. En ser allt med hennes ögon och lider med henne allteftersom hon uppdagar hur saker och ting verkligen ligger till. Hon packar sina få tillhörigheter och går till sin mera erfarna väninna Nia, som också är ifrån Afrika och har ett swahilinamn. Nia lovar att ordna arbete, men först måste Agatha ha ett arbetstillstånd. Stackars Chinaza har råkat i ett riktigt dilemma. Chimamanda Ngozi Adichie berättar i novellen Äktenskapsarrangörerna med humor och medkänsla om den unga kvinnan som är så utlämnad; först till inte speciellt kärleksfulla släktingar och sedan till en inte speciellt kärleksfull man. Hon har inga verktyg att hantera sin iråkade situation, men på något sätt har jag gott hopp om henne ändå. Det känns som om den här novellen borde ha blivit en roman. Så snart ville en inte släppa bekantskapen med Chinaza Agatha Okafor.  Äktenskapsarrangörerna ingår i Adichies novellsamling Det där som nästan kväver dig. Novellen passar in på nr 29 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett yrke i titeln

Helgfrågan v. 23

Vad tycker vi om överraskningsexemplar, frågar Mia i sin helgfråga.
Jag har inget emot överraskningsexemplar. Jag får inte så många så det är inget problem alls.

Bonusfrågan gäller bästa sommarlåten. Min bästa sommarlåt är Sommarpsalm. Sv ps. 201, En vänlig grönskas rika dräkt . Text: Carl David af Wirsén. Musik: Valdemar Åhlén. Jag har sagt det förut och nu sade jag det igen.

En tid av oro för Eugenia

"Ett tag efter det Göransson på allvar ringförlovat sig med Eugenia blev han en nästan ordentlig människa, och Eugenia å sin sida fick banklån och öppnade vitvaruaffär". Så inleds Eyvind Johnsons novell En tid av oro för Eugenia. Den ingår i novellsamlingen Än en gång kapten som kom ut 1934. Göransson är målare och han har lätt för att se lite väl djupt i glaset. Eugenia å sin sida har varit lite lätt på foten och till stor tröst för den lilla stadens ungkarlar.  Den lilla staden har mycket att tala om. Ryktet går. Emil hette en man som Eugenia var förtjust i men han försvann till Amerika. Nu sägs det att han är på väg hem igen. Och det är nog sant för det är hans far som säger det. Eugenia börjar fantisera om återseendet. Någon i den lilla staden ser till att upplysa Göransson om Emils existens. Göransson, som samtidigt med nykterheten gripits av sedlighet för kärleks skull, har helt rättat sig efter Eugenias föreskrifter.  Större delen av sin avlöning har han lämnat till Eugenia - eller Jenny, som hon kallas i dagligt tal. På lördagarna gick de på bio och om söndagarna tog de en promenad. Göransson fann stort behag i de nära nog äktenskapliga arrangemangen. På en punkt var Eugenia omedgörlig. Göransson får inte flytta in i vitvaruaffären förrän de blivit ordentligt gifta. Och nu ska Emil komma. Göransson blir så störd att han tar sig ett rus igen och en kylslagen promenad. När Emils tåg kommer finns han på perrongen liksom Eugenia och Emils far. En charmerande novell olikt allt jag läst av Eyvind Johnson tidigare. Den får komma in på plats nr nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett lyckligt slut

Olikhetsutmaningen: snabbt och långsamt

enligt O: Olikhetsutmaningen handlar den här veckan om orden snabb(t) och långsam(t), välj själva om adjektiv eller adverb är er grej. Koppla samman böcker, film, musik eller annan kultur med dessa ord.

1.
Snabbt jagar stormen våra år,
som skyar över hav.
Knappt tändes, år, din blida vår,
så bleknar glansen av.
Din sommarblomstring är sin kos,
hav tack för vad du gav,
om ock du endast gav en ros
att lägga på en grav.
2.
Du makt för vind och skyar,
du makt för liv och år,
som ständigt allt förnyar
och allt i spillror slår,
med öden och med timmar
i julens aftonbrand
du står, och sädet glimmar
i såningsmannens hand.
3.
Giv psaltare och lyra,
då mödan görs oss lång.
Betag oss ej den dyra,
den ljuva lust till sång.
Låt klinga våra dagar
som vind i gröna hagar,
som hav i böljegång.
4.
Giv oss en härd att njuta vid
av vårt beskärda bröd.
Giv oss ett bröst att luta vid,
när glädjen vänds i nöd.
Giv oss en tro att sluta vid,
tryggt i den mörka död.

Erik Axel Karlfeldt

Långsamhetens lov av Owe Wikström har undertiteln: Vådan av att åka moped genom Louvren. Det är en helt underbar bok som först kom ut 2001. Författaren manar oss att leva livet lite långsammare och att njuta mera av det. En ska inte skygga för allvaret eller ensamheten. Lärt och lättsamt berättar Owe Wikström om sina erfarenheter, resor och läsningar.  Långsamhetens lov läses med fördel på ett strosande sätt, förslagsvis på ett café eller i en skön fåtölj står det på förlagets hemsida. Så sant. 

Kärlekens fyra årstider

Le Touquet är skådeplatsen framför andra för kärleksparen i Kärlekens fyra årstider av fransmannen Grégoire Delacourt. Året är 1999 och den fjorton de juli är det datum som återkommer. Den 31 december 1999 förväntar sig vissa att jorden går under. Femtonårige Louis vill betyda allt för trettonåriga Victoire, men hon ser honom mer som en vän. Han kommer att möta henne vid senare tillfälle under trista omständigheter. Isabelle är 35 år och har blivit lämnad av sin man medan 55 - åriga Louise är trött på sitt äktenskap som går på slentrian. Isabelles stora kärlek alltsedan ungdomen är Jérôme. Hon kommer att återse honom, men ... nej. Louise å sin sida vidtar drastiska åtgärder. Med gott resultat. Pierre och Rose är ca 75 år. De mötte varandra på stranden under ett bombanfall under kriget. De har älskat varandra i alla år, fått ett barn, mist ett annat, längtat efter flera och verkligen delat allt i livet med varandra. De här människorna kommer att stöta på varandra på olika sätt och vid olika tider. Kärlekens fyra årstider är en varm, vacker och vemodig roman; en riktig bladvändare där även olycklig kärlek har sitt värde. Musik - och filmreferenserna är många. Francois Cabrels Hors - saison är listetta 1999 och den kommer igen titt som tätt. Översättare är Sofia Strängberg. Förlaget Sekwa. Originalets titel:  Les quatre saisons d’été  (en kan ju fundera en stund över förhållandet till den svenska titeln.)
 

Tematrio - något svenskt

Lyrans tematrio: "I dag är det återigen dags att fira nationaldagen, eller svenska flaggans dag, som jag (jag också) oftast säger. Det är inte så lätt att ändra sånt man lärt sig som barn. Berätta därför om tre svenska favoriter: böcker, författare, sångare, skådespelare, fotbollsspelare etc. Här finns stor frihet att hitta på lite vad som helst."

1. Dag Hammarskjöld har jag alltid beundrat mycket. Han var FN:s generalsekreterare 1954 - 1961, nationalekonom, jurist, medlem i Svenska akademien, författare mm. En fantastisk människa som fick en alldeles för kort livstid. Undrar om flygolyckan någonsin blir ordentligt utredd.
2. Ida Trotzig (1864 - 1943) har gjort mycket för att göra Japan känt i Sverige. Hon levde under 30 år i Japan, lärde sig japanska, ikebana och blev diplomerad téceremonimästare. Ida Trotzig förde hem japanska föremål till Etnografiska muséet. 

3. Elin Wägner  slog igenom som författare 1908 med romanen Norrtullsligan. Hon var feminist och rösträttskämpe; hon var med och grundade Rädda barnen och var chefredaktör för Tidevarvet. 1944 blev hon invald i Svenska akademien som andra kvinnan efter Selma Lagerlöf.

Signora Frola och hennes måg signor Ponza

Den italienske nobelpristagaren Lugi Pirandello ( 1867 - 1936) började med att skriva poesi. Sedan blev det noveller som en sorts förstudier till dramatiken som är det han blivit mest känd för. Novellsamlingen Krukan blev mycket uppskattad när den kom. Jag har läst en liten finurlig novell ur den med en skickligt spunnen intrig. En vet varken ut eller in i Signora Frola och hennes måg signor Ponza. Vad är illusion och vad är verklighet? Befolkningen i staden Valdana vet inte heller hur de ska ställa sig. De får höra en version av historien av signora Frola och en annan av svärsonen signor Ponza. Det står klart för dem att antingen är signora Frola galen eller är det svärsonen. Damerna i Valdana brukar ha möten där signora Frola deltar. En vacker dag hinner signor Ponza före henne och berättar hur det egentligen ligger till. Damerna ser en liten fyrkantig, svartmuskig man med skägg och mycken svett i pannan och de låter honom berätta sin version av historien. Signora Frola har aldrig talat annat än gott om sin svärson trots att hon inte får träffa sin dotter. Det beror på hans stora kärlek till dottern, säger hon. Han vill helt enkelt ha henne för sig själv. De villrådiga stadsborna ser ofta signora Frola promenera med sin måg och han besöker henne så gott som dagligen. Vem av de två är galen? Vad är illusion och vad är verklighet. Fråga inte mig. Jag är lika villrådig som stadsborna i Valdana.  Men jag undrar om det egentligen spelar någon roll. Möjligen för dottern som en inte får veta mycket om. Finns hon i livet kan en undra? Översättning: Catharina Wallström. Den här roliga novellen får komma in på plats nummer 26 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln.

Det nionde brevet

Det nionde brevet av Catrin Ormestad är ännu en begåvad debut.  Romanen handlar om de val en gör i livet och vad de leder till. Vidare handlar det om tillhörighet och utanförskap; om att stanna eller lämna; om identitet. Walter Höjer är navet i berättelsen. Hans dominanta mor Lea styr hans och systern Ellys liv med järnhand.  Lea anses av de flesta som en elak och ond människa, men en kan se  förmildrande omständigheter i hennes föräldralösa uppväxt. Det finns också en mörk hemlighet vad det gäller hennes ursprung. Hon är livrädd att bli avslöjad. Elly gör ett rejält föräldrauppror medan Walter kommer av sig på hälften. Handlingen tilldrar sig på Gräsö i Roslagen.  Miljö/naturskildringen tyder på god kännedom om platsen. (Författaren tillbringar sina somrar på Gräsö. Annars bor hon i Tel Aviv.) När romerna kommer till ön blir det oro i leden. Lea är stenhård. De ska bort. Hon kan inte ens ge ett glas mjölk till en sjuk liten pojke. Det som händer under midsommaren 1955 får återverkningar långt fram i tiden. Walters dotter Juliana kommer till Gräsö femtio år senare för att gå på sin farmors begravning. Juliana älskade sin farmor som doftade lavendel, ko och läggningsvätska. Det är väldigt mycket svensk sommar i den här boken. Den är riktigt spännande, men personteckningen kunde kanske fördjupats. Det nionde brevet har ett driv som gör att en måste läsa vidare för att se hur det ska lösa sig.

Gardenparty

Den förmögna familjen Sheridan ska ha Gardenparty och gläder sig mycket åt att dagen ser ut att bli strålande vacker. Herrn i huset och äldste sonen går förstås till kontoret, medan hustrun och de två döttrarna fladdrar omkring med olika göromål. Partytältet anländer och Laura, som är konstnärlig och gillar att äta ute, avdelas att instruera arbetarna. De ler mot Laura och hon tycker att de är så trevliga. En av dem kommenterar lite vasst när han förstår att Sheridans engagerat orkester också. 
Mängder med rosa liljor anländer liksom gräddbakelserna från Godbers. Hushållerskan har gjort femton olika sorters sandwich och allt börjar komma på plats. Då når dem budet om en dödsolycka i något av de fattiga, gråbruna husen i närheten. Säkert en drucken arbetare, tycker mrs Sheridan, men Laura vill omedelbart ställa in festen. Hon blir motvilligt övertalad att ge med sig. Och när hon ser sig själv i spegeln i den svarta hatt med tusenskönor och långa svarta sammetsband som modern lånat henne tycker hon själv att hon är fin och att det vore roligt med fest. Själva festen ägnar inte Katherine Mansfield något intresse. Men sedan går Laura - på moderns förslag - ner till det fattiga huset med överbliven mat (smulor från den rikes bord) och blommor till sorgehuset. Klassindelningen är tydlig i alla avseenden. Det talas om "sådana där människor" och "folk ur den klassen". De fattiga människorna har sämre vanor, är fula och har det fult omkring sig och deras fallfärdiga kåkar skymmer till och med utsikten för Sheridans. "Själva röken som slingrade sig upp ur deras skorstenar var märkt av fattigdom." Könsrollsfördelningen är också klar.  Mrs Sheridan hotar sina barn med att skvallra för pappa om de inte sköter sig. Mr Sheridan är sista instansen. Katherine Mansfield (1888 - 1923) föddes i Nya Zealand men flyttade som 20 - åring till London. Hon skrev psykologiska noveller med ett socialt budskap och hade tagit starkt intryck av Anton Tjechov. Fördomsfullheten och hjärtlösheten i den här novellen skildras mästerligt. Gardenparty ingår i novellsamlingen Främlingen som kom ut på svenska 1923
Gardenparty passar in på nr 22 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något grönt i titeln.

En smakebit på søndag

"Om ni, som jag, aldrig hört ett vapen avfyras på nära håll så kan jag tala om för er att ljudet är fullständigt bedövande. Magnesiumfärgade blixtar exploderar

i huvudet, i öronen ringer en trestruken ton ur någon aria och bihålorna fylls med tjära.  -  Jag inser att jag duckar, hukar mig och sätter händerna mot huvudet medan lillen är märkligt oberörd. Han suger fortfarande på tummen med huvudet lutat mot mammas hårsvall. Nästan som om han vore van vid det här. Nästan som om han hade hört det förut. Jag sträcker på mig igen. Jag tar bort händerna från öronen. Långt borta spurtar en figur fram genom undervegetationen. Min fru vänder sig om. Hon bryter vapnet över armen. Hon visslar på hunden. "Haha", säger hon innan hon försvinner runt knuten. "Där fick han så han teg." Min fru, det bör sägas, är galen. Inte i bemärkelsen måste-medicinera-och- sluten avdelning-och män-i-vita-rockar - fast ibland undrar jag om det inte kan finnas en sådan historik - utan på ett mer nyanserat, socialt accepterat, mindre iögonenfallande sätt. Hon tänker inte som andra."
Från sidan 11 i Det måste vara här av Maggie O´Farrell
Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR.

En Wagner - matiné

Clark är en ung man som bor i Boston. En dag får han ett brev ifrån sin farbror Howard som ber honom ta hand om sin faster Georgiana. Hon kommer ifrån Nebraska för att övervara en bouppteckning. Howard minns med värme den faster som hjälpt honom att lära latin och läsa Shakespeare. Eftersom hon också var mycket musikaliskt begåvad och arbetat som musiklärare lärde hon honom också spela på sin lilla kammarorgel. Men ödet drabbade faster Georgiana i form av en tio år yngre frisk och sund bondpojke i vilken hon blev störtförälskad. De rymde och mutade in ett nybygge i Red Willow County; långt ifrån all ära och redlighet. Det blev många barn och hårda år för faster. Arbetet förstörde rygg och händer och när hon nu kommer till Boston ser hon grotesk ut i sina illa medfarna, sotiga och omoderna kläder. " Hon hade glappande löständer och huden var gul som på en mongol av att ständigt utsättas för en skoningslös vind och det alkaliska vatten som garvar den mest genomskinliga hy till en sorts smidigt läder". Clark beslutar sig för att ge henne en musikalisk upplevelse som tack för allt hon gjort för honom.  De ska gå på en Wagner - matiné. Clark undrar om hon fortfarande är öppen och mottaglig för musik. Willa Cather berättar ömsint och med psykologisk klarsyn om de djupa band som finns mellan Clark och hans faster i novellen En Wagner - matiné. Novellen finns med i Cathers första prosabok The Troll Garden 1905. Översättare: Harriet Alfons. Den här novellen får plats nr 17 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell där musik spelar en stor roll

Just nu är jag här

Jag har följt Isabelle Ståhl alltsedan hon började skriva krönikor i en liten lokaltidning för ungefär tio år sedan. Jag gillade hennes sätt att tänka och skriva redan då. Hon är född 1988 och växte upp i Ängelholm. Hennes stora intresse för musik avspeglas i hennes nyutkomna roman Just nu är jag här, som jag just har läst. Romanens huvudperson Elise är tjugoåtta år, läser konsthistoria och rycker in med kort varsel i olika bokhandlar. Hon skriver också på en roman, men det går inte så bra. Hon känner sig inte hemma varken i sitt ansikte, eller sitt namn. Eller i staden som hon längtat så till. Elise känner leda vid hela sin samtid men vill så gärna höra till. Hon vill diskutera Lacan och andra franska filosofer med några trevliga unga män på kursen, men de är måttligt roade. Victor är en av dem. Han är vacker, väluppfostrad, rik, trygg och populär. Ungefär allt som Elise inte är. Jo, vacker är hon. Hon dricker vin och knaprar Stilnoct och Sobril, går på technodanser och konstutställningar, följer med okända män hem, vandrar ensam tillbaka i natten på höga plastklackar från H&M. Fryser gör hon också. Hon har - eller rättare sagt har haft - en vän i världen och det är Sofie. Men nu har Sofie träffat Jesper och så är hon borta. Elise lever i sin smartphone. Dejtingappen Tinder är det som gäller. Även under lektionstid. Elise föredrar män i medelåldern; de som är som förnöjsamma hästar. Arvid Borg är en gift man i femtioårsåldern men väldigt lite av förnöjsam häst. Han får henne att känna sig närvarande om än för korta stunder. Isabelle Ståhl har ett vackert språk. Och hon skildrar så väl Elises ångest och panikattacker, hennes leda och känsla av att stå utanför även sig själv. Just nu är jag här handlar mycket om relationer; eller åtminstone om bristen på dem. Jag skulle kunna tänka mig att detta är en generationsroman. Tidsmarkörerna är många. En del musikreferenser har jag slagit upp liksom en del klädmärken. Jag tycker mycket om Jag är här nu och jag kommer att fortsätta att följa Isabelle Ståhl, som för övrigt är doktorand i Idéhistoria vid Stockholms Universitet.

Bokbloggsjerka 2 - 5 juni

Annika undrar i sin bokbloggsjerka: Även om det var snöstorm i Arjeplog i dag så finns det mycket som tyder på att sommaren är på väg. Hur ser det ut hemma hos er och vad har ni planerat för ”bokligt” i sommar (läslistor, bästa bok att läsa i hängmattan, böcker som ska få hänge med er när ni åker bort, etc.)?

Här är det relativt kyligt och grått. Men grönt, grönt. Blåsten har avtagit i alla fall. Sommaren bör vara på väg - hoppas vi - och med den lite värme.
Jag har konstaterat att det finns en del bokliga event i närområdet under sommaren; bokdagar, författarbesök, boksamtal och liknande. Jag hoppas kunna besöka några av dem. Viss sommarläsning är klar, till exempel Hanya Yanagihara, Ett litet liv som vi ska diskutera i augusti i läsecirkeln. Anna Karenina har jag redan påbörjat. Den ska läsas sakta och med eftertanke. Så får jag ju se över alla läsutmaningar som jag med glatt mod hoppat på och nu med eftertankens kranka blekhet undrar hur jag ska hinna med. Kvinnliga nobelpristagare: Grazia Deledda, Den ensamme mannens hemlighet; Pearl Buck, Den goda jorden. Författare att återknyta bekantskapen med: Elizabeth George och P D James. 3 x 3: Charlotte Brontë: Villette och Professorn.
Thomas Hardy, I grönan skog och diverse barnböcker. I sommarhuset vid havet.

Helgfrågan v. 22

Mia undrar

Vad kan störa din läsning? 
Jag kan bli störd av att jag vill se någon bra TV -serie. Annars är det inte så lätt att störa mig när jag kommit igång att läsa. Jo, om någon har TV:n på väldigt högt i rummet intill så att man hör ljudet men inte riktigt vad som sägs. Då blir jag störd.
Bonusfråga: Brukar ni fira Sveriges nationaldag?

Jag firar gärna nationaldagen. Särskilt om jag är hemma.

 

Roberts födelsedagstävling

Den 15 juni fyller Roberts blogg Mina skrivna ord 9 år. Det firar han med en tävling. Priset är ett exemplar av hans nyutkomna kriminalroman Skam. Så här gör du om du vill vara med: 1. Anmäl dig i kommentarsfältet på Roberts blogg (1 lott)
2. Skriv om tävlingen i din blogg och länka! (1 lott)
3. Berätta om tävlingen på Facebook! (1 lott)
Punkt 1 är obligatorisk om man vill vara med och tävla. Punkterna 2 och 3 är för dem som vill öka vinstchansen.
Anmäl dig senast den 14 juni kl. 23.59. Vinnaren offentliggörs här på 
Mina skrivna ord på dess födelsedag den 15 juni.

Olikhetsutmaningen: svart och vitt

enligt O: "Dagens olikhetsutmaning handlar om de färger som pryder studentmössorna, svart och vitt. De kan också sägas symbolisera vårt allt mer tudelade samhälle. Tolka det som du vill."

1. Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk. Här avslöjas familjerelationer; äktenskapsproblem och mer eller mindre hemliga förhållanden när de olika familjemedlemmarna samlas till studentfirande.

2. Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman. Markurell är beredd till vad som helst för att hans son ska klara sin studentexamen. Jag ser Edvin Adolphson för mitt inre öga när han flaxar omkring i frack, mustasch och cigarr. Eva Dahlbeck spelar hustrun, som försöker gjuta olja på vågorna. Sonen minns jag inte alls däremot.

3. Snövit, saga troligtvis från medeltiden, nedtecknad av bröderna Grimm. Snövit var en prinsessa med hy  vit som snö;  hår svart som ebenholts och läppar röda som rosor

Se mig, Medusa

Läkaren Axel Denne i Thorkil Damhaugs psykologiska spänningsroman har allt han kan önska sig. Han har vacker fru, tre välartade barn, en lukrativ praktik och en ung, söt läkarpraktikant. Axel Denne har en mystisk tvillingbror (eller?), Brede,  som ingen i familjen längre har någon kontakt med. En öm tå, kan en säga. Om han nu finns... Dennes motsats till kropp och själ är kriminalkommissarie Hans Magnus Viken är en skicklig utredare. Han är liten till växten, ganska argsint och arbetar helst ensam. Viken uppvisar en rad symptom på Napoleonkomplex och har dessutom en diskutabel kvinnosyn, kanske något beroende på att en tio år yngre kvinna fick den chefstjänst han velat ha. När nu inte mindre än tre kvinnor med anknytning till Axel Denne dödas under förbryllande omständigheter vill Viken gärna att spåren ska leda åt Dennes håll. Den arme doktorn har rört till livet ordentligt för sig. Spåren leder ut i vildmarken där också den blodiga upplösningen sker. Dessförinnan har läsaren letts in i gränder och återvändsgator och den fina lösning jag räknat ut håller inte i något avseende. Det är välskrivet, väldigt spännande och de olika karaktärerna känns äkta. Närheten till naturen förefaller självklar i en roman av en norsk författare. En liten lustig grej är att författaren låter en jobbig lärarinna heta Damhaug. Jag skulle gärna läsa fler romaner av Damhaug. Översättare: Helena Stedman. Förlag: Bokfabriken

En feministisk sommar - läsutmaning

LYRAN: "Inspirerad av Feministbibliotekets Feministiska kanon vill jag utmana er att läsa feministisk litteratur i sommar. Har ni lust att vara med? Jag tänkte att vi i så fall håller på från juni till och med augusti. I slutet av varje månad skapar jag ett inlägg där alla kan posta sina länkar. När det gäller litteraturen tänker jag att det vore kul att utgå från den kanon som finns hos Feministbiblioteket kombinerat med förslag från alla deltagare. Alltså, alla som vill vara med i läsutmaningen, och har tips på litteratur, skapar en egen lista utöver kanonlistan. Då kan vi få många tips hos varandra att välja mellan."

Jag börjar med ett tillägg till Feministbibliotekets Feministiska kanon:

Finna sig (klickbar länk) av debutanten Agnes Lidbeck. Den platsar absolut på en lista med feministisk litteratur. Finna sig är indelad i tre delar precis som en kvinnas liv är indelat i tre stadier; moderns, makans och vårdarens. Varje kapitel börjar med en "teoretisk" inledning och sedan följer en praktisk utveckling av teorierna. En kan lugnt säga att Anna inte finner sig tillrätta i någondera av sina roller. Hon spelar ett spel; iscensätter sig själv och gör som hon antar att en ska göra.

Haiku

Lördagen den 7 maj bjöd Svenska haikusällskapet  på en föreläsning av Anna Maris. Därefter läste medlemmar av sällskapet egna haiku.

Haiku (japanska: 俳句) är en dikt i miniformat, enligt japanskt mönster. Diktformen är en vidareutveckling av hokku, som är inledningsfrasen i klassisk japansk länkad poesi, renga  (1200 - talet), "länkade sånger/dikter", numera oftast kallad renku, "länkad dikt".

Hokku anger nästan alltid årstiden.

Haikai - no - renga är en folklig variant av renga. Haikai betyder vulgär. 1400 - talet ca.

På 1600 - talet var Basho den som oftast tog hand om hokkun som angav tema och ton och satte fart på det kollektiva skapandet. Han är mest känd för sin reseberättelse En färd i det inre av landet.  Där blandar han prosa och dikt. Det kallas haibun.

Haikun utvecklades inte förrän på 1800 - talet. Det är en dikt som anger en årstid, ett haikuögonblick; har en enkelhet, förmedlar en insikt om människan och är poesi. Haikun får inte innehålla cynismer, aggressivitet, politik, erotik, shoppinglistor, tre påståenden på varandra eller en hel mening.

Begrepp

wabi -sabi  en skönhet som är bristfällig, förgänglig, "rostig"

fuga          elegans 

kurumi      lätthet, det naiva

yugen       känsla; det som egentligen inte går att fånga i ord
furyun       vind, strömmar ur det äkta, återkomma till det äkta (Basho)

Haiku är en kortdikt som kan skrivas på en rad eller flera.

5 -7 - 5- stavelser bör ses som en riktlinje inte en regel.

Metaforer ska undvikas. Istället föredras en konkret beskrivning som väcker en inre bild hos läsaren.

Haikun är en dikt i två delar. De två första raderna hör ihop och delas av kireji från den tredje. Kigo (årstidsangivelsen i den första raden)

Haikun handlar om det som inte står i haikun.

Gendai haiku - västerländsk haiku

Haiga is a Japanese concept for simple picture combined with poetry,

usually meaning haiku 
Kamon heraldiska symbok
Issa, Basho, Buson, Shiki är de mest kända haiku-poeterna

LITTERATURLISTA. Ett litet urval

VARGÖ, Lars, Japansk haiku, Världens kortaste diktform. 2003
En grundbok om haiku med introduktion, presentation av haikuns klassiska mästare och deras efterföljare samt en genomgång av haikutermer.
  

FALKMAN, Kaj, Överraskningens poesi. Upplevelser av haiku. 2012
Också en grundbok men lite annorlunda upplägg. Utöver historiken går Falkman igenom haikun utifrån olika begrepp som till exempel tid, ordföljd, metaforer, stillhet och rörelse, jaglöshet, det stora och det lilla. Med exempel naturligtvis. Den här handboken kan användas i skolundervisningen för att utveckla barns  intresse för ord. 
 

HAIKU. 2002. En fantastisk liten bok redigerad av David Cobb. Översatt av Eiko och Christer Duke. Men underbara bilder från British Museums samlingar.

ISSA, Livstecken. 1981. Issa är en av de klassiska mästarna

FALKMAN, Kaj, En orörd sträng. Dag Hammarskjölds liv i haiku 

och fotografier. 2005

Bild: Adlibris

BUSON. Översatt till engelska av Yuki Sawa. En av de tre klassiska mästarna.
BASHO, Det väderbitna benranglet. 2010. Den mest kände av klassikerna.
SHIKI, Japanska haiku - dikter för fyra årstider. 1998. Klassisk mästare. APRILSNÖ. Hundra svenska och hundra japanska haiku. 2000

VÅRREGNETS BERÄTTELSE. Japansk haiku. 1986

SÅNGEN FRÅN OGURA. Japansk lyrikantologi. 1988 

HAIKU och KAMON. Japanska miniatyrer. 2004 
SVENSK HAIKU. Antologi. 2009.

En engelsk gentleman

En engelsk gentleman  av Jane Gardam är första delen i en trilogi. Del två och tre - En trogen kvinna och De sista vännerna - kommer ut hösten 2017. Old Filth är den engelska titeln och den säger ganska mycket mer än den mycket utslätade svenska. Filth = failed in London, try Hongkong. Det var vad sir Edward Feathers gjorde och han blev en mycket uppburen domare; en legend redan i livstid. Även som gammal såg han dessutom bra ut. Jane Gardam varvar tidsplanen i romanen om sir Edward, hans hustru Betty och de tre andra barn som som i likhet med Edward blev inhysta hos förfärliga mamma Dibbs i Wales. De var s. k. föräldralösa imperiebarn, det vill säga barn som av sina föräldrar dumpats på internatskolor, hos släktingar eller andra som mot pengar tog hand om barn, för att sedan mer eller mindre glömmas bort. Vad det gällde Edward hade han endast en frånvarande far som satt i Malaya utan att någonsin höra av sig trots att Edward skrev brev. När en först möter old Filth har han och hustrun dragit sig tillbaka till ett hus i Dorset. Imperiet är i gungning och de väljer att åka hem som pensionärer. Nu söker old Filth upp de andra barnen som han delat skräckupplevelser med i Wales. Hela romanen igenom förstår en att något förfärligt hänt under den här tiden. En engelsk gentleman är intressant och faktiskt direkt spännande. Ibland får en lite problem med att reda ut tid och rum, men det klarnar snart. Det personliga löper parallellt med det historiska skeendet. Det brittiska imperiet faller slutligen samman i början av 2000 - talet. Jag tycker mycket om tonen i den här romanen; den milda ironin och humorn. Gamle Filth har en viss distans till sig själv och det han uträttat. En kan skratta åt hans sätt att förarga sig över onödiga nymodigheter. I En trogen kvinna berättar Betty sin version av det hela. Jane Gardam började skriva när hennes tredje barn började skolan. Nu är hon i nittioårsåldern och bor i Kent.
Översättning: Jan Hultman & Annika H Löfvendahl. Weyler förlag

Tematrio - Kroppen

Lyran: "Med ett biologiprov som omfattar hela kroppen på fredag är samtalsämnet här hemma konstant kroppsligt. Därför blir veckans tema också kroppen. Berätta om tre olika böcker där kroppen och/eller kroppslighet spelar en stor roll!"

1.  Näsa för nyheter: essä om James Joyce av Sara Danius & Hanns Zischler   författaren och litteraturvetaren Fabian Kastner. Det är en spännande bok som förklarar vad som egentligen hände när den moderna romanen blev modern. James Joyce var en tidningsläsare av format och det var det som gjorde Ulysses till det den blev.
2. The small Hand av Susan Hill berättar om den ensamme antikvariatsbokhandlaren Adam Snow som då och då känner en liten hand i sin; ibland varm och förtrolig; andra gånger pockande. En sällsynt Shakespeareutgåva för honom till ett ensligt beläget kloster i Frankrike. Abboten i detta kloster är en klok man och Adam Snow anförtror sig åt honom. "Everything is the better when faced", säger Dom Martin.
3. Hjärtats blinda fläckar av Julia Franck. Tysk 1900-talshistoria från första världskriget till andra världskrigets slut som tiden upplevdes av de olika personerna i en familj - från den hemvändande soldaten/fadern som mist ett öga och ett ben under kriget till yngsta dottern, Helene, som arbetade natt och dag som sjuksköterska. Hon är också den egentliga huvudperson i romanen. Författarens egen farmor har stått modell för Helene.

Fjärilen och stridsvagnen

Madrid har varit belägrat i två år. Gatorna är översållade av lera och splitter. Alla är trötta, hungriga och överretade. En man i läderrock är på väg hem från censurbyrån och slinker in på baren Chicote för en snabbdrink för att komma undan regnet. Där är smockfullt med folk, mestadels andra män i läderrockar. De sjunger; ljudnivån är hög och cigarettröken tät. Mannen, som är författare, får en stol och slår sig ner vid ett bord tillsammans med en skvallrig tysk, som arbetar vid censuren. En ful storväxt kvinna - "livet är mycket kort och fula kvinnor är mycket långa" - och hennes manliga sällskap slår sig ner vid samma bord och alla bommar cigaretter av författaren . Efter en stund kommer en civilklädd man in i baren, valsar runt mellan borden och börjar skjuta med en vattenpistol på kyparna som hövligt ber honom sluta. Det gör han inte. Tre handfasta män slår honom över munnen och kastar ut honom och vattenpistolen på gatan. Men den blodige mannen kommer idiotiskt nog in i baren igen och så går det som det går. Våldet ligger tätt under ytan och det ena ger det andra. Nästa dag talar barägaren med författaren om mannen med vattenpistolen och liknar honom vid en fladdrande fjäril; " - den missförstådda glädjen som kommer i kontakt med det dödsallvar som alltid finns här".  Han hittar på titeln Fjärilen och stridsvagnen åt författaren och är mycket nöjd med den. Han tycker att det är underbart att han sitter där tillsammans med en författare och skapar litteratur. Jag ser mannen med vattenpistolen som en symbol för Madrid och motståndsrörelsen. Mannen visar sig ha ett syndikatskort i fickan. Stridsvagnen symboliserar naturligtvis spanska inbördeskriget eller vilket krig som helst. Miljön är väldigt macho och brutal. En slår först och frågar sedan. Eller inte alls. Redan i första meningen får en onda aningar "censurbyrån". Och alla dessa läderrockar, den flödande katalanska spriten och bristen på kvinnor och civilister.
Ur "I vår tid", (Bonniers 1967), översättning Mårten Edlund och Thorsten Jonsson. Fjärilen och stridsvagnen passar in på plats nr 38 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något som kan flyga i titeln.

Ny radioföljetong

Ny radioföljetong börjar på onsdag 31 maj kl 11.35 i P1: Den gamle och havet av Ernest Hemingway.  Inläsare: Lars Väringer. Nyöversättning: Christian Ekvall

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser; naturligtvis utan spoilers.

"Kriminalkommissarie Hans Magnus Viken tronade längst ut på klippkanten. Han hade stått där i flera minuter. Fyndplatsen nedanför badade i ljus från två stora lampor som kriminalteknikerna riggat upp. Han hade fortfarande inte varit nere i klyftan. Inte för att han hade något emot att titta närmare på liket, utan för att första intrycket var viktigt. Han lyft blicken och stirrade ut i mörkret mellan granstammarna. Platsen där ett lik hittades hade alltid något att berätta. Oftast gick det inte att sätta fingret på vad, men känslan kunde bli till hjälp senare, kanske till och med avgörande. Inför sig själv kallade han det intuition, inför kollegerna för magkänsla. Han var övertygad om att den där förmågan att tänka intuitivt var det som skilde en bra utredare från en exceptionellt bra utredare."

Från sidan 95 i Se, mig Medusa, psykolgisk spänningsroman av Thorkil Damhaug. Fler smakebitar HÄR