Ny radioföljetong

På torsdag 12 mars börjar en ny radioföljetong i P1. Björn Wahlberg läser Ett rum i Berlin av Emanuel Litvinoff. 25 delar blir det. Översättningen är gjord av Lisbeth Renner. Originalets titel är The lost Europeans. Romanen kom visserligen ut 1960, men är högaktuell idag. Litvinoff var en mycket känd engelsk/judisk författare. Han kämpade också för mänskliga rättigheter

Emanuel Litvinoff föddes 1915 och dog 2011 i Bloomsbury. Tio år efter kriget bosatte han sig i Berlin. Upplevelserna där återspeglas i romanen och han beskriver det som  "a strangely exhilarating experience, like being under fire". Litvinoff berättar om två judiska män som återvänder till Berlin efter förintelsen. Den ene för att utverka återbetalning både bokstavligen och bildligen. Den andre är ute efter hämnd. Framför allt på den man som förrådde honom. The lost Europeans var Litvinoffs debut.

Money, money, money

LYRAN ber oss den här veckan i Tematrio - Pengar: "Berätta om tre romaner där pengar spelar stor roll".  Allra först tänker jag på alla kvinnor - kända och okända - som varit beroende av mäns (fäder, bröder, farbröder, morbröder, äkta män) välvilja för sin existens och hur de tvingats till mer eller mindre lyckade äktenskap för att inte ligga sina familjer till last. Där kan man verkligen tala om pengars betydelse. Men jag väljer tre romaner från modern tid.

När jag tänker på pengar, av Inger Alfvén. Här rör vi oss med människor som har pengar, men frågan är om de är så mycket lyckligare för det. En kvinna har dåligt samvete över att hon har så mycket pengar. Hon är inte intresserad av sådant som kostar pengar och hon vet inte riktigt hur hon ska kunna använda dem "rätt". Andra tänker mest på att förmera sina pengar och rensa omgivningen från "fattiga" för att endast kunna omge sig med andra som är lika rika.

Nio, av den polske författaren Andrzej Stasiuk. Pawel bor i Warszawa. Han har lånat pengar för att kunna öppna en butik och står i skuld till den polska maffian. En dag finner han sin lägenhet sönderslagen och han förstår vinken och ger sig på jakt bland vänner och bekanta efter pengar. Det blir också en resa i det polska samhället.

Snabba cash av Jens Lapidus. JW - Johan Westlund - kommer ifrån Norrland och läser ekonomi på universitetet. Han drömmer om stora pengar för att kunna leva det stureplansliv han åstundar och han är beredd att göra ungefär vad som helst för att uppnå det. Och han gör det också. Stackars familjen hemma i Norrland vet ingenting och de passar f. ö. inte in i JW:S nya liv

Radions tryggaste röst

Redan som mycket ung (och då menar jag nästan barn) var jag en idog P1 - lyssnare och dessutom intresserad av människor och människors liv.  Så småningom hittade jag ett program som jag tyckte mycket om, nämligen  Människor emellan där Lis Asklund besvarade människors frågor om olika slags problem och livsfrågor.  Det programmet hade hon i tolv år. Lis Asklund föddes 1913 och dog när hon var 92. Hon var i rakt nedstigande led släkt till Erik Gustav Geijer; syster till Olof Lagercrantz och därmed faster till David och Marika Lagercrantz. Lis Asklund utbildade sig till kurator och rödakorssyster och arbetade tidigt med abortfrågor och sexualupplysning för unga. Hon blev en av landets första sjukhuskuratorer. Hon rapporterade om missförhållanden för funktionshindrade barn på Eugeniahemmet. Det väckte en våldsam debatt. Hon tyckte också att man skulle uppgradera begreppet lättsinnig! Man ska tillåta sig att vara lite mera lekfull och inte bara duktig hela tiden. Jag minns så väl hennes karaktäristiska, lugnande röst och kloka ord. Hela Sveriges biktmoder, har hon kallats. Vid 67 års ålder väckte hon uppseende genom att följa ett råd hon givit många andra nämligen att bryta upp ur ett dött äktenskap. I fyrtio år var hon gift med författaren Erik Asklund innan hon till slut valde att leva ensam. Om detta skrev hon boken Uppbrott. 

En senkommen ros till Lis Asklund

När allt rasar

"...Pappa är med när läkarna ger mamma beskedet. Hon blir så förtvivlat ledsen och frågar med en gång hur vi mår. Vem kan egentligen leva sig in i hur det är att få veta att ens tid är utmätt i nästan exakta dagar, om man inte själv varit där? Vad som händer med en människa som får veta att det är nu, inte sedan? Orättvisan i att behöva gå så tidigt. Jag kan inte förstå det, bara älska henne. När vi får träffa henne är hon blek och svag. Vi får ransonera tiden och gå in fem minuter var. För att säga adjö, om det redan skulle hända något. Hon har borstat håret och ler när jag kommer in.
"Vad jag älskar dig, Lill - Ettan, minns det nu och för alltid", säger hon. Jag gråter och håller hennes huvud i mina händer. Strax har mina fem minuter gått och jag måste lämna henne. Att lämna henne då med vetskapen om att det är mycket möjligt att det är sista gången, river själen ur kroppen. Jag får andnöd och gömmer mig i det kalla trapphuset för att sippa möta någon..."

Smakebiten kommer från sidan 134 i Marit Sahlströms debutroman Och runt mig faller världen som handlar om en familj i kris. HÄR finns fler smakebitar på bokbloggen Flukten fra virkeligheten

Friheten och fisken

Köpingen, som i verkligheten lär vara Isafjördurär en liten ort på Island som ligger nära havet och vid foten av fjället. I ett fiskeläge strax intill bor den faderlöse Pojken medan  mor och syster bor på andra sidan berget. Brodern finns på annat håll. Bäste vännen Bárdur, som läser Det förlorade paradiset av John Milton, glömmer under en fisketur sin kjortel hemma och fryser ihjäl under ett oväder. Pojken är otröstlig och funderar på om livet är värt att leva; "... övergiven av alla utom Gud, och Gud finns inte". Några av de äldre fiskarena rasar över hur man kan lägga sin tid på något så onödigt som läsning. Men det finns undantag. Den blinde Kolbeinn har 400 böcker.  Honom får man läsa högt för medan han dricker kaffe ur en mugg som tillhört den engelske poeten William Wordsworth. Den alltför godhjärtade handelsmannen Snorri älskar musik. Författaren Jón Kalman Stefansson är en magiker vad det gäller orden. Man blir förtrollad. Himmel och helvete är första delen i trilogin om Pojken, som aldrig heter något annat. I förbifarten nämns att han är i tjugoårsåldern. Det är ett hårt och kärvt liv, upplyst av vänskap, läsning, vackert väder (ibland) och fiskelycka (ibland). Bäst är Stefansson när han beskriver havet, båtarna, rodden, torskfisket och kampen för livet ute till havs.

Till mamma o. dyl.

"Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?" undrar Annika i sin Bokbloggsjerka 6 - 9 mars. Läs mer HÄR!
Mitt svar blir att det gör jag så klart. Liksom jag läser motton, litteraturförteckningar, register, noter och tack. Ibland förstår man direkt vem som åsyftas i dedikationerna; ibland inte. 
Jag väljer den engelske författaren John Cowper Powys (1873 - 1963) dedikation till sin mor i Självbiografin som kom ut 1934 (på svenska 2009). Powys anses vara Thomas Hardys arvtagare och den första romanen han gav ut, Wood and Stone 1915, tillägnades också Thomas Hardy. De rörde sig i samma landskap, Dorset, och det har också stor betydelse i deras romaner. Thomas Hardy skapade ju sitt eget fiktiva landskap som kallades Wessex. Några av John Cowper Powys romaner fick också beteckningen Wessex - romaner.

Tillägnas
Mary Cowper Powys
vars anda jag följt
i min
enda återhållsamhet
i denna
bok 

Den dedikationen berättar en del både om honom och henne.
Omslaget "A View on the Dorset Coast" är gjort av systern Gertrude Powys.

Bloggstafett 8 mars

Dags för ny Bloggstafett! Anmäl dig på Kulturkollo så får du en tid för ditt inlägg och ett schema över alla inlägg. Jag har varit med en gång tidigare och det var riktigt roligt. Gå med du också!

Utlottning på Kulturkollo

KULTURKOLLO lottar ut Förlorade själar av Nadifa Mohamed. Boken tilldrar sig i Somalia på -80 - talet. Dragning blir det på söndag  8 mars på Internationella Kvinnodagen. Klart att jag vill delta!

Om inte om hade varit

Kate Atkinson föddes 1951. Hon slapp alltså uppleva andra världskriget själv, men hon tyckte att alla som varit med talade väldigt lite om det. Efterkrigstiden var besvärlig nog, antog hon. I Liv efter liv tar hon ett helhetsgrepp på europeisk historia från 1910 till 1967. Och hon gör det på sitt eget speciella sätt med uppbruten kronologi och en huvudperson, Ursula nr tre i familjen Todd,  som lever det ena livet efter det andra och dör gång på gång. "Historia handlar hela tiden om alla "tänk om", låter hon en person säga i en diskussion. I början försöker jag hålla reda på allt, men ganska snart ger jag upp och bara läser, läser, läser. Det är intressant, kvickt, skickligt och otroligt medryckande. Ursula föds en snöig februaridag 1910. Hon blir sin fars lilla björn och hon är den Liv efter liv framför allt rör sig kring. Den övriga familjen, fadern den charmerande Hugh, modern den vassa Sylvie, systern Pamela som är Ursulas närmaste vän, den odräglige brodern Maurice, småbröderna Teddy och Jimmy och den otroligt roande och äventyrliga faster Izzy som alltid överraskar - alla representerar de olika sätt att tackla livet och tiden. Atkinson är enligt Hilary Mantel "outtömligt genial" och Liv efter liv är enligt Daily Mail "en svindlande, bländande kraftprestation". Jag kan bara instämma. Kate Atkinson lämnar en kommentar till romanen samt redovisar källor. Vill man läsa mer om Liv efter liv hänvisar författaren till sin HEMSIDA
Det är alltid svårast att skriva om de böcker man tycker bäst om. Liv efter liv är inget undantag. Så - läs själva!

Agneta Horn, en kvinna med ben i näsan

Porträtt: David Klöcker Ehrenstrahl

Agneta Horn. Ett liv i trettioåriga krigets skugga  av Karin Milles kom ut i februari på Norstedts förlag.  Häromdagen skrev hon en understreckare om den elaka och obildade (Sven Stolpes uppfattning) dagboksskriverskan som levde mellan 1629 och 1672. Andra som skrivit om Agneta Horn (1629 - 1672) är Eva Hættner Aurelius i boken Inför lagen. Kvinnliga svenska självbiografier från Agneta Horn till Fredrika Bremer. Samma författare har skrivit kapitlet om Agneta Horn i 1. NORDISK KVINNOLITTERATURHISTORIA band 1. I Kvinnornas litteraturhistoria  har Kerstin Strandberg skrivit ett kapitel om Agneta Horn och Drottning Kristina. I en artikel i POPULÄR HISTORIA 2008 nr 9 skriver frilansjournalisten Anna Larsdotter en artikel om Agneta Horns dagbok. Dess titel lyder i sin helhet: ”Beskrivning över min elända och mycket vedervärtiga vandringes tid samt alla mina mycket stora olyckor och hjärtans stora sorger som mig därunder hopetals har mött alltifrån min första barndom, och huru Gud alltid har hulpit mig med ett gott tålamod igenomgå alla mina vedervärtigheter.” 2012 kom Hjärtesorger och vedervärdigheter. Hur Gud alltid har hjälpt mig av Agneta Horn på förlaget Doxa utg. av och med ett rejält förord av Anne Brügge; med illustrationer och register. Redan 1961 kom Leverne av Agneta Horn i Bonnierbiblioteket. 1885 hittades det gulnade och trasiga häftet i en vrå av Uppsala universitetsbibliotek av historikern Ellen Fries, Sveriges första kvinnliga filosofie doktor. Hon publicerade redan på slutet av 1800-talet delar av självbiografin som följetong i tidskriften Dagny. Hon plockade ut de mest spännande och dramatiska delarna men strök tyvärr en del av del av kraftuttrycken. Agneta Horn gifte sig som 18 - åring med sitt hjärtas val, officeren och friherren Lars Jespersson Cruus, i stället för med ädlingen Erik Sparre som familjen sett ut åt henne. Hon vann också arvstvisten med sin styvmor efter faderns död. Man blir väldigt nyfiken på denna kvinna som beskrivs som något av ett hår av hin. Jag väntar tålmodigt i bibliotekskön...

 

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish utmanar oss March 3: Top Ten Books You Would Classify As ALL TIME FAVORITE BOOKS from the past 3 years (you can extend it to 5 if you need to). Here comes ten of my favorite books from the past 3 years.

  1.  Teri Myamoto, Kinshu. Autumn Brocade    
  2.  Uwe Timm, Am Beispiel meines Bruders   
  3.  Marie Ndiaye, Ladivine                            
  4.  Kamila Shamsie, Burnt Shadows              
  5.  Jung Chang, Wild Swans                         
  6.  Jennifer Clement, Prayers for the Stolen   
  7.  Hilary Mantel, Wolf Hall                                    
  8.  David Peace, Tokyo Year Zero                 
  9.  Vladimir Sorokin, The Blizzard                  
10.  Kate Atkinson, Life after Life                     

Kvinnor, kvinnor, kvinnor!

LYRAN presenterar Tematrio - Kvinnor så här: "Det kommer att bli mycket om kvinnor den här veckan, både på min blogg och på Kulturkollo där vi har kvinnovecka. Temat den här veckan blir därför väldigt lätt, berätta om tre bra texter som handlar som kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt". Jag blandar en roman, en biografi och en dagbok.
1. Emma Niskanpää i Stina Aronsons roman Hitom himlen. Emma Niskanpää gör ett outplånligt intryck på läsaren. Hennes tåligt burna lidanden, själsstyrkan och modet hos denna enkla kvinna som lever helt i samklang med ljuset, mörkret och skuggorna som omger henne ute och inne. Och aldrig att hon skulle svika djuren i fähuset hur högt uppåt väggarna snön än ligger. Läs mer HÄR

2.  Klara Johanson (1875 - 1948) var en tuff, rikt begåvad,  lesbisk kvinna som föddes i Halmstad och dog i Stockholm. Hon blev fil. kand. 1897 och verkade sedan som litteraturkritiker, essäist, recensent och författare. Hon älskade alldeles speciellt Goethe, särskilt den unge Werthers lidande, men även Emily Dickinson och Søren Kierkegaard stod högt i kurs. Carina Burman - vem annars? - har skrivit en biografi om henne. "På mig kan jag applicera en gammal vitsvändning: Jag är ingenting om inte diktare – och jag är inte diktare.” Så presenterade hon sig själv.
3. Murasaki Shikibu, född cirka 973, död cirka 1014 möter oss i de dagboksliknande minnesfragment hon skrev under några år när hon tjänade som hovdam vid det japanska hovet hos kejsarinnan Shoshi. Modern dog när Murasaki var liten, men fadern gav henne en gedigen uppfostran. Hon blev den som skrev världens första roman Berättelsen om Genji. Hon lär ha suttit och skrivit i Ishiyama-dera Temple vid Biwa - sjön.

En smakebit på søndag

Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag i En smakebit på søndag att dela med oss av vad vi just läser. Men - no spoilers! Där hittar vi också flera smakebitar. Jag har just börjat
läsa Kate Atkinsons nya bok Liv efter liv. Här kommer ens smakbit från kapitlet Vapenstillestånd. Juni 1918. sid 92. 
"Vi hittade ett hål i häcken", sa Pamela.
"Det är där de sabla rävarna tar sig igenom," muttrade mrs Glover, " de kommer från dungen",  och Sylvie rynkade pannan åt mrs Glovers språk men sa ingenting eftersom de, officiellt, var på festhumör. Sylvie, Bridget och mrs Glover "skålade för freden" med varsitt glas sherry. Varken Sylvie eller mrs Glover tycktes vara särskilt upplagda för segeryra. Både Hugh och Izzie var fortfarande vid fronten och Sylvie sa att hon tänkte inte tro på att Hugh hade klarat sig förrän han kom in genom dörren. Izzie hade kört ambulans under hela kriget men ingen av dem kunde föreställa sig detta. Georges Glover "rehabiliterades" på ett sjukhem någonstans i Cotswolds. Mrs Glover hade rest och besökt honom men var obenägen att att prata om vad hon hade fått se, annat än att konstatera att George inte egentligen var George längre. "Jag tror inte att någon av dem är sig själva längre", sa Sylvie. Ursula försökte föreställa sig att inte vara Ursula men fick ge upp inför det omöjliga i tankeexperimentet.
Två flickor från kvinnoberedskapskåren hade ersatt George på gården. De var från Northamptonshire och hästintresserade båda två, och Sylvie sa att om hon hade vetat att de tänkte låta kvinnor arbeta med Samson och Nelson skulle hon själv ha sökt jobbet."
(Samson och Nelson är shirehästar.)

Proffsresenären Ellen Rydelius

Bilden är lånad

Carina Burman är i farten igen! I gårdagens Svd skriver hon en understreckare om "den första turistboomens stora guideboksförfattare under mellankrigstiden". Rom på 8 dagar (1927) skrevs av Ellen Rydelius (1885 - 1957) och  blev en omedelbar succé. Ellen Rydelius skrev en rad andra guideböcker, översatte böcker från ryska, italienska, engelska, tyska  och franska. Hon skrev också kokböcker om fransk, italiensk och rysk mat och översatte en bantningsbok!  Hennes ideal var att leva i kappsäck utan ägodelar som tyngde. Helst ville hon bo i en grön cirkusvagn. En kort tid var hon gift med Elin Wägners bror, Harald Wägner. När han var otrogen skildes hon ifrån honom, tog dotter (Ria Wägner) och skrivmaskin och flyttade till Rom. Ellen Rydelius skrev personligt och hade blick för det udda och är enligt Carina Burman en god stilist. Ellen Rydelius blev som en kompis som visade runt i staden. 1951 kom hennes memoarer, Leva randigt, där hon bland annat skriver om den lyckliga, glada studietiden i Uppsala. Carina Burman är verksam inom Svenska institutets i Rom guideboksprojekt TOPOS AND TOPOGRAPHY. Rome and the Birth of the Guidebook genre. Hon arbetar på en bok om Ellen Rydelius. Läs hela understreckaren HÄR

Avbruten läsning

Så här säger Annika i BOKBLOGGSJERKA 27 februari - 2 mars: "Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill."

Ja, det har naturligtvis hänt att jag tröttnat på en bokserie av ena eller andra anledningen utan att fästa mig så mycket vid det. Men - en avbruten läsning som förundrar mig lite är Kerstin Ekmans serie Vargskinnet. Jag läste första delen, Guds barmhärtighet, med samma intresse och språkliga njutning som jag läst det mesta av Kerstin Ekmans produktion. Berättelsen om barnmorskan Hillevi Klarin och hennes möta med den hårda verkligheten i Svartvattnet tyckte jag väldigt mycket om. Men i del två, Sista rompan, knöt det sig ganska så snart. Vet inte riktigt varför. Kanske för att KE övergav Svartvattnet och att huvudpersonerna inte riktigt engagerade. Trilogin omfattar tidsmässigt hela 1900 - talet. Sista rompan skildrar en orolig tid och människor  irrar omkring i världen. Språket lär det inte ha varit något fel på. Nu när jag bläddrar i böckerna igen tänker jag att jag borde ta nya tag. Skraplotter, del tre, har jag naturligtvis inte heller läst. 

Gängelstrån

Äppelodlaren vid Hardangerfjorden, Olav Håkonson Hauge 1908 - 1994, var en av 1900 - talets viktigaste poeter i samma division som Tranströmer, Aspenström och Inger Christensen. Ändå har han inte riktigt slagit igenom i Sverige trots att både Staffan Söderblom och Carl - Göran Ekerwald skrivit var sin bok om honom. 2014 kom det lilla sparsmakade förlaget ellerströms ut med ett litet tunt häfte Gängelstrån, med dikter av Hauge. Gängelstrån syftar på de enstaka sädesstrån som stod kvar efter det att skördetröskan mejat ner resten.
Görgen Antonsson har översatt och skrivit förord.
Jag har tidigare skrivit ett flertal inlägg om Olav H Hauge som levde ett tillbakadraget liv med självstudier, diktande och dagboksskrivande. Nynorsk zenpoesi, ett häfte som räcker hela livet. Läs mer HÄR

Jag tömmer asklådan

Några nattvakna stjärnor hänger över fjällen
då jag kommer ut, Skaren lyser vit
mellan tallstammarna i vårljuset.
Glöden sjuder i snön då jag tömmer asklådan.
Slocknande drömmar sprids med askan i grå vind.

När allt kommer till allt

År ut och år in har du suttit böjd över böckerna
du  har samlat på dig mer kunskap
än du behöver till nio liv.
När allt kommer till allt är det
så lite som ska till, och det lilla
har hjärtat alltid vetat.
I Egypten hade kunskapens gud
ett aphuvud.

År av väntan

文子     Enchi, Fumiko  med kanjitecken

HANNELE tipsade mig om Fumiko Enchi (1905 - 1986), en mycket berömd japansk efterkrigsförfattare väl förtrogen med japansk klassisk littertur. Hon översatte klassiker och  skrev för teater. Två av hennes romaner finns översatta till svenska Kvinnomasker (1984) och År av väntan (1985). Hennes romaner fick många fina priser, till exempel det prestigefyllda Noma Prize 1957 för År av väntan. Den tilldrar sig under slutet av Meiji - perioden, dvs slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Japan är vid den här tiden ett utpräglat manssamhälle. Barn och kvinnor hade få eller inga rättigheter utan var skyldiga män och familj allt. Fru Tomo i År av väntan bär hus och hem på sina axlar, sköter ekonomin och tjänstefolket och lyder makens minsta vink. Även när hon skickas till Tokyo för att välja ut den flicka hennes man behöver för att pigga upp sig med efter tolv års äktenskap. Tomo förnedras och lider, men röjer inte med en min hur hon egentligen känner sig. Hennes val utfaller till belåtenhet. Sedan dröjer det inte länge förrän det kommer nya flickor. Maken är en högt uppsatt tjänsteman så det är helt i sin ordning med extra kvinnor i huset. Tomo tar tålmodigt hand om de unga flickorna och ordnar allt till det bästa för dem. Om inget annat ordnar hon bra äktenskap åt dem när maken blir trött på dem.  År av väntan är en psykologisk kvinnohistoria där man också  får delta i vardagligt liv och presenteras för japanskt sätt att tänka. Jag tyckte mycket om År av väntan. Det blev maratonläsning. Men jag slog noggrant upp alla japanska uttryck som fanns med i ordlistan!

Top Ten Tuesday

February 24: Top Ten Favorite Heroines From Books (Or you could pick movies/tv): We've done this topic before so you could always do heroines you love since the last time we did this topic, heroines in a particular genre, etc.

  1. Virgin Mary. The Bible. 

  2. Mrs Dalloway. Virginia Woolf, Mrs Dalloway

  3. Jane Eyre. Charlotte Brontë, Jane Eyre

  4. Marilla Cuthbert. L. M. Montgomery, 
      Anne of green Gables     
     
  5. Tess of d´Urberville. Tomas Hardy, 
      Tess of d´Urberville

  6. Shirakawa Kaede. Lian Hearn, Tales of the Otori

  7. Jung Chang. Jung Chang, Wild Swans

  8. Ladydi Garcia Martinez.  Jennifer Clement,  
      Prayers for the Stolen
                       

  9. Eli. Beate Grimsrud, A Fool, free  
                 

10. Anna Karenina. Leo Tolststoj, 
      Anna Karenina                 

Liv och död

Liv och död i titeln är uppgiften i Lyrans tematrio för veckan. Hur det går till? Läs HÄR
Mina tre titlar:
1. Ett gott liv av Ann  Heberlein.
Om livet efter den mycket omskrivna och debatterade boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Om lanseringen av boken och hennes kritik av förläggarens okänsliga roll i det hela. Men det mesta handlar om annat. Och här finns en underbar litteraturlista. Ann Heberlein är teologie doktor i etik.

2. Att älska livet mer än dess mening av Owe Wikström
Titeln har religionspsykologen, psykiatern och författaren Owe Wikström lånat av Dostojevskij, Bröderna Karamasov, som han vet väldigt mycket om. Sju veckors betraktelser dag för dag med efterföljande övningar enligt mönstret 1/ Uppmärksamma, 2/ Reflektera över, 3/ Handla. Övningarna går guschelov bra att hoppa över. Owe Wikström är välformulerad och mycket beläst. 
3. Fader Död av Giles Blunt. Platsen är Algonquin Bay i Ontario, Kanada. Den sympatiske kriminalinspektören, John Cardinal, har just upplevt en stor personlig sorg (läsaren har följt honom i alla Giles Blunts fem böcker). I Fader Död får John Cardinal och hans medarbetare bland annat hand om ett fall som tilldrar sig i pälshandlarkretsar. Årets pälsauktion kräver ett uppbåd poliser i sig, men nu sker ett antal brutala mord som visar sig ha  förgreningar i både tid och rum. Jag gillar personskildringen och framställningen av den otroliga, obarmhärtiga miljön med mängder av snö, is och kyla.

En smakebit på søndag

"På sista tiden hade Bosmans tänkt på vissa episoder i sin ungdom, episoder utan fortsättning, tvärt avklippta, ansikten utan namn, flyktiga möten. Alltsammans tillhörde ett avlägset förflutet, men eftersom dessa korta sekvenser inte hängde samman med hans liv i övrigt svävade de fritt, i ett evigt nu. Han skulle aldrig sluta undra över det, aldrig få svar. Dessa brottstycken skulle alltid te sig gåtfulla för honom. Han hade börjat göra en lista över dem i ett försök att trots allt hitta hållpunkter: ett datum, en bestämd plats , ett namn

vars stavning han var osäker på. Han hade köpt en svart anteckningsbok som han bar i innerfickan på jackan, så att han kunde skriva ner något när som helst på dagen, varje gång ett av dessa minnen blixtrade till i medvetandet. Det var som att lägga ett pussel..." Patrick Modiano, Horisonten s. 9.
"Bakom de bestämda händelserna och de välbekanta ansiktena anade han allt som hade blivit mörk materia: hastiga eller missade möten, borttappade brev, förnamn och telefonnummer i en gammal almanacka men som man har glömt, människor som man har stött på utan att veta om det..." s. 10
Så typiskt Modiano, liksom den suddiga omslagsbilden. Fler smakbitar finns HÄR 

Varulvarnas natt

Nu har jag läst utanför såväl box som bekvämlighetszon. Legend av Richard Matheson. Den handlar om ett LA som avfolkats efter en katastrof. Robert Neville har levt ensam i ett barrikaderat hus i många år. Om nätterna omringas huset av döda och levande vampyrer som inget hellre vill än att sätta tänderna i Neville. Han dricker whisky och lyssnar på klassisk musik och sörjer sin döda familj. Gode vännen sedan tidigare, Ben Cortman, har sällat sig till fienden och häckar under dagtid i skorstenen på huset mitt emot Nevilles på Cimarron Street. Om nätterna är han den förste att ropa "Kom ut, Neville!" Neville grubblar över de levande vampyrernas hemlighet och är dem relativt snart på spåren. Men kvinnans list rår han inte på.
Legend ligger till grund för Vampyrernas natt och har filmats tre gånger. Jag fastnade för den här romanen för omslaget med LA skyline och titeln. Författarnamnet kände jag inte till sedan tidigare, men jag tycker att det också är fint. Vanligtvis läser jag inte gärna SF, skräck- eller vampyrromaner och Legend är en blandning av allt detta. Jag kan tänka mig att detta kan bli en riktigt läskig film, men det var endast på några ställen som jag upplevde  någon nerv i boken. Matheson sägs ha inspirerat både Stephen King och Anne Rice. Ray Bradbury säger att han är en av 1900-talets viktigaste författare. Legend sägs vara en av skräckgenrens absolut största klassiker.
Förlaget Styxx fantasy är också nytt för mig.

Bokbloggsjerka 20 - 23 februari

Annika är tack och lov tillbaka med sin BOKBLOGGSJERKA. Lite struktur vill man ju ha på sina fredagar, typ! Frågan som vi kan fundera på mellan den 20 och 23 februari lyder: Var (och hur) författar du dina inlägg? (Jag skulle nästan vilja lägga till ett när.)
Det första svar som kommer för mig är var som helst, när som helst och hur som helst. Det kan dyka upp idéer till inlägg vid de mest oväntade tillfällen. Ibland ser jag motiv till ett foto eller någon bild; en skyltning eller en annons; radio - eller TV-program. Jag kastar ner anteckningar och stolpar på allt som går att skriva på vilket gör att det ibland är svårt att hitta dem igen. När jag läser och tidnings- och tidskriftsartiklar och mina egna böcker stryker jag under. Jag gör utkast och sparar i bloggen. Eftersom bloggen är min läsdagbok känner jag mig oförhindrad att associera fritt. Den ena läsningen leder ju ofta till den andra. Men den här romanen påminner ju om...kände de här författarna varandra... vistades de på samma tid i samma miljö... vem kände vem och när. Och varför.
Blogginläggen skriver jag mestadels på laptopen ganska sent på kvällarna och då vill jag vara ifred.

En bön för de stulna

"En bön för de stulna är en roman om Ladydi Garcia Martinez. Hon lever i en by som likt många andra samhällen på den mexikanska landsbygden har decimerats av knarkhandeln, av statens jordbrukspolitik och av utvandring." Så säger författaren Jennifer Clement i sitt efterord till den skakande berättelsen om Ladydi och andra små flickor som ligger och trycker i hålor överallt och har förvandlat delstaten Guerrero till ett kaninbo. Närmade sig en stadsjeep sprang alla flickor till sina gömslen som mödrarna lärt dem annars fanns det risk att de blev stulna och sålda som sexslavar, eller tvångsarbetare eller något annat. Men bara om de var söta. En ful, harmynt flicka löpte ingen risk. Efter att ha intervjuat kartellmedlemmars kvinnor, kvinnliga fångar och gömda kvinnor under tio år kunde Jennifer Clement skriva den här romanen. Mammorna i Ladydis by klippte flickorna kort och klädde dem som pojkar  och svärtade ner deras ansikten och tänder för att göra dem mindre tilldragande så länge det gick. Männen tvingades hemifrån för att söka sin utkomst på annan ort. Ibland försvann de från landet. Somliga skickade pengar, andra hälsade på då och då men några försvann för att aldrig komma åter. Ladydis pappa var en charmerande kvinnokarl som alltid sjöng. Mamman blev trött på hans otaliga otrohetsaffärer och kastade ut honom trots att han varit hennes stora kärlek. I sin sorg slutar hon att lyssna på musik och sköta hemmet för att mestadels försjunka i öldrickande och TV - tittande. Ladydi vill inget hellre än att komma ifrån deras bergsby, så när en bror till hennes halvsyster tipsar om ett arbete som barnflicka i Acapulco accepterar hon med glädje. Det nya stället är rena paradiset! Stort, svalt och utan ohyra. Med trädgård och ung trädgårdsmästare. Ladydi blir huvudlöst förälskad. Ända tills hennes förflutna hinner ifatt henne. Tredje delen av boken handlar om hennes tid i ett kvinnofängelse med hårda regler, kalla cementgolv och sträng hackordning. Men också med solidaritet och kvinnogemenskap. En bön för de stulna (Albert Bonniers förlag; i övers. av Niclas Hval) är en riktig bladvändare. Jag läste med andan i halsen och kunde inte sluta förrän jag läst allt. Till och med baksidan! Ett par konstigheter i berättelsen får aldrig någon förklaring, men det kan jag stå ut med. Budskapet är klart. Kvinnornas ställning i Mexiko är inte avundsvärd. Knarkkartellerna skrämmer till tystnad. Man besprutar den fattiga befolkningen med de växtgifter man inte vågar spruta på kartellernas vallmo - och marijuanaodlingar. Och då blir det kvinnor och barn som drabbas. Berättarstilen är så kärv som det anstår ett ämne som detta. Humorn är svart. Ladydis mamma står för en del av den. Hon beskriver bl. a. en annan kvinna som blivit så mager (aids) att lösögonfransarnas hår  sticker ut som antenner. Det är också hon som fäller de tänkvärda orden att kärleken inte är en känsla utan ett offer.

Den ständiga

Foto: Sofia Runarsdotter

Nu har man bestämt sig i Svenska Akademien. Den 1 juni tillträder Sara Danius som Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Och kanske kommer det i fortsättningen alltid att heta ständiga med -a eftersom  det anses var en mer könsneutral ändelse.

 

 

Ny radioföljetong 23 februari

På måndag börjar en ny radioföljetong Hem av Toni Morrison i uppläsning av Angela Kovacs. Den kom ut 2014 på svenska i översättning av Ulla Danielsson på bokförlaget Forum.Hem handlar om Frank Money som kommer hem ifrån Koreakriget till 50 - talets USA som präglas av förtryck och rasism. Franks enda ägodel är en krigsmedalj. Han befinner sig  i eländigt skick, men när han får veta att hans älskade lillasyster blivit svårt sjuk rycker han ut till undsättning och det blir nog hans räddning. Toni Morrison fick Nobelpriset 1993 med motiveringen  ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”
På torsdag och fredag 19-20 februari läses radionoveller av Marie Hermanson, Resenären i uppläsning av Johan Ulvesson, och Gertrud Hellbrand, De dödas händer; Hanna Schöön läser.

Tematrio - Sjukdomar/sjukhus

Veckans tematrio gäller sjukdomar och eller sjukhus. Läs vidare hos Lyran HÄR.

1. En ängel vid mitt bord av Janet Frame. I den skildrar författaren sin uppväxt på Nya Zeeland i en ganska fattig familj som drabbades av sjukdom och sorger, men där fanns också kärlek och värme. Janet hamnar så småningom på mentalsjukhus och det går så långt att hon ska behandlas med lobotomi. Men en läkare har sett att hon är publicerad författare och avstyr behandlingen.
2. Lamslagen av Carin Svensson handlar om Rut som blir så svårt misshandlad av sin man att hon blir totalförlamad. Varje dag blir en kamp för ett värdigt liv. Rut har en personlig assistent som heter Jenny. Romanen varvar de två kvinnornas vardagsberättelser om hur det är att vara patient och assistent.
3. Den engelske patienten av Michael Ondaatje. I en italiensk bergsstad i ett övergivet nunnekloster vårdas en svårt brännskadad man som kallas den engelske patienten av en ung kanadensisk sjuksköterska. Det andra världskriget går mot sitt slut. Till villan anländer efter en tid underrättelsemannen Caravaggio och den unge indiske sappören Kip.  Samtidigt som de fyra personernas skilda historier sakta träder fram, växer misstänksamheten mot den engelske patienten. vem är han egentligen Caravaggio vet mer än han säger.

Dagens klassiker

I The Bibliophile´s Devotional. 365 Days of Literary Classics för dagens datum presenteras Miss Lonelyhearts (Fru Hjärtesorg 1955) av Nathanael West (1903 - 1940). Nathanael West är pseud. för Nathan Wallenstein Weinstein, född i New York i en tysk-judisk familj, som invandrat från Litauen. NW blev så småningom ansedd som en av mellankrigstidens största amerikanska författare men inte förrän efter sin död först därefter. Fyra korta romaner fyllda med satir och svart humor hann han med. De mottogs inte väl av samtiden. Men den andra romanen, Miss Lonelyhearts 1933; Fru Hjärtesorg på svenska 1955), blev ändå lite uppmärksammad sedan den blivit  filmad. Den handlar om en man som mera på skoj startar en hjärtespalt i en tidning och sedan blir fullständigt tillintetgjord av människors djupa nöd.
NW:s stora mästerverk, The day of the Locust (1939; på svenska Gräshopporna 1959) är en apokalyptisk skildring av uttråkade medelklassmänniskor i Hollywood som gör uppror emot förljugenheten och ytligheten i filmstaden. Allt är falskhet och villa. Till och med upproret. Nathanael West omkom i en bilolycka.