En kväll med Nina Södergren

Poeten Nina Södergren, född 1924, gästade igår kväll det fina biblioteket i Mörbylånga och läste ur sin senaste diktsamling Högt ärade trana. 
Den innehåller utdrag ur hennes tidigare diktsamlingar men även nyskrivet. 
Nina Södergren skriver mycket om djur och alldeles särskilt fåglar.
Tranan återkommer hon till som en symbol för själva livet; flyttfågeln som står för avsked och återvändande
Högt ärade trana är mycket passande utgiven på Brutus Östlings förlag, Symposion. Lennart Sjögen, en annan poet från Öland, har skrivit förord.
Nina Södergren har delat sin tid mellan Öland och Kongo där hennes man, missionärssonen och konstnären Sigfrid "Siffran" Södergren växte upp.
Sigfrid Södergren har dekorerat gavlarna till närmagasinet i biblioteket.

Nina Södergren avslutade den varmt lysande kvällen med följande dikt

En lega åt hjorten
när snön faller

åt haren
en enbuske

åt vipan
 - göm den i mitt hjärta -

åt igelkotten
en koja av löv

när snön faller
på den yttersta dagen

Tematrio - Kroppsdelar

Lyrans
tematrio den här veckan handlar om boktitlar med kroppsdelar i.

I deras armar av Camille Laurens
En kvinna erinrar sig i 103 korta kapitel männen i sitt liv alltifrån fadern, dagisförälskelsen till pojkvänner, äkta män och andra män som haft betydelse för henne.

Lagens långa näsa av Hans Alfredson
21 kriminalberättelser som alla har det gemensamt att polisen kommer till korta

Död mans hand av Folke Fridell fanns i föräldrarnas bokhylla.
Som barn var jag väldigt fascinerad av titeln som väckte skräckblandad förtjusning.
Folke Fridell, vars staty står utanför biblioteket i Ljungby, var proletärförfattare född 1904.
Död mans hand är en självbiografisk roman.

Nomineringarna skön, fack

Följande böcker har nominerats till Årets svenska skönlitterära bok:

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru, Norstedts.
Juryns motivering: Han vill flyga, inte kriga i Uganda. Ändå hamnar huvudpersonen i Johannes Anyurus En storm kom från paradiset i omständigheter som blir ödesdigra: rättslös fånge, hemlös flykting. Historiens vind sveper honom med sig från den östafrikanska turbulensen till varvsarbetet på Hisingen. På svindlande vacker prosa har Johannes Anyuru skrivit en roman, en sorgesång, om sin fars liv.

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, Norstedts.
Juryns motivering: Miiras eld kan vara den största i Sverige, när lågan från hennes trimmade cigarrettändare svärtar miljonprogrammets innertak. Hur går det egentligen till när barnen överlever barndomen? Elden är ett svar, som ges i Eija Hetekivi Olssons Ingenbarnsland. Det är en roman om eldarna som brinner i storstadens utkanter, och om elden som kan brinna inuti ett flickebarn. Eija Hetekivi Olsson skriver den moderna fattigdomens landskap, på ett språk av lika delar ursinne och betvingande lust.

Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling, Natur & Kultur.
Juryns motivering: Några septemberveckor i Phnom Penh år 1955 utgör ett skälvande preludium till en kommande katastrof. Triangeldramat mellan den unge Pol Pot, hans politiska huvudmotståndare Sam Sary och den vackra Somaly, är en raffinerad orkestrering av begärets komplexitet; av maktens dynamik, erotikens politik och slumpens metodik. Honungsljus, jasminte, ett dammkorns knastrande i grammofonen – Peter Fröberg Idlings Sång till den storm som ska komma besjunger fiktionens förmåga att komma sanningen in på livet.

Springa med åror av Cilla Naumann, Albert Bonniers Förlag.
Juryns motivering: Sommargästernas intåg i det halländska kustlandskapet och mötet mellan bonddottern och stadsflickan i en vild vänskap bortom föräldrakontroll och klassgränser är det minne kring vilket Cilla Naumanns roman Springa med åror cirklar. Med åren bleknar sommardrömmen och sanningen om klassamhället framträder. Kvar blir en ensam mor med ett annorlunda barn och en sträv verklighet att hantera. Springa med åror är en psykologiskt insiktsfull och skickligt komponerad roman som växlar mellan då och nu i en rörelse som driver mot sitt oundvikliga slut.

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg, Albert Bonniers Förlag.
Juryns motivering: Från det polska förintelseläger som är sinnebilden för Europas djupaste förnedring kommer Göran Rosenbergs far till en svensk idyll, en idyll innesluten i sin aningslösa blandning av välvilja och misstänksamhet. Göran Rosenberg återskapar i Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz faderns långa resa, en berättelse laddad av klarsynt inlevelse som också blir en fond för skildringen av hans egen uppväxt i Södertälje. Ur denna mycket personliga historia om en far och en son växer en betraktelse med stor allmängiltighet om betydelsen av viljan och förmågan att förstå också det som är svårt och motsägelsefullt.

Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag.
Juryns motivering: Genom livet går strömmar av det vackra och det fula, av lyckliga resor uppåt och av förtvivlade fall mot en okänd botten. Sara Stridsbergs dramer visar oss högspänningsledningen, och kan till och med förmå oss att skratta en sekund åt den. I samlingen Medealand och andra pjäser leds gestalterna ut ur mytens och historiens skugga. Vi kan se och höra Medea, Drottning Kristina och Valerie Solanas när de talar från könets mörker. Man inte bara kan läsa dramatik – man vill det gärna när tanken och språket gnistrar så förunderligt som hos Sara Stridsberg.
Juryn för Årets svenska skönlitterära bok har bestått av ordförande Kerstin M. Lundberg, Jenny Lindh, Olav Magnusson, Jonas Modig och Malin Ullgren.

De sex nominerade titlarna till Årets svenska fackbok är:

Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos, Albert Bonniers Förlag.
Juryns motivering: I Det enda könet går Katrine Kielos i clinch med ”Homo economicus”, föreställningen om att samhället befolkas av obevekligt rationella manliga individer. Med skenbart enkla exempel och feministiska verktyg klär hon av den ekonomiske mannen hans anspråk på allmängiltighet, och utmanar till diskussion om samhälle, marknad, ekonomi och kön.

Ur regnskogens skugga. Daniel Rolander och resan till Surinam av James Dobreff, Arne Jönsson, Helene Schmitz, Bokförlaget Max Ström.
Juryns motivering: En fascinerande berättelse i ord och bild om Linnélärjungen Daniel Rolanders strapatsrika resa till Surinam. Rolanders resedagbok, nu för första gången i översättning från latin till svensk språkdräkt, ger en unik inblick i tidens naturalhistoria samtidigt som en färgstark bild tecknas av Surinams städer och landsbygd. Beskrivningar av folkliv, väderfenomen och farsoter bildar relief till Rolanders vetenskapliga upptäckter, som kompletteras med Schmitz fotografier och en kunskapsrik inledning.    

”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg, Norstedts.
Juryns motivering: Ingrid Carlbergs biografi över en av Sveriges mest omskrivna personer under efterkrigstiden är medryckande. Alla vet att Raoul Wallenberg aldrig återkom till hemlandet. Ändå är Carlbergs bok inte bara faktarik utan spännande, en riktig bladvändare. Med känsla berättar hon också om familjens vägran att ge upp hoppet trots den passiva hållning gentemot Sovjetunionen som präglade det officiella Sverige.

Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid av Martin Gelin, Natur & Kultur.
Juryns motivering: Martin Gelins reportagebok om den amerikanska högern ger kunskap om det som många svenskar har svårt att förstå: Hur kan så många amerikaner attraheras av den kristna högern, Tea Party-rörelsen, abortmotståndet etcetera? Gelin speglar frågans komplexitet efter imponerande research och en mängd intervjuer. Han gör det på ett rappt och säkert språk som också innehåller en av den goda fackbokens viktiga ingredienser: Lite oväntad humor.

Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz, Albert Bonniers Förlag.
Juryns motivering: En känslig och sträv skildring som tar med läsaren från läktaren ned på planen och runt i Zlatans värld. Varsamt och bestämt visas en både oborstad och putsad vardag då dörrar öppnas till såväl kök i Rosengård som omklädningsrum i Milano. En till synes oretuscherad rundtur som även lockar den som inte så ofta vandrar på litterära vägar. Träffsäkert berättande som ger ett bestående avtryck.

Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen, Albert Bonniers Förlag.
Juryns motivering: Monica Lauritzen skriver med stor lyskraft och djup kunskap om Anne Charlotte Leffler, en av 1800-talets stjärnor inom europeiskt kulturliv. Leffler verkade i en period då samtidens miljöer och människor sattes i fokus. Men också i en tid då kvinnor bröt ny mark och tog mer och mer plats i offentligheten. Anne Charlotte Leffler var en av dessa begåvade, kreativa och framgångsrika kvinnor. Men hennes framgång hade ett pris.
Juryn för Årets svenska fackbok har bestått av ordförande Thomas Willtorp, Lena Smedsaas, Jenny Beckman, Hélène Benno och Karin Sidén.

Hämtat från Augustprisets hemsida

Ur Min kamp. 2

Det var antagligen på Hallens Antikvariat på Tegnérgatan 17 i Stockholm som Karl  Ove Knausgård
slank in när Vanja ändå somnat i vagnen.
Han är ganska uttråkad av barnpassning när den första hänförelsen över barnet lagt sig.
Och att gå på rytmik för barn på biblioteket är rena frontalangreppet på hans manlighet!
Karl Ove  ville göra helt andra saker med den vackra ledaren som lagt de eleganta benen i kors och knäpper på gitarren. (Han grälar på sig, men det hjälper inte.)
Nu är han i alla fall på antikvariatet och detta är vad han köper:

Hammershøi av Poul Vad               

Delacroix dagböcker             

Galilei, Breven om solfläckarna  

En fotobok om Per Maning    

En bok om William Turner   

Och Ådahl, Orientalismen i  svensk konst 

I två påsar.

Pris: 1 530 kr      Avdragsgillt.   

                           

Bokbloggsjerka 19 - 22 oktober

Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

frågar Annika i sin Bokbloggsjerka

Alla böcker jag läser påverkar mig på ett eller annat sätt.  

Jag är inte samma människa när jag läst ut en bok som när jag började.

Men jag vet två författare som fick mig att inse att jag genast måste resa.

 

Barbara Nadels och Jason Goodwins kriminalromaner från Istanbul
fick mig att känna att jag måste se denna miljö i verkligheten.Omedelbart.
Çetin Ikmen heter Nadels koleriske ständigt rökande kommissarie med frun och alla barnen. 
Mehmet Suleyman är hans vackre, välklädde medhjälpare; i allt chefens motsats.
Men sympatiska är de båda två.

Jason Goodwins protagonist är den osmanske detektiven och eunucken Yaseim. Eunuckens gåta är den första delen i en trilogi om Yaseim.
Ormstenens gåta är titeln på del två
Tredje delen heter Bellinis porträtt

Under en lika fantastisk som lärorik resa till Istanbul gick jag och kände igen. Det var magiskt!

Ciceron var ingen mindre än islamologiprofessorn Jan Hjärpe!

Två kvinnor och en man

Sivar Arnér, svensk författare och dramatiker (1909 - 1997), bror till organisten Gotthard Arnér, studerade i Lund och blev sedan gymnasielärare.
Skon som krigaren bar (1943) blev hans debut.
Andra kända titlar är till exempel Plånbok borttappad; Han - hon - ingen; Som svalorna; Finnas till.

Tvärbalk kom 1963. Den handlar om ett par Leo och Inez Wittö och Inez´ två döttrar (som inte tar någon plats alls egentligen i romanen). 
Inez´ och Leos relation bygger mycket på ett komplicerat erotiskt liv.
Leo drömmer om ett husbygge. Tomt är införskaffad och en arkitekt har gjort ritningen. Då möter de Noomi Moldovan, som är judinna och lider av svåra krigsminnen. Hon är en mycket främmande fågel i sällskapet; spröd, skör och lider därtill av TBC . Noomi och Inez är varandras diametrala motsatser.
Något händer med Leo, som också vid den här tiden blir starkt berörd av sin mors död

Sivar Arnér var intresserad av existentialismen. Livet är absurdt och ett kaos. Människan får leva på sina illusioner.
Han skildrar sina karaktärer med psykologisk precision. Det är kanske därför boken inte känns som nära nog femtio år gammal. 
Mycket är också av aforistisk karaktär.
Tvärbalk inleds med en interiörskildring som ger en bild av ett tidstypiskt boende från 60 - talet. Men i andra avseenden är berättelsen tidlös.
Romanen har en viss verklighetsbakgrund. Leo är Sivar Arnérs alterego; Inez är en bild av Rut Hillarp medan Lenke Rothman, författarens hustru från 1959, har lånat drag åt Noomi.

Tvärbalk filmades 1967. Jörn Donner var regissör och i huvudrollerna ses Ulf Palme, Gunnel Broström och Harriet Andersson.

Lenke Rothman - Arnér, ungersk bildkonstnär, skulptör och författare gjorde omslaget till Tvärbalk

Bokmat

1990 firade Månpocket 10 - årsjubileum med att ge ut Bokmat. En kulinarisk promenad.
Under redaktion av Gösta Åberg. Många bidrag är hämtade ur Gastronomiska kalenderns årsbok.
Gammalt blandas med nyare; kockar möter skönlitterära författare, sångare och ordmänniskor.

Cajsa Wargs bidrag Ål à la Daube börjar så här:
"Twätta ålen ganska wäl och fläck honom sedan i ryggen, och skiölg wäl bort bloden, skiär allt kiöttet ifrån skinnet, men akta att det inte går sönder, och rensa bort benen: tag hälften så mycket gäddekiött, som kiöttet av ålen, hacka det altsammans rätt fint, och lägg däruti salt, peppar, litet stötte näglikor och rifwit muskott. Och så vidare" 1753

"Kroppens och själens liflighet äro mycket mera beroende af hvarandra, än man vanligen tyckes vilja erkänna, synnerligen hos sådana konstitutioner,  hvilkas matsmältningsorgan äro nyckfulla..."
inleder Ch. Em. Hagdal sin betraktelse Kokerskan. 1879

Så följer till exempel köttgrytor av Tore Wretman; Monsunsoppa av Evert Taube och Kalf - filet av Gustafva Björklund. Allra sist kommer två dikter av Werner Aspenström varav den en är

Sill och potatis

Bäst smakar väl sill och potatis när man brottats med en stendjävul hela dagen,
Borrat, sprängt och forslat bort
och blivit färdig just som solen sjönk.
Trasmattan delar köksgolvet mitt itu
som vintergatan himlen.
Tre potatisar fiskas upp ur kastrullen,
kläs av och läggs bredvid den stekta sillen.
Det jordkällarsvala drickat i tillbringarn hälls över i ett glas
som strax får liv och fradgar sig igen.
Och det ska inte knusslas med lök på sillen.

Ur Poeternas kokbok. 1981

Lovsång

Lovsång till morgonens kaffebricka i Köpenhamn

Redan på avstånd hör jag det glada klirrande ljudet av en kaffebricka när man bär den fram mot min dörr som jag i förväg har öppnat på glänt -
  Kaffedoften når fram till mig före brickan och kommer mina näsvingar att darra
  Duken, vit och ren som nyfallen snö, är en frisk glädje för  mitt öga.
  Kaffekannan är bred och stor och förtroendeingivande.
Bruna droppar inner neråt sidorna och torkar in, likande utropstecken. Kaffet tränger ända upp i kannans snabelliknande pip och tittar på en med ett brunt gäckande öga.
  Koppen, pärlemorvit med små blå skogsblommor, är stor och djup. Utan svårighet kan min knutna hand leka fågel i dess bo.
  Grädden, i en kanna som tycks vara barn till kaffekannan, är tjock och honungsgul.
  Sockerbitarna är fyrkantiga kristaller som strålar utan att behöva ett mörker som en nackspegel.
  Smöret, fyra halvmånformade bågar upplagda i kors över varann, liknar en krabba som krälar på land.
  Den svarta brödskivan doftar av vår och jord, vällustigt sjunker mina tänder i dess mjuka mörker.
  Apelsinmarmeladen, solfärgat gyllene, smakar som en korsning mellan socker och bittermandel.
   Den stora varma skorpan är en gyllenbrun vagga där smöret sjunker in som en mörk skugga.
  Det lilla franskbrödet, runt och knaprigt och barnsligt, är som ett litet djur som man vill hålla i handen och känna ömhet för. Att klyva det med den skarpa kniven bär en emot.
  Och slutligen kommer man till det doftande varma wienerbrödet, en spröd luftig krans av löv på löv och i dess mitt röd hallonsylt som en kyss, eller en mörk sockermassa som en liten tillfrusen sjö.
  Ja, kan man bli annat än glad inför denna morgonens 
livsbejakande kaffebricka!

Ur Munspel under molnen (1956)
Maria Wine

Bilderna är lånade

A Jack of All Trades

De olydigas litteraturhistoria och andra essäer av prof. em. i drama vid Lunds universitet Ingvar Holm  innehåller artiklar som till stora delar varit publicerade på annat håll. Till exempel i Bonniers Allmänna Litteraturhistoria del IV, Från Baudelaire till första världskriget.
Somligt har nu skrivits om, utvidgats och retuscherats inför utgivningen  av 
De olydigas litteraturhistoria. Här finns essäer om författare, konst, teater och läsning; ett par av dem självbiografiska. 
Ingvar Holm målar själv och han har varit dramaturg på Dramaten, teaterkritiker på DN och gästprofessor i Köpenhamn och Köln. Det var också Ingvar Holm som  introducerade ämnet Drama Teater Film i Lund.
Essäerna i De olydigas litteraturhistoria är sorterade under olika rubriker.
Under titlrubriken hittar vi bland annat Claudel och Valéry; Emily Dickinson, Willa Cather och Kate Chopin. 
Yeats, Shaw och Wilde är några som gömmer sig under rubriken Storbrittisk minoritet.
Exempel på olydiga tyskar: Else Lasker - Schüler, Rainer Maria Rilke och Christian Morgenstern.
Ingvar Holms svenska favoriter är Eyvind Johnson , Harry Martinson, 
Fritjof Nilsson Piraten och Elsa Grave. Dessa kände han personligen och här återfinns de under rubriken Litteratörer.
Revolt i kadmium och rosenrött handlar om konstnärer, t. ex. Ulla Viotti, C. O Hultén och Jørgen Nash. Och Karin Sverenius, förstås
Ett avsnitt är analysen av Gullebarns sånger. Ingvar Holm är en av våra främsta kännare av Verner von Heidenstam.
Ingvar Holm älskar havet och segling. Intresset för Afrika - särskilt Algeriet - utvecklades redan i ungdomen. Han älskar tystnaden i öknen. Vad nytt från Afrika? är en av de längre essäerna i boken
"Hans (Ingvar Holms) bok blir en hyllning till humanvetenskaperna och mångfalden" står det på bokomslaget."
Så sant som det är sagt.

Omslagsmålningen är gjord av Ingvar Holms hustru Karin Sverenius : Glad bonde mellan Järrestad och Gladsax. Olja 2004

Tematrio - Tjocka släkten

Så här skriver Lyran

"Dags för ett nytt titeltema. I boktitlar vimlar det av släktskapsrelationer. Här finns fastrar, morfäder, syskon och kusiner av alla de slag. Berätta därför om tre böcker med några släktingar (eller ingiftingar) i"

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er! 

Här kommer mina tre släktingar:

Bror och syster av George Eliot. 
Även utgiven och filmad under titeln Kvarnen vid Floss resp. Livet vid floden. 1860 kom boken för första gången. Bror och syster ger en bild av livet i det engelska samhället i mitten av 1800-talet. Nyligen utkommen i pocket.

Kusin Bette av Honoré de Balzac
Berättelsen handlar om människor som drivs av sina begär; efter makt, pengar och/eller kärlek. Det hela blir till en komplicerad härva av intriger.
Tiden är mitten av 1800 - talet.


Gamla magnifika moster Semiramis av Brita von Horn
Brita von Horn var i hela sitt liv intresserad av den ryska kejsarinnan Katarina
den stora. Det är ungefär allt jag vet om denna roman som jag inte läst.
Men jag har alltid haft titeln i huvudet. Jag tror att det är något med alla m:en...

Njugga grannar och långa vintrar

I en liten bergsby på sydsidan av Pyrenéerna i Spanien bor en familj bestående av mor, far och två söner.
Den äldste, Miquel, har gjort sin 2 - åriga militärtjänstgöring. Jordi, den yngre, är nu på väg.
Han är av klenare virke än Miquel och det finns alla skäl till oro.
Hela familjen tänker mycket på detta. Men ingen - säger något.
Efter en tid märker Miquel att det är något som inte står rätt till med modern. Han iakttar henne noga och kommer så småningom fram till var felet ligger. Han hör sig för med fadern. Jo, visst visste han.
Jordi? Troligen, sa fadern.
Miquel är ung, men har inga planer för framtiden. Han vill helst att allt ska vara som vanligt.
En vacker dag försvinner modern. Grannanrna har sett henne ge sig iväg. Med en väska. Tre timmar därefter utbryter en häftig snöstorm. Alla vet att det är livsfarligt att försöka ta sig fram på de smala bergsstigarna. Kan hon ha hunnit fram till sin bror på andra sidan bergen innan snöstormen bröt ut? 
Grannarna stoppar undan sina trätor och hjälper till i sökandet.
Tiden går. Miquel och hans far tappar orienteringen. Hönsen slutar värpa och kaninerna dör. Ingenting fungerar. Far och son är mer än lovligt taffliga i köket. 
Sedan kommer den unge föräldralöse Manolo och tar hand om hushållet. Och tillför något annat; något som saknats alltsedan modern försvann.
Colm Tóibíns kortroman, En lång vinter, är en lång novell som ursprungligen trycktes 2006 i samlingen Mothers and Sons.
Det är en förtätad, tidlös, sparsmakad berättelse. Stämningen är dämpad som alla ljud och konturer mjuknar i ett kraftigt snöfall. Det finns en instängdhet i familjen och i byn och en brist på  kommunikation; bokstavligen och bildligen.

Vitlöksincidenten i Paradiset

Bilden är lånad från Sydsvenskan

När de styrande i Gaomi - provinsen i nordöstra Kina sade åt bönderna att odla vitlök för sitt uppehälle så gjorde de det. De odlade, vattnade, gödslade, skördade, åt, luktade och levde vitlök.
Sedan visade det sig att de inte fick avsättning för all sin vitlök (om de inte hade förbindelser, förstås) och då stormade de uppretade bönderna länskontoret, slog sönder fönsterrutor, kastade ut akvarier och piskade upp tjänstemän. 
Det blev ett dyrt kalas för dem. De jagades, fångades, fängslades och misshandlades. Denna händelse fungerar som ett nav och centrum i Vitlöksballaderna av Mo Yan.
I botten ligger ett faktiskt bondeuppror.
Hackordningen i samhället är klar. I toppen finns naturligtvis de styrande. Därefter kommer arbetarna. Längst ner kommer spillet, bönderna.
Mo Yan utgår från den miljö han känner bäst. Han gisslar maktmissbruk, godtycklighet, lokalt översitteri och korruption. Bönderna dignar under skatter, avgifter och pålagor av olika slag.
Mo Yans speciella språkrör, den blinde skalden Zhang Kou, går hårt åt överheten.
Han inleder alla tjugo kapitlena med en slags sammanfattning.
Tiden är senare hälften av 1980 - talet (men det känns som mycket längre sedan). Mo Yan berättar inte kronologiskt, men det är inga problem att orientera sig. Bönderna skildras som gormande, kortsynta män  med dålig impulskontroll. De förskönas eller idealiseras inte på något sätt. De arma kvinnorna står allra längst ner på samhällsstegen och utsätts ofta för både hugg och slag.
Hygien är inget som prioriteras. Allt är smutsigt; luktar och stinker.
Fjärde fastern skiftar färg när man sprutar vatten på henne. När Gao Ma ska gå på friarfärd piffar han upp sig genom att skrapa tänderna med en kniv.
Blod, spyor och exkrementer skildras ingående. En man som besväras av löss äter helt enkelt upp dem. Ibland vill jag skydda mig och tycker att Mo Yan brer på för mycket. Det blir groteskt och tillför inget.
Däremellan kommer underbara skildringar av naturen, växtligheten, stämningar och dagrar.
Vid enstaka tillfällen ger någon uttryck för tafatt ömhet som blir extra rörande eftersom det är så sällsynt. Gao Mas och Jinyus slitstarka kärlekshistoria är robust med skira inslag.
Ibland skrattar man högt. Mo Yan har verkligen sinne för humor och vet hur man berättar en skröna.
Vitlöksballaderna är skriven av en riktig berättare. Men har man inte läst det förut? Och Nobelpriset? 
Jag säger som jag sagt förut: Grattis Tranan och Anna Gustafsson Chen!

Krig, kvinnor och gud

Bang - världsreporter och Käringen mot Strömmen.
Cecilia Tiréus, Helsingborg, höll ett livfullt föredrag om en mycket speciell kvinnna  som var journalist med sin egen särpräglade stil men 
som brände sitt ljus i båda ändarna. Hon var frispråkig och hade civilkurage. På Långholmen hamnade hon för sin civilförsvarsvägran. Men det blev ju en ny miljö att utforska för henne.
Barbro Alving föddes i Uppsala 1909 i en debattglad, frisinnad familj.                    
Redan som tonåring hade hon viktproblem och behandlades på Sabbatsbergs sjukhus med risavkok  och skorpor, vilket   
inte hade någon större inverkan eftersom  vännerna tyckte 
synd om henne och smugglade in allt möjligt gott till henne.
På Sabbatsbergs sjukhus behandlades hon också senare för sin alkoholism.
Tidigt upptäckte hon att hon hade en flickas längtan och en pojkes själ.
Hon visste också att hon ville skriva. Hon arbetade på Stockholms

dagblad, DN, Idun och Veckojournalen.                                                           
och ganska snart visade hon framfötterna på allvar.                                     
Hela tiden hade hon problem med ekonomin och spriten.
Med tiden kom hon att skriva alltmer och under olika signaturer. Bang kom hon att kalla sig redan 1928.                      
Barbro Alving längtade ut. Hon ville resa. Och hon reste till 
OS i Berlin 1936, Spanien under inbördeskriget och hon åkte till Finland under finska vinterkriget, till Norge 1940 och Ungern 1956. Bl. a.
1938 födde Barbro Alving  dottern Maud Fanny "Ruffa" Alving.

Fader var tecknaren Birger Lundquist, som också arbetade på DN. Han dog redan 1941.
Mor och dotter bildade sedan familj med Anna Laura Sjöcrona.
Av alla kända personer som omgav Barbro Alving - Olof Lagercrantz, Staffan Tjerneld, Karin Boye, 
Vilhelm Moberg, Cilla Frankenhäuser (Eyvind Johnsons hustru) och Alice Lyttkens för att nämna några - beundrade och värderade hon Elin Wägner allra mest. De var båda journalister, feminister och fredsaktivister. Barbro Alving fick allt det omfattande materialet om Elin Wägner vid hennes frånfälle. Men det fick sedan gå vidare till Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder.  
I slutet av 50 - talet blir Barbro Alving katolik
Barbro Alving dör 1987 och ligger begravd på Selaön i Mälaren.
Jag fick lust att klicka hem Krig kvinnor och gud: en biografi om Barbro Alving
av Beata Arnborg. Den förefaller ge en bra bild av den komplexa Barbro Alving. 
Och Bang om Bang av Barbro och Ruffa Alving.                                                      

 

                                                            

Litteratur för amatörer

Agneta Pleijel har skrivit om litteratur i nära nog 50 år. 
I Litteratur för amatörer väljer hon bland sina artiklar, dagsrecensioner, föredrag, intervjuer och essäer främst om svenska författarskap. 
Urvalet speglar personliga preferenser. Så har till exempel  Birgitta Trotzig och Tomas Tranströmer betytt extra mycket för henne och får också större utrymme.
"Litteraturen har varit en vägvisare i konsten att leva", säger Agneta Pleijel. "Och det är väl vad man ska ha litteraturen till?"
Amatör betyder ju inte bara dilettant utan också älskare. Och Agneta Pleijels läsesätt är amatöristikst, barnsligt enligt henne själv i förordet där hon kort berättar sin läs- och skrivhistoria.
Hon ser sig mer som litteraturtolkare än kritiker. Vi tolkar oavbrutet tillvaron och att tolka och samtala om litteratur är något intimt. Man blottställer sig själv. Litteratur för amatörer blir något av en självbiografi via läst litteratur.  Agneta Pleijel vill gärna se boken som ett samtal med andra läsare om litteratur och vad den betyder.
Agneta Pleijel har också skrivit många fina romaner, t. ex. Vindspejare, 
Lord Nevermore, En vinter i Stockholm och Drottningens chirurg; lyrik t. ex. Mostrarna och andra dikter samt dramatik.
Hon har också varit ordförande i Svenska PEN - klubben och professor i dramatik vid Dramatiska Institutet.
Omslagsbilden är gjord av Stina Wirsén

Grattis Tranan!

Kinesen Mo Yan fick årets Nobelpris i litteratur.. Enligt Göran Malmqvist är han en vidunderlig berättare med humor och empati. Han är djärv och går till rätta med makthavarna. Mo Yan kommer nu att bli attackerad på nätet, tror Göran Malmqvist
Mo Yan var på landet och passade sitt barnbarn när Göran Malmqvist ringde. Han blev både överlycklig och skrämd över priset.
Den genomskinliga moroten är en kortare berättelse som översatts av Göran Malmqvist och kommer nu på Tranans Bokförlag.
Bokförlaget Tranan får också välförtjänt uppmärksamhet.
Det är ett beundransvärt litet bokförlag.
Tre titlar finns på svenska i översättning av Anna Gustafsson - Chen Det röda fältet, Vitlöksballaderna och
Ximen Nao och hans sju liv

Under strecket
om Mo Yan

Flickornas dag

Bilden är lånad

11 oktober har av FN:s generalförsamling utsetts att vara Flickornas dag.
2012 är första gången som Internationella Flickornas dag firas. 
Överallt i världen far unga flickor illa på olika sätt.
Våldtäkter, könsstympning, HIV, brist på mat och vatten, brist på utbildning är en del av det som flickor utsätts för.
Därför är den 11 oktober en dag då uppmärksamheten riktas mot flickors situation i världen

Läs om flickors rättigheter HÄR

Flicka - en kampanj från Svenska FN - förbundet. Läs MER

Jagets scen

Cristine Sarrimo är lektor och forskare i litteraturvetenskap vid Malmö högskola.
Hennes nyutkomna bok heter Jagets scen. Självframställning i olika medier.
"Den kan läsas som en fortsättning på Sarrimos egen doktorsavhandling ”När det personliga blev politiskt. 1970-talets kvinnliga bekännelse och självbiografi” (2000) och som en replik på exempelvis Arne Melbergs ”Självskrivet. Om självframställning i litteraturen” (2008), Kristina Hermanssons ”Ett rum för sig. Subjektframställning vid 1900-talets slut” (2010) och Ingrid Elams ”Jaget. En fiktion” (2012)" kan man läsa i Anu Koivonens recension i SvD.
Cristine Sarrimo diskuterar Ann Heberleins, Bodil Malmstens, Per - Olov Enquists, Lars Noréns, Maja Lundgrens och Liza Marklunds biografiska författarskap samt Kissies och Blondinbellas bloggar.
Vad händer när människor träder fram och berättar sanningen om sig själva? Hur tas det emot?
Sarrimo jämför hur Lars Noréns dagbok togs emot och vad som Maja Lundgren när hennes tigerbok mötte publiken. Per Olov Enquist är noga med att hålla distansen. Ann Heberlein har ett speciellt förhållande till sina läsare. Liza Marklunds böcker Gömda och Asyl blev mycket ifrågasatta.
Jagets ställer krav på sin läsare. Men ämnet är lika intressant som aktuellt.
Jag har börjat i slutet och tittat i personregistret och läst i den omfattande litteraturförteckningen. Så länge.
Ann Lingebrant recenserade i Sydsvenskan

Ny radioföljetong

Imorgon, 11 oktober, börjar den nya radioföljetongen
Styr din plog över de dödas ben av Olga  Tokarczuk,
polsk författare, i översättning av Jan Henrik Swahn.
Romanen är både thriller och betraktelse över nutidsmänniskans liv.
Uppläsare: Gunilla Abrahamsson
Låter spännande tycker jag, som inte läst något av Olga Tokarczuk tidigare

Tematrio - Titelyrke

Denna veckan vill  Lyran

att vi berättar om tre titlar på romaner, noveller eller andra 

texter som innehåller ett yrke.

Därefter lämnar vi en kommentar i Lyrans blogg 

med hänvisning till våra inlägg.   

Den tänkande lantbrevbäraren
text: Hjalmar Gullberg     
Jag är en lantbrevbärare,
jag går i snö och is.
Och intet är mig kärare
än gå på detta vis.
Om världen än blir vrångare,
för yrket jag ej skäms.
Min äldste föregångare
Merkurius benämns.
Mitt kall hör till de ringare.
Ej vingar har min häl.
Dock är jag överbringare
av bud från själ till själ.    
Av lyckan borde mänskorna få lika!
Det skar mig in i märgen så jag frös,
när jag bar pengar till de redan rika
      och kravbrev till en medellös.
Jag ville gå med väskan över mossen
till torpets mö som kärlekspostiljon.
Men till sin flicka skrev kanhända gossen
      ett avskedsbrev i hjärtlös ton.
Den ville jag ge guld och diamanter,
som skördat stenar där han gått med plog.
Men ofta bar jag brev med svarta kanter
      till en som redan sörjde nog.
En hungrig mätta och en törstig läska -
så borde väl min uppgift ha sett ut?
Jag går omkring med Ödet i min väska:
      men i förseglat konvolut.
O Mästare, vars bud jag går kanhända,
varför är mångas liv så rått och kallt?
Låt mig få gripa in en gång, en enda,
      och till det bästa ordna allt! 

Fyrväktaren av favoriten Jeanette Winterson.

Silver är en föräldralös flicka som tas omhand av den blinde 

fyrvaktaren Pew i den lilla skotska hamnstaden Salt. 

En vacker och poetisk bok om vänskapen mellan den gamle 

mannen och den unga flickan. 

Pews berättelser blir livsviktiga för Silver.

Bilden är lånad från Wikipedia

Sjömannen som föll i onåd hos havet av Yukio Mishima (1925 - 1970).
Mishima är en av Japans viktigaste efterkrigstidsförfattare. Han skrev romaner, noveller, essäer, skådespel, filmmanus m.m. Sjömannen som föll i onåd hos havet är ett triangeldrama mellan en mor, hennes son och en man som
vill gifta sig med henne. 

Nu är det Karl Ove och jag. Länge

Jag måste säga att jag varit skeptisk mot Karl Ove Knausgård och hans självbiografiska romanprojekt i sex delar och ca 2 500 sidor och därtill med den tvivelaktiga titeln Min kamp.
Självupptagen, medelålders mansperson i avsaknad av distans, tänkte jag.
Det var dessutom väldigt lätt att bli helt fed up. Karl Ove Knausgård var under en tid på var mans läppar; det pratades och det skrevs; det intervjuades.
Så bar det sig inte bättre än att vi ska läsa Min kamp 1 i läsecirkeln.
Och då ges ju ingen pardon. Alltså sätter jag igång. Utan större entusiasm ska erkännas. Jag anslår ordentligt med tid.
Och - vad händer. Jag fastnar. Direkt, totalt och handlöst.
Jag läser helt fascinerad och förtjust. Det är svårt att släppa boken.
Knausgård har en fantastisk förmåga att elegent glida mellan tidsplanen, göra utvikningar i tid och rum och alltid återknyta exakt där han lämnade.
Hans har ett skarpt sinne för detaljer och tar in allt och alla i omgivningen.
Man känner sig delaktig och närvarande. Och han förefaller vara fullständigt sanningsenlig och öppen.
Karl Ove Knausgård börjar sin berättelse i Malmö där han då bor med sin andra
hustru Linda. Han tar oss till barndomshemmet i Tromøya vidare till det första egna boendet i Bergen, Stockholm och åter till barndomshemmet för att begrava fadern; Yngves (den äldre broderns) och Karl Oves gemensamme fiende. 
Men vem var fadern?
Varför slutade han sina dagar i misär och alkoholism? Och vad hette han?
Min kamp del 2 väntar. Och alla de andra delarna. Det känns som om jag börjat
lägga ett pussel med väldigt många bitar.

Rosa boken

Rosa boken. 10 berättelser om bröstcancer. En antologi från Månpocket
I förordet säger Stefan Einhorn att han arbetat på Radiumhemmet i hela sitt liv och att han aldrig vänjer sig. Den dagen han vänjer sig vid cancer är det dags att sluta på Radiumhemmet.
Han påminner vidare om hur viktigt det är att gå till doktorn om man känner symtom.
Och att vi måste tala med varandra om cancer och lyfta bort tabut.
Och att vi måste uppträda som medmänniskor och inte räddhågat dra oss undan när någon fått det
omstörtande och skrämmande cancerbeskedet.

Sedan följer 10 personliga berättelser av mer eller mindre kända personer. Här är några av dem:

Döda mammor är knepiga saker skriver deckarförfattaren Karin Wahlberg.
Johanna Nilsson berättar om sin tappra mormor som kämpade sig igenom en rad sjukdomar varav cancer var en. Saint Ruth heter den berättelsen.
Din sorg är min tröst, sa Underbara Claras  (Clara Lidströms) mamma till sin dotter på sin dödsbädd.
Det svåraste när någon man älskar dör att man själv blir mindre älskad, konstaterar Clara.
Gaby Borglund följde med sin väninna och sambo Margareta Åberg till bröstcancerundersökning.
Väl där konstaterades att båda hade bröstcancer! Båda genomgick smärtsamma behandlingar. Men de bestämde redan från första stund att de skulle måna om livets positiva sidor och att de skulle vara helt öppna med sitt tillstånd. 

Månpocket skänker hela vinsten till Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation.

 

Fredagsmys

Annika
undrar i sin Bokbloggsjerka 5 - 8 oktober om vi brukar läsa facklitteratur också. Det gör jag. Det blir en hel del författarbiografier, böcker om litteratur, läsning och skrivande, kok- bak- och trädgårdsböcker (särskilt böcker om rosor).
Det betyder inte att jag varken kokar, bakar eller trädgårderar särskilt mycket. Men det är roligt att läsa om. Japan intresserar mig också.
Tyvärr är det ganska ont om skildringar av bergsbestigningar och ensamseglingar annars är det vansinnigt spännande.

Nytt från tidskriftshyllan

Smorgasbord och Gott och blandat aka Vi läser och Books & Dreams

I senaste numret av Vi läser finns en påfallande bra intervju med 
Karl Ove Knausgård med den talande rubriken  Jag vill hellre skriva än vara lycklig. Den som intervjuar är ingen mindre än Jerker Virdborg som just fått strålande omdömen för sin nya roman Staden och lågorna.
Yukiko Duke presenterar Klassikern Balladen om det sorgsna caféet av sydstatsförfattaren Carson McCullers och gör en intervju med Susanne Brøgger.
Jag vill gärna tro att Philip Teir hittat på rubriken till sin artikel Finlandssvenskans sak är svår.
Vad vore svensk litteratur utan de finlandssvenska författarna frågar han sig.

Books&Dreams är en ny tidskrift som jag tycker känns ganska plottrig.
Iofs är allt som handlar om litteratur och läsning bra, men ändå. 
Mer läslyx i livet står det på omslaget och redan där blir jag betänksam. Läsning är inte lyx. Läsning är själva livet. 
Mer läslyx i livet känns som om läsningen inte vore alldeles nödvändig.
I alla fall hittar jag två intervjuer som jag gärna läser. 
Chefredaktören Carina Nunstedt har intervjuat thrillerförfattaren Harlan Coben i New Jersey.
María Dueñas är professor i engelsk litteratur vid universitetet i Murcia. Hennes debutroman heter Tiden där emellan och beskrivs som en blandning av Vindens skugga och filmen Casablanca!? Den måste man ju läsa, känns det som. 
María Dueñas intervjuas av Alexandra Pascalidou.
Omslagspojkar och flicka är Andreas Lundstedt, Tommy Körberg och 
Camilla Henemark

Tematrio - förslag på nobelpristagare

Tematrio 
vecka 40. Lyran vill ha förslag på nobelpristagare i litteratur.
Jag har funderat. Det finns många att välja på. Inte minst kvinnor.
Men jag väljer som följer i bokstavsordning:

Margaret Atwood
För hennes mångsidighet. Hon skriver lyrik, noveller, essäer, romaner, SF och spänning.
På biblioteket hittar man henne på avdelningarna 
He, Hce, He.03, Hce.03, Bb, G.
Och hon har tjänat för Rakel under många år sedan debuten med Den ätbara kvinnan 1969. 
Margaret Atwood föddes i Ottawa, Kanada, 1939. 

Ismail Kadaré är den tongivande bland albanska författare. Han föddes 1936 och började sin författarbana med att skriva lyrik. 1963 slog han igen om med Den döda arméns general. Den kom på svenska 1973. Sedan har han skrivit en rad romaner. Ett återkommande motiv är Albaniens historia. Ismail Kadaré är marxist och regimkritiker. 1991 sökte han politisk asyl i Frankrike.
Han fick det allra första Man Booker International Prize

Haruki Murakami för att han är ett unikum inom skönlitteraturen och dessutom älskad av så många. Kanske ligger det honom i fatet, men icke desto mindre vore det ett annorluda Nobelpris. Murakami föddes 1949 i Kyoto. På Wikipedia står det på genrer: Surrealism, postmodernism (!), fantasy och magisk realism. Han lär ha inspirerats av bland andra Raymond Carver och Kafka 

En kvinnohistoria - fortsättningen

I Sörja för de sina fortsätter Kristina Sandberg att berätta  om Maj Sara Johanna Berglunds liv.
Tekniken är densamma  som i Att föda ett barn; en berättelse i tredje person.
Man känner igen Maj,Tomas, dottern Anita och släkten.
Sörja för de sina omfattar ca femton år -  till skillnad från Att föda ett barn som omfattar ett - och mycket hinner hända både inom och utom familjen.
Majs och Tomas son Lasse föds, farmor dör, svågrar och svägerskor börjar blir gamla. Vännerna fortsätter att träffas enligt alla sällskapslivets regler. 
Plötsligt är det Maj som är värdinna i sommarhuset vid havet som fortfarande kallas Farmors och som hon egentligen aldrig tyckt om. 
Men jag då? tänker Maj medan plikterna hopar sig. Hon längtar efter egentid.
Maj är fortfarande hemmafru med ambitionen att alltid ha hemmet i topptrim, att alltid ha kontroll. Hon ställer höga krav på sig kanske beroende på den klassresa hon gjort. Men "... finns där inte en tacksamhet över göromålens regelbundenhet, rytm?"
Maj har svårt för närhet och ger sig inte riktigt tid och/eller tillstånd att känna. Kanske vågar hon inte heller. Hon är inte riktigt nöjd med dottern. Är inte Anita lite väl klumpig? Och varför är hon så sur? Det kanske inte är så konstigt att hon inte har några kompisar. När det visar sig att Anita behöver glasögon tar Maj det som ett personligt nederlag. Lasse är mera som Maj och lättare att handskas med.
Maj själv är lång och slank och ser ut som en mannekäng i de tjusiga, moderna klänningar Tomas gärna bekostar. Maj har inte mycken insyn i ekonomin, men Tomas säger att kriget varit bra för affärerna. Maj är inte riktigt tillfreds med livet. Och det är nog inte Tomas heller, egentligen.
Visst har de det bra, men... Maj får kramper, andnöd, hjärtklappning och yrsel och tror att hon fått kräftan.  "Vi måste lita till att kroppen hjälper oss att... härbärgera själens smärtor", säger doktorn och Maj behandlas med insulin som vid den tiden anses ha lugnande inverkan.
Tidsmarkörerna är många. Man samlar in pengar till Finlands sak, barnen har kokslov, skärmbildsbussarna far omkring och gör massundersökningar, man har ransoneringskort och dricker surrogatkaffe. Jussi Björling sjunger, man läser Astrid Väring och Marika Stiernstedt och hämtar inspiration i jästpulverboken med kristidsrecept.  
Det jag tyckte om i Att föda ett barn finns i Sörja för de sina i ännu högre grad.
Och det kommer mig att otåligt vänta på nästa del i berättelsen om 
Maj Sara Johanna Berglund.