Det skrivs många böcker om hur man ska få ickeläsare att läsa.

Däremot skrivs det inte så mycket om lustläsare

Men 2001 gav Läsrörelsen och
En bok för alla bibliotekarien Britt Isaksson
(1933 - 2011) i uppgift att skriva " en vällustig och opedagogisk bok om läsglädje..." 

Den fick titeln  Om tjocka böcker och tunna .

På omslagsbilden vältrar sig den hinduiske elefantguden Ganesha läsande en bok. 

Han är bl. a. författarnas beskyddare.

Britt Isaksson beskriver olika slags läsare, vad de läser, hur de läser och varför de läser. Det finns vildläsare, smygläsare, semesterläsare, lusläsare, storläsare, yrkesläsare, soffläsare, långläsarare, osv.

Och så finns det puddingläsare. "De som ser på romanen som en pudding  äter upp den och så är det inget mer med det".

Britt Isaksson citerar ofta Olof Lagercrantz, Anne Fadiman, Merete Mazzarella, Ruth Halldén, Daniel Pennac och Charles Lamb för att nämna några.

Böcker ska våga vara litteratur, slås det fast. De ska ha något att berätta och väcka känslor och tankar. Läsning förhöjer livskänslan.

Högläsning av olika slag får stort utrymme. Bl. a. talas om att dikter ska läsas högt även om man läser för sig själv. Det råder det ju delade meningar om.
Omläsning är något som alla barn förstår sig på. Och det gör Olof Lgercrantz också.

Någon borde uppdatera den här boken. Den har mer än tio år på nacken, men här finns så mycket bra stoff som är tidlöst att den skulle förtjäna en nyutgivning. 

Om tunna böcker och tjocka förmedlar läslust även till den som redan har stor lust till läsning.

 

Böcker som samtalar

Lena Kjersén Edman, välkänd bibliotekarie och litteraturvetare, har skrivit en inspirerande bok med titeln  Böcker som samtalar.

Undertitel: Intertextualitet, dialog, covers och kärlek.

Första kapitelrubriken: 
Att knycka är att skapa.

Och med detta för ögonen går hon sedan  igenom hur klassikerna påverkat och inspirerat genom tiderna. 

Hon hämtar  exempel från världslitteraturen i kronologisk ordning med början i sagor och berättelser, antikens myter, Bibeln;  över medeltid och renässans ända fram till våra dagar. 

En del känns igen; annat är nytt.

I somliga fall har man inte tänkt på sambanden alls.

Lena Kjersén Edman har som ett av sina motton: Connect, only connect. Sagt av författaren E. M. Forster som ansåg att livet går ut på att finna sammanhang och upprätta samband.

Lena Kjersén Edman svingar sig oförfärat mellan länder, genrer, tider, gammalt och nytt; böcker, filmer, TV-serier och låttitlar.

Sista kapitlet i Böcker som samtalar handlar om Fabian Kästners roman Oneirine. Roman i tusen delar (2006). Den består helt och hållet av ord och meningar som är lånade av andra författare. Hela romanen är stöldgods till och med titel, omslag och baksidestext!

Lena Kjersén Edman är mycket beläst; ämnet är mycket intressant och egentligen skulle jag gärna sett att hon fått större utrymme att utveckla sina resonemang. 

Jag får lust att läsa nytt och läsa om. 

Boken är utgiven på Bibliotekstjänsts förlag 2011.

En gammal favorit

Katten som älskade sitt täcke handlar om Randi - Grå och hennes äventyr med det lappiga lapptäcket som matte kastar i soptunnan och inte förstår hur viktigt det är för Randi - Grå.
Randi - Grå  följer helt enkelt efter sitt täcke och då händer en del som hon verkligen inte räknat med...

Bilden har  Nicola Bailey gjort och  William Mayne texten.

Ny, spännande bekantskap

Belinda Bauer

fick en Gold Dagger för sin första thriller, Mörk jord (2011).

Efter att ha läst hennes andra, Skuggsida, har jag bestämt mig för att absolut läsa Mörk jord också. 

På kort tid begås ett antal mord i den lilla fredliga byn Shipcott i kanten av  Exmoorheden i Somerset.

Den sociala kontrollen i det lilla samhället är lika sträng som den brukar vara i små samhällen. Dessutom håller den lokale polisen, Jonas Holly, ett vakande öga över allt och alla.

John Marvel, "överårig och överviktig", har varit kriminalpolis i tjugofem år och ingår i den skara mordutredare som kallas in "utifrån". Han är en överlägsen men skicklig buffel i stil med Reginald Hills Dalziel. Och Marvel (och jag!) misstänker samma person... Och samma motiv.

Miljön påminner något om Midsomer, men människornas i  Shipcott är betydligt verkligare. I början irriterades jag av jargongen, men det försvann i takt med att

karaktärerna tog form.

Skuggsida omfattar 383 sidor men det känns inte för långt.

Ganska snart sträckläser man med andan i halsen. 

Slutet är oväntat och ovanligt bra.

Tematrio: Engelska böcker

Lyran

efterlyser tips på engelska böcker. Här kommer mina förslag.

Washington Square 

av Henry James. En modern klassiker som kom ut 1881.
Catherine Sloper är en oansenlig flicka som dessutom anses som dum. Men - hon är arvtagerska.
Och hon blir kär i en stilig man som dessvärre saknar förmögenhet.
Catherines far sätter klackarna i backen

Fogtown

av Peter Plate. En mörk historia om livet runt ett socialkontor vid en genomfartsgata i San Francisco.
Fogtown kom ut 2004. Författaren känner väl till sin miljö. Han har ett starkt samhällsengagemang och värnar om gamla, arbetslösa, outbildade och ensamstående mödrar.

Summer

av Edith Wharton. Ännu en modern klassiker. Enligt Marilyn French Whartons bästa roman.
Den kom ut 1917 och handlar om ett samhälle i Massachusetts där klasskillnaderna är stora liksom genusskillnaderna. Men det förstår inte Charity Royall. Och så går det som det går.

Elegant tomhet

Johanna Ekström, dotter till akademiledamoten och författaren Per Wästberg och författaren Margareta Ekström, försöker skriva sig ur sin barndom och ungdom med boken Om man håller sig i solen.

Det är ingen uppgörelsebok i Felicia Feldts anda. Tvärtom är den lågmäld, sorgsen och oändligt vacker. Felicia Feldts bok är en roman; Johanna Ekströms en memoar.

Estetisk, kanske. Johanna Ekström skildrar en elitistisk uppväxt där skönheten och ytan betydde allt.

Familjen stod över resten av mänskligheten och höll sig mycket för sig själv. Johanna, som började skolan ett år för tidigt, fick genast problem att räta in sig i ledet. Hennes anorektiska problem ignorerades av föräldrarna trots påpekande utifrån. Att be om hjälp ansågs som ett svaghetstecken.

Städmanin var ännu ett sätt att försök att göra sig sedd. Det mycket utsvävande ungdomslivet med sprit och mängder av mer eller mindre tillfälliga förhållanden ledde inte heller till några föräldrareaktioner.

Johanna Ekström vänder sig flera gånger direkt till fadern: "Du lärde mig att ljuga..."

I sex år hemlighöll han ett förhållande med den kvinna som skulle bli fru nummer tre för Johannas mor.

Denna fick sedan i sin tur se sig sviken för fru nummer fyra. Per Wästberg är alltid den som lämnar. Han har aldrig lämnat.

Johanna Ekström delar snabbheten och orden med sin far. Hon ser faderns pojkaktiga lätthet och hans förmåga att flyta ovanpå. Och hon vill inte bli som han. Och hon vill inte heller bli som sin mor, med vilken hon inte har ett fullt så nära förhållande. Det var först när hon fick sin tre år yngre bror som det blev aktuellt med kramar

"Det finns en plats mellan ljus och mörker som inte är farlig. Jag måste inte hålla mig i solen." säger Johanna i slutet av boken. Det tyder på att boken tjänat sitt syfte. Hon kände att den måste skrivas för att hon skulle kunna gå in i sitt nya förhållande och sitt moderskap rätt rustad.

Det är fantastiskt att kunna verbalisera känslor och upplevelser så gripande och djup berörande. Och så vackert. Jag tyckte mycket om Om man håller sig i solen.

I augusti kommer Per Wästbergs fjärde memoardel:

Ute i livet: En memoar 1980 - 1994

Tid och minne

Redan på sidan 75 i vinnaren av Booker priset 2011 Känslan av ett slut av Julian Barnes är huvudpersonen Anthony (Tony) Webster hunnit bli pensionär. 

Borta är den sorglösa tiden då Tony och hans närmaste tre vänner överlägset och med ungdomlig aningslöshet betraktade världen. Nu har de mera eller mindre tappat kontakten med varandra. Tony,som aldrig varit någon karriärist eller för den delen deltagit i livet med något större engagemang är nöjd med att pyssla i sin lägenhet och låna ut böcker på sjukhuset.

En flickvän från unga år, Veronica, kan fortfarande förbrylla  och Tony har svårt att komma över den förödmjukelse hennes familj utsatte honom för. Exhustrun, den moderligt trygga, rättframma och raka Margaret, har han vänskaplig kontakt med. 

Dottern, Susie, anser han sig ha goda förbindelser med. Det betyder i klartext att hon skickar en rad per mejl någon gång. (Tony befattar sig inte med SMS.)

Så ser det ut när Tony genom ett fullständigt oväntat arv ställs ansikte mot ansikte med sig själv och sitt föga ärofulla förflutna.

Floden börjar rinna uppför. Minnet som mestadels består av fläckar och lappar kan plötsligt överraska. Vad är det man minns och hur? Minnet är vanskligt. Det förändras med tiden

Minnets mekanismer  och tiden intresserar Julian Barnes.

Känslan av ett slut handlar inte om det slut man i förstone tror. 
Julian Barnes har skrivit en avskalad, blottläggande  roman som är helt lysande; elegant och sparsmakat! 

Rent psykologiskt är karaktärerna mycket trovärdiga.

Och storyn blir thrillerartad i och med det förbryllande arvet. Läsaren är lika frågande som Tony själv.

Språket stämmer väl med innehållet och översättaren Mats Hörmark har helt säkert gjort ett bra arbete.

Julian Barnes är född 1946. Han bor i London och slog igenom med Flauberts papegoja 1986. Tre gånger tidigare har han varit nominerad till Bookerpriset. Det var inte en dag för tidigt att han fick det.

Ett solens barn

Collings förlag

i Malmö har startat en ny serie som kallas  
Collings Vintage.

Lagom till Mors dag (25/5) kom novellen Den nya Isabel  (Marriage à la Mode) i nyöversättning av Camilla Jacobsson. Författararinnan Katherine Mansfield  

( 1888 - 1923) levde kort men intensivt. 

Hon flyttade från Nya Zeeland och lämnade platsen för sin och den älskade broderns lyckliga barndom bakom sig för gott; hon gifte sig två gånger och fick ett barn som var dött vid födseln. 1915 stupade hennes älskade bror i kriget och det satte djupa spår hos KM.

Lungsoten tvingade henne att tillbringa alltmer tid på sanatorier i bergen och villor vid havet.

I essän Katherine Mansfields nostalgi skriver 

Helen af Enehjelm inkännande och beundrande om henne.

Katherine Mansfield skrev noveller, dagböcker och stora mängder brev. 

Helen af Enehjelm pekar på skillnaderna i brev och dagböcker. I breven skriver hon en sak beroende på sin uppfostran och respektive mottagare. I dagböckerna kommer det fram hur det verkligen står till.

Hennes vänner vittnar om hur hon hela tiden - även när hon är som sjukast - vidgar deras medvetande.

Katherine Mansfield ville genom att förstå sig själv också förstå andra. 

Hon skriver:

"Jag vill arbeta på så sätt att jag arbetar med mina händer och mina känslor och min hjärna. Jag vill ha en trädgård, ett litet hus, gräs, djur, böcker, tavlor, musik. Och ur detta, uttrycket för detta, vill jag skriva (också om jag råkar skriva om hyrkuskar, det gör detsamma)."

Kartusianklostret i Parma

I Vandring med favoriter av  
Helen af Enehjelm hittar jag en essä om Stendhal med rubriken

Den borne författaren. Av Enehjelms två favorittitlar, Rött och svart och Kartusianklostret i Parma sätter hon den senare först.

Stendhal (1783 - 1842) var liten, tjock och ganska ful och hade ingen större framgång hos kvinnor. 
Han skrev om allt som han drömde om att uppleva i livet. Många av de kvinnokaraktärer han bygger upp beskriver den kvinna Stendhal skulle varit om inte om varit om.

Egentligen hette han Henri Beyle men adlade sig sedan på egen hand och kallade sig de Beyle för att sedan ta sig namnet Stendhal som han valde av en slump efter en plats i Tyskland. På så sätt blev den berömde författaren inte släkt med sin far. Eller rättare sagt tvärtom. Det fanns nämligen fyra  personer som Henri Beyle tyckte riktigt illa om; sin far, sin moster, kusin Pierre samt en abbé som med sin mörka religiositet gjort livet surt för honom under uppväxten.

Stendhal älskade Italien lika mycket som han avskydde födelseorten Grenoble.

Han prövade olika yrken som militär, specerihandlare och diplomat innan han slutligen blev författare. 

Stendhal skrev reseskildringar, konstkritik och romaner. 

Det  litterära genombrottet kom med Rött och svart 1930.

Tre år innan han föll ihop på gatan och dog (det är ingen skam att dö på gatan bara man inte gör det med vilje, sa Stendhal) fick han stor litterär framgång med Kartusianklostret i Parma (1839) , vilken av många 

(till exempel Horace Engdahl) anses vara hans bästa roman. 

Nu är frågan om jag inte rent av lägger till Kartusianklostret i Parma på 

Lyrans läsutmaning - Sommarklassiker. 

Evt. på bekostnad av någon annan titel. Jag sover på saken.

Pingst

Idag är det pingstdagen. Det har gått femtio dagar sedan påskdagen.

Ordet pingst kommer från grekiskans pentekoste som betyder  femtionde. 

På Island talar man om Hvitsunnudagr och i England Whitsunday med hänsyftning på vita dopkläder.

I kristenheten var det vid denna tid som lärjungarna greps av den helige ande och började tala i tungor, d.v.s. på olika språk.

Pingsten är en av kyrkoårets äldsta högtider näst efter påsken.

Den har firats sedan 100-talet.

Man talar ofta om denna tid som "hänryckningens tid" efter en dikt av 

Esaias Tegnér, Nattvardsbarnen

"Pingst, hänryckningens dag var inne" börjar den. Det är för övrigt ett direkt lån från Goethes Reinecke Fuchs

"Pfingsten, das liebliche Fest, war gekommen"

 Enligt Wikipedia.

Annandag pingst har i alla tider varit helgdag. 
Men 2004 avskaffade Sveriges regering denna till förmån för Sveriges nationaldag 6 juni. Varför inte låta båda vara helgdagar? 
Och ställa till ett ordentligt firande 6 juni?
Fler helgdagar åt folket!

Bilden är lånad från Projekt Runeberg

Klassikersommar

Lyrans läsutmaning - Klassikersommar

100 klassiker valda av Lyran

Fetstila titel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren  

Kursivera de titlar du vill läsa 

* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
+ efter boken betyder att du äger den
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

Jag kursiverar inte de jag vill läsa eftersom jag  vill läsa alla.  
Jag markerar däremot med rött de titlar jag tänker läsa i sommar.

1. Chinua Achebe: Allt går sönder +

2. Carl Jonas Love Almqvist:Drottningens juvelsmycke

3. Isabel Allende: Andarnas hus

4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn

5. Stina Aronson: Hitom himlen

6. Jane Austen: Stolthet och fördom +

7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot +

8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor

9. Samuel Beckett: I väntan på Godot

10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga

11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne  +

12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm  +

13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping  +

14. Giovanni Boccaccio: Decamerone delvis, i alla fall

15. Karin Boye: Kallocain

16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn

17. Fredrika Bremer: Hertha

18. Anne Brontë: Agnes Grey

19. Charlotte Brontë: Jane Eyre +

20. Emily Brontë: Svindlande höjder +

21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita. x   Har försökt

22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande

23. Albert Camus: Främlingen +

24. Cao Xueqin: Drömmar om röda gemak

25. Cervantes: Don Quijote

26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta  +

27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin delvis.

28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe  +

29. Charles Dickens: Oliver Twist  +

30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff  +

31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna

32. Marguerite Duras: Älskaren

33. T S Eliot: Det öde landet  +

34. Euripides: Medea

35. William Faulkner: Absalom, Absalom

36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby  +

37. Gustave Flaubert: Madame Bovary  +

38. Flygare-Carlén, Emilie: Rosen på Tistelön  +

39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien

40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet +

41. André Gide: Den omoraliske

42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden  +

43. Maksim Gorkij: Min barndom  +

44. Graham Greene: Brighton Rock  +

45. Knut Hamsun: Markens gröda  +

46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk

47. Joseph Heller: Moment 22  +  men jag har sett filmen

48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet   +

49. Hermann Hesse: Stäppvargen   +

50. Homeros: Odysséen  +

51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem

52. Eyvind Johnson: Strändernas svall  +

53. James Joyce: Ulysses  vissa delar, med reader´s guide  +

54. Franz Kafka: Processen  +

55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!

56. Kleve, Stella (Malling, Mathilda): Bertha Funke  +

57. Pär Lagerkvist: Barabbas +

58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien +

59. Lidman, Sara: Lifsens rot

60. Väinö Linna: Okänd soldat +

61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan  +

62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook +

63. Harry Martinson: Nässlorna blomma +

64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd +

65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien  +

66. Molière: Tartuffe  +

67. Elsa Morante: Historien  +

68. Morrison, Toni: Älskade

69. Vladimir Nabokov: Lolita +

70. George Orwell: 1984 +

71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago   men jag har sett filmen

72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter

73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (Combray)  +

74. Erich Maria Remarque: På Västfronten intet nytt

75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden  +

76. Cora Sandel: Alberte-serien +

77. Sapfo: Dikter och fragment

78. William Shakespeare: Macbeth  +

79. Mary Shelley: Frankenstein +

80. Sofokles: Konung Oidipus  +

81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv +

82. John Steinbeck: Vredens druvor +

83. Stendhal: Rött och svart  +

84. Bram Stoker: Dracula  +

85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde

86. August Strindberg: Röda rummet  +

87. Snorre Sturlasson (?): Egil Skallagrimssons saga

88. Jonathan Swift: Gullivers resor  +

89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken +

90. Anton Tjechov: Damen med hunden +

91. Lev Tolstoj: Anna Karenina

92. Mark Twain: Huckleberry Finn  +

93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter

94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar +

95. Voltaire: Candide +

96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt +

97. Woolf, Virginia: Mot fyren +

98. Wägner, Elin: Pennskaftet +

99. William Butler Yeats: Tornet

100. Émile Zola: Thérèse Raquin +

+ Loti. Pierre, Islandsfiskare
+ Haggard, Rider, Kung Salomos skatt 

En ordens Doré

Jag fortsätter att läsa Berättarnas öden av Per Wästberg. 

Och läshögen växer och växer. 

Flera av essäerna handlar om människor (inte bara författare) som i likhet med PW själv intresserat sig för Afrika.

Rider Haggard (1856 - 1925) föddes i Norfolk och dog i London.

Liksom Pierre Loti kom han tidigt till Afrika och arbetade där.

Han gjorde sig känd som författare till fantasifulla äventyrsromaner  som blev bestsellers och som översattes flitigt. Effekterna var grälla - inget finlir där, inte. Äventyrsberättelser vid lägerelden är för männen;  känslopjunk för kvinnorna, typ.

Men enligt C G Jung var det lättare för den psykologiska forskningen med den icke-psykologiska romanen.

Jag har inte läst något av Rider Haggard, men namnet har alltid funnits med liksom en romantitel, nämligen Kung Salomos skatt. Per Wästberg hittade honom i föräldrarnas bokhyllor.

Rider Haggard var en egocentrisk man som gifte sig med en fantasilös flicka som han beskrev som en tegelsten. Den stora kärleken, Lilly Jackson, gick hans näsa förbi. Fadern förbjöd honom helt enkelt.

Rider Haggard hade två romaner som betytt mycket för honom. Den ena var Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Den andra The Story of an African Farm (1883), den första bestsellern om Afrika av feministen Olive Schreiner. 1944 kom Farmen i Afrika på svenska.

Rudyard Kipling betydde mycket för Rider Haggard som trofast vän och författare.

Rider Haggard inspirerade i sin tur författare som C S Lewis, Joseph Conrad och Tolkien.

Att utforska främmande kontinenter var för männen i Rider Haggards romaner som ett erotiskt äventyr. De okända områdena symboliserade kvinnan som lockade och - framför allt - skrämde. 

På det närmaste biblioteket finns Kung Salomos skatt och Montezumas dotter. Den senare är placerad som ungdomsroman. 

Om man konsulterar Adlibris kan man se att Rider Haggards titlar kommer ut i nya upplagor hela tiden, vilken torde betyda att han fortfarande läses. Jag tänker låna Kung Salomos skatt och förmodligen köper jag pocketutgåvan av She, som jag uppfattar som typisk för Rider Haggards  författarskap.

En officer men ingen gentleman

Pierre Loti ( 1850 - 1923) var Julien Viauds författarpseudonym.

Egentligen skrev PL postumt. Han påstod att han dog på ett tidigt stadium och att en ny PL skrev romanerna!

Pierre Loti var sjöofficer - och tydligen en duglig sådan - i fyrtio år. Tjugo år av dem på sjön. Havet ställdes hela tiden mot äktenskap och familjeliv. Havet var en oberörd kraft, en omänsklig öken. Pierre Loti älskade att resa och  skriva om sina resor.  Och han älskade sina otaliga äventyr med kvinnor, som han sedan skrev om  i romaner och dagböcker.

1891 kom Pierre Loti in i Franska Akademien i kamp med bl. a. Emile Zola. Egentligen var han en egocentrisk lymmel (min anmärkning) som i många år skrev bestsellers, som lästes och älskades av både män och kvinnor - framförallt av kvinnorna. Pierre Loti var besatt av sin barndom, kvinnor och döden. Han ville vara vacker och sminkade sig gärna och klädde ut sig. "Pierre Loti skulle ha trivts bland kroppsbyggarna i vår tids gym; han spände gärna arm - och benmuskler för besökare", påpekar Per Wästberg. 
Liksom den excentriska skådespelerskan Sarah Bernardt hade han sinne för det makabra. Hos Loti är man alltid i slutet av sommarlovet; han finner vällust i sorgen och föregriper den egentliga, obönhörliga förlusten.
Per Wästberg skriver med överdådig briljans om Pierre Loti i essän Barndomen, kvinnorna och döden i samlingen Berättarnas öden.

Namnet Pierre Loti har av någon anledning alltid funnits i mitt medvetande liksom romanen Islandsfiskare. Men jag ha aldrig läst varken den eller något annat av denne författare. Men nu är nyfikenheten ordentligt väckt, så vem vet...

Henri Rousseau gjorde bilden

Magasinerad

Vandring med favoriter av Helen af Enehjelm, 1945

Innehållsförteckningen är rena poesin:

Katherine Mansfields nostalgi

Edgar Allan Poe och körsbärsträdet

Jane Austen och hennes syster Cassandra

Emily är ett vackert namn

  Den engelska Emily

  Den amerikanska Emily

Stendhal, den borne författaren

Lyrik är alltid lyrik

Den Strindbergska våren

Loppisfynd. 

Dikterna om Strindberg . Ett urval av Harald Svensson. Med inledning av Torsten Eklund.

FIB:s lyrikklubbs årsbok 1963.

I detta urval en femtedel av de 250 dikter om Strindberg som litteraturamatören och Strindbergskännaren Harald Svensson hade i sin samling.
Oscar Levertin, Olof Lagercrantz, Ola Hansson, Alexander Blok, Verner von Heidenstam, Alf Henrikson, m.fl. har lämnat bidrag.
Margit Holmberg, författare och kompositör är den enda kvinnan i samlingen av kända och mindre kända män

UNDER STRINDBERGS FÖNSTER
Den sjuke diktarens bostad
går jag sakta förbi.
Det sjunger i morgonluften
av solsken och fågelskri.

Det står ett fönster öppet
är det måhända hans?
Strömmar nu in till honom
morgonens friska glans?

Sitter han nu i stolen
åldrad, avtärd och blek.
Följa hans trötta ögon
solskenets muntra lek?

Minnes han Röda rummets
Mosebacke-vår?
Skådar han nu i minnet
hur isen i havsbandet går?

Han som skildrat som ingen,
Vår svenska, stockholmska vår,
tänker man på sina egna
solstormiga ungdomsår.

Hans älskade, gamla Stockholm
sorlar därutanför.
En doftande fläkt av våren
hans tunga panna berör.

Det är den Strindbergska våren,
trotsig solstark och öm,
som böljar in genom fönstret
på luftens blånande ström.

Erik Lindorm

1912

Vem är narren? Vem är kung?

LYSANDE Frödingtolkningar av 5 - mannagruppen Qualander.

I ett välmatat program presenteras Fröding i ord och ton. 

Den kongeniala tonsättningen har gruppen till stora delar gjort själv.

Instrumentationen förefaller till en början  lite häpnadsväckande , men snart inser man hur lyckad den är. 

Eller vad sägs om tuba, elgitarr, akustisk gitarr, trummor, altflöjt, dragspel och fiol?

Alla spelar i stort sett allt.

Qualander - namnet betyder ungefär dåre - har verkligen trängt in i Frödings texter och lyfter fram dem på ett nytt sätt.

Berikad vacklar man hemåt i den underbara majnatten i en praktfull solnedgång.

Knäpp gitarren,
strängen slå,
vem är narren,
vem är narren
av oss två?

Jag är narren,
du är kung,
knäpp gitarren,
knäpp gitarren,
sjung!

Rör på strängen,
det är vår,
glad på ängen,
glad på ängen
blomman står.

Över ljungen
står en tall
högst i dungen,
högst i dungen
all.
 

Hög på hästen
red en kung
upp till festen,
sprang av hästen
ung,
 
tog, du dansens
giga hör,
kyss av landsens,
kyss av landsens
mör.
 
Hör du strängens
hårda skorr,
nu är ängens,
nu är ängens
blomma torr.
 
Storm kring branten,
tallen brast,
hör diskanten,
hör diskanten
viner vasst.
 
Knäpp gitarren,
vilt i ring
virvla barren,
virvla barren
kring.
 
Trött och sprungen
är gitarrn,
nu är kungen,
nu är kungen
narrn.
 
Hör gitarrens
brustna röst,
det är narrens,
det är narrens
tröst. 

En visa om mig och narren Herkules ur Stänk och flikar (1898) av Gustaf Fröding

Vinn sommarläsning!

Vinn sommarläsning hos

och dagarna går

Frihet av Jonathan Franzen

                                      

eller Moderspassion   av Majgull Axelsson
                                                                          

Pocketrea

Agneta Pleijel, Syster och bror (2009)  är tredje delen i en serie om den egna släkten. Drottningens chirurg (2006) är den första delen. 

2007 kom andra delen Kungens komediant

Jag har läst Drottningens chirurg och den tyckte jag riktigt mycket om.

Däremot är jag osäker på Kungens komediant.

Sommarsquash Tokolosh! av Rachel Zadok ser i pocketutgåva ut som konfetti. Oemotståndlig, alltså. Den tilldrar sig i Transvaal i södra Sydafrika. Den svarta tjänsteflickan Nomsa spelar en framträdande roll i romanen ända fram till sitt gåtfulla försvinnande. En saknad far, en mor som förser sin dotter med myter och skrämmande sagor påverkar starkt Faiths barndom på åttiotalet.

Säga vad man vill om Per Wästberg, men han är en fantastisk stilist. Därför blev jag glad när jag hittade Berättarnas öden för en struntsumma.Här blandas kända med (för mig, åtminstone) okända berättare. Den första essän jag råkade slå upp handlar om Karen Blixen i Afrika, vilket passar mig utmärkt med tanke på att min danska läsecirkel högläser Skygger på græsset. 

"Genom att förvandla sin existens till berättelser kan hon utan bitterhet och skuld se sitt öde i ansiktet och uppfylla gudarnas avsikt med henne" skriver Per Wästberg. Och visst är Karen Blixen en gudabenådad berättare.

Rider Haggard i Afrika, Stanleys dagbok, Bill den förträfflige, Lenin, Saul Bellow, Jolo, Pierre Loti återfinns bland de kända namnen. Men vem är Sarah Austin? Matthew Henson? Valery Larbaud, Joseph Cornell och  Einar Hylander?  Ja, den som läser Per Wästbergs essäer och porträtt i urval får se!

En bildad liberal mexikan

Nyligen dog den mexikanske författaren och ständige kandidaten till Nobelpriset i litteratur,

Carlos Fuentes, 83 år gammal.

Han blev aldrig särskilt uppmärksammad i Sverige.

Jag har aldrig läst honom heller.

Men efter att ha läst Mats Gellerfelts 

understreckare i fredagens SvD känner jag mig inspirerad att göra det. 

Jöran Mjöberg var också en hängiven "fuentit" som vittnar om Fuentes fängslande och kraftfulla författarskap. Fuentes var dessutom skicklig på muntlig framställning och kolossalt beläst. Och påläst.

Koncentrerad Fuenteshistoria från A till Z är titeln på Jöran Mjöbergs entusiastiska artikel.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta varken Gellerfelt eller Mjöberg.
Och min nyfikenhet är definitivt väckt.

bilden lånad från pbs.org

Giftblandare och helvetespräst

Ulrika Knutson berättade idag i radioessän på sitt oefterhärmliga, kvickt formulerade sätt om det allra första mediedrevet mot vår modernaste författare - Carl Jonas Love Almqvist.

Han tiggde om det. Oförskräckt angrep han så präst han var bland annat kyrkan , äktenskapet och staten. Han pläderade för kvinnors rätt och den fria kärleken.

Ulrika Knutson tycker att man också kan läsa Det går an som ett resereportage. Almqvist själv älskade att resa och han älskade också sin hustru allra bäst på håll, vilket han inte tvekade att också meddela henne. (Hur glad måste inte hon ha blivit?)

Och värre skulle det bli! Almqvist for till Amerika och gifte sig med en ny kvinna. Han kunde alltså lägga "bigamist" till meritlistan.

I dagarna har det kommit en ny bok, Scandalous,

som handlar om mediedrev i fyra nordiska länder under åren 1980 till 2010.

Fält utan slut

Sydvietnam är platsen för novellerna i Fält utan slut av

Nguyen Ngoc Tu, född 1976.

Översättningen är gjord av Tobias Theander.

Han står också för efterordet

Bokförlaget Tranans  utgivning är en ständig källa till glädje.

Så också denna gång.

Det är med saknad man skiljs från människorna i 

Fält utan slut.

De fattiga, enkla människorna på landsbygden  lever av att bruka jorden och sälja grönsaker eller är i ständig rörelse på floderna  

Vatten och fält förekommer i oändlighet. 

På de nyskördade fälten betar ankorna övervakade av sina ägare och deras barn.

Vemod, sorg och saknad präglar människorna som väntar, längtar och hoppas. Tappert kämpar de för det dagliga brödet i byarna som ännu inte nåtts av någon modernitet. Människorna är ibland lyckliga men inte nödvändigtvis glada. De är ensamma tillsammans; förnöjsamma, storsinta och lojala.

Förhållandet föräldrar/barn är inte alltid okomplicerat  Kärleken man/kvinna orsakar ibland tragedier i familjerna. 
En klar favorit i boken är för övrigt den gamla kloka myskankan Coc i novellen 
En ängslig blick.
Problemet är: Vad läser jag sedan?

Mad Men

Inte visste jag att Mad Men var så stort!

Inte visste jag att man behöver 
The ultimate Guide to Mad Men!

Men nu har jag beställt säsong 1 på biblioteket 

Och jag har lagt guiden i inköpskorgen.

A fiery Hell

Att gå omkring på "framsidan" av centrala San Francisco med de ståtliga moderna byggnaderna omväxlande med gamla ärevördiga vackra hus, all växtlighet, parkerna, kullarna och vattnet och samtidigt läsa om medaljens baksida så som den beskrivs i Fogtown av Peter Plate, autodidakt författare som lever i San Francisco är tankeväckande. Fogtown sägs vara den bästa av alla hans böcker om staden han känner så väl.

Mama Celeste är en central figur i Fogtown. En dag när hon väntar på att socialkontoret ska öppna snubblar hon bokstavligen över en stor summa pengar. När den första chocken lagt sig beslutar hon sig - i samråd med Gud - för att använda dem på ett så anständigt sätt som möjligt.

Stiv är en ung outbildad, faderlös nybliven pappa med psykiska problem som dessutom är skyldig pengar på alla håll. Han har ingen aning om vad som förväntas av honom som pappa för han har aldrig haft någon egen.Han är väl medveten om  sin situation och har följaktligen inget hopp om framtiden.

Jeeter är en elak portvakt i huset på Allen St där Mama Celeste, Stiv  och många andra bor och som är en sorts nav i Fogtown. Han är gift med Chiclet, blåst blondin som för det mesta är hög på det ena och/eller det andra. Hon är mycket yngre än Jeeter och delar inte alls hans litterära intressen, vilket är ett bekymmer för Jeeter som gärna piggar upp sig med Nietzsche och annan kvalitetslitteratur. 

Peter Plates roman är en mörk berättelse om ett samhälle som sviker sina svaga; fattiga, arbetslösa, hemlösa, outbildade och psykiskt handikappade.  

Fogtown tilldrar sig huvudsakligen på och alldeles omkring Market Street, en lång gata som delar staden ifrån Twin Peaks i ena änden till Embarcadero i andra. Det är en klar fördel att läsa Fogtown med en detaljerad stadskarta nära till hands.

"His San Francisco is a fiery hell, where the devil rides in a squad car, and God doesn't deign to put in an appearance."--"San Francisco Chronicle" 

Lästips

Hallie Ephron är författare och kritiker.

I The Bibliophile´s Devotional. 365 Days of Literary Classics presenterar hon en litterär klassiker för var och en av årets dagar.

En kul idé. Dagens titel är 

The Color of Water av James McBride. Det är en självbiografisk bok om en färgad musiker, tonsättare och författare.

James McBride hade elva syskon. Familjen bodde i Brooklyn. The Colof of Water har undertiteln: 

A black Man´s tribute to his white Mother