Vad ska jag läsa nu då?

Det känns som att ha vinkat av en kär vän nu när The Tiger´s Wife av Téa Obreht är slut.
Inte för att jag lärt känna Natalia som person särskilt väl. Men det var hon som berättade och det handlade allra mest om hennes morfar, läkaren, och vad han berättat för henne och det de upplevde tillsammans. Och alla djuren - tigern, hunden, elefanten och den gamla dansande björnen. Och myterna. Och den lilla isolerade byn Galina med den inbyggda misstron för den andre. Han är ju inte härifrån. Man befinner sig i gamla Jugoslavien men inga namn återfinns på kartan. Men staden med de två floderna är sannolikt Belgrad.
Inga enkla lösningar erbjuds. Téa Obreht överlåter en hel del åt sina läsare och deras fantasi.

Det är bara att kapitulera

Efter att ha läst Inky Fingers inlägg om En dag av
David Nicholls
beslöt jag att göra ett försök.

Jag lånade CD-boken utgiven av förlaget A Nice Noise och med Anders Ekborg som uppläsare.
Trots den träiga inläsningen blev jag så småningom intresserad och måste se hur det gick.
För David Nicholls, Em och Dexter; Dex och Emma.
Skulle deras vänskap övergå i kärlek? Eller tvärtom? Eller både och?
Det är lite roligt, ganska trist, mycket mänskligt, ofullkomligt - som livet självt. Ganska sorgligt, faktiskt. Men ingen orimlig historia.
Man får också en ytlig spegling av tiden mellan 1988 och 2007.
Feel- good, nja? Lite mer kanske.

Trevligt också med Thomas Hardy- referenserna!

Det ska bli spännande att se om filmatiseringen av One Day med Anne Hathaway (OK!) och Jim Sturgess (Näää! Inte tillräckligt snutfager och stryktäck!) blir lika omåttligt populär som boken.

Tre sniglar

Tre sniglar
     T&M: Ulf Peder Olrog

Det var en snigel, och en snigel och en snigel,
och de hade var't i sta'n och rullat hatt.
Så i var sitt hus låg nu en liten snigel,
och de ångra' var sin genomfestad natt.
Ynkligt slutna i sitt skal, led de alla hemska kval,
till den ena sa som så, nu får en utav oss gå,
till apoteket för att hämta magnecyl,
Ja, ja, ja, ja ja.
till apoteket för att hämta magnecyl,

Och så sände de iväg den minsta snigeln,
och dom andra låg och väntade på den.
Det gick dagar, det gick veckor, ingen snigel,
det blev höst och vinter han kom ej igen.
Bådas huvudvärk var svår, när det åter led mot vår,
och när sommarn kom till slut, titta ena snigeln ut.
Nu borde han ha varit här med magnecyl,
Ja, ja, ja, ja, ja.
Nu borde han ha varit här med magnecyl.

Men titta där så sade då den andra snigeln,
jag ser två små snigelhorn som sticker opp.
Några meter därifrån låg minsta snigeln,
hans var hornen som de såg vid kullens topp.
Men han hörde va' dom sa, ropa: "Farten min är bra.
Ingen jäkt och svår panik, om ni kommer med kritik,
så har jag ingen lust att hämta magnecyl.
Ja, ja, ja, ja, ja.
Så har jag ingen lust att hämta magnecyl."


Man anar sniglarnas egendomligt vindlande väg över
altangolvet.
Den första drog ihop sig när jag satte ner foten.
Kopparslagare, förstås..

Lycka - eller inte?

Anders Mathlein, frilansskribent och författare anmäler en bok om lycka som nyligen kommit ut i engelsk översättning: Perpetual euphoria. On the duty to be happy.
Författare är den gränsöverskridande provokatören Pascal Bruckner.
Han diskuterar begreppet lycka och hur vår längtan efter lycka kommersialiseras på olika sätt. Förvånansvärt många tror att lycka kan köpas för pengar och att det du själv som bär ansvaret för att bli bättre, yngre, attraktivare och mera framgångsrik.
Enligt Bruckner erbjuder såväl Dalai Lama som Paul Coelho en "global, andlig esperanto som passar alla"!
Pascal Bruckner, som brukar räknas till 70-talets nya filosofer, har också skrivit Kärlekens oordning - om kärlek och erotik samt en roman som ligger till grund för Polanskis film Bitter Moon.

Läs hela Anders Mathleins ANMÄLAN

Orange Prize for Fiction 2011

Bettany Hughes, Chair of Judges, said: "'The Tiger's Wife is an exceptional book andTéa Obreht is a truly exciting new talent. Obreht's powers of observation and her understanding of the world are remarkable. By skilfully spinning a series of magical tales she has managed to bring the tragedy of chronic Balkan conflict thumping into our front rooms with a bittersweet vivacity."

She continues: "The book reminds us how easily we can slip into barbarity, but also of the breadth and depth of human love. Obreht celebrates storytelling and she helps us to remember that it is the stories that we tell about ourselves, and about others, that can make us who we are and the world what it is."

Jag har kommit ungefär halvvägs i The Tiger´s Wife och jag är mycket fascinerad. Det är en sådan bok som man ogärna lägger ifrån sig och som man griper tag i igen så fort man får a spare minute. Tea Obreht är en fängslande berättare.

Natalia är läkare liksom sin morfar. Det är hon som berättar sin egen och morfaderns historia. Allt tilldrar sig på Balkan. Vetenskapen möter vidskepelse och misstänksamhet i isolerade byar. Två myter har stor betydelse i berättelsen; den om "the deathless man" och den om "the tiger´s wife".

Jag läser vidare.

Téa Obreht är född 1985!

Fyndat idag - till nytta och nöje

2 x Henry James. BBC-filmatisering av The Turn of the Screw - en spökhistoria.
Utan spöke.
Daisy Miller i serien Wordsworth´s classics. Med introduktion och underbara noter.





2 x badanka. Också bra att ha.

Olsmäss 29 juli

Olsmäss kommer mig ofelbart att tänka på gamla bonderomaner, typ All jordens fröjd och Driver dagg, faller regn av Margit Söderholm.
Olsmäss känns mycket mer autentiskt än Olofsmässa eller Olsmässa.
Dagen har fått sitt namn efter Olav Haraldsson som stupade i slaget vid Stiklastad 1030.
Han hade varit en råbarkad viking, men sedan blev han döpt "och från den stunden stod all hans diktan och traktan till att kristna norrmän" står det i Alf Henriksons evighetskalender
Alla årets dagar.
Olav Haraldsson utnämndes till Norges skyddshelgon. Han är däremot inte känd utanför Skandinavien.
I svenska kyrkor ser man inte sällan bilder av St Olof lätt igenkännlig med en yxa i handen, trampande ett tröll eller en heden gubbe under fötterna.

Tora Wall, folklorist på Nordiska Muséet om Olsmässan:
”Om Erik ger ax, ger Olof kaka” sades det om Olofsmässa. Med det menade man att om säden hade gått i ax på Eriksdagen, 18/5, så skulle man kunna baka bröd av årets skörd på Olofsdagen. Men ofta stämde det inte och säden från det gamla året hann ta slut innan den nya var skördad – olsmässokroken kallades glappet mellan skördarna då man fick gå hungrig. Det sades även att ”Olof kastar första kallstenen i vattnet” – då var det dags att sluta bada utomhus.
Bilden har jag lånat från Wikipedia.

Robert + Patti = Sant

Robert Mapplethorpe och Patti Smith kom ur helt skilda miljöer. Hans familj var strängt katolsk och han hade fått lära sig att föra sig i sällskapslivet.
Hon kom från en familj där man läste mycket. Far högläste Platon medan mamma stekte köttbullar.
RM och PS utvecklades konstnärligt åt olika håll.Men de arbetade tillsammans och stöttade och uppmuntrade varandra.
Så småningom fann Robert att fotografiet var hans uttryckssätt och Patti Smith skrev texter och tecknade. Det är fascinerande att läsa Just Kids och följa deras utveckling både som konstnärer och kärlekspar. Det är också intressant att se RM:s otroliga bilder på Fotografiska Museet och att se den kortfilm där några av hans modeller och sponsorer kommer till tals och berättar om hur han var att arbeta med. 

Sjusovaredagen 27 juli

Folklorist Tora Wall på Nordiska Museet om

Sjusovaredagen den 27 juli uppmärksammas fortfarande i Finland. Dagen var från början en helgondag till minne av sju kristna män. Legenden säger att de under 200-talet gömde sig en grotta för att undkomma kejsar Decius förföljelse. Där föll de i djup sömn och sov i nästan 200 år.

Helgondagen togs bort ur almanackan år 1900, men dagen levde kvar i folkmun och folktro. Om man sov för länge på sjusovaredagen så skulle man vara sömnig och försova sig under resten av året.

Den som var sist upp kunde utsättas för bus av de som vaknande tidigt. Sjusovaredagen var också en viktig dag för väderleksspådomar: regnade det på sjusovaredagen skulle det regna de följande sju veckorna.

Bilden är LÅNAD

Om konsten att göra ingenting

1580 kom Michel de Montaignes stilbildande Essayer ut.
En essay heter Om sysslolöshet.
Montaigne hade dragit sig tillbaka till sitt slott utanför Bordeaux och satt där i sitt bibliotekstorn och tänkte. Han ville försöka utforska sig själv.
Men det blev en sådan förvirrad röra av tankar att han beslöt att skriva ner dem för att begrunda dem närmare.

Synen på overksamhet har växlat rent historiskt. Under någon tid var sysslolösheten en klassmarkör. Många har skrivit om ämnet, till exempel Aristoteles som tycker "att arbetet endast var uthärdligt i den mån det ledde till ett högre tillstånd av ledighet".
Robert Louis Stevenson skrev An Apology for Idlers 1876. För att nämna ett par.

Jenny Diski tar avstamp i Montaignes essay Om sysslolöshet när hon skriver
On Trying to keep still 2006. Jenny Diski har problem med ensamhet och overksamhet.
Hon känner bara tomhet och funderar mera på vad andra tänker än att hon går på djupet med sig själv.
Läs hela artikeln HÄR

Mer höstlik än somrig

Nigel Nicolsons biografi över Virginia Woolf erbjuder en annorlunda infallsvinkel.
Han mötte henne redan när han var sju år 1924 innan hon blivit erkänd författarinna. Han minns att hon i princip var ganska ointresserad av barn, men hon behövde veta lite om dem för skildringen av gossen James i Mot fyren. Dessutom lärde hon Nigel och hans äldre bror Ben hur man iakttar. De gillade hennes besök och minns hur hon stod lutad som ett S mot någon dörrkarm med ett tankfullt finger mot hakan. Nigel Nicolson minns henne också som en innomhusmänniska mer höstlik än somrig. Hon trivdes bäst när hon stod och värmde händerna vid stockvesbrasan och pratade, paratade, paratade.
Nigel Nicolson (1917 - 2004) är en empatisk, roat överseende och milt ironisk biograf. Man läser biografin som man läser skönlitteratur. Han beklagar hennes tragiska slut och menar att hon lidit en kvalfull död. Hennes aska jordfästes i trädgården i Rodmell. På gravstenen står det:
Mot dig ska jag slunga mig,
obesegrad och trotsig, O Död

Det är slutorden i Vågorna

Att åka Snålis

Tågbilden är lånad
Att åka s. k. Snålis är billigt. Visst.
Men det har sina sidor. Det går långsamt, är försenat, för varmt och för trångt.
Stora okänsliga 45:or anfaller på två fronter och trampar på mig och mina obetydliga 38:or.
Jag ger igen med handbagaget. På smalbenen.

Och jag utnyttjar tiden till att utvidga mitt vetande.
Jag läser tre kvarglömda Kalle Ankor från 1993 och lär mig en del användbara onomatopoetiska uttryck på kuppen; schvoosch! urk! ka- brak! ka-zapp, bo-room!
Jag stickar några varv och lyssnar på ett mycket intressant men knastrigt Sommar med Sara Stridsberg.
Och sedan sköljer jag ner hela smeten med Nigel Nicolsons personliga biografi om
Virginia Woolf.
Sedan var vi plötsligt framme ändå.

Aimez - vous Wagner?

Axel Englund skriver i en klok, tänkvärd och mycket välformulerad understreckare om Richard Wagners operacykel Niebelungens ring och olika regissörers sätt att välja vad de vill lyfta fram eller inte. Kan man skilja kompositören från sitt verk?
Wagner (1813 - 1883) var uttalat antisemit och Hitler (1889 - 1945) ansåg att Wagner lärt honom allt han behövde veta. Hur förhåller man sig till det problematiska med Wagner?
Axel Englund, fil. dr i litteraturvetenskap, verksam vi Stockholms Universitet har nyligen doktorerat på en avhandling om Paul Celan: Stroke Darkly the Strings. On Paul Celan and Music. Han är också kompositör och har bl. a. skrivit musik till texter av Christine Falkenland

Läs hela understreckaren HÄR

I detta sammanhang associerar jag osökt till Nobelpristagaren (1920) i litteratur Knut Hamsun och hans beundran för Hitler och nazismen.
Det går inte att bortse ifrån att Hamsun är en stor författare.
Hur förhåller man sig till det problematiska med Knut Hamsun?

Regnvädersfilm

Portrait of a Marriage är titeln på Nigel Nicolsons bok om sina föräldrars märkliga äktenskap. Modern, författaren Vita Sackville-West var gift med diplomaten, parlamentsledamoten och författaren Harold Nicolson. Framför allt handlar boken om moderns passionerade förhållande med Violet Trefusis. Vänskapen med Virginia Woolf kommer också med på ett hörn i slutet av boken. Nigel Nicolson baserar sin berättelse på moderns efterlämnade papper. Både modern och fadern hade många kärlekshistorier vid sidan av äktenskapet företrädesvis med personer av samma kön. Men de var varandras bästa vänner och de var viktigast i världen för varandra.
Portrait of a Marriage ligger till grund för en TV-serie med samma namn som BBC gjorde 1990. Den finns på DVD och är en alldeles fascinerande film.
Som vanligt är engelsmännen duktiga på att välja rätt skådespelare. I det här fallet är Janet McTeer som Vita Sackville - West och David Haig som Harold Nicolson rent porträttlika.
I filmen figurerar inte Virginia Woolf alls. Nigel Nicholson har däremot ägnat henne en hel biografi.

Rostad gammal kärlek

Under en tid var Ola Hansson och Mathilda Kruse/Stella Kleve goda vänner och åsiktsfränder.
De brevväxlade flitigt och tillhörde båda den lilla kretsen Det unga Skåne som skulle ändra på de litterära traditionerna.
Men brevväxlingen tunnade ut mycket beroende på att Ola Hanssons närmande till Mathilda Kruse avvisades vänligt men bestämt. Ola Hansson var också tämligen arrogant och nonchalant mot alla sina vänner. Han struntade i möten och att besvara brev och inbjudningar.
Ola Hansson tog en gruvlig litterär hämnd i Gallblomma där han beskriver Mathilda Kruse/Stella Kleve som en vacker blomma som inte kan sätta frukt.
Inte konstigt att Mathilda Kruse/Malling inte tålde att höra Ola Hanssons namn.
I Ola Hansson. En studie i åttiotalsromantik av litteraturorprofessorn Ingvar Holm
finns talrika referenser till brevväxlingen.
Tyvärr finns inte Mathilda Kruses brev kvar.

Victoria Benedictsson tillhörde också Det unga Skåne. Det lilla förhoppningsfulla sällskapet träffades första gången i Hörby i Victoria Benedictssons hem. Detta möte beskrivs välvilligt av Mathilda Kruse medan Victoria Benedictsson var avståndstagande. Hon förefaller att - som så många andra - sätta likhetstecken mellan Berta Funcke i romanen med samma namn och dess upphovsman.
Det unga Skåne hade tre möten och sedan imploderade sällskapet. Synd.

1880-talet verkar ha varit en extremt spännande och turbulent tid som man skulle kunna ägna hur mycken tid som helst.

Familjeflicka goes enfant terrible

1864 föddes Mathilda Kruse på gården Oskarsfarm utanför Sösdala mellan Hässleholm och Höör. Redan i sjuårsåldern vet hon att hon ska bli författarinna. Som tioåring är hon en flitig dagboksskriverska.
Efter studierna reser hon och kommer i kontakt med den dekadenta franska litteraturen.
I Köpenhamn uppmuntras hon av den ökände författaren Herman Bang. Han ger henne pesudonymen Stella Kleve och uppmuntrar henne att ge ut sin första roman Berta Funcke (1885) och skrev till och med ett förord i den. Vilket inte gjorde saken bättre - tvärtom.
Det blev skandal. En ung, naiv, oerfaren flicka skriver en bok om flickors/kvinnors undertryckta erotiska känslor. Om flirtationer.
Novellen Pyrrhussegrar med samma ämne kom tidskriften Framåt på fall.
Den moraliska upprördheten var oerhörd. Inte ens kvinnosakskvinnorna var nöjda.
Med tiden byter Mathilda Kruse land, civilstånd, efternamn och litterär form.
Hon blir Mathilda Malling, gift med den danske köpmannen Peter Malling, och kommer så småningom att skriva historiska romaner och familjeromaner. Det betyder inte nödvändigtvis att hon uppgivit sina idéer. Men serverar dem på annat sätt, i annan form.
Kvinnors situation är alltid föremål för Mathilda Mallings intresse.
Kanske skulle Mathilda Malling fått lite större utrymme i boken.
Ann Lingebrandts Stella Kleve. Det moderna genombrottets enfant terrible i h:ströms serie Litterära profiler påminner om en författarinna som förtjänar att inte bli bortglömd. 1880- talet är en spännande tid inte minst för kvinnor.
De litterära och personliga motsättningarna i den lilla gruppen Det unga Skåne där Stella Kleve , Victoria Benedictsson, Ola Hansson och Axel Lundegård ingick
är intressanta att läsa om. De finns ju ofta dokumenterade på flera håll.
Stella Kleve är mycket en mycket lättillgänglig första bekantskap och något av en pageturner. Den spritter av liv och spänst. Och den är spännande. Och lite sorglig.
Ann Lingebrandt är engagerad och det smittar alltid av sig.

Vidareläsningslistan är inte mindre spännande.

h:ström text & kultur
2011

Ständigt denne Henry James

The Turn of the Screw på Läckö slott 15 juli - 5 augusti Musik Benjamin Britten (1913-1976). Libretto Myfanwy Piper efter en novell av Henry James från 1898. Svensk nyöversättning Catarina Gnosspelius.
		Foto: Julia Margaret Cameron (1815-1879) De föräldralösa barnen Flora och Miles lever på ett slott, ömt vaktade av hushållerskan Mrs Grose. En dag anländer en guvernant, anställd av barnens förmyndare för att ansvara för deras fostran. Det finns bara ett villkor: hon ska verka i tysthet, klara sig själv och aldrig någonsin kontakta honom. Det är sommar. Var dag tycks allt mer strålande. Barnen är förtrollande. De leker - såsom barn gör. Men något närmar sig. En främmande man syns i ett fönster. Miles beter sig underligt, Flora dras mot sjön. Något - eller någon - kommer närmre, närmre, närmre... Så växer historien fram om två spöken som lockar på barnen, får näring av och lever vidare genom dem. Brittens suggestiva, svävande - och ändå oerhört enkla - musik från 1954 rymmer barnramsor, folkvisor, dramatiska dissonanser och smärtsamt vackra melodier. Läs recension HÄR Eja, vore man där!

Skogsstjärnorna

SKOGSSTJÄRNORNA

Skogsstjärnorna frodas aldrig
De bara reder sig
med karg nätthet i mossan.

De är spensliga
men vet ingenting om den söta vekhet
du vill tillskylla sommaren.
Det spensligas bestämdhet
är inte mindre än ekens.

Harry Martinson. Ur Passad 1945.

Så här säger Linné om skogsstjärnan
""Jag vet ej, hvilket blommans behag det är, som med sin tjusningskraft så bländar ögat, att åskådaren vid dess åsyn tyckes nästan blifva förhäxad; kanske beror detta på symmetrien, all skönhets moder!".

Det stora slaget om Henry James

2004 var verkligen "The Year of Henry James". Emma Tennant tjuvstartade visserligen 2002 med romanen Felony som skildrade förhållande mellan Henry James och amerikanskan Constance Fenimore Woolson. Men 2004 kom det fyra romaner där Henry James var huvudperson. Colm Tóibín var först med Mästaren och han överskuggade på alla sätt Author, Author av David Lodge som kom ett halvår senare. I Skönhetens linje av Alan Hollinghurst är Henry James föremål för en doktorsavhandling. Den sydafrikanske författaren Michiel Heyns hittade över huvud taget ingen förläggare till sin Henry James-roman.
David Lodge skrev senare en bok om hela "affären" Tóíbin - Lodge, The Year of Henry James:The Story of a Novel där han försöker förklara det hela med den dåliga timingen för hans egen roman. Läs mer HÄR

Feel-good i hängmattan

Maggie Ryan är änka och har tre ogifta döttrar. Det bekymrar henne mycket. Äktenskap rankas mycket högre än yrkesmässiga framgångar. I Bröllopsfixaren försöker Maggie på alla sätt föra samman sina döttrar med lämpliga ungkarlar.
Maggie tycker över huvud taget mycket om att ordna för andra. På gott och ont. Medkänslan med ensamma och sjuka är ett vackert drag där hennes talanger kommer till sin rätt.
Jag kan tycka att döttrarna är fördragsamma som inte blir argare än de blir.
Grace, den äldsta, fyller skamliga trettio utan en ring på fingret; mellandottern Anna, litteraturvetare och expert på William Butler Yates, har just blivit dubbelt sviken av en kollega. Yngsta dottern Sarah kämpar med ekonomin för att försörja sig och sin lilla dotter.
Romanen tilldrar sig i Dublin. Den är lite svår att bestämma tidsmässigt men det ska nog föreställa nutid. Sammanhållningen i familjen är god och omsorgen inkluderar även andra.
Bröllopsfixaren är en snäll och förutsägbar roman, visst, men lite underhållande läsning lämplig för dåsande i hägmattan.
Ändå tycker jag nog att En liten hattaffär på hörnet som kom 2008 är snäppet bättre.

Orig.:s titel: The Matchmaker

Översättare: Ingela Jernberg
Norstedts Förlag
Tryckår: 2011

En verkligt god bok

"Lilla My bor i Muminhuset tillsammans med Muminfamiljen".
Så börjar den här pekboken med trevligt svampiga, tjocka och tuggvänliga blad.
Färgerna är klara och distinkta och alla kanter är runda och mjuka.
Om ryggen håller kan Mumin förmodligen användas även efter tandsprickningen.
Boken är lätt att greppa även för mycket små händer.

Två om trädgård

Två mycket olika böcker om trädgård.
Henrik Valentins Om lusten att trädgårdera (2011) innehåller roliga och tänkvärda krönikor om olika aspekter av detta med trädgård och trädgårdsarbete.
Det är en entusiastisk och kunnig man som håller i pennan.
Modet att kasta en ros; Att döda mördarsniglar; Linnetanter och slashasar; Kan man ha för många rosoor?; Den sista trädgården är exempel på rubriker.
Boken innehåller inte en enda illustration, men väl en växtförteckning.
En charmig, lättläst bok.

The Bedside Book of the Garden (2008) är en bok av en helt annan karaktär. Den ska man umgås med över tid. Meningen med den är inte att jaga ut någon att arbeta i trädgården.
Nej, man rekommenderas snarare att reflektera och filosofera över olika infallsvinklar på ämnet trädgård. Huvudsyftet är att förmedla något av trädgårdens magi.
Författaren, Dr D. G. Hessayon, har skrivit en lång rad böcker i EXPERT gardening series. Några finns till och med översatta till svenska och är anpassade efter svenska förhållanden.
I korta kapitel berättar han om olika kända trädgårdar, trädgårdsmästare, trädgårdar Down Under, den första trädgårdsboken som kom på 300-talet före Kr., den första trädgårdstidskriften som kom betydligt senare liksom kvinnan i trädgården. Man får veta hur man ska tolka de latinska växtnamnen, hur man behandlar sniglar; violernas korta historia på de edwardianska vykorten, Linné, Mendel, Gertrude Jekyll, kejsarinnan Josephine och The Secret Life of a Garden Butterfly. Allt finns med.
Ordspråk och talesätt; folklore och illustrationer i svartvitt tryfferar denna guldgruva till bok

Bedårad, bedagad, förledd

Det går så där med sommarläsningen. Den planerade, alltså. Men det går desto bättre med den oplanerade. Bloggtipsen står som spön i backen och jag faller för det ena efter det andra; Dorothy Sayers, som flera betygat sin vördnad, Mary Stewart som är en av
Inky fingers favoriter, Eyvind Johnson som
Ingrid skrivit om och allra senast Anthony Trollope (1815 - 1882) som Hannele kommenterat på sin blogg.
Tre filmer i serien BBC Classics har jag sett och roats av. Engelsk medelklass på 1800-talet, och samhällssatir med humor och ironi. Anthony Trollope har sinne för sociala orättvisor och han står definitivt på kvinnornas sida medan männen ofta karikeras.
Efter dessa tre filmer tänker jag försöka läsa Kan du förlåta henne? (Första delen av Palliser Novels.) Den förefaller väldigt ordrik. Meningarna slingrar sig i rad efter rad, men översättaren, Roland Adlerberth, har gjort ett gott arbete och man kommer snart in i rytmen. Anthony Trollope vänder sig förtroendefullt till läsaren och överlåter en del av ansvaret för berättelsen. Precis som det måste vara. Anthony Trollopes Autobiography lär vara något utöver det vanliga så det fick bli en beställning på Adlibris.
På Trollope-sällskapets hemsida finns en bl. a. en förteckning över Anthony Trollopes otroliga produktion. Han blev ju inte mer än 67 år men han använde verkligen tiden väl.

www.bergsocken.se

Elin Wägners knyppeldyna




Traskalas på Lädja Norregård. Läs mer om Svenska trasmattor HÄR

Berg-veckan 2011 inleddes i lördags i strålande sol, hastigt åskregn och mera sol.
Det kändes som om alla i Berg och Lädja var på fötter. Hantverksutställningar, mopedrally med flygande start från Caltexmacken i Berg, våfflor, pannkakor med kardemumma, ostkaka, fårost, kalvdans, lammkorv, trasmattor, trädgård, trevliga samtal, vacker natur OCH oklippta vägkanter - så vackra! Det fanns till och med mogna smultron.
På Elin Wägners Lilla Björka fanns en utställning med Siri Derkerts modeteckningar och en historik över hennes otroliga liv.
Det var ingen svårighet att fördriva hela dagen med olika begivenheter och egentligen borde man ha varit med hela veckan. Bergveckan är ett arangemang av föreningar och engagerade privatpersoner. Jag var där för tredje året och jag hoppas att det nu är tradition.
En liten varning utfärdas dock för kartan på baksidan av programmet.
Man inbillar sig gärna att det är gångavstånd mellan de olika programpunkterna. Det är det inte. Såvida man inte är beredd på långpromenad, förstås.

Rockens roll

Dagens Sommar-program var ett exempel på den sortens överraskningar som kan vara så roliga. Värd: Thomas Johansson. Honom hade jag inte prickat för.
Och vem var nu Thomas Johansson? Men visst, han måste ju få sin chans.
Det ångrar jag inte. Ett svep genom rockhistorien, möten med människor och så all denna fina musik: Patti Smith, Bruce Springsteen, Janis Joplin, Bob Dylan, AC/DC, Thin Lizzy, Sex Pisols, med flera.
På P1:s hemsida hittade jag nedanstående uppgifter:

FÖDD: Stockholm
BOSATT: Lidingö utanför Stockholm
ÅLDER: 62 år
TITEL: styrelseordförande Live Nation Europa, promotor
Debuterar som Sommarvärd

Lyssna på musiken i Spotify

Betraktas som en av de mäktigaste i svensk nöjesindustri. Grundade EMA Telstar 1969 och har sedan dess tagit hit Rolling Stones, Madonna, U2 och många andra stora världsartister. Sitter i koncernledningen för amerikanska Live Nation, världens största konsertarrangör, och är turnéproducent för Roxette. Var även turnéproducent för alla ABBA-konserter. Har en plats i styrelsen för Djurgården hockey och jobbar från ett skrivbord som tillhört tändstickskungen Ivar Kreuger.

- Sommar i P1 är ett glimrande program. Och mitt Sommarprogram kommer att handla om mina tre stora passioner: människor, musik och mat.

Andra sidan

Ola Larsmo, flitig författare och litteraturkritiker, har skrivit en essäsamling med titeln Andra sidan. Om skrivande. I den berättar han om författare som till exempel Birger Sjöberg, Italo Calvino, Erik Gustaf Geijer, Henry James och flera andra. Gemensamt för dem är att de skrev gränsöverskridande och på ett sätt som pekade framåt.
Birger Sjöberg liknas vid Dickens och Proust.
Och jag förstår att det verkligen är dags att jag läser Kvartetten som sprängdes.
Henry James skrev skickliga kvinnoporträtt och hans bästa roman är The Portrait of a Lady. (Står redan på sommarens läslista.)
Utom romaner skrev han bl. a. spökberättelser - visserligen utan spöken - men tydligen väldigt bra.
En av de bästa är enligt Ola Larsmo är The Beast in the Jungle.

Andra sidan är verkligt inspirerande läsning för litteraturintresserade.

Länk till Ola Larsmos fina hemsida finns HÄR

Trädgårdsroman

Hannele tipsade för någon vecka sedan om trädgårdsromanen Ödelagd. En kvinna, en man, en trädgård - en skilsmässa av Henrik Valentin.
Jag tyckte att det lät intressant. Och det var det. Jag har med stor förnöjelse läst Ödelagd.
Om jag förstår saken rätt bygger romanen till vissa delar på det självupplevda.
Mer om det kan man läsa på länkarna ovan.
Medelålders Helena Lundberg/Winberg/Lundberg/Medea är en mycket engagerad gymnasielärare, gift med Mats, mor till två söner. Hennes allt uppslukande hobby är trädgården. Plötsligt står hon inför en skilsmässa.
Trots att man ibland blir nervös för att allt ska bli alltför förutsägbart så blir det inte så. Bitvis känns skilsmässan något för idyllisk och Helena alltför kontrollerad, men det är inga långa stunder. Och någon gång exploderar Helena!

Korrekturläsningen verkar ha varit obefintlig, vilket är synd!
Våfför ska det vara på detta viset???
OBS! Den 4 juli deltar Henrik Valentin i Rosdagarna på Österlen. Läs vidare på hemsidan!