Radioföljetongen

Idag började Sara Arnia läsa SKOGEN av Margareta Lindholm som radioföljetong. P1 kl 11.35 med repris 19.35.

Skogen och Jag går över det frusna gräset finns i en pocketbok på AdLibris för futtiga 44 kr.

Två danska giganter

På vilka sätt har Grundtvig och Kierkegaard påverkat vårt sätt att tänka idag?
Den frågeställningen belystes på pingstaftonen 11/6 med början kl. 11.30 av den dansk/svenske prästmannen
Karl Christensen.
Plats: Konditori Rullåsen i Hästveda.
Arr.: Hästveda kulturförening

I sanning ett djärvt grepp.
Och intresseväckande var det.

Filosofen Sören Kierkegaard (1813 - 1855) blev endast 42 år gammal men lämnade många betydande skrifter efter sig. Han var en radikal rebell som hade problem både med sina teologiska studier och kärleken. Han var förlovad med Regine Olsen men bröt förlovningen och levde olyckligt förälskad i henne i hela sitt liv.
Kierkegaard räknas som modernismens och existentialismens fader.
Begreppet ångest är en av hans mest lästa böcker

Teologen Nikolaj Frederik Severin Grundtvig (1783 - 1872) blev desto äldre och den litterära kvarlåtenskapen är enorm. Allra bäst är han i sina vackra (och långa) psalmer. De är resultatet av en lång andlig utveckling. Det var kärleken till en gift kvinna som förlöste honom poetiskt. Grundtvig gjorde också uppror mot den institutionella religionen. För Grundtvig innebar hela livet ett ständigt lärande och han grundade också den nordiska folkhögskolan.
Grundtvig var egentligen språkfilosof och för honom var det talade ordet var viktigast.
Kierkegaard och Grundtvig tog upp samma teman men hade helt olika åsikter. Båda var
rebeller men av helt olika ursprung.

Cumbria revisited

Av en händelse snubblade jag över The Hired Man av den flitige, mångsysslande författaren Melvyn Bragg, född i Cumbria 1939.
Det visade sig att detta är första delen i en trilogi; Cumbria - eller Tallentire-trilogin.
Släkthistorien om fyra generationer Tallantire börjar med att det purunga paret John och Emily gifter sig och är mycket angelägna om att komma bort från sina familjer. Tiden omfattar slutet av 1800-talet till tiden efter Första Världskriget .
John arbetar som lantarbetare för en struntlön men han uppskattar jorden och naturen och själva arbetet är hans allt och familjen får ofta stå tillbaka.
Som gruvarbetare får han högre lön, men sämre arbetsmiljö. Barnaskaran växer till; ; äktenskapet utsätts för hårda påfrestningar och när John har en riktig downperiod får Emily träda i frontlinjen och ta hand om allt på egen hand. Fackföreningsrörelsen är på framväxt och naturligtvis ska alla riktiga män gå ut i kriget. På hemmafronten kämpar kvinnorna.
Jag är mycket förtjust i den här boken. Melvyn Bragg är väl förtrogen med sin miljö och människornas sätt att leva under tiden som skildras. Inte så sällan tycker jag att Melvyn Bragg påminner om en annan stor engelsk författare, nämligen Thomas Hardy. Det är högt betyg.
Relationen mellan John och Emily skildras med psykologisk trovärdighet. Och särskilt beundrar jag författarens empatiska skildring av Emily och hennes känslor inför John från tid till tid och hur hon nästan går under i tider av stor sorg.
The Hired Man känns så äkta och i bästa bemärkelse jordnära.

Andres Lokko, London, skriver om Melvyn Bragg HÄR

Och i Contemporary Writers står det SÅ HÄR

Höstböcker 2011

Redan vid en första okulär besiktning av Höstens böcker (Svensk Bokhandel 2011:12)
står det klart att det blir en givande bokhöst med tonvikten lagd på september.
Detta är det mest omfångsrika höstboksnumret någonsin. Tre fjärdedelar av utrymmet ägnas åt vuxenböcker. Höstböcker börjar bli otymplig och svårhanterlig i formatet.

Jag gläder mig åt nya böcker av kända författare som Anna- Karin Palm (det var länge sedan sist), Majgull Axelsson, Denise Mina, Kerstin Ekman, Tawni O´Dell och Joyce Carol Oates.

Kuddboken av den japanska hovdamen Sei Shonagon är alldeles säkert jätteintressant liksom

Fragment. Dikter, dagboksanteckningar och brev av Marilyn Monroe

Pia - Kristina Garde har sysslat länge med Karin Boye och nu ger hon ut en fotobok om KB
på det fina, duktiga lilla förlaget ellerströms.

De sista tanterna av Fatima Bremmer och Magnus Wennman är ett måste liksom

Elizabeth Taylor av David Bret och

Någonstans vid vägens slut av Englands litterära scens grand old lady (?) Diana Athill

Fjäril i koppel heter Zinat Pirzadehs debutroman och den vill jag inte missa!

Horace Engdahls nya fragmentsamling heter Cigaretten efteråt och det är inte alls som man tror. Vilket man kunde räknat ut med knävecken.

Essie Fox känner jag inte till tidigare. Hennes höstbok heter Sömngångerskan och beskrivs som en blandning av Sarah Waters och Charlotte Brontë och det låter ju oemotståndligt!

Det nya förlaget 2244 ger ut Bastarden från Istanbul av den turkiska författarinnan
Elif Shafak, född 1971. Det är hennes första bok på svenska.

Artighetsreglerna av Amor Towles lär föra tankarna till Scott Fitzgerald och Edith Wharton

Privatliv av Chen Ran beskrivs som en kultbok för unga kinesiska kvinnor. Bokförlaget Tranan

Lacrimosa, Eva - Marie Liffners roman om C. J. L. Almquist, verkar spännande.

Åsa Mattsson och Caroline Roosmark har skrivit Dagarna med Kerstin. Samtalsbok i ord och bild från en lång vänskap med Kerstin Thorvall.

Med Brixton Beach introduceras den engelska författarinnan och konstnären Roma Tearne för en svensk publik.

Gå din väg men stanna är en fristående uppföljare till Johanna Nilssons debutroman
Hon går genom tavlan, ut ur bilden

Bilden är lånad från Svensk Bokhandel

Stillsam undran

Varför förstår inte mina rosor att de ska se ut som Rosor av P. S. Kröyer?

She who seeketh...

Ibland kan det löna sig att rota i någon annans bokhylla...
Jag förstår att planeringen för sommarens läsning inte kommer att hålla alls.
Visserligen har jag redan läst någon av titlarna (Washington Square av Henry James) och Distant Hours av Kate Morton och The Professor´s Daughter av Villa Cather tänker jag ha kvar (kanske). Men för övrigt blir det Krilonserien och Kerstin Ekman, Gör mig levande igen.

An Eye for an Eye

Med en vän- och bekantskapskrets som Wolf Haddas behöver man inga fiender. I den engelske kriminalförfattaren ReginaldHills roman The Woodcutter - Hämnden på svenska (tråkigt) - utsätts huvudpersonen Wolf Hadda för en sammansvärjning, anklagas för sexbrott och ekonomiska oegentligeheter och får avtjäna ett långt fängelsestraff. Självklart ruvar WH på hämnd och vedergällning. Om någon tycker att det påminner om Greven av Monte Cristo så är det alldeles riktigt. Båda romanerna är välgjorda, fyllda av överraskningar och olidligt spännande. Och båda lämpar sig utmärkt väl för uppläsning. Synd bara att Tomas Bolme läser så raspigt och entonigt.
Han är mycket bättre när han sjunger Vysotskij.
Reginald Hill föddes i Durham i nordöstra England och växte upp i Cumbria i nordvästra England. Det är också i Cumbria som Hämnden utspelas.

Reginald Hills trevliga men inte så vackra Website

Originaltitel: The Woodcutter

Författare: Reginald Hill

Översättare: Ulf Gyllenhak

Minotaur (2011)

Den finlandssvenska dikten. 5

Animalisk hymn

Den röda solen går upp
utan tankar
och är lika mot alla.
Vi fröjda oss åt solen som små barn.
Det kommer en dag då vårt stoft skall sönderfalla
det är detsamma när det sker.
Nu lyser solen in i våra hjärtans innersta vrå
fyllande allt med tanklöshet
stark som skogen, vintern och havet.

Edith Södergran (1892 - 1923)

Ur Älvdrottningens spira och andra dikter

Läsning för birders

Ny essäbok om människor och fåglar. Torgny Nordin, kultur- och vetenskapsskribent anmäler livfullt i en UNDERSTRECKARE.
Jeremy Mynott har skrivit en bok med titeln Birdscapes. Birds in Our Imagination andExperience. Jag får uppfattningen att boken är samma andas barn som anmälningen. Och jag får lust att läsa.
I artikeln nämns Werner Aspenströms Lärkorna

Två av fönstren i denna mellansvenska bondgård
håller uppsikt över de ljusöversvämmade sankmarkerna
ner mot en sjö, som är sysselsatt med sina vågor.
Daggmaskarna har startat vårbruket.
Lärkorna bearbetar jorden på sitt sätt.
Jag skulle inte vilja äga dessa fält.
Jag skulle vilja vara dessa fält.

En amerikan på Washington Square

Två världsberömda bröder William och Henry James föddes 1842 och 1843 i ett förmöget amerikanskt hem. Den äldre blev religionspsykolog och den andre kom att få den allra största betydelsen för utvecklingen av den moderna romankonsten.
Washington Square kom först ut som tidningsföljetong 1880 och året efter i ett stycke.
Henry James´antihjältinna, Catherine Sloper, är en oansenlig flicka och av sin fader läkaren Austin Sloper ansedd som dum och obegåvad - men inte desto mindre - en arvtagerska.
Faster Lavinia bor i huset för att hjälpa till med Catherines uppfostran eftersom den vackra och begåvade modern dog vid Catherines födelse.
Till allas oförställda förvåning uppenbarar sig en charmerande friare, Morris Townsend. Han är vacker som en gud, men har den dåliga smaken att sakna medel, vilket är väldigt olämpligt vid den här tiden i den här samhällsklassen.
Här hjälper inte ett par friska armar.
Doktor Sloper rycker ut och tar med sig dottern på en ettårig rundresa i Europa.
Till ingen som helst nytta. När de kommer hem är allt oförändrat.
Det blir ett segt ställningskrig (på det inre planet, givetvis!) mellan far och dotter. Faster Lavinia agerar budbärare mellan Catherine och Morris.
Miljön är egentligen koncentrerad till den lilla salongen på Washington Square. Persongalleriet är begränsat till fyra. Tiden är 1800- talets mitt. Författaren gör gemensam sak med läsaren; "I" berättar och talar om "we" och "our".
Doktor Sloper är ironisk, sarkastisk och benhård i sina åsikter. Catherine kan förefalla medgörlig men är behärskad intill förstening och inte mindre hård.
Faster Lavinia är en beskäftig, romantisk barnlös änka som lägger näsan i blöt.
Och Morris Townsend - ja, vad ska man tycka om honom?
Från början vet man precis.Mot slutet vacklar man. Trots allt.
Henry James (1843 - 1916) övertygar inte minst på det psykologiska planet.
Själva slutet överraskar; förändrar och kastar nytt ljus över hela historian.
Henry James är också en utmärkt stilist.

1997 filmades Washington Square med Albert Finney som doktor Sloper och Jennifre Jason Lee som Catherine. Ben Chaplin spelade Morris Townsend

Läs vidare HÄR

Sorry, not my bag!

Nej, 325 sidor slapstick- och situationskomik blir för mycket.
Även om Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom på Massolit förlag har sina poänger.
Israel Armstrong, rundnätt och tunnhårig bibliotekarie i manchesterkostym och brogueskor, ska bli uppsökande resursperson på ett ambulerande lärcentrum (bokbussbibliotekarie är ett föråldrat uttryck). Men vissa väsentliga komponenter saknas såsom till exempel 15 000 böcker.
Israel Armstrong har det inte lätt när han ska försöka kommunicera med den hårdföra befolkningen i Tumdrum på den nordirländska landsbygden.
Ted, den hetlevrade bokbusschauffören, har sting i högerkardan.
Och Linda Weiz i kortkort, chef för kultur, fritid och samhällstjänster livnär sig på smågodis och kanelscones eftersom hon aldrig har tid att äta lunch.
Israel Armstrong får sin boning i ett gammalt hönshus och känner sig allt annat än välkommen .
Fallet med de försvunna böckerna skulle med rätt rollbesättning och i rätt miljö kunna bli en underhållande komedi.

Israel Armstrong har för avsikt att återkomma. Hot eller löfte?

Tematrio - Mammor

Med anledning av Mors dag efterlyser Lyrans Noblesser mammor i litteraturen och mina tre förslag är utan inbördes rangordning:

1. Rya-Rya i Bara en mor av Ivar Lo-Johansson.
Ett kvinnoöde från statartidens Sverige som lämnar djupa spår. Eva Dahlbeck var magnifik som Rya-Rya i filmen med samma namn som boken.

2. Madame Kacew, "... en himmelsk projektion av det mänskliga mått- och viktsystemet..."
i Roman Garys biografi Löfte i gryningen
En osannolik uppenbarelse som strider för sin son med rävhonans list, lejoninnans mod och fräckheten hos en skata

3.Huvudpersonen i Annie Ernauxs lilla sparsmakade självbiografiska roman, Kvinnan. AE beskriver sitt eget komplicerade förhållande till den nyligen bortgångna modern.

Bilden är lånad.

Loppisfynd

Fyra rena snygga pocketböcker för 5 kr/st ( två Dennis Lehane, en Jacqueline Winspear, en Andrew Taylor) och en inbunden Thomas Bernhard för 20 kr.
Det vore väl ändå synd och skam att missa ett sådant erbjudande?
Never mind the köpförbud!

VW som läsare, kritiker och essäist

Virginia Woolf var mångsidig. Hon skrev litteraturkritik , hon läste väldigt mycket och hon skrev essäer. De mest kända essäerna är A Room of One´s Own och
Three guineas.
I The Second Common Reader skriver hon bland annat om de märkliga viktorianerna, John Donne, William Hazlitt, George Meredith och Thomas Hardy.
Den avslutande essän heter How Should One Read a Book? Så här slutar den:
" I have sometimes dreamt, at least, that when the Day of Judgement dawns and the great conquerors and lawyers and statesmen come to receive their rewards - their crowns, their laurels, their names carved indelibly upon imperishable marble - the Almight will turn to Peter and will say, not without a certain envy when He sees us coming with our books under our arms, Look, these need no reward. We have nothing to give them here. They have loved reading"

I huvudet på en trädgårdsmästare

Peter Englander kom från Värmland till Skåne och upptäckte hur mycket mer man kan odla i södra Sverige . Han skapade Apotekarns trädgård , en medelhavsträdgård i Simrishamn.

“det absolut viktigaste 
i trädgårdsarbetet är att dåsa i blåregnspergolan…”
säger Peter Englander. Han har tagit starka intryck av trädgårdarna i medelhavsområdet där man odlar mycket för att kunna äta det. Växternas färger är starka eller också är de gråbladiga.
Peter Englander lovprisar pergolan, som är viktig där solen är stark; fyra stolpar och lite armeringsjärn. Sedan sätter man blåregn och/eller vinrankor vid stolparna. Medan man väntar på att växterna ska börja slingra sig kan man ha en vassmatta som tak så länge. Det vill säga ca tre år.
Avskärmning mot grannarna ordnar man med plank, spaljéer, häckar eller murar (av lecablock till exempel). Det själsliga mikroklimatet är viktigt, anser Peter Englander, som hjälpt många att bygga sina trädgårdar.
Andra viktiga ting är terrasser (citronträdet är terrassens drottning), upphöjda odlingsbäddar och rosmarinspäckade lammstekar. Terrasser skall byggas i jämnhöjd med dörren ut.
"Man skall inte spänna lårmusklerna i onödan", lyder trädgårdsmästarens råd.
Att lyssna till Peter Englanders trädgårdserfarenheter på olika plan är en sann fröjd. Han illustrerar med förödande vackra bilder och man frestas att bränna den förmögenhet man inte har på ölandssten, vackra lerkrukor, växter, odlingsbäddar, terrasser, fontäner, o.s.v.

Under våren gjorde Peter Englander Trädgårdstoppen i TV8. Tillsammans med Doreen Månsson reste han genom Sverige och besökte olika trädgårdar från Ystad till Storuman. Det finns också en bok med samma namn.Livet i solen och Medelhavsträdgård på svenska är titlarna på Peter Englanders övriga böcker

Virginia Woolf - en författarbiografi

Björn Kohlström på bloggen Bernur har skrivit en biografi om Virginia Woolf i förlaget h:ströms serie Litterära profiler, Virginia Woolf - en författarbiografi. . Det är alltid lika intressant att läsa om Virginia Woolf - så också denna gången. Kunskaperna, entusiasmen och energin uppskattas. Men inte det otympliga språket och syftningsfelen särskilt i första delen av boken. Och om Virginia Woolf använde sig överdrivet mycket av semikolon så har Björn Kohlström en svaghet för kolon. En förlagsredaktör kunde lätt ha åtgärdat. Kanske skulle jag också önskat en annan disposition av materialet. Men i andra delen av boken när författaren kommer in på Orlando, Ett eget rum, Tre guineas och Vågorna flyter språket smidigare. Björn Kohlströms egen fascination smittar av sig och jag är numera övertygad om att jag måste ge Orlando ännu en chans. Såväl boken som filmen. Virginia Woolf upphör aldrig att fängsla. Björn Kohlström har lyckats med att plocka fram en del sidor av VW och hennes författarskap som jag inte uppmärksammat tidigare. Och jag förstår att man aldrig blir riktigt klar med Jinny, Billygoat , Virginia eller vad hon nu väljer att kalla sig.

The Angel in the House

Man must be pleased; but him to please
Is woman's pleasure; down the gulf
Of his condoled necessities
She casts her best, she flings herself.
How often flings for nought, and yokes
Her heart to an icicle or whim,
Whose each impatient word provokes
Another, not from her, but him;
While she, too gentle even to force
His penitence by kind replies,
Waits by, expecting his remorse,
With pardon in her pitying eyes;
And if he once, by shame oppress'd,
A comfortable word confers,
She leans and weeps against his breast,
And seems to think the sin was hers;
Or any eye to see her charms,
At any time, she's still his wife,
Dearly devoted to his arms;
She loves with love that cannot tire;
And when, ah woe, she loves alone,
Through passionate duty love springs higher,
As grass grows taller round a stone.

Ur Coventry Patmores poem från 1854. Hustrun Emily stod modell.
Så skulle en god hustru vara under den viktorianska tiden.
Läs hela eländet HÄR

For Virginia Woolf, the repressive ideal of women represented by the Angel in the House was still so potent that she wrote, in 1931, "Killing the Angel in the House was part of the occupation of a woman writer."

Fotot av Emily Patmore är taget av Julia Margaret Cameron

Job i Massachusetts

1911 skrev Edith Wharton denna pärla till kortroman om den olycksdrabbade Ethan Frome i den fiktiva staden Starkland i
Massachusetts i västra New England; ett landskap som hon kände mycket väl. Berättelsen tilldrar sig en sträng vinter där kölden lamslår såväl i yttre som inre miljö. Ethan Frome lever sedan sju år tillbaka i ett kärlekslöst äktenskap som han mer eller mindre tvingats in i av omständigheterna.
Unga Mattie kommer till gården för att hjälpa Zeena, Ethen Fromes sjukliga hustru. Och därmed sätts hela händelseförloppet i rörelse.
Man skulle kunna sätta romanen i samband med Edith Whartons eget olyckliga äktenskap med en äldre, elak man och hennes svindlande kärleksaffär med en slipad förförare.
Förförare eller inte så var det hennes livs stora kärlek. Edith Wharton skilde sig från sin man, köpte en bil, kuskade omkring i hela Europa och bosatte sig slutligen i Frankrike. För konversationens skull.
Berättelsen om Ethan Frome slutar på ett sätt som man aldrig kunnat förutse. Ett riktigt slag i solar plexus. Hela historien förhäxar. Språket är enkelt, utmejslat och rensat från allt överflödigt. Ethan Frome är en tragisk, dramatisk, ödesmättad moralitet som inte alls liknar Edith Whartons övriga produktion.
Anita Shreve har skrivit ett förord där hon utnämner Ethan Frome till det bästa Edith Wharton skrivit. Hon har själv läst den ca tjugo gånger och funnit något nytt i den varje gång.
Susanna Moore har skrivit ett nytt efterord.
Jag tycker att det snart vore dags att översätta och nyöversätta klassiker.
Edith Wharton skulle definitivt dammas av. Thomas Hardy är en annan. Bara som exempel. Ethan Frome filmades i alla fall 1993 med Liam Neeson i huvudrollen.

Hon dansade en sommar

1917 gav Edith Wharton (1862 - 1937) ut det som enligt Marilyn French är hennes bästa roman, nämligen Summer. Den tilldrar sig i North Dormer, en liten trist by i Berkshire Mountains i Massachusetts. Huvudperson är den unga föräldralösa Charity Royall som under några lyckliga sommarmånader upplever en kärlekshistoria med Lucius Harney. Han kommer från en annan samhällsklass och vistas tillfälligt i North Dormer för att dokumentera gammal arkitektur. Charity är väl medveten om sitt ringa ursprung. Och hon vet vad som förväntas av en kvinna i det samhälle hon lever i. Den sociala kontrollen är stenhård. Edith Wharton kände till Freud och hans teorier och det är tydligt i Summer. Charity upptäcker sin sexualitet och lever ut den. Lucius förhållande till Charity är mera komplicerat. Det som är tillåtet för en man är otänkbart för en kvinna.
En man kan roa sig med en kvinna som Charity. Men han gifter sig med någon annan. Summer innehåller intressanta iakttagelser av mänskliga relationer i ett samhälle där klasstillhörighet betyder allt.
Miljöskildringen är utmärkt särskilt naturbeskrivningarna.
Summer slutar med att träden börjar fälla sina löv. Hösten är på väg. Men kanske kommer det nya vårar?
Jag får lust att läsa Edith Whartons självbiografi
A Backward Glance.


LÄS Summer på Wikisource

Grattis, pojkar!

Idag fyller dessa tre herrar år. De uppmärksamma Spanarna i P1 påminde.

Platon är äldst. Han levde 427 - 347 f. Kr.
"Platte" som vi brukar kalla honom avslöjar Jonas Hallberg och påpekar samtidigt att Platon och Spanarna delar undervisningsmetod, nämligen dialogen.

Därefter kommer den franske konstnären och särlingen Henri Rousseau 1844 - 1910.
Han var naivisten som aldrig deltog i det etablerade konstlivet eller reste utomlands men hade djungeln som favoritmotiv.

Yngst är Per Björn Sigvardsson Ranelid, 1949 - . Han växte upp i malmöstadsdelen Ellstorp och är nu omdebatterad och produktiv författare som många älskar att hata och lika många älskar att älska

Kick Back

Glashus på svenska. 1993 kom den. Val McDermids andra bok med privatdetektiven Kate Brannigan som huvudperson. Hon är en trevlig bekantskap.
Lite suddig i konturerna, men det är ju bara hennes andra fall. Och kanske blir jargongen då och då lite tröttande.
Kate och hennes kompanjon, Bill Mortensen (ganska frånvarande i Glashus) ägnar sig främst åt ekonomiska brott.
I Glashus är det frågan om en härva i byggbranschen. Och mord.
Kates vardag är ganska charmig och trovärdig. Miljön är Manchester.
Kate misstror och avskyr landsbygden men tror på manlig intuition. På fritiden ägnar hon sig åt bowling och thaiboxning.
Jag tänker odla bekantskapen med rödhåriga Kate Brannigan för att se om hon genomgår någon utveckling.

Val McDermid har också skrivit en serie böcker om psykologen Tony Hill och kriminalinspektör Carol Jordan som kan ses i TV under titeln Mord i sinnet

Om
Val McDermid

Val McDermids
böcker

Biodlarens dotter

Övervintring (2004) av Kate Moses är en väl underbyggd biografiroman med undertiteln: en berättelse om Sylvia Plath (1932 - 1963). Den handlar om några olyckliga, intensiva månader 1962 i Sylvia Plaths liv. Hon föddes i Boston, blev alltför tidigt faderlös och upplevde sin mor som förkvävande. 1953 gjorde hon ett självmordsförsök, blev inlagd på sjukhus och behandlades med elchocker. Behandlingen förändrade något i hennes personlighet.
Men hon var framgångsrik i sina studier och fick dikter antagna lite varstans.
1956 träffar hon så poeten Ted Hughes. De studerade, arbetade och levde tillsammans på sina stipendier. Så småningom föddes barnen Frieda och senare Nicholas. Då hade äktenskapet redan börjat knaka i fogarna och i december 1962 flyttar Sylvia Plath med de två barnen från Court Green till en lägenhet i London. I Court Green har Sylvia Plath bakat, kokat, sytt, målat och odlat bin, äpplen och lök. Allt skulle vara perfekt i familjens lilla paradis.
Under dessa månader 1962 skrev hon också många av sina bästa dikter. Och 1963 kom hennes enda roman, The Bell Jar, ut.
I Övervintring skildrar Kate Moses inlevelsefullt det som skulle bli de sista månaderna i Sylvia Plaths liv. Hon tonar ner bilden av Ted Hughes som otrogen ärkeknöl och Aurelia Plath som krävande, kvävande moder som aldrig blir nöjd.
Läs Övervintring! Den är otäckt bra.

Sylvia Plath. Ett diktarliv av Anne Stevenson är en av de många källor som Kate Moses redovisar.


Intervju
med Kate Moses

Sylvia Plath Info Blog

A Celebration, this is
a website for Sylvia Plath maintained by Peter K. Steinberg

Lady Lazarus av Sylvia Plath

I have done it again
One year in every ten
I manage it----

A sort of walking miracle, my skin
Bright as a Nazi lampshade,
My right foot

A paperweight,
My face a featureless, fine
Jew linen.

Peel off the napkin
0 my enemy.
Do I terrify?----

The nose, the eye pits, the full set of teeth?
The sour breath
Will vanish in a day.

Soon, soon the flesh
The grave cave ate will be
At home on me

And I a smiling woman.
I am only thirty.
And like the cat I have nine times to die.

This is Number Three.
What a trash
To annihilate each decade.

What a million filaments.
The peanut-crunching crowd
Shoves in to see

Them unwrap me hand and foot
The big strip tease.
Gentlemen, ladies

These are my hands
My knees.
I may be skin and bone,

Nevertheless, I am the same, identical woman.
The first time it happened I was ten.
It was an accident.

The second time I meant
To last it out and not come back at all.
I rocked shut

As a seashell.
They had to call and call
And pick the worms off me like sticky pearls.

Dying
Is an art, like everything else,
I do it exceptionally well.

I do it so it feels like hell.
I do it so it feels real.
I guess you could say I've a call.

It's easy enough to do it in a cell.
It's easy enough to do it and stay put.
It's the theatrical

Comeback in broad day
To the same place, the same face, the same brute
Amused shout:

'A miracle!'
That knocks me out.
There is a charge

For the eyeing of my scars, there is a charge
For the hearing of my heart----
It really goes.

And there is a charge, a very large charge
For a word or a touch
Or a bit of blood

Or a piece of my hair or my clothes.
So, so, Herr Doktor.
So, Herr Enemy.

I am your opus,
I am your valuable,
The pure gold baby

That melts to a shriek.
I turn and burn.
Do not think I underestimate your great concern.

Ash, ash ---
You poke and stir.
Flesh, bone, there is nothing there----

A cake of soap,
A wedding ring,
A gold filling.

Herr God, Herr Lucifer
Beware
Beware.

Out of the ash
I rise with my red hair
And I eat men like air.

Jag vann, jag vann!

Det händer inte ofta att jag vinner något.
Men nu vann jag i alla fall Val McDermid, Glashus i utlottningen på
Annikas litteratur- och kulturblogg

Tack Annika! Boken kom idag.
När jag slår upp Glashus ser jag att den tillägnas "alla som älskar lavendelblå linoleummattor"!?
och att det är Kate Brannigans andra fall.
Kate Brannigan jämställs med privatdetektiverna Kinsey Millhone (Sue Grafton) och V I Warshawski (Sarah Paretsky) förtjänstfullt tolkad av Kathleen Turner på film. Mycket snart ska jag bekanta mig med Kate Brannigan!

En subversiv kritiker

Frank Lestrignant, litteraturprofessor vid Sorbonne, har skrivit en maffig första biografidel om nobelpristagaren André Gide, 1869 - 1951. Lena Kåreland, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet, har läst och gillat och längtar redan efter del två som dessvärre inte kommer förrän 2012.
Titel: André Gide l`inquiéteur. Le siel sur la terre ou l`inquiétude partagée.
André Gide var endabarn och blev tidigt faderlös. Senare i livet skulle den ledande symbolistiske poeten Stéphan Mallarmé bli som en ställföreträdande fader för Gide.
Gide, som var både homosexuell och protestant ville skapa en ny humanistisk moral. Han tog intryck av Nietzsche i dennes förakt för traditionella familjen. André var en stor resenär och kom att älska öknen. I Afrika upptäckte han kolonialismens verkningar. Han introducerade utländska författare för en fransk publik och älskade musik, speciellt Chopin.
1947 tilldelades han Nobelpriset.
I den egna bokhyllan hittar jag Pastoralsymfonien som gjorde ett starkt intryck på mig som mycket ung och som det förmodligen är dags att läsa om nu.

Läs Lena Kårelands understreckare HÄR

1951 skrev Jean- Paul Sartre om Den levande Gide
ett slags genmäle på alla nekrologerna efter Gides bortgång som visar att André Gide verkligen lyckatds i sin föresats att utmana samhället och aldrig låta det slå sig till ro.

Som livet var på landet

Lennart Fröding, Livet på gården: jordnära hästbruk. Votum förlag
Häst = ardenner
Året runt på en gård i Värmland. På omslaget syns en hästräfsa i funktion.
Boken inleds med timmerkörning på vintern och häst med bjällra om halsen.
Under året används gödselspridare, potatissättare, slåttermaskin, plog, skrindor, potatisupptagare, slåttermaskin, m. m. Och sedan är det vinter igen.

Andra arbetsredskap som drevs med hästkraft:





Bild på hölasset:Lennart Fröding


Ringvält till vänster.



Till vänster: Kultivator


Fjäderharv nederst.

Thorvalls sista önskan

Läs Karin Thunbergs fina reportage om Kerstin Thorvall (1925 - 2010) i dagens SvD HÄR

Karin Thunberg sitter i Specialläsesalen på KB och läser Kerstin Thorvalls efterlämnade dagböcker, pressklipp, manuskript, anteckningar och brev.
Andra dagen händer det. Hon hittar ett oöppnat brev. De fyra sönerna har lämnat moderns kvarlåtenskap till Kb utan att öpnna brevet med adressen: Till barnen när jag är död + eftermäle
Nu när samligen öppnats för forskning ligger det alltså där.
Två av sönerna kommer till biblioteket för att öppna brevet daterat till den 8 mars 1983.
Sönerna ska se till att få en passande inskription på gravstenen.

Gulle Emil Jensen!

Så här säger Emil Jensen i P1:s Tankar för dagen: "Det enda som är gulligare än barn, det är vuxna. Folk mellan 18 och 100 år - så jäkla söta dom är!"

Jag - ett renoveringsobjekt

Anna Bäsén, prisbelönt medicinsk journalist på Expressen, har skrivit en seriös, väl underbyggd och systematisk bok som heter Allt du behöver veta om
skönhetsingrepp: från botox, fillers och laser till kirurgi. Hon är mycket saklig när hon redogör för metoder, risker och kostnader. Bit för bit av kroppen gås igenom .
Fortfarande är det flest kvinnor som gör skönhetsoperationer men männen knappar in på avståndet. Detta är en industri som bara växer.
Åldersgräns är 18 år. Eller också måste man ha föräldrars underskrift.
Det finns en hel del medicinska skäl att göra ingrepp. Det kan också bli nödvändigt efter olyckor och av psykiska skäl.
Patient/kundberättelser, faktarutor och goda råd finns med liksom en rad frågor att ställa till den kirurg man vänt sig till. Man ska vara mycket försiktig när man väljer klinik och kirurg eftersom skönhetskonsumenten är ganska skyddslös.
Intervjun med Amelia Adamo har rubriken "Inte konstigare än att byta gardiner". Hon anser att det finns en stor generationsskillnad i synen på skönhetsingrepp. Yngre kvinnor hindras ofta endast av ekonomin medan de äldre har moraliska betänkligheter.
Mycket snart kommer en ny upplaga av boken eftersom det händer så mycket på området.
Det räcker inte långt att vara snäll och skönheten kommer inte längre inifrån.
Lookismen vinner mark.

Jag blir betänksam. Och lite rädd.
Vart för detta i förlängningen?

Bodil Jönsson om att åldras

Cecilia Torudds alternativa ålderstrappa från 2005 finns med i Bodil Jönssons bok om åldrande, När horisonten flyttar sig. Att bli gammal i en ny tid. Brombergs förlag. 2011,
Klokt, pedagogiskt och finurligt reder hon ut begreppen och förklarar genom att exemplifiera.
Född 1942 blev hon professor emerita 2009. Hon är förvånad över hur smidigt övergången till ett liv som pensionär gick och hon menar att internet spelat en stor roll.
Hon berättar om när hon skulle beställa pensionärsbiljett på SAS och att hon då måste ringa upp. Det gick inte att beställa på nätet. Som pensionär förväntades hon inte behärska internet.
Bodil Jönsson menar att de äldre går framåt medan samhället släpar efter. Åldrandet har flyttat tio år framåt i tiden. Dagens 75-åring motsvarar gårdagens 65-åring. I sina föreläsningar framhåller hon att man måste lära sig att bli gammal.

En intressant frågeställning: "Var finns den äldrepedagogik som studerar hur äldre människor lär sig och utvecklar sin visdom? Var finns undersökningarna om positiva förändringar i en åldrande hjärna?"
Pensionsåldern verkar vara mer eller mindre huggen i sten, menar hon, medan bakgrunden är bortglömd. Kanske dags att fundera över saken? Också.
Klaus Rifbjerg citeras flera gånger: " Livet är ett konstverk som kräver största uppmärksamhet." I det sammanhanget tar hon också upp tidens rädsla för allvar
Bodil Jönssons tänkvärda och positiva bok innehåller många roliga och träffsäkra illustrationer av Jan Stenmark.

I näringslivsdelen i SvD 12/5 kunde man läsa en artikel där Sara Lomberg hävdar att personnumren är boven i den svenska åldersfixeringen och ett hot mot den svenska ekonomin. I USA och England är det förbjudet att fråga om en arbetssökandes ålder vid rekrytering. Och i USA får man inte säga åt någon att sluta arbeta. Sverige har världens friskaste äldre på samma gång som åldersfixeringen är enorm.
Läs hela artikeln: Åldersnojan ett hot mot svensk ekonomi

Den sista och längsta ronden

Att vårda en anhörig med demenssjukdom är tungt. Och ensamt. Och ett uppgivande av det egna livet. En demenssjuk är inte den andre lik. Alla har var sin sjukdom. Och var sin personlighet. Att läsa Edna Alsterlunds berättelse om hur hon i många år vårdade världsmästaren i tungviktsboxning Ingemar Johansson, svenska folkets Ingo, är hjärtskärande. Hennes tappra, outtröttliga och osjälviska kamp för att ge Ingo en dräglig tillvaro och samtidigt hindra scoophungriga journalister från att tränga in i deras sköra tillvaro pågick 24 timmar om dygnet. Den längsta ronden är bokens titel.
Om kärlek, demenssjukdom och anhörigvård är undertiteln
Edna Alsterlund berättar om livet innan sjukdomen blev helt tydlig; om de första misstankarna om att något inte stod rätt till i slutet av 1990- talet; om brodern Rolfs brutala information om att två kusiner avlidit av Alzheimers sjukdom och hur svårt det var att fatta vad som höll på att hända och i hur hög grad sjukdomen förändrar personligheten.
En oas i deras liv blir den lilla byn Vilshult i skogarna i Blekinge. Där finns Edna Alsterlunds
mormors gård. De små hundarna är också till stor glädje och åtminstone den äldre av dem tycks ha en instinktiv förståelse för sin drabbade husse.
Edna Alsterlund är journalist och både hon och Ingemar Johansson var vana vid ett självständigt, spännande liv med många resor och stort umgänge. Kontrasten till livet med Alzheimers sjukdom kunde inte varit större. Ingemar Johansson dog 2009.
Detta är en upprörande rapport om anhörigvård och om bristande resurser inom demensvården. Att som anhörig tvingas föra ett tvåfrontskrig - ett hemma och ett med olika myndigheter - är en omänsklig påfrestning.
Den längsta ronden borde läsas av många - inte minst beslutsfattare och omsorgspersonal.