Fortsättning på påskekrimmet

Jag visste att inte Flickan under jorden skulle vara till påsk!








Det var helt nödvändigt att se hur det gick för den supersympatiska arkeologen Ruth Galloway i den ensligt belägna stugan i Norfolk. Och kriminalkommissarie Harry Nelson visade sig vara riktigt hygglig under den skrovliga ytan. En annan sympatisk sak med den här boken var att jag på ett tidigt stadium faktiskt misstänkte rätt person... Och det händer inte så ofta. Den kusliga stämningen i mörkret och dimman på stranden när floden rusar in och Ruth Galloway förlorat orienteringen påminner om
The Woman in black av Susan Hill Fortsättning på påskekrimmet blir Janusstenen - ett nytt fall för Ruth Galloway och Harry Nelson.

Förnuftets sömn föder monster

Enligt Kristoffer Leandoer i Hanoi.
Läs i dagens
UNDERSTRECKARE
om hur det är att vara bloggare i Vietnam. Hur man kan bli klassificerad som terrorist om man inte är väldigt försiktig. Och terrorister döms hårt. Man kan bli cyberdissident.
Godtycklig rättsskipning, kraftigt beskuren yttrandefrihet och korruption. Det är vad vietnameserna lever med. Kristoffer Leandoer avslöjar skrämmande förhållanden.
Ho Chi Minh är fortfarande inne medan zenmästaren Thich Nhat Hanh, som bl. a. föreslogs till Nobels fredspris av ingen mindre än Martin Luther King, inte får komma in i sitt land.

I väntan på "Ru"

Idag skriver Kristoffer Leandoer en intressant understreckare i SvD om Vietnams litteratur. Många skriver i exil, till exempel Nam Le, vars bok Båten kom ut 2010 och spred sig över hela världen och överhöljdes med lovord. Problemet för de författare som skriver på vietnamesiska är att det är ett mycket svåröversatt som förlorar på översättning. Det är ett språk för poesi, högläsning, bön och sång. Den mest kända författaren i Vietnam är Duong Thu Huong - Vietnams egen Balzac. Hon finns inte på svenska. Men nu har hon givit upp den inre exilen och valt den yttre och flyttat till Paris. Kanske börjar hon skriva på franska och blir därmed lättare att översätta. Läs hela understreckaren HÄR

Jord och aska

Farfar Dastaguir och sonson Yassin befinner sig på väg till gruvan där sonen och fadern Murad arbetar. De är trötta, dammiga, hungriga och törstiga. Och farfar är utom sig av sorg och önskar att han vore död. Sovjetunionen har invaderat Afghanistan. Dastaguir har fått se hela sin familj utplånas under en bombraid. Yassin blev döv, fast det förstår han inte ännu. Han tror att alla andra blivit stumma. Somligas sorg kommer genom ögonen; andra blir vassa som knivar. Andra åter blir som om de hade en bomb inom sig. Dastaguir hinner gå igenom alla faserna i kortromanen Jord och aska av Atiq Rahimi.
Jord och aska filmades 2004 med författaren som regissör och prisbelönades i filmfestivalen i Cannes.
Redan i Tålamodets sten från 2009 visade Atiq Rahimi att han är det koncentrerade formatets mästare. För den fick han Prix Goncourt.

Magiskt

Stenblödning, av Libyens mest kände författare Ibrahim al-Koni tilldrar sig i Sahara.
Herden Asouf vakar uppmärksamt över grottmålningarna i bergen så att inga turister plockar med sig något eller förstör det som faktiskt berättar hans folks historia.
Det är hårt att leva i öknen. Det är himmel och helvete och ställer existensiella frågor på sin spets. Asouf tillhör det blå eller beslöjade folket, det vill säga tuaregerna. Han väljer liksom sin far att leva i den totala ensamheten i öknen helt avskild från andra människor. Fadern är den som lär honom saker och berättar stammens myter.
Asouf har ingen glädje av pengar. Han byter till sig säd av karavanerna. Han lever nära getterna, gasellerna och den heliga mufflon. Endast de fredligt betande djuren anses vara värdiga att härbärgera den gudomliga själen.
John Parker är Asoufs motpol. För honom är inget heligt. Han är galen i kött, bedriver rovjakt på gaseller och längtar efter en mufflonmåltid..
Han kommer till Sahara med landrovern, maskingeväret och den flygande Gräshoppan. Inget positivt för öknen.Tvärtom.
Ibrahim al-Koni är född 1948. Han utbildade sig i Moskva och har arbetat som journalist i Moskva och Warszawa men bor numera i Schweiz.
Han känner sig besläktad med Dostojevskij. Den magiska realismen påminner om Garcia Marquez. al-Koni är flitigt översatt till andra språk, särskilt tyska. På svenska finns endast Stenblödning, en magisk, hemlighetsfull, ödesmättad berättelse med en mycket speciell atmosfär.
Jag ser fram emot att läsa Gold Dust.
Tack Ingrids boktankar för dessa goda tips!

Tjyvstart på påskekrimmet

Tack kära Inky Fingers och Dark Places för tipset om Elly Griffiths. Jag har just börjat på Flickan under jorden (2009) och föll handlöst för Ruth Galloway, lagom fet och i sina bästa (nåja!) år i sin lilla stuga utanför King´s Lynn i kanten av det förrädiska marsklandet någonstans i Norfolk.
Ruth Galloway är arkeolog och benexpert med specialisering på forensisk arkeologi. Här finns mycket att lära.
De obligatoriska katterna heter Sparky och Flint.
Orig:s titel: The Crossing Places (mycket bättre än den svenska titeln)
Översättare är Carla Wiberg. Bokförlaget Minotaur är som alltid kvalitetsmässigt pålitligt. Flickan under jorden kommer inte att vara till påsk. Men with a little help from det lokala biblioteket borde jag kunna få bok nummer två med Ruth Galloway, Janusstenen (2010), till påsk. Huset vid havets slut (2011), bok nr tre, lär jag få vänta på till midsommar eftersom alla människor tycker sig vara tvungna att läsa just den just nu...

Tomas Tranströmer, 80

Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte! Men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärsigenom
men varje ruta förblir hel.

Ur Den halvfärdiga himlen, 1962

The Buccaneers

The Buccaneers var klar till 3/4 när Edith Wharton dog 1937.
Marion Mainwaring skrev romanen klar 1938 i enlighet med författarinnans intentioner.
1995 spelades The Buccaneers in för TV och jag hittade den i en egen box med BBC-klassiker.
Fyra amerikanska flickor, Lizzie, Nan, Ginny och Connie, åker till England som ett led oi sin utbildning kan man tänka..
I början av filmen är jag mycket irriterad på de flamsiga, högljudda flickorna och deras lockiga fånigt mustaschprydda uppvaktande kavaljerer. Flickorna tackar inte nej till de engelska männens titlar och männen tar för givet att flickorna är arvtagerskor.
Äktenskapen blir en provkarta på hur stolligt det kan bli när folk gifter sig av fel skäl och med fel personer. Det är två mycket olika kulturer som möts, konventionerna är många och nåde den som inte fullgör sin plikt och rättar in sig i släktleden!
Guvernanten, Laura, har på guvernanters vis en mellanställning mellan herrskap och tjänstefolk. Hon är en behaglig, sympatisk person som alltid levat sitt liv oberoende av någon man. Men hon har betalat ett pris för sin frihet. Nu offrar hon sin egen lycka för en utav sina forna elever och applåderar dennas djärva brott mot konventionerna.
Edith Wharton är som alltid en skarpsynt iakttagare av den amerikanska övre medelklassen, mänskliga relationer - eller brist på relationer - könsroller, konventioner, miljöer, o.s.v.

The Age of Innocence

Till min oförställda häpnad hittade jag ännu en film som bygger på en roman av
Edith Wharton,(1862 - 1937) på bästa sändningstid i TV,
The Age of Innocence.
Daniel Day-Lewis, Michelle Pfeiffer och Wynona Ryder i huvudrollerna; regi Martin Scorsese. Romanen kom 1920 och filmen 1993. 1921 fick Edith Wharton Pulitzerptiset för The Age of Innocence.
New York och Newport är de välskildrade miljöerna i detta vemodiga triangeldrama.
Newland Archer är förlovad med den unga, troskyldiga May Welland - ett mycket passande parti som förenar två fina gamla familjer - när han möter den exotiska Ellen Olenska som återvänt från ett olyckligt äktenskap i Europa för att slicka såren i familjens sköte.
De - stammen - tar nådigt emot henne för att i slutet av filmen i samlad trupp beslutsamt och effektivt manövrera henne tillbaka.
Edith Wharton kan sin övre medelklass och de sociala regler som gäller.
Kvinnor kan inte räkna med att ha samma frihet som män. Har man levt länge i Europa är det väldigt lätt att bryta mot konvenansen i New York.
Många utav personerna i har verkliga förebilder och lånar till och med drag av författarinnan själv i 20-årsåldern och hennes förlovning, brytning , och slutligen giftermål med Edward Robbins Wharton.

TRAILER

I den egna hyllan hittade jag också Ethan Frome från 1911.
Den får sättas upp på sommarläsningslistan som hotar att bli oändlig.
Men det är kul att planera. Och hellre för många böcker än för få...

House of Mirth

Agent Scully i Arkiv X, d.v.s. Gillian Anderson, spelar huvudrollen,
Lily Barth, i House of Mirth som gick på någon kanal i fredags kväll.
Dan Ackroyd och Eric Stoltz hade andra viktiga roller. Filmen bygger på en roman av den amerikanska författarinnan
Edith Wharton (1862 - 1937)som fick Pulitzerpriset för en annan roman, nämligen oskuldens tid. I Glädjens hus gisslar Edith Wharton den överklass hon själv tillhör. Platsen är New York alldeles i början av 1900-talet. Lily Barth är ung, vacker och av god familj. Men hon är medellös. Och oförsiktig med sina friare. Dessutom förargar hon sin arvtant och går miste om arvet.Hur aningslös kan man bli? Och det går verkligen riktigt illa för Lily Barth. Varför hjälpte inte någon av hennes rika, hjärtlösa vänner henne? Jo, för de var rika och hjärtlösa.

Bokens titel kommer passande nog från Predikaren 7:5 "Den vise har sitt hjärta i sorgens hus, dåren sitt i glädjens hus."

TRAILER

En sonett i tiden

Undertitel: Sonetter om Stockholms tunnelbana









Kerberos skäller. Någons pitbullterrier
som alla som går på och av här gör
en noggrann omväg kring. Men innanför
dess panna: Vad sker där? Vilka färger

och vilka polyfona luktlandskap
är världen såsom världen är för den?
Vad hör den? Vad är det som gör att den
ser eller ses med sådan fiendskap?

Dess muskler liksom våra händer spända.
Vad händer, händer inte, kunde hända...
I tankarna förgrenar sig sekunden,

vars vägval kanske djuret vill bevaka?
Mot människornas ögon kastar hunden
en oläst anti-Rilke-blick tillbaka.

Slumrande lustar

När jag hade läst en stund i Se blomman av

Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson gick jag ner i källaren och rotade fram mitt gamla herbarium. I det låg pressad fjällbjörk från Flatruet i Härjedalen, fjällkattfot från Västra Sjulsmark, fjällviol från Kiruna och fjällviol från Karesuando. Bland annat. Insamlingen skedde under en lärorik sommar för många år sedan som jag minns med stor förtjusning.

Kanske dags att ta itu med botaniken igen?
Se blomman inspirerar verkligen. Det är en underbar bok om botanik, botaniker, litteratur och vänskap. Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson är också duktiga fotografer. Det här är en bok att njuta av när som helst och var som helst.
Ett kapitel ägnas åt Harry Martinson; den lilla fina Minette-rosen uppmärksammas liksom liljor och kålhuvuden, gullpudra, vattenaloe, gräs; med mera. De litterära referenserna är många.
Ett avsnitt heter Fruntimren. Jämställdheten inom botaniken är jämförelsevis god. 1810 kom Botanik för fruntimmer av August Batsch. På en bild ser man en typisk svensk tant med grått permanentat hår, en ansenlig handväska på högerarmen, gråbruna strumpor och systerskor böjd över några gula blommor vid öknens rand.
Det är Vivi Täckholm i Egypten. Bilden är tagen av Bertil Nordenstam.
"Låt oss vandra i det landskap vi har, inte i en idyll som vi bara kan leta upp som välvårdad museal lämning." ... "Vi kan ännu ställa frågor till de skogar och ängsmarker vi har. " uppmanar författarna i slutkapitler Det sårade, levande landskapet i Sverige.
Kerstin Ekamn och idéhistorikern Gunnar Eriksson har tidigare samarbetat med en artikelserie i DN om Carl von Linné under Linnéåret 2007.

Nästa bok i läsecirkeln

Ignatius J. Reilly, arbetssökande och huvudperson i
Dumskallarnas sammansvärjning, är intelligent men lat.
Platsen är New Orleans och tiden 1960-talet.
Ignatius J. Reilly är 30 år, men har ännu inte kommit sig för att flytta hemifrån.

John Kennedy Toole, författare till Dumskallarnas sammansvärjning, tog livet av sig 1969 endast 32 år gammal. Modern gav ut hans märkliga bok postumt.

Dumskallarnas sammansvärjning fick Pulitzerpriset 1981.
Och Ignatius J. Reilly fick en staty vid Canal St 819.

Den finlandssvenska dikten. 11

Det är hög tid att åldras. Andra, yngre
beter sig värdigt, har kloka åsikter.
Med häpnad, och någon avund betraktar jag dem
säkerheten, kläderna, omsorgsfull fysisk skötsel
och leendet som tränats liksom föredragen.
Hur trimmade och snygga är de inte,
välryktade som hästar, och, på småtimmarna,
med hästars vilda ögon. Det är hög tid
att väljas in i någon orden och en gång i veckan
äta lunch med likasinnade och vara död.

Bo Carpelan, 1926 - 2011

Harriet Augusta Dorothea

"Ett är nödvändigt, men mycket är roligt"








"Je vous assure
min kärlek är så pure
att jag kan mycket väl ibland
ha kärleksäventyr."





















2x Harriet Löwenhjelm. En biografi från 1947 skriven av bästa väninnan
Elsa Björkman - Goldschmidt som också anförtroddes den litterära kvarlåtenskapen - Sonettboken och manuskriptboken.
Harriet Löwenhjelm hade kallat Elsa Björkman till sin dödsbädd och hon avslutade sitt liv lugnt och stilla natten till den 24 maj 1918 på Romanäs sanatorium.

Elsa Björkman - Goldschmidts biografi, Harriet Löwenhjelm, från 1947 är naturligtvis en vänbiografi med en del hänsyn tagna till familj, släkt och vänner. Men den har det självupplevdas tyngd och närhet. Elsa Björkman hade vännerna gemensamt med Harriet Löwenhjelm och de gick i samma skolor. Deras bakgrunder skilde sig åt väsentligt. Harriet hade alltid pengar medan Elsa och de andra kamraterna måste arbeta för att till exempel få råd att gå i Carl Wilhelssons målarskola. Harriet var bortskämd hemifrån, egensinnig och ibland på gränsen till det arroganta.

Boel Hackman menar i Att skjuta en dront att Harriet Löwenhjelm var mycket mindre en stillsam familjeflicka än hon framställts tidigare. Och att hon är mycket modernare i sitt skrivande än man ansett. Det har alltid varit Edith Södergran som framställts som den modernistiska av de två.
Harriet Löwenhjelm (1887 - 1918) och Edith Södergran (1892 - 1923) brukar nämnas på samma gång. De levde under samma tid och båda dog vid 31 års ålder av lungtuberkulos. Annars var hade de inte mycket gemensamt.
Edith Södergran utgår alltid från sitt innersta jag i sina dikter medan Harriet Löwenhjelm skriver rolldikter. Hon håller en sköld mellan sitt eget och omgivningen.

En sak som förvånade mig var att Harriet Löwenhjelm gärna hade bössan med sig ut på sina promenader. Och att hon gärna sköt - och flådde! - ekorrar.
Jag blev också förvånad över att hon så kallsinnigt assisterade sin äldre syster Amelie Dickson vid två barnafödslar! Det är inget jobb för veklingar.
(Men väl för hemmadöttrar.)

Boel Hackman har haft tillgång till senare tiders forskning i sin biografi, till exempel Elisabeth Stenborgs avhandling Pierrot och pilgrim. Studier i Harriet Löwenhjelms diktning från 1971. Mycket annat finns förtecknat i källor och litteratur.

Jag tycker att de båda biografierna kompletterar varandra alldeles utmärkt.
En ny samling av Harriet Löwenhjelms dikter utgivna av Boel Hackman är på väg.

Det finns också ett nybildat
Harriet Löwenhjelm - sällskap

Edith Södergran - sällskapet finns HÄR

Poesi - poeså

Kaj Schueler
ny kulturchef på SvD, påstår att man kan lära sig läsa och älska poesi.
Men det måste börja i skolan.
Han rekommenderar
Anna Hallbergs
Snälla Poesiskolan 1 - i DN.
Anna Hallberg, född 1975, är poet och litteraturkritiker.

Att läsa Borges

Ulf Eriksson skriver utmärkt och mycket inspirerande om Jorge Luis Borges
(1899 - 1986) och hans litterära universum.
Jag känner tydligt att det är dags att bruka allvar. Jag har försummat Borges. Jag vet det.

Jesper Olsson skrev en understreckare redan 1/3 2011

Hulda är nio år i slutet av 1860-talet. Hon är en duktig flicka och därtill envis och glad.
Det känns som om hon håller hela familjen vid gott mod under de svåra tiderna när man inte ens fick utsädet tillbaka i skördarna. Nödmjölet gör folk sjuka och många ger upp och dör. Huldas familj lever högt på kon Pärla och getterna. De ger värme om vintern när hela familjen bor i fjöset och de ger mjölk.
Hulda blir får snart hjälpa till att valla kor och getter i skogen. Hon går med Brus Marit som är en överdängare på att berätta historier. Hemska historier.
Hulda kontrar med Fritiofs saga.
Aino Trosell berättar i Hjärtblad om folket i Malung och deras livsvillkor.
Det blir ett stycke svensk historia, kulturhistoria, bilder ur svenskt folkliv och lokalhistoria. Dalkullornas liv med vandringarna till marknader i Norge och inköpsturer till Eskilstuna och Stockholm är inte så ofta skildrad kvinnohistoria.
Dessutom är det en utvecklingsroman och en fin uppväxtskildring.
Man följer Hulda tills hon själv blir en vandringskulla och ger sig ut i världen.
Men först har hon stått i gången (konfirmerats) och fått ta hand om hus och djur medan familjen är borta i två veckor för myrslåttern. Och så har hon fått vara med på storbakedagen.
Hulda är en mycket sympatisk bekantskap. Och det är spännande att ta del av dalfolkets vardagsliv, sedvänjor och trosföreställningar.
Anna Maria Käll läser alldeles utmärkt på CD-bokens 13 skivor. Hon behärskar både malungsmål och svenska. Och inte nog med det: Hon kan sjunga också.

p. t. o. vårstädning

Överraska ditt skelett!
uppmanas man i dagens lokala organ.
Benmassa är färskvara.
Och det duger inte med vad som helst som simning och cykling!
Nej, det ska vara viktbärande träning som hopp och löpning; ishockey och fotboll. Innebandy och handboll duger också.
Martin Nilsson sjukgymnast och med. dr vid Sahlgrenska Akademien i Göteborg har forskat på 3 200 - gissa vad! - män och deras träningsvanor.
Vem skulle vilja forska på kvinnor och deras träningsvanor?

Bilden är lånad.

Frida i vårstädningen

Den här boken fyndade jag i en kaffestuga för 10 kr. Vem är jag att motstå något sådant?
Jag slog upp Frida i vårstädningen för att få lite inspiration. I tredje strofen läser jag:

Fönstrets vadd hon hastigt låter fara,
andas rutan klar i denna stund,
för att strax därpå med händer snara
gnida kopparkärlets matta rund.
"Karl den tolftes likfärds" alla kanter
putsar hon vid bostons glada sång.
Ljuvt nog vore för de blå drabanter,
om de kände handens mjuka gång.

Fönstervadden ur, men det behövs nog mer än andning för att få rutorna klara...

Vårsonett

Skåda, skåda, hur det våras.
Snön har smultit, se och märk.
Än en gång skall vi bedåras
av de gamla underverk.

Välden lyser, jorden grönskar,
vindar gå med lätta fjät.
Kanske får jag som jag önskar,
förr än någon anar det.

Här i jordens gröna lunder
stundom himlablomster gro,
men för mig sker inga under,
fast jag villig är att tro.


Harriet Löwenhjelm, Sonetter till nobla damer och döda libertiner

Norsk deckarkung

Det är inte säkert att Roy Jacobsen skulle bli så smickrad över att kallas deckarkung, men han är ett väldigt bra alternativ till alla de norska deckardrottningarna.
Roy Jacobsen är mest berömd för Segerherrarna som kom 1991.
Nyligen kom Underbarn ut på svenska.

Marions slør är en mångbottnad kriminalroman. Ett specialteam inom polisen skall ta hand om etniskt relaterade brott. Den karismatiske John McNaughton med skotskt påbrå är teamledare.
Marion ingår i teamet liksom Reza och William som visar sig vara muslimer båda två - sunnimuslimer men med helt olika uppfattningar om hur man bör leva sitt liv.
En rad mystiska mord ska redas ut. Rör det sig om hedersmord? Har man att handskas med en seriemördare? Är gärningsmännen kanske flera?
Ett originellt grepp är att sätta in en granskningskommission som får nagelfara
specialgruppens arbete 1 1/2 år senare.

Roy Jacobsen tar upp aktuella samhällsfrågor; han tecknar fina personporträtt; han har psykologisk blick och är en god miljöskildrare. Han har humor och språket är ovanligt njutbart.

Jag skulle mer än gärna läsa fler kriminalromaner av Roy Jacobsen.

Den finlandssvenska dikten. 16

Hästarna

Efter att ha tillbringat en natt
bland hästar minns jag hur friskt

det doftade av ammoniak och
smältsnö, den gröna månen

över den gröna skaren, en råtta
gnisslade i foderkammaren, hur jag frös

i min overall och yllemössa mot
morgonen och hur lugnt hästarna sov.

Tua Forsström

Boosta inför sommaren

Östersjön och cyanobakterierna (blågröna alger)

Fil. dr Sara Jonasson , marinbiolog och forskare vid Botaniska instutionen vid Stockholms Universitet föreläste lengagerat och pedagogiskt om cyanobakterier (blåalger) och det nervgift, BMAA, som man funnit i dem och som kan ha samband med den fruktade nervsjukdomen ALS.
Cyanobakterierna har funnits i 3,2 miljarder år och lever fritt eller i symbios med växter. De klarar extrema miljöer och forskarna håller inte för otroligt att de kan finnas på Mars.
Algblomningen har ökat under de senaste tjugo åren liksom antalet ALS-fall.
Forskarna söker nu efter själva kopplingen; den utlösande faktorn.

Läs mer om forskningen och hur det hela började i följande artiklar:

Pressmeddelande från Stockholms Universitet 2010-05-05

SvD 2010-04-04

Livsmedelsverket hittar ingenting 2006-06-26

Läkartidningen 2005:4

Trandagen

Alla vet ju att det är våffeldagen idag.
Men hur många vet att det är trandagen? Det är idag de har kommit.Tranorna.
Så här står det i Kalmar Lexikon:

Trandagen firas den 25 mars och är en lokal tradition i Kalmartrakten, men den finns även på Öland, i Blekinge och enligt uppgift även i Västsverige. Vissa källor anger att den funnits sedan 1500-talet. Kvällen före T. hänger barnen upp en strumpa vid sängen och på morgonen hoppas de finna godis i den, trangodis. Det heter att tranan landat under natten på resan norrut och lämnat godiset. Tranan kommer till våra trakter när det börjar bli ljusare kväller och förr fanns talesättet att tranan bär ljus i säng, man gick till sängs när det var ljust. T. räknades även som den första sommardagen, då skulle skorna av och barnen skulle springa barfota utomhus. Dagen sammanfaller med Maria Bebådelsedag och Våffeldagen.

Bilden är lånad av Kristianstadsbladet

Mäktig musikupplevlese

torsdag 24 mars 19:30

Torsdag 24 mars 19.30
Malmö SymfoniOrkester
Joshua Weilerstein, dirigent
Marianna Shirinyan, piano

Schumann, R, Genoveva, uvertyr
Bartók, B, Pianokonsert nr 3
Sjostakovitj Symfoni nr 5

Ett mäktigt program! En helt fantastiskt konsert under ledning av den blott 24-årige Joshua Weilerstein. Så ung och redan så driven - vad ska han göra i resten av sitt liv?
Och han gjorde det utan partitur.

Programmet var som vanligt väl sammansatt. Från det som är lätt att ta till sig till det mera krävande. Schumann ville gärna skriva opera, men det gick inte så bra. Genoveva är den enda operan han fick till och inte ens den spelas särskilt ofta i sin helhet.
Ouvertyren är däremot ganska vanlig.

Bela Bartóks tredje pianokonsert framfördes virtuost av den armeniska pianisten Marianna Shirinyan. Publikens jubel mötte hon genom att generöst bjuda på ett extranummer - en mazurka av Chopin - tillägnat Japans folk.

Dmitrij Sjostakovitj var 30 år när han skrev sin femte symfoni. Han var redan påpassad av de styrande och han visste att han måste hålla tungan rätt i munnen. Så mycket viktigare som han hade en nyfödd dotter.
Den unge, energiske dirigenten, Joshua Weilerstein, presenterade personligen symfonin och sedan följde en kraftuppvisning av Malmö Symfoniorkester i fullt ornat med två harpor, flygel, pukor och trumpeter. Stämningarna växlar och som vanligt hör man stöveltramp i någon del.
För en entusiastisk amatör var den femte symfonin bra mycket lättare att ta till sig än den tionde som presenterades tidigare under våren.
Bilderna på dirigenten och solisten är tagna från programbladet.

Den finlandssvenska dikten. 14

Tidigt landskap

Ärrig och blek glider
månhjärnan fram. Den mörka
skogen kan inte längre dölja,
att den döljer något,
men den öppna slätten
behåller sin hemlighet

Gösta Ågren
Motto: Oroa dig inte. Det ordnar sig aldrig

Elegant huvudbry

Smitning av Dominique Dyens
i översättning av Cecilia Franklin, Sekwa förlag. Romanen börjar banalt, men ganska snart tar det gäckande över. Men innan dess lider man med den 36-åriga Anne Duval, framgångsrik annonssäljare; kylig och nedlåtande mot sina underordnade; ensam och kärlekstörstande. Hon är i själva verket på gränsen till ett sammanbrott. Anne Duval flyr. Hon hamnar i psykiatrisk vård och behandlas av doktor Patrick Kretz.
Dominique Dyens överraskar hela tiden sin läsare. Förvirrad och road försöker man följa med i svängarna. Förbryllad och osäker avslutar man läsningen. Identiteterna har bytt plats. Vem är vem? I vilket förhållande står människorna till varandra?
Kanske är Smitning helt enkelt en roman om en roman - en metaroman? Vad vet jag?

Auto da Fay

Franklin Fay Birkinshaw Davies Bateman Weldon Fox, aka Fay Weldon. Nu har hon skrivit sina memoarer,
Auto da Fay. Eller åtminstone om viktiga händelser i sitt liv från barndomen och fram till romandebuten 1967 med A Fat Woman´s Joke. Stilen är omisskännlig. Hon är vass, ironisk, lakonisk, satirisk, ibland sarkastisk och alltid lika underhållande. Även när det gäller smärtsamma upplevelser. Det märks att hon har händelserna på tidsavstånd. Fay Weldon är född 1931 och uppvuxen i Napier och Coromandel på Nya Zeeland företrädesvis med mamma Margaret, mormor Nona och bräckliga syster Jane. Bostäderna har varit många liksom männen, äktenskapen, böckerna, identiteterna och arbetena.
Fay lär sig tidigt att ta emot dåliga nyheter utan att röra en min. Hon har perioder i sitt liv när hon är ganska olycklig och i tidiga tonåren övervägde hon under en tid att ta sitt liv.
Familjen är skrivande på båda sidorna. Fay står tidigt upp för sina texter när de kritiseras i skolan. Hon försörjer sig senare framgångsrikt som författare till reklamtexter och så småningom skriver hon ett antal romaner, några novellsamlingar, två barnböcker och ca sextio pjäser.
Med det livet hon har haft i den familjen och med den släkthistorien så förstår man att hon skriver som hon gör.
Den mest kända romanen är En hondjävuls liv och lustar 1983; sv 1984). Hondjävulen var ett feministiskt inlägg i den jämställdehetsdebatt som idag ser något annorlunda ut.
En hondjävuls liv och lustar kommer nu ut i ny upplaga på Massolit Förlag tillsammans med memoarerna. Den har filmats med Roseanne Barr och Meryl Streep i huvudrollerna

Lars Huldén revisited

Maskarnas mummel har börjat nå fram till mig.

När jag midsommardagen gick förbi min blivande grav

hörde jag hur de hojtade till varandra.

En av de djärvaste skrek direkt

en fråga om jag inte kommer snart.

Snart, snart, svarade jag,

och då verkade de nöjda.

De samspråkade livligt och jag förstod att de dividerade

om vem som skulle ha vad.

Man skulle kunna tänka sig att en liten rysning

därvid skakade mig, men det gjorde det inte,

jag kände mig tvärtom helt införstådd

och varför skulle man inte vara det.

Jag vill understryka att allt

gick jämförelsevis stillsamt till,

det var bara ett mummel, men som sagt:

Det har börjat nå fram till mig.

En uppmärksam A ROOM OF MY ROOM- läsare skickade ovanstående dikt av Lars Huldén till mig.
Apropå Dorothy Parker och Lars Huldén.
Och jodå, dikten finns med i Den finlandssvenska dikten. 10
Den glada maskbilden är lånad.