Varför? Därför! v. 13 2025: Att turista

Klimakteriehäxan: Varför? Därför! v. 13: Att turista

Varför minns jag några speciella semesterresor?

Därför att veckan på Sicilien nittonhundrakallt erbjöd en fantastisk påskvecka med katolska processioner, fantastiskt god mat och ett mycket speciellt landskap. En New York - semester som bl a innehöll ett besök på Columbia University där vi fick veta vilka möjligheter studenterna hade. Jag hade gärna studerat i USA. Och mitt första möte med Japan minns jag som något alldeles särskilt. Vimlet av människor, alla okända väderstreck, vänligheten, den tysta trafiken.

 

Varför köper jag sällan souvenirer om jag reser bort?

Därför att jag hellre fotograferar.

Varför väljer jag gärna en storstad som resmål?

Därför att det finns så många fantastiska, och en kan ju lätt söka sig utåt landsbygden för att komplettera bilden av landet ifråga

Varför längtar jag speciellt tillbaka till Japan?

Därför att det är en fantastisk upplevelse att vara där. Folklivet, Ueno Park i Tokyo, samurajkvarteren i Kyoto, öarna, Gyllene paviljongen, Silverpaviljongen, höstlöven, allt!

 

Varför turistar jag aldrig utomlands på sommaren?

Därför att svensk sommar är svårslagen, come rain come sun

Tisdagstrion v. 12 2025: Våren

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 12: Vår i handling eller på omslag

1. Tredje delen av Wladislaw S. Reymonts romanserie Bönderna behandlar Våren. Platsen är  byn Lipec . Våren är påfrestande. Maten börjar ta slut både för människor och djur; vårnöd eller föreskördnöd talar man om. Det är ovanligt kallt, solen skiner, det regnar och snöar. Reymont fick Nobelpriset i litteratur 1924. Bild: Niclas Sennerteg

2. Om våren av Karl - Ove Knausgård. Boken är ett brev till den yngsta dottern och den tar sin början redan när dottern befinner sig i sin mammas mage. Den lilla har redan tre syskon; två systrar och en bror. Alla tre barnen blir väldigt glada när de får veta att de ska få ett litet syskon. Mamman, Linda Boström Knausgård, befinner sig på sjukhus efter en depression och storebror ringer upp henne för att kontrollera faderns uppgifter.

3. Vårsnö av Yukio Mishima, 1969, är en väldigt fin klassiker; första delen i författarens tetralogi Fruktbarbarhetens hav. De övriga tre delarna är inte översatta till svenska. Vårsnö kom på svenska 1995. Jag läste den innan bloggen fanns och jag blev väldigt förtjust i den. Japan befinner sig i brytningstiden mellan det gamla samhället i 1900-talets början och det nya som pockar på uppmärksamhet. I berättelsens centrum finns en tragisk kärlekshistoria mellan en ung, nyrik man och en aristokratisk flicka.

Varför? Därför! Nu om kunskap

Klimakteriehäxan: Varför? Därför v. 12 2025. Nu om kunskap

Varför vet jag en del om AI /Artificial Intelligence?
Därför att jag är ganska nyfiken. Har en liten ChatGPT som jag frågar om saker ibland och får väldigt bra svar

 

Varför kan jag aldrig vänja mig vid att läsa instruktionerna först. 

Därför: Bäst är ju om en kan klara sig själv. Först testar man och sedan - om det visar sig bli alldeles nödvändigt - läser en instruktionerna.

Varför lärde jag mig ytterligare språk?
Därför att jag alltid varit intresserad av språk. Gymnasiekompetens i ryska läste jag in under tiden för mitt första arbete. Italienska läste jag inför en resa till Italien. Det gav stor utdelning för liten ansträngning. Japanska har jag läst åtskilliga terminer och har egentligen aldrig slutat. Det ger liten utdelning för stor ansträngning. Men japanskan måste friskas upp inför min femte resa till Japan i höst.

Varför kan ingen någonsin förklara fenomenet "svart hål" för mig?

Därför att jag inte frågat.

Varför har jag så höga krav på föredragshållare? 
Därför att jag drabbats av för många innantilläsare. Det är alltid lika tråkigt. Å andra sidan blir en jätteglad om en träffar på en bra föreläsare med pondus och kunskaper. När jag själv håller föredrag ser jag till att vara rustad till tänderna men jag har aldrig något koncept att läsa i. Möjligen stödpunkter så jag vet vilken ordning jag tänkt ha. Kontakten med publiken är värdefull. Det egna intresset smittar.

Veckans kulturfråga v. 11 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 11: Vilka böcker har fått dig att vilja lära dig mer? Svar: Nästan alla. Jag kollar ofta uppgifter i stort och väldigt ofta länders historia. Som till exempel när jag - i likhet med enligt O - läste En halv gul sol. Då fick jag lära mig mycket. Det senaste exemplet är när jag läste Att omfamna ett vattenfall av Ida Therén. Plötsligt umgicks jag med Henry Miller och Anaïs Nin och många andra kulturpersonligheter. Huvudperson är June Mansfield som Henry Miller var mycket förtjust i och utnyttjade grymt. Barnmorskan av Katja Kettu fick mig verkligen att läsa på. Miljön är trakterna kring Petsamo långt upp i norr där Norge, Finland och Sovjetunionen möttes. Här rör sig ryssar, tyskar, skoltsamer och finnar. Det är tiden för det s. sk. Lapplandskriget; 1942, 1943, 1944. Ingenting jag inns ifrån skolan. Vit krysantemum av Mary Lyn n Bracht handlar om två systrar under tiden som Japan ockuperade Korea. Hana är fridykare. En dag blir hon upptäckt av en japansk soldat och för att avleda hans uppmärksamhet från den yngre systern avleder Hana japanens uppmärksamhet. Hon hamnar som sexslav i en militärbordell. Den yngre systern Emi ägnar sitt liv åt att söka efter sin syster. Det där kände jag inte till heller. Den smala vägen mot norr av Richard Flanagan bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Flanagan belönades med Bookerpriset för Den smala vägen mot norr. Slutligen den augustprisbelönade De fattiga i Łódź av Steve Sem - Sandberg. En helt underbar roman om en förfärlig tid och den märklige judeäldsten Chaim Mordechai Rumkowski som antingen beskrivs som mördare eller frälsare beroende på vem en frågar.

Tisdagstrion v. 4 2025: Snö

 

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 4: Snö

1. Sverker Sörlin, Snö: En historia. "Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten." Så står det på Bokus. Snö är precis nyutkommen och jag väntar på mitt beställda ex. Sverker Sörlin tävlade i längdskidåkning från 1965 till 1977

2. Jonas Gren, Tävlingsdräkten. Med efterskrift av historikern och skidåkaren Sverker Sörlin. Jonas Gren lyssnade jag på i Svenska Akademiens Börssal i höstas när Elin Wägnersällskapet firade att det var 80 år sedan EW  valdes in i Svenska Akademien. Jonas Gren läste utantill sin fantastiska sonettkrans om snö, skidvallning och döden. Publiken lyssnade andlöst, kan jag säga. Väldigt högtidligt att besöka Börssalen också. Inte helt lätt att bryta sig in, men till slut gick det. En hastig vända in i Nobelbiblioteket blev det också.

3. Snö av Maxence Fermine kom ut på svenska 2004  i översättning av Kerstin Hallén. En liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku.17-årige Yuko bor i norra Japan på ön Hokkaido i slutet av 1800-talet. För fadern, som är shintopräst, är det självklart att Yuko antingen ska ägna sig åt religionen eller armén. Men Yuko vill bli poet. Haiku, snö och siffran sju är heligt för honom. Det är så vackert, rent och finstämt på ett skenbart enkelt språk.

Spridda över jordklotet

Yoko Tawada, född 1960, är en japansk författare som numera bor i Berlin och skriver både på japanska och tyska. Hon har fått många litterära priser och det förefaller vara välförtjänt. Spridda över jordklotet kom ut på svenska 2023 i översättning av Vibeke Emond. Den är ett verkligt läsäventyr och tilldrar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Tekniken har utvecklats så att till exempel snöskottning blivit överflödig. Den sköts underjordiskt. Dammsugarna tar själva hand om avfallet. Yoko Tawada tar upp frågor om språk och identitet. Hon låter människor från länder som inte längre finns komma till tals. Japan, sushilandet, är ett land som sjunkit i havet på grund av klimatförändringar. Hiruko, som varit utomlands för studier, hittar ingen som hon kan tala japanska med och uppfinner därför ett språk hon kallar panska, en blandning av svenska, danska och norska. Romanen rör sig en del i de skandinaviska länderna och i det gamla romerska Trier i norra Tyskland. I Trier ska det hållas en umami - festival som förväntas locka mycket folk. Dit ska mästerkocken Tenzo/Nanoo komma. Hiruko beslutar att ge sig dit för att få tala sitt modersmål med honom. Knud, som studerar lingvistik reser med. Spridda över jordklotet kunde varit en dystopi om den inte berättats så muntert och vänligt. Som det nu är blir det ren science fiction. Yoko Tawada har utlovat två delar till.

Titel: Spridda över jordklotet

Författare: Yoko Tawada

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 354

Fem en fredag v. 46 2024: Drömmar

 

elisamatilda: Fem en fredag v. 46: Drömmar 

1. När gick en dröm senast i uppfyllelse? Det är nog varje gång jag kommer till Japan
   
2. Vad drömmer du ofta om? Se ovan vad det gäller vakendrömmar! Annars är det mest mardrömmar om att tappa bort handväskan, gå vilse, befinna mig i alldeles fel sällskap, ormar, krig
   
3. Hur skulle ditt liv se ut om du fick leva som du drömmer? Fullständigt förfärligt om det gäller nattdrömmar.
   
4. Brukar du komma ihåg dina drömmar? Ganska ofta
   
5. Vad är en dröm du haft länge men inte förverkligat, vad hindrar dig från att nå den? Mina vakendrömmar handlar ofta om resor. Resa, fotografera och skriva vore trevligt. Att bo någonstans och verkligen känna in platsen. Jag behövde vara ekonomiskt oberoende. Kanske behövde jag också skaffa mig ett lokalsinne först.
   

Tisdagstrion v. 45 2024: Krig (Gustaf Adolfsdagen imorgon)

Robert på Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 45: Krig (Gustaf Adolfsdagen imorgon)

1. Kvinnor i strid av Anna Larsdotter. Författaren skildrar hur kvinnorna på olika sätt deltagit i krig genom tiderna. Från att ha varit support åt männen blev de alltmera deltagande i själva striderna. Kvinnorna blev stridspiloter, stridsvagnsförare, artillerister, prickskyttar och luftvärnssoldater. De kom att göra allt som männen gjorde. I luftvärnet fick kvinnorna göra allt utom att avfyra kanonerna. Om de gjort det hade de räknats som kombattanter och då skulle de haft rätt till pension.

2. Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Författaren intervjuar mängder av kvinnor som deltagit i krig. De arbetar som sjukvårdare, läkare, infanterister, tvätterskor, signalister, stridspiloter, i ridande kosackenheter där de lär sig älska sina hästar, de fryser, de svälter, de får sina långa flätor klippta, och sina högklackade skor hemskickade. Det är läsning som berör starkt, men en sträckläser. Detta är inte en krigsskildring som är männens och de segrande hjältarnas. Detta handlar om själva kriget på gräsrotsnivå och krigets vardag.

3. Hiroshimas blommor av Edita Morris. Hiroshimas blommor är mycket lärorik läsning om hur atombomben drabbade de vanliga människorna.
Romanen belönades 1963  med Albert Schweitzers fredspris. Som första kvinna i världen blev författaren utnämnd till hedersmedborgare i Hiroshima. Hennes roman kom till efter att hennes son kom hem och berättade om vad han sett av atombombens offer och hon åkte till Japan för att se med egna ögon.

Fem en fredag v. 34 2024: Hemma bäst

elisamatilda: Fem en fredag v. 34: Hemma bäst

1. På hur många ställen har du bott? 9 ställen. Nej 10!
   
2. Vad är det bästa och sämsta med där du bor? Närheten till järnvägsstation och skog
   
3. Var skulle du vilja ha ett andra hem? Någonstans i nordvästra hörnet av Blekinge. Och husen i Japan är billiga just nu.
   
4. Hur vill du inte bo? I lägenhet i höghus. Tror jag. Har aldrig prövat. Hemma blir väl antagligen där jag sätter ner mina bokhyllor
   
5. Vilken förändring vill du göra hemma? Nytt tak.

Hoppas det smakar bra

Författaren Junko Takase föddes 1983. Hon har skrivit tre romaner. Hoppas det smakar bra är den första som översatts till svenska. Junko Takase fick det prestigefyllda Akutagawapriset för den 2022. Hennes förebild är Sayaka Murata som också skrivit om arbetslivet i Japan, Hur mår fröken Furukura, t. ex. och som också är samhällskritisk. Hoppas det smakar bra handlar om en arbetsplats där det tillverkas förpackningar för olika produkter. Jag - berättaren är en framåt flicka vid namn Oshio. Berättelsen kretsar till den söta, bräckliga Ashikawa som ofta får migrän när det ska arbetas över. Å andra sidan bakar hon olika läckerheter åt sina arbetskamrater. Hon bor hemma hos sina föräldrar och har inga andra ambitioner än att gifta sig. Oshio tål inte Ashikawa för att hon är svag. Nitani är mellanchef i företaget. Han och Ashikawa inleder ett förhållande. Det rör sig inte om några djupa känslor. Den ena parten anser sig har funnit sin man och den andra tycker att Ashikawa nog skulle duga som fru. Men han gillar inte att hon försöker avvänja honom från snabbnudlar. Det är väldigt mycket mat i den här boken. Maträtternas japanska namn förklaras inte men är inte svåra att slå upp. Nitani tycker att det hade varit bra om det funnits en tablett som kunde intas i stället för att det ska ägnas så mycken tid åt mat. Snabbnudlarna ger han inte avkall på så länge tabletten inte finns. På företaget finns fast anställda, deltider och timvikarier. Det finns en hierarki men gränserna känns inte så skarpa. Det finns också en tyst kultur; en aldrig uttalad överenskommelse. En går till sitt arbete för att en kan och orkar. Ingen trivs egentligen. Det är en ganska dyster roman innehållsmässigt; berättad med ett okonstlat språk. Det saknas värme. Romanen har gett upphov till diskussioner i Japan. Som läsare skapar en sig en bild av de olika personerna utan att för den skull komma dem nära. Jag skulle gärna läsa något mera av författaren. Hoppas det smakar är svensk - japanske Björn Wadas första skönlitterära översättning. Det hade inte varit fel med en korrekturläsare kan jag tycka.

 

Titel: Hoppas det smakar

Författare: Junko Takase

Översättare: Björn Wada

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 163 sidor  

Helgfrågan v. 24 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 24: Vilka höstböcker ser du särskilt fram emot? 

Vecka 26 kommer Junko Takases tredje roman Hoppas att det smakar bra  ut på svenska. De två tidigare är inte översatta. Romanen handlar om japanskt arbetsliv och har väckt stor uppståndelse i Japan och dessutom belönats med Akutagawapriset, Japans finaste litteraturpris. 

I oktober ska Elsa och Natanael Beskow. En kärlekshistoria komma ut Den är skriven av Annika Persson. När de båda möttes 1893 var de under utbildning. Han var den som blev mest känd då men är numera ganska bortglömd. Hustrun stod i skuggan då men är den som fortfarande är aktuell nu genom sina bilderböcker. Jag minns hur det beskrevs i Solägget. Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst hur Elsa Beskow satt vid matbordet och ritade omgiven av alla barnen.

Eftersom jag tyckte mycket om Slutet blir vår början av Chris Whitaker ser jag fram emot att läsa Mörkrets alla färger som kommer ut i september.

Helgfrågan v. 16 2024

Mia undrar i sin Helgfråga v. 16 var vi skulle förlägga en bokserie av något slag; deckare, feeelgood eller annan genre som vi skulle skriva.

Jag skulle skriva en bokserie om resor i Japan från norr till söder eller tvärtom. Jag skulle beskriva strukturen och levnadssättet i de olika delarna av landet. Jag skulle jämföra städerna med varandra; studera djur och natur och framför allt tala med folk. Vad tänker de? Vad drömmer de om? Vad tror de om framtidens Japan. Några författare skulle jag naturligtvis intervjua. Kyoto skulle få extra mycket tid, bl. a. för att jag där skulle hälsa på Maki,  min hyresvärdinna sedan flera år tillbaka. Antagligen skulle hon ha många fina förslag på resmål. Det skulle bli en bokserie som skulle vara en fördjupad resehandledning med personliga iakttagelser och reflektioner med många fina bilder och litterära  referenser.

Fem en fredag v. 7 2024: Spretigt

elisamatilda: Fem en fredag v.7: Spretigt

1. Vilken skiva kan du lyssna på repeat? Någon med Albin Lee Meldau eller bröderna Norén
   
2. Vad är något äckligt som hänt dig på restaurang?Kommer inte på något
   
3. Vad vill du uppleva innan du dör? Barnbarnens utveckling, Japan(igen),Vietnam, Sydkorea
   
4. Vilken är den bästa sitcomen? Keeping up appearances
   
5. Vilka tre appar i telefonen använder du mest? Bankid,  Google, SR Play

Tisdagstrion v. 2 2024

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 2: Böcker jag planerar att läsa under 2024.

1. Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd är litteraturprofessor Ebba Witt-Brattströms dubbelbiografi över paret Martinson. 

2. Lars Vargö, Obeständigt  - kontrasterna i japansk kultur.  Lars Vargö, diplomat och tidigare bland annat ambassadör i Japan, är en av Sveriges ledande Japan - kännare. Han har även varit gästprofessor i Tokyo. 

3. Människan och läsandet. Aspekter på en livsavgörande aktivitet är en antologi. Vi får läsa om de äldsta skriftsystemen;  om läsandet som medskapande aktivitet, om kanon, om Litteraturbanken som klassikerprojekt, om läsning som vetenskaplig och kritisk profession och om översättarens roll som läsare. Joel Halldorf skriver om bibelläsning och dess betydelse för politik, kultur och etik i Sverige, Rebecka Kärde tittar på kritikerns roll som läsare och Kristoffer Leandoer ställer frågan om huruvida litteraturen är en existensform.

Fem en fredag v. 1 2024: Nystart II

elisamatilda: Fem en fredag v. 1: Nystart II

1. Vilken är din närmsta nya plan för året? Lägga upp två klänningar

2. Vad är något du vill göra under 2024? Åka till Japan.

3. Vad vill du göra bättre i år? Det mesta

4. Har julen åkt ner än? Har svalt sista skinkbiten. Annars inte

5. Hur brukar januari kännas för dig? Dyr. Och lång

Nakanos secondhandbutik

Nakanos secondhandbutik är en älskvärd roman av författaren till Senseis portfölj, Hiromi Kawakami. Översättare är i båda fallen Japan - kännaren Lars Vargö. Förlaget är givetvis det helt ovärderliga Tranan. Nakano, butiksägaren, är en spinkig man med skägg och stickad mössa som gärna har en rykande cigarett i ena mungipan. Han och det blyga butiksbiträdet Takeo far omkring och hämtar in gamla föremål som för det mesta inte är några riktiga antikviteter. Nakano tycks inte helt sakna charm. Han är gift för tredje gången och har ett barn med vardera frun. Dessutom håller han sig med en älskarinna som han besöker förebärande bankärenden. Berättare är Hitomi. Hon är en skarp iakttagare, passar affären och läser böcker mellan kunderna. Mellan Takeo och Hitomi växer något fram. Det går trögt men något är på gång. "När Takeo log kändes det som om han var mer känslolös än när han inte gjorde det", sägs det om honom. Hitomi gör sig inga illusioner. Maten beskrivs ingående i romanen och det är väldigt intressant. Chiichiku - fiskkorv med ost, kycklingskinn i vinäger, vegetarisk nudelsoppa med böngroddar, kinesisk gräslök och bambuskott. Alla japanska uttryck förklaras och översättaren ger ger några goda råd i förordet. Människorna i butiken och deras relationer med varandra och kunderna beskrivs fint. Nakano delar ut goda råd om kärlek till Hitomi. En häpnar lite över den öppenhjärtiga tonen dem emellan. Nakanos secondhandbutik är ingenting för den som vill ha action. men för den som gärna läser om den lilla människan i de små sammanhangen och vill veta hur de lever och tänker är detta en bra bok. En stillsam humor glimtar till ibland och en kan inte låta bli att tycka om de här människorna och deras sätt att hantera sina liv. Stilen passar väl med innehållet. Stämningen är ofta lite vemodig men den kan också vara måttfullt uppsluppen. Inget går till överdrift. Hitomi Kawakami är mycket läst i Japan och nu hoppas en bara att det översätts mera av henne.

Titel: Nakanos seondhandbutik

Författare: Hitomi Kawakami

Översättare: Lars Vargö

Förlag: Tranan

Tryckår:2023

Bröst & ägg. En sommarberättelse

Bröst & ägg av Mieko Kawakami liknar inget jag läst tidigare. Undertitel: En sommarberättelse. Och det är inte svårt att förstå att romanen väckt uppståndelse i hemlandet Japan. Berättelsen tilldrar sig i Tokyo och Osaka och handlar om kvinnor i olika åldrar och livssituationer. Huvudpersoner är Makiko, 39, värdinna på en bar; hennes syster Natsuko, 30, bokhandelsbiträde med författarambitioner som också är den som berättar och som bor i Tokyo; Midoriko, 12, dotter till Makiko. För tillfället talar inte Midoriko med sin mor. Hon skriver dagbok och oroar sig över att hon börjar få bröst, mens och hur barn blir till. Modern å sin sida tänker sig bröstförstoring något hon knappast har råd med. De lever i en värld som är männens. Kvinnorna är ofta ensamstående mödrar. Männen/papporna lyser med sin frånvaro. Kvinnorna upplever att de har det bättre utan dem. Nativiteten i Japan sjunker. Natsuko och hennes vänner diskuterar ofta barn eller inte barn. Sex kostar mer än det smakar. Bättre med assisterad befruktning. Ensamstående kvinnor får inte adoptera. IVF är förbehållet par. Natsuko börjar längta efter ett barn. Hon kan inte riktigt reda ut varför. Men hon vill möta sitt barn. Ouda, en donator med gott självförtroende, försäljarsvada och ovanligt hög spermiekoncentration i sin säd, erbjuder sina tjänster. Natsuko finner honom motbjudande och självbelåten. Donatorsbarnens rätt till sitt ursprung diskuteras mycket. Natsuko läser en bok där donatorsbarn intervjuats. Detta är ett egoistiskt vågspel och inte alls för barnets skull. Romanen tilldrar sig mellan 2008 och 2019. Det är en modern författare som skriver om ett modernt Japan. Mieko Kawakami började som popsångerska, bloggare och poet och kallas nu "en ikon för den yngre generationen" och har vunnit en rad priser. Naturligtvis chockerade hon det konservativa Japan, men nu översätts hon världen över. Bröd & ägg är mycket lättläst om än väldigt ordrik. Författaren vill inte kallas feminist, men visst är romanen feministisk. Mieko Kawakami har läxat upp Haruki Murakami för hans unkna kvinnosyn. En känner igen så mycket som är typiskt för Japan. De allmänna badhusen, karaoke, julskyltningen som börjar vid Halloween, jultårtorna, punktliga tåg, trånga utrymmen, Yamanote line, Shinkansen, izakayaställen och köerna framför varje tågdörr. Jag läser gärna mera från Mieko Kawakamis penna. Det finns inte heller någon anledning att klaga på Yukiko Dukes översättning rån japanskan.

Titel: Bröst & ägg. En sommarberättelse

Författare: Mieko Kawakami

Översättare: Yukiko Duke

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2022

Antal sidor: 519

Veckans kulturfråga v. 21 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 21: Vilka författares böcker hamnar alltid överst i läshögen? Det beror på dagsformen. Jag inväntar nog alltid rätt tillfälle. Det gäller även Griffiths, Louise Penny, Karl - Ove Knausgård och Roy Jacobsen. Men jag skulle kunna säga rent generellt att böcker från förlaget Tranan har en tendens att bli lästa snabbt. Och titlar som på något sätt berör Japan, förstås.

Tisdagstrion v. 16 2023: Resor

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 16: Resor

1. En färd i det inre av landet av Matsuo Basho, vilket är hans mest berömda verk, Oku no Hosomichi,  奥の細道.  Den handlar om en vandring genom Japan som Basho gjorde tillsammans med vännen Sora 1689. Basho räknas som haikuns fader.

2. Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal skildrar författarens släkt och 264 netsuker, små snidade elfenbens- eller buxbomsfigurer. Historien börjar och slutar i Tokyo. Charles Ephrussi var en ivrig konstsamlare och när japansk estetik var högsta mode bland impressionister och författare i Paris köpte han en samling netsuker och placerade dem i ett vitrinskåp. En av dem var en hare med bärnstensögon. En följer dessa små figurers öden och äventyr över världen, tätt förknippade med sina ägares.

3. Kupé nr 6 av Rosa Liksom berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator i mitten av 80 - talet, en tid innan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och Sovjetstatens sammanbrott. Två mycket olika människor kommer att dela kupé under den mer än månadslånga resan. Mannen är i fyrtiofemårsåldern och reser till ett arbete i byggbranschen. Flickan är en ung studerande som flyr ett märkligt   triangeldrama.

Simmarna

Simmarna av Julie Otsuka inleds med en skildring av ett gäng som simmar i en underjordisk simhall. Det råder ordning och reda. Alla har sina bestämda banor och rutiner; alla vet lite om varandra och de noterar om någon uteblir. Alla behöver läka på det ena eller det andra sättet. I simbassängen lämnar de sina bekymmer på land. En dag upptäcks en mystisk spricka i bassängen. Alla - inklusive badhuspersonalen - blir förfärade och så småningom ger klustret av oförklarliga sprickor upphov till  konsekvenser för alla inblandade. Alice, en pensionerad laboratorieassistent, är lätt dement och kan glömma allt möjligt. Men när hon kommer ner i vattnet vet hon exakt vad hon ska göra. Det är henne en följer i några kapitel framöver och berättarperspektivet byts från ett "vi" till tredje person. En får exempel på vad Alice glömt och vad Alice minns. Det finns naturligtvis ingen logik i det. Men hon minns när mödrar och barn bussades ut i öknen vid krigsutbrottet eftersom fadern var japan. Hon minns när barnen föddes och första dottern som dog. En dotter, ett du, kommer in i berättelsen. Det är hjärtskärande att följa Alices väg mot Bellavista, ett privatägt minnesboende som erbjuder en långsiktig lösning. Dit minnesteam blir din andra familj, men Alice längtar efter att vara med "sina egna". Alice har vårdat sin mor sju dagar i veckan i fyra år. Alices egen dotter besöker henne sällan och har alltid bråttom.  Den som har pengar kan få ett ljust rum med naturutsikt vilket betyder minskad förlust av vit hjärnsubstans. Alice har inte Alzheimers; hon har FTD, frontallobsdemens. Den gröna gräsmattan utanför Bellavista får Alice att tänka på Kyotos vackra trädgårdar. Jag tycker mig se en parallell mellan klustersprickorna i bassängen och det som händer i Alices hjärna. Och jag gillar språket. Skildringen av Alices hjälplösa långsamma sjunkande ner i glömskan är sorglig att läsa om även om det då och då tillfälligt stannar upp i platåer vet man att slaget är förlorat. Jag tyckte mycket om boken. Kunde ha strukit under åtskilliga meningar  men boken var inte min.

Titel: Simmarna

Författare: Julie Otsuka

Översättare: Helena Fagertun

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2023

Antal sidor: 173