The second Day of Christmas

Ugglan&Boken: Den andra versen i The Twelve Days of Christmas går så här:

"on the second day of Christmas,
my true love sent to me
Two turtle doves
(And a partridge in a pear tree)"

Temat för The second day of Christmas blir därför turturduvor eller i överförd betydelse ett kärlekspar. Tema kärlek alltså.

Uppgiften för dig som vill vara med är alltså att tipsa om en bok på ett av dessa teman, antingen i bokens titel eller innehåll. Skriv ett eget inlägg om du vill, eller lämna en enkel kommentar här i inlägget. 

Iris. En sorgesång av John Bayley. Han, litteraturkritiker och författare,  och Dame Iris Murdoch, författare och filosof, var ett mycket säreget kärlekspar. De förenade det intellektuellt akademiska med fnissigt trams. Han dyrkade henne och stod ut med allt; till och med hennes otroheter. Och när hon blev sjuk och dement och mest satt och tittade på teletubbies skötte han henne ömt. Efter det skrev han Elegy for Iris. Den är också filmad.

The twelve days of Christmas. 1

Helena på UGGLAN&BOKEN har en rolig juldagsutmaning. Läs vidare:

Den första versen i The Twelve Days of Christmas låter så här:

"On the first day of Christmas,
my true love sent to me
A partridge in a pear tree"

Temat för The First Day of Christmas blir därför valfri frukt (måste inte vara just päron), träd eller rapphöns (får du med det blir jag imponerad!).

Uppgiften för dig som vill vara med är alltså att tipsa om en bok på ett av dessa teman, antingen i bokens titel eller innehåll. Skriv ett eget inlägg om du vill (och lämna länken här), eller skriv en enkel kommentar här i inlägget. 
För dig som hänger med på minst tre av julens tolv dagar, finns det en chans att vinna ett fint bokpris,skriver Helena.

Jag väljer I persikoträdets skugga av Joanne Harris, som blev mycket känd för sin bok Chocklad, som också filmades av Lasse Hallström. JH har franskt påbrå och är mycket intresserad av matlagning. Hon har bl. a. skrivit Det franska köket. I persikoträdets skugga handlar ytterst om integrationsproblem. Vianne Rocher blir kallad hem till byn Lansquenet för att försöka lösa upp motsättningarna mellan bybor och invandrare. 
Titeln innehåller alltså både frukt och träd.

Merry Christmas

Julaftonsfirandet här i Barnes inleddes med ett biblioteksbesök i Castelnau bibliotek som var öppet mellan 10 och 13. En utmärkt idé. Alternativ julafton på biblioteket från klockan 13  till julbönen kl 24 har jag alltid önskat mig. Och - jadå, jag hade gärna jobbat. Med hem följde en hel kasse böcker om intressanta saker. Bland biografierna hittade jag Christmas at the Ragdoll Orphanage av Suzanne Lambert. Den handlar om den två veckor gamla babyn, Suzanne, som lämnats på trappan till ett barnhem. När barnsköterskan Nancy möter Suzanne känner hon att de på något magiskt sätt hör ihop. Och så börjar den långa kampen för att de båda ska få en gemensam framtid. Nancy vill adoptera, men ska hon få tillstånd? Ska hon orka med? "Tear - jerking and unforgettable" står det på baksidan av boken. Det är säkert riktigt. För Suzanne blir det som julafton varje dag att få en egen mamma som hon kan vända sig till i vått och torrt.

Which poems has moved you to tears?

Poems that make grown women cry. Edited by Anthony and Ben Holden. 100 women on the words that move them. Berömda kvinnor som Kate Atkinson, Judi Dench,Anne Enright, Elena Ferrante, Siri Hustvedt, Bianca Jagger, Joanna Lumley, Chimamanda Ngozi Adichie, Edna O´Brien, Yoko Ono och Sarah Waters för att nämna några väljer dikter som berört dem djupt. De förklarar varför och ger en mycket kort karaktäristik av respektive författare. Jag tycker att det är en kul idé. Utgivarna är far och son. De har också gjort en liknande bok om men. Som exempel tar jag Chimamanda Ngaozi Adichies val Sixty years after av Derek Walcott.


Sixty years after
In my wheelchair in the Virgin longue at Vieuxfort
I saw, sitting in her own wheelchair, her beauty
hunched like a crampled flower, the one whom I thought
as the fire of my young life would do her duty
to be golden and beautiful and young forever 
even as I aged. She was treble - chinned, old, her
devastating
smile was netted in wrinkles, but I felt the fever 
briefly returning as we sat there, crippled, hating
time and the lies of general pleasantries.
Small waves still brake against the small stone pier 
where a boatman left me in the orange peace 
of dusk, a half - century ago, maybe happier
being erect, she like a deer in her shyness, I stalking
an impossible consummation; those who knew us 
knew we would never be together , at least not walking.
Now the silent knives from the intercom went through us.

Författarens trädgård

Jacke Bennett & Richard Hanson, The Writer´s garden. How gardens inspired our best loved authors. En fullkomligt ljuvlig trädgårdsbok för den som råkar vara intresserad av både trädgård och litteratur. Här presenteras kända författare och deras trädgårdar. Virginia Woolf, Jane Austen, Winston Churchill, Beatrix Potter, Roald Dahl, Agatha Christie och Charles Dickens är ju välkända. John Clare kände jag inte alls till; John Ruskin och Rupert Brooke tillhörde Bloomsbury - gruppen och jag hade inte blivit glad om författarna hade uteslutit favoriten Thomas Hardy och hans Bockhampton och Max Gate. Henry James finns med; Lurence Sterne , Robert Burns och Walter Scott. Ted Hughes at Lumb Banks är rubriken på ett kapitel. Varje avsnitt inleds med ett citat av respektive författare. I boken finns också Garden Visiting Information.
Frances Lincoln Limited 2014.

Vårt värde

Jag känner igen miljön och karaktärerna i Katarina Kieris roman Vårt värde från den underbara Morbror Knuts sorgsna leende. Samma kärva ordkarga människor och samma förhållande stad/land och svenska/finska. Det är ett slags kollektivroman som berättas i vi - form. Vi iakttar  föräldrarna, släktingarna - särskilt kusinerna från landet - och kamraterna. En del av de finsktalande föräldrarna har satt spaden i jorden och flyttat från byarna till staden för att delta i samhällsbygget. Barnen kommer att tala myndighetsspråket svenska. Föräldrarna anser det inte vara viktigt att de även får lära sig finska. "Vi" ser, att kusinerna som bor på landet får lära sig en hel del matnyttigt och det är inte alldeles självklart att "vi" har dragit vinstlotten. Det finns kamrater som kommer längre söderifrån och det är  ännu värre. Särskilt om de bor i Falkenberg och Katrineholm. Puberteten - som inte var uppfunnen på föräldrarnas tid - skildras helt fantastiskt; allt som skaver och är ivägen. Papporna odlar kefir och gräver fram krokusar. Mammorna är mera skeptiska till det mesta. Tiden är den postkoloniala eran på 60 - 70 - talen i Tornedalen; trakten som gränsar till en gränstrakt. 1809 års gränsöverenskommelse ligger i botten av berättelsen. Katarina Kieri är poetisk och samhällskritisk; hon nitar träffsäkert både människor och situationer och det är en fröjd att läsa henne. När Katarina Kieri blev hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet löd en del av motiveringen: ”Hennes poetiska språkbruk i beskrivningar av vardagsnära ämnen gör henne till en säregen röst i svensk litteratur.”  Det är bara att instämma. Katarina Kieri är en mycket speciell författare som det är svårt att göra rättvisa åt. Norstedts 2015.

Kaosutmaning 2016

Tematrio - Julberättelser

LYRAN:
Berätta om tre bra böcker/berättelser som handlar om julen! 




Fryst jul

1. Redan i september hade hon hela julen fryst. 
Nu har jag julen fryst, sa hon.
Nu är den i frysen, bara att ta fram.
Barnen greps av stort intresse
för den vita köksmöbeln,
med andakt närmade de sig
och berörde den hastigt med handen
och sprang så bort,
skrattande och jublande.
När julaftonsdagen kom
tinade hon upp deras jul.
Och så var den över.

Lars Huldén, Mellan jul och ragnarök

2. "Allt detta (putsande) måste göras i god tid före julstädningen så att hon hann lägga lutfisken i blöt, baka julkakorna och klenäterna och stoppa köttkorv.
Sen städade hon och bytte hyllbårder och gardiner och dukar och sedan var det tid att lägga in sill och pressylta och lägga skinkan i blöt och baka vetebröd. Sen brukade hon i allmänhet inte minnas mer och hon kvicknade till igen när julskinkan började se urgröpt ut och det var bara lök och morotsbitar kvar i burken med glasmästarsill för då var det januari."

Ur Springkällan av Kerstin Ekman 

3. Julklappsboken av Selma Lagerlöf. Finns att läsa t. ex. i En julbok (En bok för alla). Selma Lagerlöf berättar om en julafton när hon var 11 år och packade upp den ena tråkigare julklappen efter den andra (mestadels sybehör). Det hon verkligen längtade efter var en bok. Det var tradition att en på Mårbacka fick läsa så länge en ville på julnatten. Sista julklappen i säcken var verkligen en bok till henne. Men - inte alls den hon hade tänkt sig.