Tisdagstrion v. 25 2025: Isländska författare

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 25: Isländska författare (Islands nationaldag 17/6).

1. Den kalla elden av Arnaldur Indridason. Erlendur Sveinsson, chef vid kriminalpolisen i Rejkjavik, har tagit time out och befinner sig i sin
barndoms trakter på Östra Island. Han övernattar i familjens fallfärdiga dragiga hus. Där ligger han och huttrar och känner närvaron av någon eller något som han inte kan identifiera. 

2. Mörkret av Ragnar Jónasson. Vi möter kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir  strax innan hon ska gå i pension och avsluta sitt yrkesliv.  Det är inget hon ser fram emot och framför allt inte att det sker på ett sådant skamligt sätt.  Något får hon skylla sig själv för att hon handlat helt emot alla regler och följt sitt hjärta och bejakat sin mänsklighet.

3. Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kálman Stefansson. Jon Kalman Stefánssons började som lyriker. Debutromanen är Sommarljus - och sen kommer natten som skildrar människor i en liten by på den isländska västkusten eller för den delen i bankkrisernas Reykjavik med humor och empati och viss inblandning av folktro. Läsecirkeln gjorde volter.

The Tent Peg

The Tent Peg är en märklig roman som tilldrar sig i vildmarken i Yukon bland ett sällskap geologer, helikopterförare och markpersonal. Geologerne letar i första hand efter uran. Författaren, Aritha van Herk, är väl förtrogen med polarlandskapet eftersom hon är född i Alberta i Kanada. Bland markpersonalen finns J. L., späd kock, med stor integritet. Förutom att hon lagar god mat är hon intresserad av miljön, arbetet och helikopterflygning. Hon vet att hon får vara observant på mannarna. Hon är kvinna i en mansvärld och hon har inga höga tankar om män i allmänhet; Freud inräknad. Lägerchefen, Earl Mackenzie, är en fåordig man som tillbringat många somrar i vildmarken. Han studerar flitigt sina kartor och förbereder arbetet minutiöst. Han avläser sin personal och vet att det finns en man han särskilt måste hålla ögonen på. Samme man hatar att de fått med en kvinna i lägret; Jerome är nämligen en grottmänniska. Han sitter alltid på tvären; är arg, sur och utmanar sin chef och är en pest för sin assistent. Men allra mest hatar han J. L., den nya kocken, vilket är uppenbart för alla. Han har också uppfattningen att kvinnor inte duger till geologer. Kockens namn är en förkortning av Yael, kvinnan i Domarboken kap 4 - 5 som erbjöd en fristad åt den flyende befälhavaren Sisera som var på flykt undan israeliterna. När han somnat dödade hon honom genom att driva en tältpinne genom hans huvud.  I Bibeln är Deborah en profetissa och domare i Israel. Hon är känd för att ha lett israeliterna till seger över kananéerna. Hon förekommer också i The Tent Peg. Romanen är en spännande vildmarksberättelse, en psykologisk studie och en arbetslivsskildring. I korta kapitel berättar de olika männen. En funderar länge efter avslutad läsning på The Tent Peg. van Herks första roman har titeln Judith och handlar om en kvinna som arbetar som grisfarmare.

Titel: The Tent Peg

Författare: Aritha van Herk

Förlag: Time Warner Books UK

Tryckår: 1981

Antal sidor: 227 s.                                                                                                                                                                                                                     

En smakebit på søndag v. 24 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min Smakebit på søndag v. 24 kommer från The Tent Peg av Aritha van Herk.

"And quite suddenly I´m afraid. Me, self - contained but slight and alone and, yes fearful, balanced against the anger and the heft of nine men. With only the dubious position of cook to protect me. I wanted this; I schemed to get there. And I think of walking across the uneven ground to my huddled tent, of lightning the Coleman lantern - but, no, every movement you make shows itself through the transparent tent wlls. I may look like a boy, but I will have to to undress in the dark every night. And yet when I look at their faces down either side of this rough table, I see the same faces I have always seen, the same men I have always known. Bearded or clean - shaven, angular or smooth, they are after all only men." 

Veckans mening v. 24 2025

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning där han uppmanar oss att dela med oss av en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 24 kommer från The Tent Peg av Aritha van Herk.

"Even so, bending over a dusty Coleman lantern, there is something in the flicker of his hands that bothers me, leaves me with a vague remembrance I cannot place, almost like a smell."

Kvinnorna på Weyward Cottage

Kvinnorna på Weyward Cottage är Emilia Harts uppmärksammade debutroman. Den innehåller litterära referenser bland annat till Shakespeare, Macbeth. De tre häxorna i det dramat kallades först Weyward sisters för att i senare upplagor kallas "weird sisters". Nu är de tre kvinnorna romanen handlar om inte systrar mera om släkt. Altha lever i början av 1600 - talet. Hon anklagas för häxeri och väntar på sin dom. Hon har speciella förmågor i likhet med sin mor och de delar förståelsen för djur och natur.  Violet vill bli forskare. Hon lever på 1940 - talet. Hennes far är helt oförstående för hennes önskemål men hennes yngre bror, som självklart får studera, senare kommer att gripa in. Det enda minne Violet har av sin mor är en medaljong med ett ingraverat W. Violet älskar djur av alla slag och natur och befinner sig allra helst utomhus gärna uppe i något träd. Hon kommer så småningom att lyckas väldigt väl. Åtminstone med en del av sitt liv. Violet kommer också att bli gammelfaster åt Kate som till slut lyckas rymma från sin kontrollerande man. Vi skriver nu 2019. Lyckligtvis har Violet lämnat ett hus i arv åt Kate så hon har någonstans att ta vägen; Weyward Cottage, Crows Beck, Cumbria. Kate hämtar kraft och samlar mod och får anledning att börja nysta i sina släktförhållanden. Till sin hjälp har hon dagböcker och brev. De tre kvinnornas berättelser varvas. Utmärkande för  romanen är att den surrar av liv; kråkor, vivlar, nyckelpigor, flicksländor, nattfjärilar, finkar, m. m. Ett väldigt trevligt inslag i en i övrigt välskriven och lättläst roman. Det läckra omslaget kryllar också av liv.  

Titel: Kvinnorna på Weyward Cottage

Författare: Emilia Hart

Översättare: Hanna Svensson

Förlag: Printz Publishing

Tryckår: 2025

Antal sidor: 397 s.  

Fem en fredag v. 24 2025: Reflektioner

elisamatilda: Fem en fredag v. 24: Reflektioner

1. Vad är det bästa som har hänt dig den här veckan? En ny läkare som tog sig tid, lyssnade, frågade, svarade, gav råd, kort sagt: gjorde det en kunde önska sig av var och en som valt att utbilda sig till läkare.
2. Om du fick välja en sak att göra idag som skulle göra dig riktigt glad, vad skulle det vara? Besöka mormors grav i Småland. Det blev inte på mors dag.
3. 
   Om du kunde ge ditt framtida jag ett råd, vad skulle det vara?  Jag citerar min nyfunna idol Kvartersdoktorn: Var inte rädd om dig! 
   Lev livet!
4. Vad är det mest kreativa du har gjort den senaste tiden? Tömt bokhylla medelst gallring och omlokalisering. Valt klädskåp.
5. Om du fick välja en sak att göra annorlunda imorgon, vad skulle det vara? Bilkörning

Veckans kulturfråga v. 24 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 24: Vilka priderelaterade kulturtips har du? Först kommer jag att tänka på en film med titeln Carringtonsom handlar om den omöjliga kärleken mellan konstnären Dora Carrington och  Lytton Strachey, historiker och essäist; båda tillhörande bloomsburygruppen. Hon var kär i honom hela sitt liv medan han vämjdes vid kvinnokroppen. Sang Young Park skrev romanen Kärlek i Soeul som har det självupplevdas prägel. Flickkompisen Jaehee är ett starkt stöd i alla väder, inte minst när hon uppdagat att han är homosexuell. De bor till och med tillsammans en tid. Den som lever stilla är en autofiktiv roman av Christina Leonora Skov. Hon har en svår uppväxt med en mor som har beröringsskräck och en far som lever helt för sin fru. Moden säger sig ha haft en så svår förlossning med dottern och när hon då får bröstcancer skyller hon det också på dottern. När Christina outat sin homosexualitet anser sig föräldrarna inte ha någon dotter längre. Det hade varit bättre om du varit knarkhora, säger far. Filmen Maurice bygger på en roman med samma namn av E M Forster. Maurica Hall, utmärkt spelad av James Wilby,  kommer till Cambridge 1909 och förälskar sig i den rike och intellektuelle Clive Durham, som spelas av Hugh Grant. De två inleder en passionerad kärleksaffär men tvingas hålla sina känslor hemliga eftersom homosexualitet är olagligt i Storbritannien på denna tid. Så småningom bestämmer sig Clive för att han nog är heterosexuell i alla fall och gifter sig plötsligt. Maurice är chockad och helt oförstående. 

Tisdagstrion v. 24 2025: Öar

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 24: Öar

1. Själarnas ö av Johanna bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad, tvångströja, isolering och ishjälm.

2. De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa. Berättarjaget, en ung författare, bor på en ö vid en liten flod som endast är tre meter bred. Henne mor var skulptris och fadern ornitolog. Föräldrarna, som nu är döda, hade ovanligt gott minne vilket inte var hälsosamt. Minnespolisen for omkring på minnesjakter. Saker och ting försvinner ifrån ön. I och med det förväntas människor också utplåna minnet av det som försvunnit. Berättaren/författaren skriver romaner om förluster.

3. Stormvarning av Maria Adolfsson är del två i Doggerlandserien,  har kriminalinspektör Karen Eiken Hornby två mord att hantera på Doggerlands nordligaste ö Noorö, ganska långt ifrån hennes eget hem på Heimö. På Noorö har hon sin mamma och en del andra, inte helt pålitliga släktingar.

Glad måndag

Carita på bloggen Debutsky´s Blog tycker inte att det är något fel på måndagar. De är precis lika bra som lördagar, söndagar och onsdagar och alla andra dagar. Därför har hon skapat Glad måndag där en kan dela med sig av sina positiva måndagar. Carita samkör dessutom med den äventyrlige Åke på bloggen NACKA 144.

Jag har länge odlat ett blåregn. Det finns där men blommar inte. Men plötsligt upptäcker jag att grannens blåregn har letat sig in till oss. Det är ett tilltag som jag verkligen uppmuntrar genom att dra lite i revorna som blir fler och fler. Hoppas att de trivs så att blommorna blir fler och fler.

En smakebit på søndag v. 23 2025

 

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min Veckans smakebit på søndag kommer ifråm boken Kvinnorna på Weyward Cottage av Emilia Hart.

"Stugan ligger tryckt mot marken, som ett ängsligt djur. Stenväggarna är ljusa av ålder och täckta med lager av murgröna. Stugans namn är inkuret med sirliga okstäver i dörrens övedstycke: Weyward. Ett märkligt namn  på et hus. Dörren ser murken ut, och från den nedre delen losdnst den grön färgen i långa flagor. Det gammaldagslåset är stort och täckt av spindelväv. Kate rotar i handväskan efter nycklar. Det klirrande ljudet bryter morgonens tystnad och något prasslar till i buskaget bredvid stugan och får henne att hoppa högt. Kate har inte varit inne i stugan sedan hon var barn - för länge sedan, då hennes pappa fortfarande levde. Hennes minnen av stugan - och av gammelfasgen - är dimmiga och dunkla. Ändå blir hon överraskad över känslan hon känner. Det är ju bara ett hus. Och hon har ingen annanstans att ta vägen."

Veckans mening v. 23 2025

MIN

Robert på Bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av en mening som av den ena anledningen eller den andra fått ossatt stanna upp. Min Veckans mening v. 23 kommer från  Jag ville leva på djupet. Essä av Peter Handberg (som i samband med den här boken gav ut ett stort urval av Thoreaus dagböcker på svenska.)

"Lika fraktmässigt som alla andra "resenärer" åkte jag bil, buss, pendeltåg, rullband och rulltrappor, checkade och loggade in och ut i systemen, kollade mejlen, försäkrade en bister man med revolver i hölstret att jag inte tänkte skjuta presidenten, lämnade fingeravtryck, blev fotograferad, åkte bil och tåg och bil och så, efter blott några minuters promenad, såg jag den spegelblanka sjön ute i skogen och efter ytterligare några steg, när jag muttrande hasade mig nedför en upptrampad slänt  i tunna gymnastikskor, stoppade jag ett finger i Waldens mörka vatten och väckte som med ett trollspö en bild till liv som var nästan 175 år gammal."      

Fem en fredag v. 23 2025: Distraktioner

elisamatilda: Fem en fredag v. 23: Distraktioner 

1. Vad är du på väg att avsluta? Tömning av en bokhylla
2. Var ligger ditt fokus just nu? På höstens program
3. Vad ser du fram emot härnäst? Läsecirkelhelg i sommarhuset
4. Vad hoppar du aldrig över i din morgon- eller kvällsrutin? På morgonen: Alltid ett glas vatten. På kvällen: Tandborstning
5. När firade du senast något? Idag firar jag Nationaldagen (i ösregnet)

Fars rygg

Fars rygg handlar bokstavligen och bildligen om en bortvänd far. Farfar kallas Domaren och agerar som en upplyst despot, något som han tycker är fint. Sonen, berättaren, kastas mellan olika skolor i Norge, Genève och Alexandria. Modern är som en skugga där hon vandrar i sin vita klänning på kornischen längs havet. Du behöver ha något att göra, säger pojkens far till modern. Och så tar han pojken ur skolan och låter moderna bedriva hemundervisning. Inte blir det bättre för det. Varken för pojken eller modern. Pojken står ohjälpligt utanför var han än kommer. Moderns depression ger inte vika. Hon besvarar inga brev från sonen och skriver inga heller. Pojken får vara kvar på skolinrättningarna över storhelgerna och ibland går det flera år mellan gångerna föräldrarna ser sin son. Domaren å sin sida har Majoren, sin egen far, i ryggraden. Ensamheten och utanförståendet ärvs. Domaren är också uppfostrad med hårda nypor. Trots allt saknar sonen sin far och tänker mycket på honom. Förhållandet till modern kan en läsa om i författarens förra bok Mor om natten. Niels - Fredrik Dahl hävdar att hans alkoholmissbruk beror på föräldrarnas relation. Fadern överger modern för en gladare kvinna och lever sitt liv med henne i Alexandria medan modern och sonen bor i Oslo. Jag har både läst och lyssnat på den här boken och tycker att den passar bäst att läsas. Svåra saker avhandlas med enkla, exakta ord. En får försöka sätta sig in i vars och ens speciella situation. Själv funderar jag mycket över modern. Varför gav hon upp  sin son så lätt? Fars rygg är njutbar läsning trots att innehållet är ganska tungt men så fick den också Nordiska Rådets Litteraturpris 2024.

Titel: Fars rygg

Författare: Niels Fredrik Dahl

Översättare: Gun - Britt Sundström

Förlag: Natur&Kultur

Tryckår: 2025

Antal sidor: 311 

Veckans kulturfråga v. 23 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 23: Vilken kvinnlig författare förtjänar ett pris för sina enastående insatser? Idag delas The Women’s Prize Outstanding Contribution Award ut för första gången. Ett pris som ska gå till en nu levande kvinnlig författare som tidigare nominerats till eller vunnit Women’s Prize for Fiction och gett ut minst fem böcker. Här finns alla tidigare vinnare, men det är också helt okej att du lyfter fram valfri kvinnlig författare som du tycker förtjänar ett pris.

Jag håller med om vartenda ett av dina namn. Först och sist Chimamanda Ngozi Adichie så klart. Vi är flera som tjatar. Sedan har jag en rad andra förslag; en del så självklara att det är skamligt. Jag tjatar i alla lägen om den mångsidiga, allmänt aktade kanadensiskan Margaret Atwood. Och jag tycker att Joyce Carol Oates  skulle kunna få ett erkännande. Elizabeth Strout, Anne Patchett och så klart Anne Enright, som är så fantastisk. Marilynne Robinson borde verkligen uppmärksammas! Igen.

Tisdagstrion v. 23 2025

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 23: Danska författare

1. Tabita av Iben Mondrup. Danska IbenMondrup bodde femton år under sin uppväxt i Grönland. Hennes roman, Tabita, tilldrar sig i byn Upernvik  i Grönland och Humlebæk i Danmark. Eva och Berthel är välbeställda danska handelsmän i byn. De har ett hembiträde som heter Abelone. Hon är 25 år och har redan tre barn som ingen riktigt vet vem som är far till. Barnen i Grönland i mitten på 60 - talet är ofta lortiga och fulla med löss, tycker fru Eva, men de går ju att tvätta av.

2. Tine av Herman Bang. Romanen om Tine kom 1889. Det är en dansk klassiker och som dansk och klassiker är den dubbelt bortglömd i Sverige skriver Karl Vennberg i förordet. Tine är berättelsen om ett tragiskt kvinnoöde som utspelar sig i skuggan av det dansk/tyska kriget 1864. 
Herman Bangs homosexualitet bidrog till känslan av det utanförskap och den ensamhet som också kännetecknar hans litterära gestalter. Han var det moderna genombrottets flaggskepp och påverkade också många andra författare, som till exempel Hjalmar Söderberg och Mathilda Kruse/Stella Kleve.

3. New Forest av Josephine Klougart. Nära nog 700 s. ren njutning. Ett fantastiskt, poetiskt språk, fina metaforer, många aforistiska formuleringar och så mycken igenkänning. Lugnt och eftertänksamt bjuds läsaren in till att tillsammans med författaren gå tillbaka i tiden för att förstå dennas historia. Naturen har stor betydelse i New Forest; men det är ingen romantisk föreställning om den. Hästar och hundar är viktiga djur liksom rävar och fåglar. Den namnlösa författaren är den som berättar.
 

Kallt nog för snö

Kallt nog för snö av den australiensiska författaren Jessica Au är hennes andra roman. Den har blivit hennes internationella genombrott och finns även på svenska i fin översättning av Amanda Svensson. Romanen är inget mindre än en skimrande pärla med ett språk klart som källvatten. En namnlös kvinna ger sig på resa i Japan med sin likaledes namnlösa mamma. Mamman kommer från Hongkong och är måttligt förtjust i resan. Men dottern envisas. De två är ganska främmande för varandra och många tecken tyder på att deras inställning till livet skiljer sig mycket. De vandrar omkring i Tokyo, går på konstmuseer och i affärer. Dottern är mycket ambitiös i allt vad hon företar sig. Hon ägnar sig åt studier i engelsk litteratur. Hon beundrar de grekiska myterna mycket och förvånar sig över deras absoluta odödlighet. De är aktuella och tillämpliga i alla tider. I Kallt nog för snö får läsaren ganska snart en tydlig känsla utav att det som egentligen händer sker under och vid sidan av själva berättelsen. Tokyo och det övriga Japan  döljer sig bakom dimma och ett lätt regn. Det är så vackert. Och tidlöst.

Foto: Charlie Kinross 

Titel: Kallt nog för snö

Författare: Jessica Au 

Översättare: Amanda Svensson

Förlag: Weyler

Tryckår: 2024

Antal sidor: 127 

Idag är det 1 juni

Idag är det 1 juni. Här en dikt av Caj Lundgren (Kajenn)

 

Lärodikt den första juni

 

Var glad min själ åt vad du har,

nu har du hundra sommardar,

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar,

då har du nittionio kvar,

och någon blir den största.

 

Ge noga akt på var du står,

imorgon är med ens igår,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,

är hundra sommardar per år,

imorgon är den andra.

 

(Kajenn)

En smakebit på søndag v. 22 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min smakebit v. 22 kommer från Fars rygg av Niels Fredrik Dahl.

"Två timmar senare går far och Domaren tillsammans ner mot Essexen där den står parkerad utanför den stora smidesjärngrinden som leder in till skolområdet. De ska ta adjö. Det har de gjort förr. Far är fjorton år, snart femton. Domaren är på sitt fyrtioandra. Han är en man i sina bästa år. Och far märker att han är otålig att komma iväg. Rundvisningen som en av de amerikanska lärarna har åtagit sig kan inte gå fort nog för Domaren. Far får ett rum och ställer ifrån sig resväskan där. Många av eleverna bor hemma, de är barn till representanterna i Nationernas förbund, de som ska arbeta för världsfreden. Pojkarna sover i östra flygeln och flickorna i den västra. Men undervisningen sker i blandade klasser, något som medför att skolan inte mottar stöd från vare siog värdlandet eller värdstaden. Vi är beroende av internationella donationer, säger han som visar dem omkring och ser menande på Domaren. Domaren som oftast är mycket försiktig med att lägga ut pengar på andra än sig själv har tagit spenderbyxorna på sig och ordnat ett enkelrum åt far. Du är ju inte van att vara med andra, som han säger. "

Fler smakebitar HÄR