Djävulspakter

Pakten. Min vänskap med Karen Blixen. 1974.

Thorkild Bjørnvigs minnen av de år han odlade en sällsam vänskap med den dubbelt så gamla Karen Blixen 

(1885 - 1962). Han var 32 och hon 64. Han var en författare i blivande och hon världsberömd och omåttligt uppburen. De läste varandras arbeten, samtalade i timmar och lyssnade på musik. Han blev hennes ödmjuke lärjunge och hon blev alltmer despotisk och possesiv.

Karen Blixens humör skiftade mellan värme och kyla; mellan storm och stiltje. Hon levererade uppläxningar den ena dagen och låtsades som ingenting nästa dag.

Thorkild Bjørnvigs arma hustru och lille son stod i skuggan av den stora författarinnan som kunde erbjuda skrivarstuga, lugn och ro och god mat på Rungstedlund. 

Karen Blixen var svartsjuk och drog sig inte för att till exempel läsa Bjørnvigs privata brev.

Karen Blixens stora livstragedi var den syfilis som hennes man Bror Blixen hade smittat henne med. Detta gjorde att hon måste avstå från det liv hon gärna hade velat leva.  (Dessutom levde hon på ostron, druvor och champagne och led troligen av anorexia nervosa.)

När ingen hjälp stod att finna hos Gud sålde hon tidigt sin själ till djävulen mot att allt hon upplevde skulle bli till berättelser, berättar hon för Bjørnvig.

Med Bjørnvig sluter hon sedan en pakt eftersom hon känner att de båda skulle kunna lita på varandra i "en fullständig ömsesidighet av mystisk art och inte kunde störas eller rubbas av något."

Pakten avslöjar onekligen ganska fula sidor hos Karen Blixen. Hon skulle vara den första att skriva under på dem. Hon hade inte för vana att skona sig själv, men frågan är om hon skulle hålla med om alla delar i Pakten. 

Det är ju en partsinlaga, trots allt. 

Jag blir lite beklämd av Pakten. Inte för att Karen Blixen är den hon är utan snarare att Thorkild Bjørnvig är den han är; erbjuder så lite motstånd och är så undfallande och offrar familjen på Blixens altare.

Kanske hade han egna svårigheter att tampas med. Det kan förklara en del.

Sven Delblancs dramatiska inledning - skriven med skräckblandad beundran - hade däremot gärna fått vara mer omfattande. 

Mycket intressant är också Blixen-kännaren Frans Lassons efterskrift rörande tre böcker om Karen Blixen, varav en är just Pakten..

Dessa  böcker skulle ursprungligen varit tre av inalles fem bidrag i en minnesbok om KB; en bok som skulle nyansera den okritiska beundran man hittills ägnat henne .

Medan broderns, Thomas Dinesens, Clara Svendsens (sekreterarens) och Thorkild Bjørnvigs bidrag växte så utgick två andra. Till slut beslöt Frans Lasson att det fick bli tre fristående böcker.

Karen Blixen ligger begravd under ett stort bokträd i parken på Rungstedlund.

Antagligen är hon "ett makalöst vackert skelett". Det var i alla fall det hon hade för avsikt.

En tuff brud i vida kjolar

Carina Burman skriver i en  understreckare om
Fredrika Bremer som resenär i Jerusalem. Bl. a. Carina Burman besöker Jerusalem ungefär 150 år senare och hon jämför sina intryck med Bremers och kommer fram till att gatulivet är detsamma.

Nyfiken och vetgirig skyr Fredrika Bremer inga strapatser för att komma dit hon vill. Människor, politik, religion och kvinnors förhållanden intresserar henne speciellt. Alltså gör hon besök i harem och konstaterar att kvinnorna där inte är så mycket mer instängda än svenska societetsflickor.

Svenska kvinnors förhållanden tål att jämföras med de amerikanska slavarnas konstaterar hon vid upprepade tillfällen.

Gerd Reimers skriver i Vägar och utvägar. Kvinnliga litteratörer på resa om Fredrika Bremer som resenär. Hon betonar också nyfikenheten och det visuella hos Fredrika som journalist.

Hon var oerhört populär i USA och  blev inbjuden att äta och bo hos en mängd människor. Hon reste runt och kom till Minnesota vid ungefär samma tid som Mobergs Karl Oskar och Kristina; sensommaren 1850. 

I Usa badar man - visserligen iförd massor av kläder, men i alla fall.

Fredrika Bremer kastar sig oförfärat i vågorna iförd brunrandig ylletröja och hon talar om sig själv som en kålmask i Atlanten. Och hon älskar bad.

Vill man ha en heltäckande bild av pionjären Fredrika Bremer (1801 - 1865) kan man läsa 

Carina Burmans fantastiska biografi Bremer (2001). Den innehåller nytt arkivmaterial och en mängd bilder som beskriver livet på 1800-talet.

Sommar med systrarna von Sydow.

Text: Ebba Kleberg von Sydow

Recept: Amy von Sydow Green

Foto: Thomas Yeh

En tröstbok i det kyliga sommarvädret.

Sommar med systrarna von Sydow blandar amerikanskt och svenskt.

En syster bor i Sverige och Amy bor i USA. Båda har närt en dröm om att skriva en kokbok.

Och nu har det blivit av. På  Marstrand.

Det har blivit en läcker kokbok med högkvalitativt papper och vackra bilder - väldigt många på Ebba och/eller Amy. Och recepten är riktigt bra. Jag tänker prova flera stycken, bl. a. ett grötbröd som flickornas mamma Helen brukar baka. 

Blixtsnabba bikarbonatbrödet verkar gott och lite annorlunda. Bran muffinsen är nyttiga och kan frysas för framtida frukostar och mellanmål.

Ebbas grova scones med kesella och hackade pecannötter; dinkelmjöl och havregryn förefaller mycket nyttigare än vanliga scones.

Amys godaste granola ska jag absolut göra. Men jag utesluter farinsocker, vaniljsocker och sirap!

Det blir säkert gott ändå med honung, torkad frukt, havregryn, kruskakli och grovhackade nötter.

Den korianderkryddade entrecoten grillas först och läggs i marinad sedan; får vila för att slutligen skivas upp. Säkerligen värt en mässa.

Lite överraskande finns här vett och etikettsregler för hur man ska bete sig om man skulle råka hamna på tébjudning hos engelska drottningen! Men visst, man kan aldrig vara säker....

Grannsamverkan

Buthler Öhrlund

d.v.s. Dag Öhrlund, svensk författare, journalist och fotograf och

Dan Buthler, dansk författare och civilekonom med inriktning motmarknadsföring och internet, debuterade 2007 med den uppmärksammade thrillern mord.net.
(Jacob Colt. 1)

Grannen (Jacob Colt. 4) kom ut 2010. Nu har den kommit i pocket.

Det är en fristånde fortsättning på  En nästan vanlig man (Jacob Colt. 2), 2008.

I september 2012 kommer den tredje fristående delen, Återvändaren. Förlaget är Massolit.

Grannen är i sina bästa stunder en otäckt spännande

katt- och - råtta - lek mellan kommissarie Jacob Colt och psykopaten Christopher Silfverbielke något påminnande om Sherlock Holmes hjärnkamp med professor Moriarty fast mycket råare och med

sado - masochistiska och brutala sexuella inslag.

Christopher Silfverbielke är ondskan personifierad. Han snortar kokain och ägnar sig energiskt åt död och förödelse. Han har en anteckningsbok med en att - göra lista över sina "åtaganden". 

Silfverbielke är ute efter hämnd och upprensning. Det finns alldeles för mycket av öldrickande, rapande white trash i träningsbyxor här i världen. 

Han är den granne ingen vill ha i sitt postnummerområde, står det utanpå boken. Men Grannens grannar förefaller både blinda och döva. Ibland är de precis lika korkade som Silfverbielke tycker att de är. 

Hans Ecker är Silfverbielkes f. d. kompanjon. Han sitter i fängelse på tio år.

Ingen blir mera häpen än han, när han plötsligt blir fritagen under en transport. Och det av en man som han trodde sig ha slagit ihjäl! 
Inom kort kommer han att tycka att fängelsevistelsen var rena himmelriket på jorden... 

Jacob Colt är lika sympatisk som Ecker och Silfverbielke är motbjudande. 
Och Jacob Colt är bekymrad. Vart har människors empati och naturliga spärrar tagit vägen?  Hur ska han och medarbetarna lösa härvan av obegripliga mord?
Jag tror att man skulle ha läst En nästan vanlig man först.
Kanske skulle ett och annat klarna då. Och del tre måste ju läsas. Annars får man ju inte veta vem som vinner till slut. Eller , jo. Men man kan inte vara alldeles säker...

Charles Dickens 200 år

Två nya böcker om jubilaren Charles Dickens.

Vardagsord. Tidningsmannen Dickens. I urval av Jan Myrdal. Leopard förlag.

Household Words. A Weekly Journal conducted by Charles Dickens.

Tidskriften var tänkt att roa, informera och medvetandegöra den läsande lägre medelklassen.

Skolfrågor låg den samhällsintresserade Dickens varmt om hjärtat. Det var viktigt med kunskaper.

Förorening av luft och vatten bekymrade honom och han pläderade för offentliga avgiftsfria bibliotek. Äktenskapet som kvinnofängelse  är en annan rubrik; han gör läsarundersökningar och intresserar sig för hur slavarna i Virginia och Puerto Rico har det. Hans journalistik känns fräsch ännu idag.

I sällskap med Dickens av Britt Dahlström är en helt annan slags bok innehållande presentationer och citat ur Dickens romaner från Pickwickklubben till Mysteriet Edwin Drood.

Britt Dahlström har haft Dickens som ständig följeslagare genom större delen av livet bl. a. som forskarämne. Hon är aktiv medlem i Dickenssällskapet. Med I sällskap med Dickens vill Britt Dahlström visa på Dickens humor, hans skarpa samhällskritik och hans  oförglömliga gestalter.

Dickens är tillsammans med Shakespeare Storbritanniens mest läste författare och han är översatt till en mängd språk. Tidigast ut var man i Tyskland!
David Copperfield är den mest lästa av Dickens romanen idag och kanske den man kan rekommendera en ny läsare att välja först. 
Dickens satte själv David Copperfield högst bland romanerna. Det är i den han lagt ner mest av sig själv.

I sällskap med Dickens är utgiven av En bok för alla

 

Sällan skådad fägring

Hovdala slott 

strax utanför Hässleholm är väl värt ett besök bland annat för

Sällan skådad fägring - finaste porslinet ur slottets gömmor 

sommarens utställning som är en hyllning till det dukade bordet. Antika tallrikar, karotter, bordssilver och vackra glas har plockats fram ur slottets glömda skåp och skrymslen. Besökaren får njuta av bord dukade med porslin från flera århundraden. Fajanser, kinesiskt porslin och bordssilver från Malmö Konstmuseum, samt bordslinne och Fröknarna (Elsa och Eva) Ehrenborgs  handmålade kaffeservis från Hovdala slott.

Den lilla mycket instruktiva foldern berättar bl. a. att redan de gamla romarna dukade sina bord.

På medeltiden kom linneduken i flera lager. När det ena lagret sölats ner togs det andra fram under en paus mellan rätterna. På 1600 - talet kom servettbrytningen på modet.

Gästerna tog med egna bestick ända fram på 188 - talet.

Skånska glasbruket i Perstorp levererade med all säkerhet glas till Hovdala.

Slutet av 1800 - talet var de stora middagarnas tid läser man vidare i broschyren, som också beskriver olika slag av porslin.

Det är en njutning att vandra mellan montrarna med deras utsökt arrangerade innehåll på Stora stallets vind och känna historiens vingslag och i andanom höra sorlet från gästerna vid olika slag av tillställningar.
Systrarna Ehrenborg var mycket kunniga i matlagning och bakning och man kan vara övertygad om att det vankades sju sorters hembakade kakor till kaffet och hallonsaften i bersån eller på verandan.

Utställningen är ett samarbete mellan Malmö Konstmuseum och Hovdala slott med benäget stilsäkert bistånd av Inger Frigell.

Öppet:

Tisdag - söndag kl 11 - 17

Utställningen pågår t.o.m. 2 september

Fri entré

Terrinen med lock utanpå foldern kommer liksom bilden från Malmö Konstmuseum.

Sommar, sommar, sommar

Nu är det sommar på riktigt! Ja, eller borde vara det.

Det första Sommar är avlyssnat. Anja Pärson visade att hon är lika strong privat som i skidbacken.

Ett annat säkert sommartecken är Sommarföljetongen.

Karin Thunberg har  intervjuat 

Mons Kallentoft som skrivit Vattenänglar (som kommer ut i augusti). 
Den går som sommarföljetong i SvD.

Som vanligt börjar jag med friskt mod och har nu läst två av de inalles 51 avsnitt som utlovats och så här långt verkar det lovande.

Vattenänglar är den sjätte Malin Fors - romanen. 

Ett nytt sommartecken är Sommaryoga i SvD Näringsliv.

Yogaläraren Carina Njord har valt ut åtta yogaövningar som presenteras under åtta sommarsöndgar.

Tanken är att man ska samla ihop övningar till ett helt Yogapass.

Första övningen: Nadi Shodhana Pranayama (näsborrsandning).
Att andas rätt gör skillnad.

Blacklands

Mörk jord är Belinda Bauers debutroman från 2011 som hon fick The Gold Dagger för. 
Blacklands är originaltiteln.

Den var inte tänkt som kriminalroman från början utan skulle handla om en pojke och hans mormor. Och 12 - årige Steven Lamb har en mormor. En dyster mormor med käpp. Han har också en mamma och en lillebror. En skugga vilar över den lilla familjen. Stevens morbror Billy Peters försvann spårlöst för 18 år sedan. Alla misstänker massmördaren Arnold Avery som sitter i Longmoorfängelset på Dartmoorheden.

Steven beslutar sig för att gräva (bokstavligen och bildligen) fram sanningen. Han inleder en egendomlig brevväxling med Avery, som vädrar morgonluft.

Sedan är bollen satt i rullning. Och det går snabbare och snabbare mot den otäcka upplösningen. Belinda Bauer har skrivit en riktigt otäck roman. Den lilla inskränkta byn Shipcott på Exmoorheden känner jag igen från Skuggsida,Belinda Bauers andra roman som jag läste först.
Vad skulle engelsmännen ta sig till utan sina hedar? Det blir en speciell stämning när handlingen förläggs till hedar med doftande ljung, ärttörne, mjuka kullar och dalar. Eller piskande regn, blåst och tjocka dimmor. 
I september kommer Belinda Bauers tredje bok på svenska 
Ni älskar dem inte.

An Accident of Hope

I dagens understreckare recenserar Axel Englund en ny biografi om den amerikanska poeten  

Anne Sexton. Hon föddes i Massachusetts 1928 och dog för egen hand 1974, 45 år gammal. 

Anne Sexton gick under många år i samtalsterapi och som minnesstöd för Anne Sexton spelades samtalen in under flera år.

Dessa band har fått förnyad aktualitet när de nu använts av 

Dawn M Skorczewski i den nyutkomna biografin

An Accident of Hope: The Therapy Tapes of Anne Sexton.

Axel Englund drar intressanta paralleller mellan generationskamraterna Betty Draper ( i TV - serien Mad Men) och Anne Sexton. Båda upplevde samma svårigheter att leva upp till hemmafruidealet.

Båda drabbas av förlossingsdepression och tvingas söka psykiatrisk hjälp. Anne Sexton träffar då på doktor Martin Orne som först uppmanar henne att börja skriva lyrik. Det är också Orne som initierar inspelningarna och anteckningarna eftersom han förstår att AS inte minns vad som avhandlats i tidigare samtal. En mycket okonventionellt och lyckosam metod både för terapin och Sextonforskningen.

Axel Englund tycker att hemmafruidealet har en kuslig aktualitet idag vilket man också kan bli varse om man läser Anne Sextons obekväma dikter som kom ut för ett halvt sekel sedan. 

Self in 1958

What is reality?
I am a plaster doll; I pose
with eyes that cut open without landfall or nightfall
upon some shellacked and grinning person,
eyes that open, blue, steel, and close.
Am I approximately an I. Magnin transplant?
I have hair, black angel,
black angel-stuffing to comb,
nylon legs, luminous arms
and some advertised clothes.

I live in a doll’s house
with four chairs,
a counterfeit table, a flat roof
and a big front door.
Many have come to such a small crossroad.
There is an iron bed,
(Life enlarges, life takes aim)
a cardboard floor,
windows that flash open on someone’s city,
and little more.

Someone plays with me,
plants me in the all-electric kitchen,
Is this what Mrs. Rombauer said?
Someone pretends with me –
I am walled in solid by their noise –
or puts me upon their straight bed.
They think I am me!
Their warmth? Their warmth is not a friend!
They pry my mouth for their cups of gin
and their stale bread.

What is reality
to this synthetic doll
who should smile, who should shift gears,
should spring the doors open in a wholesome disorder,
and have no evidence of ruin or fears?
But I would cry,
rooted into the wall that
was once my mother,
if I could remember how
and if I had the tears. 

Porträtt av Heidi

I essäsamlingen Om konsten att älska skriften tecknar psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell ett porträtt av sin mångfacetterade och motsägelsefulla mamma Heidi född Runeberg. Hon tog tidigt avstånd från sina egna föräldrar och gifte sig först med sin bullrige, koleriske fars raka motsats, författaren och målaren 

Rabbe Enckell. De delade litterära intressen och estetiska värderingar och samarbetade framgångsrikt.

1940 skilde de sig. Heidi hade träffat Oscar Parland, psykoanalytiker och författare. Nu hade Heidi valt en man av faderns kaliber och äktenskapet blev stormigt. Enligt Mikael Enckell var Oscar Parland dock inkännande och hänsynsfull som styvfar.

Heidi kallade sig själv gökmamma. Hon tyckte mycket om spädbarn och njöt av amningen. Men sedan blev det besvärligt och då såg hon gärna att någon annan tog över. En sak förmedlade hon till sina barn och det var känslan för litteratur.

Hon älskade Dickens (särskilt Pickwickklubben), Proust, Dante, Holberg, Frank Heller och Freud. Heidi Parland var också mycket intresserad av psykoanalys.

Hushållsarbete och persedelvård vägrade hon. Däremot översatte hon och skrev litteraturkritik.

Mikael Enckell söker samband och orsaker. Han ser fördelarna och väjer inte för det negativa. Porträttet av modern, som inte ville kallas mamma utan Heidi är analytiskt och måttfullt. Och lite ledset. 

Rabbe Enckell har skrivit om sin hustru i Ett porträtt. 1931.

Oscar Parland skildrar spelet mellan de tre i Förvandlingar. 1945 

En essä ägnas åt Helen af Enehjelms essäistik, som Mikael Enckell anser vara förbisedd. Irène Némirovsky och George Eliot är andra litterära kvinnor som 
uppmärksammas.

"Blicken flyttas från texten inåt: vad hör jag där för ackompanjemang till det lästa?"

Höstens böcker 2012

Svensk bokhandels Höstens böcker innehåller 506 sidor vuxenböcker; 23 fler än 2011.

Omslaget är gjort av Maria Kask, grafisk formgivare och illustratör från Göteborg. Hon vill förmedla en stämning av regnhimmel och dröm. Eiffeltornet betecknar Maria Kasks egen längtan till Frankrike.

Jag saknar chefredaktören Lasse Winklers sammanfattande ledare. Han ägnar sig i stället helt åt att säga farväl till Svensk bokhandel. 

Ny chefredaktör blir Tove Leffler. Och hon säger ingenting.

Nu vidtar det vällustiga väljandet som på grund av materialets omfång måste göras i omgångar.

Två böcker om läsning hittar jag omedelbart.

Läsandets lust och magi. Utg. av bl.a. Svensklärarnas förening.

Den innehåller skönlitterära texter som väckt lust till läsning i klassrummet.

Litteratur för amatörer av Agneta Pleijel samlar en del av artiklar om författare och författarskap som hon skrivit alltifrån 60-talet till idag.

Detta borde skrivas i presens av Helle Helle handlar om distraktioner som kan dyka upp när man försöker skriva.

Rachel Joyce sägs vara en lovordad brittisk debutant. 

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd är den otympliga titeln.

Harold Fry går ut för att posta ett brev och väljer hela tiden en postlåda som ligger längre bort...

Tigrar i rött jämförs med The Great Gatsby, Timmarna, Revolutionary Road och Mad Men.Det verkar vara en spännande debutroman Liza Klaussmann skrivit

I augusti kommer en bok om Mormorsrutor och i november kommer en med samma titel.

Thrillerförfattaren Belinda Bauer kommer med två titlar under hösten.

Den som finner i oktober och

Ni älskar dem inte som CD-bok i september.

Nu ser du mig av S J Bolton kommer som CD-bok i september och kallas för ett modernt gotiskt mästerverk.

Det var allt för tillfället. Jag återkommer i ämnet.

Klassikersommar. 1

Nu har jag läst den första klassikern för sommaren.

Och det blev ingen av dem som fanns med på Lyrans klassikerlista i läsutmaningen Klassikersommar

och som jag tänkt att jag skulle läsa.

Det blev i stället  

Den eldröda bokstaven 

av  Nathaniel Hawthorne (1804 - 1864).

Författaren växte upp i mycket puritansk miljö i New England i den lilla staden Salem i närheten av den större staden Boston i delstaten Massachusetts. Hawthorne arbetade tidvis som tulltjänsteman, men han närde hela tiden en längtan efter att bli författare. Kultur var bara strunt i en puritans ögon, men Hawthorne verkade i det tysta. 

Han skrev mycket och var sin egen strängaste kritiker. När romanen  

The Scarlet Letter kom ut 1850 blev den en omedelbar framgång.  

Den eldröda bokstaven först 1954 på svenska. 

1950 - talet blev Hawthornes andra storhetstid.

Romanen handlar om den unga Hester Prynne som stöts ut ur det puritanska samhället eftersom hon fött ett utomäktenskapligt barn. Folkets dom är stenhård. Hon tvingas bära ett stort rött broderat A (adultress) fastsatt med en nål på bröstet. Hon och hennes dotter Pearl bosätter sig i en ensligt belägen stuga. Hester försörjer dem med sina konstbroderrier. Under sju (svåra) år kommer A:et att få andra betydelser såsom "able" och till slut "angel". Hester bär med stoiskt lugn sin bestraffning och sitt utanförskap. Hon griper tyst in när behov finns vid sjuk- och dödsbäddar.

Hela tiden tiger Hester om barnafaderns identitet. Inte heller röjer hon sin vetskap om den ondskefulle läkaren Roger Chillingworth.

Tidsmässigt är romanen förlagd till 1650-talet. Den är ödesmättad som en berättelse av Thomas Hardy men kanske inte fullt så tragisk.Hawthorne säger själv att romanen vilar på en verklig händelse och att de olika karaktärerna har levande förebilder. The Scarlet Letter är ett triangeldrama där kontrahenterna skildras med psykologisk skicklighet. Människorna känns inte omoderna

The Scarlet Letter har kallats den första amerikanska psykologiska romanen. Henry James hade Hawthorne som förebild och har också skrivit en biografi om honom. Hawthorne skriver i långa snirkliga meningar med många bisatser.

Det tar en stund att komma in i läsningen, men romanen är väl värd det.

Och varför inte lägga till Huset med de sju gavlarna när man ändå är igång?

Författaren växte upp i ett hus med sju gavlar.

Någon har kallat Hawthorne för sin tids Kafka. 

Och hans barn tyckte att pappa var världens bästa lekkamrat. 

Hawthorne hade också sinne för pengar och politik; god mat, vackra kvinnor och starka cigarrer!

En ganska trevlig karl, tycks det!

Mor Mamma Morsan

Tretton författare berättar om sina mödrar i 

Mor Mamma Morsan.

Huvudredaktörer: Roberth Ericsson och Sonja Schwarzenberger.

Äldsta bidragsgivaren, Agneta Klingspor är född 1946 och yngsta, Nour El - Refai 1987. Andra skribenter är till exempel Fredrik Strage, Marie Jungstedt, Anna Jörgensdotter och Helena von Zweigbergk

Alla  har tagit uppgiften på stort allvar; våndats över sina texter och velat komma så nära sanningen som det varit möjligt.

De flesta konstaterar att när de berättar sin mors historia blir det också deras egen. 

(Ibland blir det mormors också.)

Martina Montelius berättar i K, den ensamgående ardennerhästen om sin dramatiska uppväxt med modern Kristina Lugn - mor och dotter mot hela världen. 

Den här berättelsen är rolig, tragisk, mycket originell och gripande.

Aase Berg kallar sin historia Äpplet långt från trädet faller mjukt. 

"Jag tycker så mycket om dig. Trots allt."  börjar den. 

Hon berättar drastiskt och delar i förbigående ut lite rundpallar åt alla håll och kanter till sådana som förtjänar dem.

Mödrar stoppar ofta undan sina egna drömmar; de är omutligt lojala och de står för vardagen medan fadern ofta betyder fest. En dag om året är det Mors dag. De andra 364 dagarna är hon oavlönad VD, säger Aase Berg.

Mor Mamma Morsan är en sympatisk och ärlig bok som väcker många tankar.

Maskinsång

(Orlodoffa doschkoff

orlodoffa doschkoff:)

det är maskinen –

jag.

Stänger och hjul

och

nitnaglar skruvar och muttrar

drivremmar (doschkoff) –

många män har gjort mig

släggat och putsat och hamrat och filat

fin är jag fin (orlo)

skinande

sjungande

rungande

skakande

golv och tak.

-------

Såg du mannen som kom i går? –
han krälar i dag på kryckor,
och flickan som gnolar i dag
blir i morgon rännstensavfall,
och barnet som de avlat
är som de och blir som de –
orlodoffa doschkoff –
min mat.
(Orlodoffa doschkoff
orlo – orlo – orlo:)

--------

Jag kommer ovillkorligen att tänka på Maskinsång av Elmer Diktonius när jag läser Stål av Silvia Avallone.

Hon beskriver stålverket i Piombino, Toscana, Italien,så man ser de stora byggnaderna, lyftkranarna, lastbilarna, masugnarna, röken, giftgula moln och  rödlila och svarta flammor. Man hör muller och dån och känner lukten av sot och rost. Det är som något taget ur en kuslig science fictionfilm. 
En självförsörjande mardröm.
Människorna som rör sig i och omkring stålverket är märkta av sina liv. Somliga har rentav blivit som maskiner.
Männens diskussioner rör sig främst om pengar och sex. Orden betyder ingenting. Bättre då att rösta på Forza Italia!
Stålverket beskrivs som en fortplantningsapparat. Samma obevekliga krafter rör sig i de mycket unga människorna som växer upp i skuggan av stålverket. De unga adrenalin- och testosteronstinna männen sniffar, snortar och röker. Kvinnorna  får barn väldigt unga och åldras i förtid. Ingen kommer så värst långt från Piombino. Elba hägrar i fjärran som ett slags Shangri - La för de rika stadsborna från Milano.

Solen glöder lika förödande het som i Främlingen av Albert Camus.

Alla har naturligtvis drömmar. Vännerna Anna och Francesca vill bli domare respektive modell.

Deras vänskap och vuxenblivande löper som en röd tråd genom hela romanen.
Silvia Avallone, född 1984, har skrivit en kraftfull roman med mycket energi; emapti och rättmätig indignation. En verkligt stark debut.

Det skrivs många böcker om hur man ska få ickeläsare att läsa.

Däremot skrivs det inte så mycket om lustläsare

Men 2001 gav Läsrörelsen och
En bok för alla bibliotekarien Britt Isaksson
(1933 - 2011) i uppgift att skriva " en vällustig och opedagogisk bok om läsglädje..." 

Den fick titeln  Om tjocka böcker och tunna .

På omslagsbilden vältrar sig den hinduiske elefantguden Ganesha läsande en bok. 

Han är bl. a. författarnas beskyddare.

Britt Isaksson beskriver olika slags läsare, vad de läser, hur de läser och varför de läser. Det finns vildläsare, smygläsare, semesterläsare, lusläsare, storläsare, yrkesläsare, soffläsare, långläsarare, osv.

Och så finns det puddingläsare. "De som ser på romanen som en pudding  äter upp den och så är det inget mer med det".

Britt Isaksson citerar ofta Olof Lagercrantz, Anne Fadiman, Merete Mazzarella, Ruth Halldén, Daniel Pennac och Charles Lamb för att nämna några.

Böcker ska våga vara litteratur, slås det fast. De ska ha något att berätta och väcka känslor och tankar. Läsning förhöjer livskänslan.

Högläsning av olika slag får stort utrymme. Bl. a. talas om att dikter ska läsas högt även om man läser för sig själv. Det råder det ju delade meningar om.
Omläsning är något som alla barn förstår sig på. Och det gör Olof Lgercrantz också.

Någon borde uppdatera den här boken. Den har mer än tio år på nacken, men här finns så mycket bra stoff som är tidlöst att den skulle förtjäna en nyutgivning. 

Om tunna böcker och tjocka förmedlar läslust även till den som redan har stor lust till läsning.

 

Böcker som samtalar

Lena Kjersén Edman, välkänd bibliotekarie och litteraturvetare, har skrivit en inspirerande bok med titeln  Böcker som samtalar.

Undertitel: Intertextualitet, dialog, covers och kärlek.

Första kapitelrubriken: 
Att knycka är att skapa.

Och med detta för ögonen går hon sedan  igenom hur klassikerna påverkat och inspirerat genom tiderna. 

Hon hämtar  exempel från världslitteraturen i kronologisk ordning med början i sagor och berättelser, antikens myter, Bibeln;  över medeltid och renässans ända fram till våra dagar. 

En del känns igen; annat är nytt.

I somliga fall har man inte tänkt på sambanden alls.

Lena Kjersén Edman har som ett av sina motton: Connect, only connect. Sagt av författaren E. M. Forster som ansåg att livet går ut på att finna sammanhang och upprätta samband.

Lena Kjersén Edman svingar sig oförfärat mellan länder, genrer, tider, gammalt och nytt; böcker, filmer, TV-serier och låttitlar.

Sista kapitlet i Böcker som samtalar handlar om Fabian Kästners roman Oneirine. Roman i tusen delar (2006). Den består helt och hållet av ord och meningar som är lånade av andra författare. Hela romanen är stöldgods till och med titel, omslag och baksidestext!

Lena Kjersén Edman är mycket beläst; ämnet är mycket intressant och egentligen skulle jag gärna sett att hon fått större utrymme att utveckla sina resonemang. 

Jag får lust att läsa nytt och läsa om. 

Boken är utgiven på Bibliotekstjänsts förlag 2011.

En gammal favorit

Katten som älskade sitt täcke handlar om Randi - Grå och hennes äventyr med det lappiga lapptäcket som matte kastar i soptunnan och inte förstår hur viktigt det är för Randi - Grå.
Randi - Grå  följer helt enkelt efter sitt täcke och då händer en del som hon verkligen inte räknat med...

Bilden har  Nicola Bailey gjort och  William Mayne texten.

Ny, spännande bekantskap

Belinda Bauer

fick en Gold Dagger för sin första thriller, Mörk jord (2011).

Efter att ha läst hennes andra, Skuggsida, har jag bestämt mig för att absolut läsa Mörk jord också. 

På kort tid begås ett antal mord i den lilla fredliga byn Shipcott i kanten av  Exmoorheden i Somerset.

Den sociala kontrollen i det lilla samhället är lika sträng som den brukar vara i små samhällen. Dessutom håller den lokale polisen, Jonas Holly, ett vakande öga över allt och alla.

John Marvel, "överårig och överviktig", har varit kriminalpolis i tjugofem år och ingår i den skara mordutredare som kallas in "utifrån". Han är en överlägsen men skicklig buffel i stil med Reginald Hills Dalziel. Och Marvel (och jag!) misstänker samma person... Och samma motiv.

Miljön påminner något om Midsomer, men människornas i  Shipcott är betydligt verkligare. I början irriterades jag av jargongen, men det försvann i takt med att

karaktärerna tog form.

Skuggsida omfattar 383 sidor men det känns inte för långt.

Ganska snart sträckläser man med andan i halsen. 

Slutet är oväntat och ovanligt bra.

Tematrio: Engelska böcker

Lyran

efterlyser tips på engelska böcker. Här kommer mina förslag.

Washington Square 

av Henry James. En modern klassiker som kom ut 1881.
Catherine Sloper är en oansenlig flicka som dessutom anses som dum. Men - hon är arvtagerska.
Och hon blir kär i en stilig man som dessvärre saknar förmögenhet.
Catherines far sätter klackarna i backen

Fogtown

av Peter Plate. En mörk historia om livet runt ett socialkontor vid en genomfartsgata i San Francisco.
Fogtown kom ut 2004. Författaren känner väl till sin miljö. Han har ett starkt samhällsengagemang och värnar om gamla, arbetslösa, outbildade och ensamstående mödrar.

Summer

av Edith Wharton. Ännu en modern klassiker. Enligt Marilyn French Whartons bästa roman.
Den kom ut 1917 och handlar om ett samhälle i Massachusetts där klasskillnaderna är stora liksom genusskillnaderna. Men det förstår inte Charity Royall. Och så går det som det går.

Elegant tomhet

Johanna Ekström, dotter till akademiledamoten och författaren Per Wästberg och författaren Margareta Ekström, försöker skriva sig ur sin barndom och ungdom med boken Om man håller sig i solen.

Det är ingen uppgörelsebok i Felicia Feldts anda. Tvärtom är den lågmäld, sorgsen och oändligt vacker. Felicia Feldts bok är en roman; Johanna Ekströms en memoar.

Estetisk, kanske. Johanna Ekström skildrar en elitistisk uppväxt där skönheten och ytan betydde allt.

Familjen stod över resten av mänskligheten och höll sig mycket för sig själv. Johanna, som började skolan ett år för tidigt, fick genast problem att räta in sig i ledet. Hennes anorektiska problem ignorerades av föräldrarna trots påpekande utifrån. Att be om hjälp ansågs som ett svaghetstecken.

Städmanin var ännu ett sätt att försök att göra sig sedd. Det mycket utsvävande ungdomslivet med sprit och mängder av mer eller mindre tillfälliga förhållanden ledde inte heller till några föräldrareaktioner.

Johanna Ekström vänder sig flera gånger direkt till fadern: "Du lärde mig att ljuga..."

I sex år hemlighöll han ett förhållande med den kvinna som skulle bli fru nummer tre för Johannas mor.

Denna fick sedan i sin tur se sig sviken för fru nummer fyra. Per Wästberg är alltid den som lämnar. Han har aldrig lämnat.

Johanna Ekström delar snabbheten och orden med sin far. Hon ser faderns pojkaktiga lätthet och hans förmåga att flyta ovanpå. Och hon vill inte bli som han. Och hon vill inte heller bli som sin mor, med vilken hon inte har ett fullt så nära förhållande. Det var först när hon fick sin tre år yngre bror som det blev aktuellt med kramar

"Det finns en plats mellan ljus och mörker som inte är farlig. Jag måste inte hålla mig i solen." säger Johanna i slutet av boken. Det tyder på att boken tjänat sitt syfte. Hon kände att den måste skrivas för att hon skulle kunna gå in i sitt nya förhållande och sitt moderskap rätt rustad.

Det är fantastiskt att kunna verbalisera känslor och upplevelser så gripande och djup berörande. Och så vackert. Jag tyckte mycket om Om man håller sig i solen.

I augusti kommer Per Wästbergs fjärde memoardel:

Ute i livet: En memoar 1980 - 1994

Tid och minne

Redan på sidan 75 i vinnaren av Booker priset 2011 Känslan av ett slut av Julian Barnes är huvudpersonen Anthony (Tony) Webster hunnit bli pensionär. 

Borta är den sorglösa tiden då Tony och hans närmaste tre vänner överlägset och med ungdomlig aningslöshet betraktade världen. Nu har de mera eller mindre tappat kontakten med varandra. Tony,som aldrig varit någon karriärist eller för den delen deltagit i livet med något större engagemang är nöjd med att pyssla i sin lägenhet och låna ut böcker på sjukhuset.

En flickvän från unga år, Veronica, kan fortfarande förbrylla  och Tony har svårt att komma över den förödmjukelse hennes familj utsatte honom för. Exhustrun, den moderligt trygga, rättframma och raka Margaret, har han vänskaplig kontakt med. 

Dottern, Susie, anser han sig ha goda förbindelser med. Det betyder i klartext att hon skickar en rad per mejl någon gång. (Tony befattar sig inte med SMS.)

Så ser det ut när Tony genom ett fullständigt oväntat arv ställs ansikte mot ansikte med sig själv och sitt föga ärofulla förflutna.

Floden börjar rinna uppför. Minnet som mestadels består av fläckar och lappar kan plötsligt överraska. Vad är det man minns och hur? Minnet är vanskligt. Det förändras med tiden

Minnets mekanismer  och tiden intresserar Julian Barnes.

Känslan av ett slut handlar inte om det slut man i förstone tror. 
Julian Barnes har skrivit en avskalad, blottläggande  roman som är helt lysande; elegant och sparsmakat! 

Rent psykologiskt är karaktärerna mycket trovärdiga.

Och storyn blir thrillerartad i och med det förbryllande arvet. Läsaren är lika frågande som Tony själv.

Språket stämmer väl med innehållet och översättaren Mats Hörmark har helt säkert gjort ett bra arbete.

Julian Barnes är född 1946. Han bor i London och slog igenom med Flauberts papegoja 1986. Tre gånger tidigare har han varit nominerad till Bookerpriset. Det var inte en dag för tidigt att han fick det.