tisdag 29 mars 2011

p. t. o. vårstädning

Överraska ditt skelett!
uppmanas man i dagens lokala organ.
Benmassa är färskvara.
Och det duger inte med vad som helst som simning och cykling!
Nej, det ska vara viktbärande träning som hopp och löpning; ishockey och fotboll. Innebandy och handboll duger också.
Martin Nilsson sjukgymnast och med. dr vid Sahlgrenska Akademien i Göteborg har forskat på 3 200 - gissa vad! - män och deras träningsvanor.
Vem skulle vilja forska på kvinnor och deras träningsvanor?

Bilden är lånad.

Frida i vårstädningen




Den här boken fyndade jag i en kaffestuga för 10 kr. Vem är jag att motstå något sådant?
Jag slog upp Frida i vårstädningen för att få lite inspiration. I tredje strofen läser jag:

Fönstrets vadd hon hastigt låter fara,
andas rutan klar i denna stund,
för att strax därpå med händer snara
gnida kopparkärlets matta rund.
"Karl den tolftes likfärds" alla kanter
putsar hon vid bostons glada sång.
Ljuvt nog vore för de blå drabanter,
om de kände handens mjuka gång.


Fönstervadden ur, men det behövs nog mer än andning för att få rutorna klara...

måndag 28 mars 2011

Vårsonett


Skåda, skåda, hur det våras.
Snön har smultit, se och märk.
Än en gång skall vi bedåras
av de gamla underverk.

Välden lyser, jorden grönskar,
vindar gå med lätta fjät.
Kanske får jag som jag önskar,
förr än någon anar det.

Här i jordens gröna lunder
stundom himlablomster gro,
men för mig sker inga under,
fast jag villig är att tro.



Harriet Löwenhjelm, Sonetter till nobla damer och döda libertiner

Norsk deckarkung

Det är inte säkert att Roy Jacobsen skulle bli så smickrad över att kallas deckarkung, men han är ett väldigt bra alternativ till alla de norska deckardrottningarna.
Roy Jacobsen är mest berömd för Segerherrarna som kom 1991.
Nyligen kom Underbarn ut på svenska.

Marions slør är en mångbottnad kriminalroman. Ett specialteam inom polisen skall ta hand om etniskt relaterade brott. Den karismatiske John McNaughton med skotskt påbrå är teamledare.
Marion ingår i teamet liksom Reza och William som visar sig vara muslimer båda två - sunnimuslimer men med helt olika uppfattningar om hur man bör leva sitt liv.
En rad mystiska mord ska redas ut. Rör det sig om hedersmord? Har man att handskas med en seriemördare? Är gärningsmännen kanske flera?
Ett originellt grepp är att sätta in en granskningskommission som får nagelfara
specialgruppens arbete 1 1/2 år senare.

Roy Jacobsen tar upp aktuella samhällsfrågor; han tecknar fina personporträtt; han har psykologisk blick och är en god miljöskildrare. Han har humor och språket är ovanligt njutbart.

Jag skulle mer än gärna läsa fler kriminalromaner av Roy Jacobsen.

söndag 27 mars 2011

Den finlandssvenska dikten. 16


Hästarna

Efter att ha tillbringat en natt
bland hästar minns jag hur friskt

det doftade av ammoniak och
smältsnö, den gröna månen

över den gröna skaren, en råtta
gnisslade i foderkammaren, hur jag frös

i min overall och yllemössa mot
morgonen och hur lugnt hästarna sov.

Tua Forsström




lördag 26 mars 2011

Boosta inför sommaren

Östersjön och cyanobakterierna (blågröna alger)















Fil. dr Sara Jonasson , marinbiolog och forskare vid Botaniska instutionen vid Stockholms
Universitet föreläste lengagerat och pedagogiskt om cyanobakterier (blåalger) och det nervgift, BMAA, som man funnit i dem och som kan ha samband med den fruktade nervsjukdomen ALS.
Cyanobakterierna har funnits i 3,2 miljarder år och lever fritt eller i symbios med växter. De klarar extrema miljöer och forskarna håller inte för otroligt att de kan finnas på Mars.
Algblomningen har ökat under de senaste tjugo åren liksom antalet ALS-fall.
Forskarna söker nu efter själva kopplingen; den utlösande faktorn.

Läs mer om forskningen och hur det hela började i följande artiklar:

Pressmeddelande från Stockholms Universitet 2010-05-05

SvD 2010-04-04

Livsmedelsverket hittar ingenting 2006-06-26

Läkartidningen 2005:4

fredag 25 mars 2011

Trandagen


Alla vet ju att det är våffeldagen idag.
Men hur många vet att det är trandagen? Det är idag de har kommit.Tranorna.
Så här står det i Kalmar Lexikon:


Trandagen firas den 25 mars och är en lokal tradition i Kalmartrakten, men den finns även på Öland, i Blekinge och enligt uppgift även i Västsverige. Vissa källor anger att den funnits sedan 1500-talet. Kvällen före T. hänger barnen upp en strumpa vid sängen och på morgonen hoppas de finna godis i den, trangodis. Det heter att tranan landat under natten på resan norrut och lämnat godiset. Tranan kommer till våra trakter när det börjar bli ljusare kväller och förr fanns talesättet att tranan bär ljus i säng, man gick till sängs när det var ljust. T. räknades även som den första sommardagen, då skulle skorna av och barnen skulle springa barfota utomhus. Dagen sammanfaller med Maria Bebådelsedag och Våffeldagen.

Bilden är lånad av Kristianstadsbladet

torsdag 24 mars 2011

Mäktig musikupplevlese




torsdag 24 mars 19:30

Torsdag 24 mars 19.30
Malmö SymfoniOrkester
Joshua Weilerstein, dirigent
Marianna Shirinyan, piano

Schumann, R, Genoveva, uvertyr
Bartók, B, Pianokonsert nr 3
Sjostakovitj Symfoni nr 5

Ett mäktigt program! En helt fantastiskt konsert under ledning av den blott 24-årige Joshua Weilerstein. Så ung och redan så driven - vad ska han göra i resten av sitt liv?
Och han gjorde det utan partitur.

Programmet var som vanligt väl sammansatt. Från det som är lätt att ta till sig till det mera krävande. Schumann ville gärna skriva opera, men det gick inte så bra. Genoveva är den enda operan han fick till och inte ens den spelas särskilt ofta i sin helhet.
Ouvertyren är däremot ganska vanlig.

Bela Bartóks tredje pianokonsert framfördes virtuost av den armeniska pianisten Marianna Shirinyan. Publikens jubel mötte hon genom att generöst bjuda på ett extranummer - en mazurka av Chopin - tillägnat Japans folk.

Dmitrij Sjostakovitj var 30 år när han skrev sin femte symfoni. Han var redan påpassad av de styrande och han visste att han måste hålla tungan rätt i munnen. Så mycket viktigare som han hade en nyfödd dotter.
Den unge, energiske dirigenten, Joshua Weilerstein, presenterade personligen symfonin och sedan följde en kraftuppvisning av Malmö Symfoniorkester i fullt ornat med två harpor, flygel, pukor och trumpeter. Stämningarna växlar och som vanligt hör man stöveltramp i någon del.
För en entusiastisk amatör var den femte symfonin bra mycket lättare att ta till sig än den tionde som presenterades tidigare under våren.
Bilderna på dirigenten och solisten är tagna från programbladet.

söndag 20 mars 2011

Den finlandssvenska dikten. 14

Tidigt landskap

Ärrig och blek glider
månhjärnan fram. Den mörka
skogen kan inte längre dölja,
att den döljer något,
men den öppna slätten
behåller sin hemlighet

Gösta Ågren
Motto: Oroa dig inte. Det ordnar sig aldrig

lördag 19 mars 2011

Elegant huvudbry

Smitning av Dominique Dyens
i översättning av Cecilia Franklin, Sekwa förlag.
Romanen börjar banalt, men ganska snart tar det gäckande över. Men innan dess lider man med den 36-åriga Anne Duval, framgångsrik annonssäljare; kylig och nedlåtande mot sina underordnade; ensam och kärlekstörstande. Hon är i själva verket på gränsen till ett sammanbrott. Anne Duval flyr. Hon hamnar i psykiatrisk vård och behandlas av doktor Patrick Kretz.
Dominique Dyens överraskar hela tiden sin läsare. Förvirrad och road försöker man följa med i svängarna. Förbryllad och osäker avslutar man läsningen. Identiteterna har bytt plats. Vem är vem? I vilket förhållande står människorna till varandra?
Kanske är Smitning helt enkelt en roman om en roman - en metaroman? Vad vet jag?

fredag 18 mars 2011

Auto da Fay

Franklin Fay Birkinshaw Davies Bateman Weldon Fox, aka Fay Weldon. Nu har hon skrivit sina memoarer,
Auto da Fay. Eller åtminstone om viktiga händelser i sitt liv från barndomen och fram till romandebuten 1967 med A Fat Woman´s Joke.
Stilen är omisskännlig. Hon är vass, ironisk, lakonisk, satirisk, ibland sarkastisk och alltid lika underhållande. Även när det gäller smärtsamma upplevelser. Det märks att hon har händelserna på tidsavstånd. Fay Weldon är född 1931 och uppvuxen i Napier och Coromandel på Nya Zeeland företrädesvis med mamma Margaret, mormor Nona och bräckliga syster Jane. Bostäderna har varit många liksom männen, äktenskapen, böckerna, identiteterna och arbetena.
Fay lär sig tidigt att ta emot dåliga nyheter utan att röra en min. Hon har perioder i sitt liv när hon är ganska olycklig och i tidiga tonåren övervägde hon under en tid att ta sitt liv.

Familjen är skrivande på båda sidorna. Fay står tidigt upp för sina texter när de kritiseras i skolan. Hon försörjer sig senare framgångsrikt som författare till reklamtexter och så småningom skriver hon ett antal romaner, några novellsamlingar, två barnböcker och ca sextio pjäser.
Med det livet hon har haft i den familjen och med den släkthistorien så förstår man att hon skriver som hon gör.

Den mest kända romanen är En hondjävuls liv och lustar 1983; sv 1984). Hondjävulen var ett feministiskt inlägg i den jämställdehetsdebatt som idag ser något annorlunda ut.
En hondjävuls liv och lustar kommer nu ut i ny upplaga på Massolit Förlag tillsammans med memoarerna. Den har filmats med Roseanne Barr och Meryl Streep i huvudrollerna

torsdag 17 mars 2011

Lars Huldén revisited


Maskarnas mummel har börjat nå fram till mig.
När jag midsommardagen gick förbi min blivande grav
hörde jag hur de hojtade till varandra.
En av de djärvaste skrek direkt
en fråga om jag inte kommer snart.
Snart, snart, svarade jag,
och då verkade de nöjda.
De samspråkade livligt och jag förstod att de dividerade
om vem som skulle ha vad.
Man skulle kunna tänka sig att en liten rysning
därvid skakade mig, men det gjorde det inte,
jag kände mig tvärtom helt införstådd
och varför skulle man inte vara det.
Jag vill understryka att allt
gick jämförelsevis stillsamt till,
det var bara ett mummel, men som sagt:
Det har börjat nå fram till mig.

En uppmärksam A ROOM OF MY ROOM- läsare skickade ovanstående dikt av Lars Huldén till mig.
Apropå Dorothy Parker och Lars Huldén.
Och jodå, dikten finns med i Den finlandssvenska dikten. 10
Den glada maskbilden är lånad.

onsdag 16 mars 2011

Mera sommarläsning

Noveller, lyrik och artiklar.

Ett smakprov:

Thought for a Sunshiny Morning

It costs me never a stab nor squirm
To tread by chance upon a worm.
"Aha, my little dear," I say
"Your clan will pay me back one day"

Cover design by Michael Farrell

Den finlandssvenska dikten. 10




Om evighetens längd handlar denna sägen:

Icke långt härifrån

finns det ett universitetsbibliotek.
I ett av bibliotekets armarier

står denna diktsamling.


Vart hundrade år
kommer en bibliotekarie

blåser bort dammet som samlats
och läser denna dikt

När hela dikten
på detta sätt har blivit uppnött

är en sekund av evigheten
förliden.

måndag 14 mars 2011

Den finlandssvenska dikten. 7



Invid varann

Att älska allt;
det första skamsna lilla
nässelblad,
och vårvägs träck,
befriad dyngas dova doft,
och svunnen drivas härskna bottenbråte.

Att lära sig anamma allt
som rent och skönt,
och se
hur tätt invid varann vi alla bor
inunder samma modersvinge.

Ur Jordisk ömhet 1938

Projektet Den finlandssvenska dikten 1 - 16



I den blå kassetten döljer sig sexton finlandssvenska författare; en tunn diktbok per poet.
Fyra kvinnor och tolv män känns som en onödig snedfördelning - men i alla fall.
Urval är alltid diskutabla.
Först ut är naturligtvis nationalskalden Johan Ludvig Runeberg, 1804 - 1877. Han är äldst.
Nummer 16 är Tua Forsström född 1947. Hon är yngst.
Edith Södergran, Solveig von Schoultz och Märta Tikkanen är de andra tre kvinnorna.
Bland männen är Zacharias Topelius, Gunnar Björling, Lars Huldén , Bo Carpelan och Claes Andersson självklara namn.

"Historia - att skrivas på nytt. Alltid." (Gunnar Björling) skulle kunna stå som motto för de 24 finlandssvenska diktarporträtten i Författare om författare - ett bra komplement till Den finlandssvenska dikten.

söndag 13 mars 2011

Costa Book Award 2010



Enligt Andres Lokko i i krönikan i dagens Svd uttrycker Jo Schapcott det outtryckbara i sin lilla diktsamling Of Mutability.
Vad är viktigt när det ser ut som om ens återstående dagar är få? Vem vill man ha vid sin sida?
Jo Shapcott har under många år kämpat mot bröstcancer. Trots det sprider hon hopp med sin bok och vänder våra blickar mot viktiga frågor.
Poesi är det som fungerar i kritiska lägen och dagar av sorg.
Costa Book Awards

Sorgepoesi med värme och humor


Costa Book Award 2009.
Tips från Andres Lokkos krönika i Svd 2011-03-13.
Recensionen ur The Guardian 2009-03-07

    A Scattering

    by Christopher Reid

    There's certainly no shrieking reproach in A Scattering, Christopher Reid's latest collection, dedicated to the memory of his wife, the actor Lucinda Gane (whom readers of the right age will remember as the science teacher Miss Mooney in Grange Hill). But neither has he been rendered wordlessly impotent. Rather, he gives us a lucid, cogent panorama of grief and loss, from the first diagnosis of illness to a provisional - it never could be final - acceptance of his enforced membership of "the club of the left-over living". These are calm, careful, coolly self-contained poems, but they invite the reader in without reserve. If there's a sense of something being worked out here, Reid's engagement with the process of bereavement, as both husband and poet, only helps to prove the aptness of Donne's dictum, that "Grief brought to numbers cannot be so fierce, / For he tames it that fetters it in verse".

    Reid's poetry has always delighted in confounding expectations. As one of the originators (with his one-time tutor Craig Raine, the publisher of this volume) of what James Fenton termed the "Martian" school, he makes the familiar strange through witty juxtapositions and wild, sometimes surreal imagery. This is how the title poem of his 1982 collection, Pea Soup, begins: "A hecatomb; / haruspication of pods ... / It is thus that we understand / our kitchen gods // workaday hierophants, / opening each green victim / with a neat jab of the thumb, / cascading entrails [...] / into a deep pan". It's a clever kind of poetry, skilfully constructed, often erudite, and just a little emotionally chilly. Though Reid's habitual wit does not desert him in A Scattering, that isn't a charge that could be laid against him here.

    The book opens with "The Flowers of Crete" and a last holiday together, as he grapples with the fear of what lies ahead. Often, there's the sense that she is one step ahead of him, just out of reach, or threatening to be - an Ariadne who cannot, this time, provide the thread that will save her Theseus from his fate. So he turns to the inward consolations of writing, asking her to forgive "your husband the poet, / as he mazes the pages / of his notebook, in pursuit / of some safe way out"; while she, looking ever outwards, chases "to its least accessible hiding-place" every specimen in her guide to the island's wild flowers.

    "The Unfinished" describes, simply and detachedly, the deathbed vigil. "I never heard / the precise cadence / into silence / that argued the end. / Yet I knew it had happened." Afterwards, with the same detachment of "ultimate calm", he quotes Wittgenstein, considers Auden, and tries to configure her death as a journey, though he knows it isn't, or is so only "in that space / of the mind where the wilful / metaphors thrive". Then he recurs to the final few days, telling it as straight as he can, refusing, for instance, to invest the disease that kills her with anything like human moral agency:

    Hobgoblin, nor foul fiend;
    nor even the jobsworth slob
    with a slow, sly scheme to rob
    my darling of her mind
    that I imagined;
    just a tumour.

    There follows a series of vignettes, "A Widower's Dozen", that dramatise the accommodations and adjustments that the mind makes when faced with such loss: he talks to her about their garden, imagines that he hears her coming to bed or sees her in the street, endures the repeated jolting realisations that she's gone. It is perhaps odd that, faced with the ultimate dislocation, Reid is, in this book, at his least "Martian". Yet the old wit and erudition are still there. The collection's title, for instance, makes one think of a scattering of ashes, but not so: the title poem describes the way elephants perform a kind of obsequy for their dead by "hook[ing] up bones with their trunks and chuck[ing] them this way and that way"; the animals' ponderous bulk "makes them the very / embodiment of grief, while the play of their trunks / lends sprezzatura". That slightly waggish "sprezzatura" is a typical Reid flourish.

    In "Afterlife" he walks past the hospital to which his wife left her body for research and thinks: "That's where my dead wife lives. I hope they're treating her kindly." This end, he finds, is greatly preferable to the shallow certainties of religion, because she is still "doing practical work ... educating young doctors / or helping researchers outwit the disease that outwitted her". Here, as throughout the book, the keynote is one of gratitude.

    There's no self-pity, no beating upwards to God's throne here, just a kind of secular prayer of thanks, albeit one that performs the miracle of bringing the dead back to life. Reid conjures her brilliantly for the reader - her way of dressing, her somewhat scattered mental energy, her many enthusiasms. As an act of devotion, A Scattering perhaps proves the almost-truth of Larkin's almost-instinct at the end of "An Arundel Tomb", that what will survive of us is love. How fitting, then, that this beautiful book should begin and end in benediction; it is surely no accident that the opening and closing words are "blessing" and "blessed".


lördag 12 mars 2011

Det som inte får hända

Mitt i livet segnar 38-åriga Amy Rosenblatt Solomon- läkare, mamma, hustru, dotter och syster - ihop på löpbandet och och hennes liv går inte att rädda. Maken Harris blir ensam med tre minderåriga barn, 7, 5 och 1 1/2 år gamla.
Fadern Roger Rosenblatt, professor i engelska, essäist och författare, och modern Ginny lämnar sitt rymliga hus i Long Island och flyttar in i ett gästrum hos dotterns efterlämnade familj. De kämpar tillsammans med svärsonen för att hjälpa barnen att bearbeta sorgen och att få vardagen att fungera med allt vad det innebär.
Roger Rosenblatt beundrar hustruns simultanförmåga och oändliga tålamod. Själv blir han någon slags alltiallo och bl.a. mästare på att rosta bröd. Alla barnen vill ha det på sitt sätt.
Även människor utanför familjen stöttar. De lagar mat, skriver brev, skickar blommor och tröstar. Föräldrar som varit i samma situation delar med sig av sina erfarenheter.
Rakt och enkelt berättar Roger Rosenblatt i Att rosta bröd om familjens oändliga sorg, den stora kärleken till Amy, barnbarnens sätt att tackla saknaden, oron för den behärskade svärsonen och alla minnena.
Sorgeåret har ingen ände. Det kommer att vara livet ut. Men sorgen kan förändras.
Man förfäras, beundrar, lever med, oroas, grips och gläds över varje liten ljusglimt.
Att rosta bröd berör starkt och djupt.



fredag 11 mars 2011

Sett i Vårdinge



"HÄR UNDER HVILAR KYRCKOHERDEN OCH PROBSTEN HÖGÄREWÖRDIGE OCH HÖGLÄRDE HERR PETRUS GADD MED SIN KIÄRA HUSTRO ÄHREBORNE OCH DYGDESAMA MATRONA AUGUSTA LUNDBERG. ANNO 1743"

Vårdinge kyrka intill sjön Sillen söder om Södertälje i Sörmland.
Inskriften syns på långsidan till höger.
Bilden på kyrkan är från Wikipedia.

torsdag 10 mars 2011

Aktuellt

Ingen i världen ( orig:s titel: In the Country of Men) av Hisham Matar, född 1970, handlar om den nioårige Suleiman som bor strax utanför Tripoli i Libyen.
Året är 1979 och Muammar al-Khadaffi håller landet i ett järngrepp. Osäkerheten är stor. Ingen vet vem man kan lita på. Människor fängslas i sina hem, torteras och försvinner ibland helt och hållet. Mannen i grannfamiljen fängslas och förhören med honom direktsänds i TV och så småningom även hängningen. Suleimans egen pappa försvinner och ingen vet riktigt vad som händer.
Suleiman undrar varför mamma blir så konstig när hon tagit sin "medicin" - som för övrigt är strängeligen förbjuden i Libyen - men han tycker om historierna hon berättar när hon är påverkad av "medicinen". Det är mycket den ensamme Suleioman undrar över.
Pappa, som är välbeställd medelklass och dessutom intellektuell och bäste vän med den avrättade grannen är naturligtvis en starkt misstänkt person. Motståndsrörelsen består av oorganiserade amatörer och har svårt att hävda sig mot Khadaffis säkerhetspolis.
Berättelsen är bara till vissa delar Hisham Matars egen. Han har växt upp i Kairo och Tripoli och bor numera i England. Fadern fängslades 1990 och familjen har inte fått några livstecken från honom sedan 1995.
Ingen i världen förmedlar känslan av att leva i en kuslig, klaustrofobisk och osäker tillvaro.
I Månpocketutgåvan av Ingen i världen finns en intervju med Hisham Matar som extramaterial.

Livet är ett i vinden vacklande hus

Av en ren händelse råkade jag gå förbi radion just när Anita Ekström läste Dagens dikt,
I det högsta trädet ur Sirkka Turkkas diktsamling Livet är ett i vinden vacklande hus.
(Dagens dikt igår hade dren oemotståndliga titeln En gång blev jag nästan bjuden på ett bröllop.)
Livet är ett för vinden vacklande hus kom ut 1987 i översättning av Bo Carpelan och är den enda av hennes diktsamlingar som finns på svenska.
Sirkka Turkka är månadens diktare under mars. Hon är född 1939, utbildad till stallmästare, men blev snart fristående författare. Hon har givit ut 14 titlar poesi och prosa.
En av hennes husgudar är Martin Heidegger. Hans Sein zum Tod har satt sina spår i hennes diktsamlingar.
Efter uppläsningen spelades Das alte Jahr vergangen ist, ett koralförspel av Johann Sebastian Bach. Joseph Payne spelade.
Dagens dikt och musiken kom mig att glömma snöblasket, blåsten och kylan och att jag egentligen är snorig och fryser om fötterna.
Hoppas att Livet är ett för vinden vacklade hus finns att köpa antikvariskt.

tisdag 8 mars 2011

Diskutabel kvinnosyn



Är det inte lite konstigt att i en spänningsroman från 2005, skriven av en författarinna född 1960, möte en mening som denna: "Kvinders trang till reproduktion lå som en stærk strøm under kønnets handlinger til alle tider." ?
Bokens titel: Personskade. Författare: Elsebeth Egholm.
Elebeth Egholm har väldigt många bollar i luften men samlar upp trådarna ganska väl på slutet.
Det är kvinnorna som har störst betydelse i romanen. Journalisten Dicte Svendsen är den som tar störst plats. Ett centralt tema är ofrivillig barnlöshet. Sökandet efter identitet ett annat liksom
trafficking och integration.
Elsebeth Egholm har skrivit en rad romaner med Dicte Svendsen i huvudrollen.
Läs mer om författarinnan här

På tal om Internationella kvinnodagen

söndag 6 mars 2011

I lusthuset

I lusthuset (1954) av Jane Bowles (1917 - 1973). På Dramaten. I rollerna bl. a. Marie Richardson och Basia Frydman. Absurd, någon gång komisk men mestadels tragisk. Mödrar och döttrar som talar förbi varandra; stumma kroppar och olycklig inåtvändhet. Oförmåga att bryta mönster, att bryta upp, att frigöra sig. Det hela utspelar sig i Kalifornien på 1940 eller -50-talet.
Redan 1988 satte Suzanne Osten upp I lusthuset för första gången i Sverige. Regissören Sofia Jupiter som då gick på högstadiet såg föreställningen två gånger. Det var en uppseendeväckande händelse eftersom Suzanne Osten lät män spela ett flertal av kvinnorollerna.
Jag tycker mig känna igen Jane Bowles från Två allvarligt sinnade damer (1943) i vissa stycken men alls inte i andra. Där bröt ju verkligen kvinnorna upp och gjorde tvärtemot vad alla förväntade sig av dem. Första akten av I lusthuset skrevs redan 1947. Hela pjäsen kom ut 1954.
Man kunde också känna en skillnad i stämning i de båda akterna.
Intressant som uppföljning till Den skyddande himlen och Två allvarligt sinnade damer.

torsdag 3 mars 2011

Hemligheten

Philippe Grimbert har skrivit en liten självbiografisk roman, Hemligheten, om en ung pojke som är enda barnet och som känner på sig att han är fel, så fel. Han skulle ha varit en helt annan. Hans far hade önskat sig en annan son och kanske i viss mån även modern. Två vältränade vackra människor får en liten bräcklig son, sjuklig, blek och tanig och helt ointresserad av fysiska aktiviteter. Inte för att det sägs direkt, men sådant känner man ju på sig.
Pojken har en själsfrände i den sextioåriga Louise med klumpfoten. För henne kan han berätta.
Och hon berättar för honom. Någonstans mitt i vänder sig berättelsen runt sin axel och vi tar om alltihop från början. Utan alla lögnerna som odlats och omhuldats inom familjen.
Philippe Grimbert berättar sin judiska familjs historia med vemod och stillsamt ironisk distans. I bakgrunden brusar efterkrigstidens Paris.
Hemligheten har blivit mycket hyllad och översatts till tjugotalet språk och givits ut i trettio länder. Philippe Grimbert är psykoanalytiker och brukar mestadels skriva fackböcker. Hemligheten, som är hans skönlitterära genombrott har redan blivit filmad.
En oerhört fängslande berättelse som inte kan lämna någon oberörd.
Bilden är lånad av Aftonbladet.

tisdag 1 mars 2011

Thomas Nydahl revisited



Äntligen ett reafynd! Alla de andra som också skrev av Thomas Nydahl.
Essäer och samtal är undertiteln. Titelessän handlar om V. S. Naipaul och hans undersökning av läsandet i sitt tidiga vuxenliv.
En del essäer och en del dagboksanteckningar. Alltid med samma personliga anslag och vackra språk. Och alltid lika intresseväckande.
Husgudarna är Imre Kertész, Thomas Bernhard, Witold Gombrowicz, Marguerite Duras och säkert många andra, men det är författare som ofta citeras. Man häpnar över Thomas Nydahls oerhörda beläsenhet. Många författaare har han dessutom träffat under sina resor. I en text reflekterar Thomas Nydahl över kvinnoporträtten i Christine Falkenlands romaner. Jenny Diski resenären som sjunker in i vitheten, Karin Stensdotters franska liv och författarskap, Nina Bourarouis kamp mot de onda tankarna får också varsin essä.

Skrivandets portar


Samtalsessäer kallar Thomas Nydahl sina artiklar i Skrivandets portar. Litterära samtal med tio kvinnliga författare. Mestadels är de nordiska.
Det börjar med att Thomas Nydahl läser igenom hela författarskap. Sedan formulerar han frågor och tankar och skickar till respektive författare. Svaren bakar han sedan in i sina texter som då blir till dessa samtalsessäer. De är ofta för långa för att antas av litterära tidskrifter utan måste kortas ner.
Essäerna finns i sin helhet samlade i Skrivandets portar. Artéa förlag AB. 2006
Anne-Marie Berglund - av någon kallad den största svenska arbetarförfattaren! - är en gammal vän till Thomas Nydahl. Gabriela Melinescu liknas vid en litteraturens Chagall.
Agneta Pleijels böcker bestäms inte av särskilda teman utan mera av en förnimmelse av musik. Nina Malinovski tror på förändringar, alltid förändringar medan kärleken och döden är konstanta faktorer för Pia Tafdrup. Birgitta Boucht, Ida Jessen, Agneta Klingspor och Suzanne Brøgger finns också med.
Intressanta introduktioner till författarskap, lärorikt och njutbart på ett vackert språk.
Och - som alltid med Thomas Nydahl - personligt.