söndag 7 mars 2010

Omnia mirari etiam tritissima. Att förundras över allt, också det mest obetydliga

Den 1 november 2008 var det dagen P för Merete Mazzarella. Då pensionerades hon ifrån sitt arbete som professor i nordisk litteratur vid universitetet i Helsingfors.
Resa med rabatt. Konsten att vara pensionär
är titeln på boken som just har kommit ut - ett år efter pensioneringen. (Reducerad biljett, heter det i Stockholm)
Det börjar innan det börjar för det börjar med nedräkningen (inte uträkningen). Den pågick i ett helt år och hon rustade sig efter bästa förmåga. Hon intervjuade bekanta som redan var pensionerade, hon reflekterade över detta med roll och identitet. Att vara pensionär får inte bli en identitet. Att vara en läsande och skrivande människa är däremot en identitet. Skammens rodnad färgar hennes kinder när hon tänker på den bok om åldrande som hon skrev redan i 55-årsåldern, Då svänger sig sommaren kring sin axel. Vad visste jag då? säger hon generat om den beskäftiga moralism som hon tycker kännetecknar även andra något yngre som tar sig tolkningsföreträdet vad det gäller pensionering och åldrande.
Merete Mazzarella är gift med en 18 år äldre man som är proffs på att vara pensionär. Hon berättar roat om hur han när han pensionerats flyttade till en lägenhet i Uppsala. Dottern utropar: "Jaha! Detta blir väl ditt sista boende!" Några år senare har han gift om sig och flyttat två gånger. Ett mycket talande exempel!
Merete Mazzarella och Lars Gustafsson (Obs! Inte författaren Lars G) är noga med sina rutiner. Till exempel är den gemensamma frukosten väldigt viktig. När MM försöker föreställa sig hur det är att vara död så är det just detta att inte få äta frukost som förefaller mest sakneligt.
Hon reflekterar över föräldrarnas och äldre släktingars liv och död liksom över sonen och yngre människors familjebildning. När sonen gifter (om) sig i USA säger ett av de tillhörande barnen: "Tänk, att ha fyra av sina fem föräldrar här på en gång!"
I Resa med rabatt finns en historik över hur man sett på åldrande genom tiderna. Merete Mazzarella tycker att det är konstigt att man inte talar mera om detta med pensionering eftersom det för många innebär en plågsam förändring och ger upphov till problem av olika slag. "Kvällen börjar efter frukost", konstaterade författaren Kingsley Amis. T. ex.
Detta är en kris som det inte tycks finns någon som helst beredskap för i samhället. Och allra minst på arbetsplatserna. Det är något man inte vill låtsas om. Det gäller ju någon annan. Inte mig.
Merete Mazzarella reflekterar över tillvaron och meningen med hela livet och ser avvecklingen som en lika naturlig del av livet som utvecklingen. Men man måste ha rätten att kämpa emot!
Pensionärer betraktas ofta som en homogen grupp, vilket är alldeles felaktigt, tycker hon. Om någon grupp kan betraktas som heterogen så är det de äldre. De har ofta haft mycket olika förutsättningar redan från början i livet. Lägg därtill livserfarenheterna.
Som vanligt är Merete Mazzarella klar, skarp och rolig och tryfferar sin text med talrika citat från andra författare. Hon har tänkt sig att hon ska bli saktmodig, det vill säga att hon ska ha modet att göra saker och ting sakta. Hon ska till exempel läsa lyrik. Det kräver tid. Och hon ska också ge sig tid att förundras. Också över det lilla i tillvaron. Som Linné.
Merete Mazzarelle lever mitt i sitt liv och har fortfarande en framtid. Hon tänkte sig att som någon sorts övergångsrit göra sig av med ett av sina tre boenden - man behöver inte ha torra ostkanter i kylskåpet på tre ställen, säger hon. Det är föräldrarnas lägenhet i Ekenäs hon lämnar till mäklaren. Hon städar (men stylar inte som i Sverige) och blir riktigt förtjust i lägenheten när hon ser hur den egentligen ser ut. Men eftersom det är finanskris så har ingen råd att köpa och så blev det med det.
MM berättar roat om sina absurda mellanhavanden med Skattemyndigheten som menar att man bara kan vara skriven på ett ställe och det ska vara där man sover de flesta nätterna.
Konstigt att man kan få dela upp sin aska och "bo" på flera ställen när man är död, tycker hon. Ett enda litet år har gått sedan Merete Mazzarella började lyfta pension. Vissa saker har nog kommit på plats, men jag tror att det dröjer länge innan hon pensionerar sig på allvar.
Jag tycker till exempel att Resa med rabatt kräver en fortsättning...

1 kommentar: