måndag 25 januari 2010

Julia Franck, Hjärtats blinda fläckar

Tysk 1900-talshistoria från första världskriget till andra världskrigets slut som tiden upplevdes av de olika personerna i en familj - från den hemvändande soldaten/fadern som mist ett öga och ett ben under kriget till yngsta dottern, Helene, som arbetade natt och dag som sjuksköterska. Hon är också den egentliga huvudperson i romanen Hjärtats blinda fläckar. Modern, Selma, hade inget till övers för sin yngsta. Selma var judinna och illa sedd i byn där hon kallades främlingen. Hon var mycket excentrisk och stängde slutligen in sig i sitt rum med en massa skräp omkring sig. Inget fick kastas. Så småningom kommer Helene och hennes äldre syster till Berlin och där lever de ett utsvävande liv tillsammans med sina vänner. Särskilt Marthe som är nio år äldre än lillasyster. Tiden är 20-30 tal. Ekonomin är på väg utför. Nazistpartiet är på framväxt. Den ljushårige, blåögde Wilhelm som enträget uppvaktar Helene skaffar henne så småningom en ny identitet och ett nytt släktpass där det inte framgår att hon är halvjudinna. Och så gifter de sig men lever inte lyckligt i många dagar. Sonen Peter föds emellertid och Helene måste skaffa sig ett arbete. Hon är sjuksköterska och medan hon arbetar som en slav för de sjuka får hon allt mindre tid och ork över för sin son. Hon gröps ur psykiskt och blir känslomässigt stum. Ibland kommer man att tänka på mamma Selma. Hon sviker också sitt barn. Hur kom de båda kvinnorna dit?
Marthe har försvunnit vid horisonten och allt längre in i morfindimmorna. Vid hennes sida står troget den androgyna Leontine. Romanen börjar med en prolog som förefaller gåtfull ända tills slutet av berättelsen. Den läsare som gillar romaner med lyckligt slut göre sig inte besvär. Men Hjärtats blinda fläckar är en riktig bladvändare, berättad med ovanlig frenesi.
Det är smärtsamt att läsa om allt som drabbar Helene och man beundrar hennes sega vilja att överleva - långt sedan hon tycker att livet egentligen mist sin mening och även om man inte alltid förstår hennes handlingar och val. Kanske handlar det om skuld och ansvar? Hur mycket kan en människa tåla? Fysiskt? Psykiskt? Når man en gräns efter vilken man handlar i desperation - som kanske kan förväxlas med känslokyla? Hur hade man själv handlat?
Bakom allt som händer ligger krigen som en mörk fond mot vilken de olika karaktärenas liv avspeglar sig.
Författarinnan Julia Franck, född 1970, har använt sin egen fars historia och farmors svek mot honom som utgångspunkt för berättelsen. Julia och hennes tvillingsyster sökte länge efter sin okända farmor (= romanens Helene) men fann henne för sent. Både farmodern och hennes äldre syster hade arbetat som sjuksköterskor liksom Helene och Marthe i romanen. Julia Franck fyllde ut hennes kända historia och utgick ifrån att ingen föds kall.
Hjärtats blinda fläckar fick Julias egen mamma att försona sig med sin svärmor. I efterskott, visserligen, men ändå. Fadern dog tidigt. Julia Franck säger att hon troligtvis inte kunde ha skrivit boken om han funnits i livet

2 kommentarer:

  1. Kul att någon annan läst och bloggat om boken. Tack för bakgrundsfakta, det ger lite mer så här i efterhand, lite mer förståelse.
    Är också sugen på att läsa Kostovas bok.

    SvaraRadera
  2. Men nu trängde sig en massa "uppdragsläsning" före Kostova, så den får vänta någon vecka. Den börjar i alla fall lovande och jag var mycket förtjust i The historian

    SvaraRadera