"Nu är det så att det lönar sig att tala sanning med mig. Du ska vara ärlig i den här situationen, för din egen skull. Det är utgångspunkten för vårt samtal." Psykiatern såg mig stint i ögonen när han talade. Jag försökte hålla mig lugn men blev tvungen att blinka hela tiden. Det känes som om han förstått mig fel. Jag hade ju uttryckligen försökt vara ärlig när jag berättade för honom vad jag kommit att tänka på. Jag hade trott att vi var på samma sida, bekanta redan, att han förstod min tankegång och humor, min självironi. Jag hade hoppats att jag lämnae någon form av avtryck, att han tyckte om mig och skulle komma ihåg mig. Men nej. Det här var hans första måndagsmottagning, inget annat. Han var på jobb."
Fler smakebitar HÄR.