A ROOM OF MY OWN

torsdag 12 mars 2026

Tre bröder

Yan Lianke, född 1958, är en betydelsefull kinesisk författare som är en vagel i ögat på makthavare i Peking, men det tycks inte besvära honom. Han skriver kritiskt och satiriskt om styret i Kina och motsättningarna mellan stad och land. 2021 kom Yan Liankes självbiografiska roman Tre bröder i översättning av Anna Gustafsson Chen. Ömsint och respektfullt berättar författaren om fadern och hans två bröder och deras fullständigt omänskliga slit under svält och umbäranden. Kulturrevolutionen pågick som bäst och ibland kom ungdomar från staden ut på landet för att arbeta i jordbruket, men i Yan Liankes hemby det blev ett fiasko. Besökarna var inte speciellt arbetsbenägna men däremot fick de ordentligt med mat till stor förtret för de lokala ungdomarna. Yan Lianke kom i kontakt med litteraturen genom sin sjuka syster som läste mycket. Borta med vinden av Margaret Mitchell blev en storartad upplevelse för honom liksom Flauberts Madame Bovary. Han hade börjat skriva på kvällar och nätter efter det hårda arbetet på en cementfabrik och så småningom kom han att skriva en rad samhällskritiska romaner. I De tre bröderna är tonen en annan. Det är en memoar där författaren minns sin uppväxt, sin familj och framför allt de tre äldre männen, fadern och hans två bröder. Fadern kan varken läsa eller skriva men han äger en vishet. Yan Lianke funderar mycket på om han svikit familjen och sin hembygd. Jorden behöver inte honom men han behöver jorden, tänker han. Så intressant läsning. En blir rörd över de tre äldre männen som bokstavligen arbetar som slavar för att ge sin familj mat på bordet och för att kunna bygga hus åt sina söner så att de skulle kunna gifta sig. Så hade deras egna fäder gjort. Men jag undrar var kvinnorna finns? Kanske får en det förklarat i Yan Liankes nästa memoar, Kvinnorna, som kom ut på svenska 2024.

Titel: Tre bröder

Författare: Yan Lianke

Översättare: Anna Gustafsson Chen

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 252 sidor

onsdag 11 mars 2026

Veckans kärleksförklaring 5: Stil

På onsdagar ska vi tänka positivt tycker Klimakteriehäxan. Vi är redan på vecka 5 och det ska handla om Stil.

Jag ❤️ Ellen Gunilla Margareta Ponténs stil. Hon var modeskapare, skådespelare och fotomodell. Hon föddes 1929 och dog 2019. Redan som tioåring visste hon att hon ville arbeta med kläder.

Jag ❤️ Leonard Cohens sätt att sjunga och skriva texter. Hans sätt att sjunga gör att en lyssnar på texterna som alltid är tänkvärda.

Jag ❤️ Harry Martinsons stil när han skriver om floran och faunan i det blekingska landskap där han (och jag) föddes

Jag ❤️ barnbarnets coola, tekniska tennisspel och hans otroliga styrka

Jag ❤️ barnbarnets elegans när hon utför sina gymnastiska övningar.

Jag ❤️ Hyacinth Buckets suveräna stil när hon svingar sig över grannens plank med handväskan på armen och hatten på svaj.

tisdag 10 mars 2026

Tisdagstrion v. 11 2026: Humor

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 11: Humor

En svårartad uppgift. Mycket få böcker är roliga och humoristiska rakt igenom. Jag skrattar i alla fall bara då och då. Och jag gillar lite absurd humor bäst som till exempel i:

1. Vems lilla mössa flyger av Barbro Lindgren. Fortsättes av Korken flyger. - VLMF (Vad lever man för) Barbro Lindgrens oförlikneliga trio om Barn-Hans, Nöken, Farbror - Nallen, bisamråttan med flera. Dråpligt, vemodigt och fantasifullt.

2. Snöstormen av Vladimir Sorokin. Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier. Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Doktorn och Harkel ger sig iväg och råkar ganska snart i svårigheter av olika slag.

3. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole har jag läst mer än en gång. Den absurda humorn passar inte alla har jag förstått, men jag tycker att den är hilarious. Författarens liv är däremot ganska tragiskt och det lägger en viss sordin på glädjen. Modern gav ut hans bok postumt efter det att han tagit livet av sig vid 32 års ålder. Ignatius J. Reilly, arbetssökande och huvudperson i Dumskallarnas sammansvärjning är intelligent men lat. Platsen är New Orleans och tiden 1960-talet. Ignatius J. Reilly är 30 år, men har ännu inte kommit sig för att flytta hemifrån.

måndag 9 mars 2026

Kammakargatan

Kammakargatan. En julberättelse av Therese Bohman är en rar, nostalgisk berättelse om hur Therese 1997 flyttar till Stockholm för att läsa kulturvetenskap. Hon köper Gula tidningen på Konsum och hittar en lägenhet i Skogås, långt utanför stan. Men den passar hennes ekonomi. På kursen har hon svårt att hitta någon att fraternisera med. Men kurskamraten Andreas, lång och svartklädd, bekantar sig med henne och presenterar henne för Roman Bauer, som han delar lägenhet med, lika lång och svart som Andreas. De båda unga männen tar väl hand om Therese och ganska snart ber de henne flytta in i deras lägenhet på Kammakargatan (som egentligen är Andreas mosters). De lever ett behagligt liv med fester varje vecka. Therese är väldigt lycklig. Hon sköter sina studier, hon handlar böcker på Hedengrens och dricker kaffe på Valands. Förhållandet mellan de två pojkarna grubblar hon inte så mycket över. Någon utav dem måste ha pengar för att kunna bekosta de ideliga festerna. Det lär vara Andreas. Roman kommer från fattiga förhållanden och har svårt att finansiera utgivningen av sin tidskrift Stereo. Therese stortrivs till och med när hon firar ensam jul i sin lilla vindslägenhet. Några sorglösa, lyckliga månader i Thereses liv. "På många sätt var det en parentes i mitt liv, men om det är något jag lärt mig sedan dess så är det att det mest betydelsefulla i tillvaron ibland utspelaar sig i parenteserna.

Titel: Kammakargatan

Författare: Therese Bohman

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2025

Antal sidor: 125

söndag 8 mars 2026

En smakebit på søndag

Mia på bokbloggen Mias bokhörna: En smakebit på søndag.

"Mamma sitter på trappan och röker hos áhkku när vi kommer körande. Hon håller inne röken som om hon egentligen inte njuter av den men inte kommit på något annat att göra medan hon väntade på mig och pappa. Mamma ser ung ut också. Kanske blir man yngre av att förlora sin sista förälder, år dras ifrån, man puttas bakåt i tiden. Fjorton eller femton. Hon ser verkligen inte ut att vara sextio. Hon drar in mer nikotin, hon ser på oss, hon lyfter handen, hon vinkar. Áhkku rökte men drog aldrig halsbloss. Hon rökte alltid med armarna i kors. Hon hade stora bröst. Hon var besviken över att inte min mamma ärvde dem, och att jag i min tur inte ärvde dem efter mamma."

Ur Sameproblemet av Kathrine Nedrejord

lördag 7 mars 2026

Veckans mening v. 10 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!" Min Veckans mening v. 10 kommer från Sameproblemet av Kathrine Nederjord.

"Hon var kort och smal och energisk, med den där manen av mörka lockar - senare var det någon som i förbifarten sa att hon hade rötter i Madagaskar - och långa, smala fingrar som hon slog ihop när hon började prata engagerat, och det gjorde hon hela tiden - i alla fall där, på bokmässan för oberoende förlag - och jag drogs dit, till just hennes bord, gesterna, rösten som var högre än bordsgrannens, och blicken föll lika snabbt på den snygga färggranna bokserien med enkla varianter av geometriska figurer på omslagen, som hon förklarade att hennes son hade det grafiska ansvaret för."