Solsting

Vi närmar oss skådeplatsen, Somerset, utifrån havet. Närmare bestämt Bristol- kanalen. Det är sol och sommar och badstranden myllar av badande; särskilt mammor med barn. Två av mammorna är Rachel och Janie med tre barn var. Männen/fäderna Sam och Vince är hemma i stugan. Det har blivit allt vanligare att man semestrar hemma på grund av flygskam. Men troligen hade de båda familjerna inte haft råd ändå. Rachel är en stilig kvinna med något bossig framtoning. Janie är mindre och mer den ironiska typen. De är vänner sedan länge och talar om allt - inte minst sina män. Janie har gått konstskola och har några timmar terapeutiskt skapande för barn. Rachel läser korrektur. Båda har under flera år "varit förlorade i moderskapets varma grönsakssoppa" och blivit alltmer lika sina mödrar. Kieran är god vän med Sam sedan länge. Både Janie och Rachel är överens om att han är intresserad av Rachel. Varför har han annars följt efter till sommarhuset? Rachel har bestämt sig för att inte uppmuntra honom. Inte just nu i alla fall. Men han tillför onekligen lite spänning i hennes tillvaro. Och Janies ska det visa sig. "Ett riktigt äventyr med en man får man inte kasta bort." När alla återförenas i stugan beslutar sig de flesta för att gå till puben. Men Rachel stannar hemma.  Lilla Sukey har fått solsting och Rachel vill hålla ett öga på henne. Tessa Hadley placerar oss geografiskt med några få meningar. Och hon skisserar skickligt sina personer. En känner dem ganska väl efter avslutad läsning.

Titel: Solsting

Författare: Tessa Hadley

Översättare: Amanda Svensson

Förlag: Novellix

Tryckår: 2022

Antal sidor: 30 

Ugglans och Bokens läsutmaning Novelltolvan 2025

Inte längre människa

Nu är den läst. Inte längre människa av Osamu Dezai. I översättning från japanska och engelska av Anna Troberg. (Inte kinesiska som jag påstod tidigare. Lars Vargös nya översättning görs däremot direkt ifrån japanska.) Ett par gånger tidigare har jag försökt läsa den men stupat direkt eftersom jag blev så dyster av den stackars huvudpersonen som i slutet av boken visar sig heta Yozo. Boken bygger på tre anteckningsböcker och är ett exempel på något som i Japan kallas shishosetsu = självbiografisk fiktion. Den första delen handlar om Yozos sorgliga uppväxt och hur han kommer till insikt om sitt utanförskap. I andra delen möter vi en ung man som äcklas av den glättiga fasad han uppvisar utåt. Han spelar clown och pajas. Det är nu han också börjar försöka begå självmord. Han lyckas först vid femte försöket 1948 strax efter det att Inte längre människa kommit ut. Yozo är vacker och kvinnorna dras till honom. De känner instinktivt av hans ensamhet. Några av dem försörjer honom också. En av dem är beredd att dö tillsammans med honom. Han överlever och hon dör, vilket kostar honom hans plats på universitetet. Medhjälp till självmord är straffbart. (I verkliga livet överlevde både han och sambon varefter de separerade.)  Yozo fortsätter sitt drönarliv tillsammans med Horiki som inte är något bra sällskap. Sprit, droger, pantbanken och ständig penningbrist. I tredje delen är botten nådd. Yozo hostar och kan uppvisa blod i näsduken. Han får morfin och snart är han beroende av både gin och morfin. Världen är en bottenlös fasa. "Tag mig till en plats utan kvinnor", säger Yozo, som väl knappast klarat sig utan dem. Han har inget till övers för andra människor. De intresserar honom inte. Han är underkänd som människa, känner han. Han känner varken glädje eller sorg. Inte längre människa. Yozos familj ingriper slutligen och Yozo hamnar på mentalsjukhus. Brottsling eller galning. Tillståndet i det japanska efterkrigssamhället är inte på topp. Nederlaget och skammen tynger och arbetslösheten är hög. Yozo känns som en exponent av samhällsklimatet. Inte längre människa är den näst mest sålda boken i Japan. Endast Kokoro av Natsume Soseki säljer bättre. 

Veckans kulturfråga v. 51 2025

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 51 2025: Vad läser du i jul?

En hel del hoppas jag. Lånetiden på Inte längre människa av Osamu Dazai är snart slut så den måste jag ta itu med. Det är den bok japanerna läser mest fick jag nyligen veta. Den svenska utgåva från 2008 som finns är översatt av Anna Troberg ifrån kinesiska, men nu håller Lars Vargö på med en översättning ifrån japanska som troligen ska komma ut våren 2026. Änglars bröd: en memoar av Patti Smith får jag i julklapp av mig själv. Det är en fortsättning på Just kids. Naturligtvis hoppas jag att tomten har en helt oväntad bok med sig också. Systrarna av Arnold Bennett (1867 - 1931) både lyssnar jag på och läser. När en väl vant sig vid det långsamma tempot och uppläsarens absolut nollställda röst upptäcker en många kvaliteter. 

Fem en fredag v. 51 2025: Jul, jul

elisamatilda: Fem en fredag v. 51: Jul, jul 

1. Hur kommer du spendera juldagarna? Med barn och barnbarn
2. Vad önskar du dig i julklapp? Julefred på jorden
3. Vad gör din jul? Barnbarnen
4. Vad kan du inte vara utan på julbordet? Skinka och Brantevikssill
5. Tittar och/eller lyssnar du på någon av årets julkalendrar? Nej

Noveller

Nu har jag läst Noveller av Tessa Hadley och förstår nu  det fina med författaren. I tio noveller skrivna mellan åren 2003 och 2018 skildrar hon människor som upplever saker som gör skillnad i deras liv. I novellen Bortförandet blir en flicka bortförd av tre levnadsglada studenter utan att familjen märker något.  "Jane Allsop blev bortförd när hon var femton utan att någon märkte det. Det här hände för länge sedan, i Surrey på 1960 - talet, när föräldrar var mera obekymrade." Det står redan i första meningen. Och så är det genomgående. En kastas rakt in i skeendet. Med skeendet menas inte action. Det mesta händer inom människorna; små, små rörelser. Tessa Hadley känner mänskligheten; hon har en skarp psykologisk blick. Och hon älskar släkten som idé. Hur en än vrider och vänder sig så har en vissa band med släkten även om en inte valt den, säger Tessa Hadley i en intervju i Vi läser. Människor konfronteras med sina egna minnen; ibland träffas några personer som inte setts sedan barndomen. Amanda, Chris och Susan möts i mycket vuxen ålder för att dela arvet efter sin gemensamma, barnlösa gudmor. Det triggar naturligtvis igång minnen från gångna tider. Många av personerna i novellerna står utanför på något sätt. De är oftast kvinnor, iakttagare och saknar närmare vänner. De är lite oskuldsfulla och bortkomna. "Jane bekände att hon alltid hade haft en känsla av att stå på fel sida om ett staket, åtskild från det liv hon var ämnad att leva." (Bortförandet). Barn ser plötsligt sina föräldrar med nya och kritiska ögon. När Cecilia i novellen Cecilias uppvaknande återkommer till Florens för att se på konst tillsammans  med föräldrarna ser hon plötsligt hur solkig hennes mors gamla urfällda klänning är och hur hennes far framstår som en riktig petimäter. Och hon inser att italienarna ser med omilda ögon på dem och andra turister; hon förstår dem. Maktordningen och hierarkierna är intressanta i mänskliga relationer; till exempel i en syskonskara. Det här är oavlåtligt intressant läsning. Ett klart och rent språk och träffsäkra formuleringar. Jag får nog ge romanerna, Syskonen och Sent på dagen, en ny chans.

Titel: Noveller

Författare: Tessa Hadley

Översättare: Marianne Tufvesson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021  

Antal sidor: 196 

Ugglans och Bokens läsutmaning Novelltolvan 2025

Sidenbrokad

Tessa Hadley är december månads novellförfattare i Ugglas och Bokens läsutmaning Novelltolvan. I henne novellsamling som har titeln Noveller finns ett stycke som heter Sidenbrokad och som handlar om ett fint tygstycke, som inte räcker till den brudklänning distriktssköterskan Nola Higgins behöver men väl till en liten jacka. Ann Seatono ch Kit har en syateljé ihop. Ann ritar; Kit Gallagher syr. Nola är Anns gamla skolkamrat från Fishpond som blivit sjuksköterska och i sitt arbete träffat den långe, fule Blaise Perney som äger en hjortpark. Han har gott om pengar och kan stå upp mot Anns och Kits priser. Blaise har

skickat med en bit gammal vacker sidenbrokad som han tycker borde användas i sammanhanget.  Ann uppvaktas av en socialistisk läkarstudent vid namn Donny Ross. Kit är förlovad med läkarstudenten Ray men hon hinner med en eller två andra manliga bekanta vid sidan om.  Året är 1953. Sexton år senare syr Ann Ross en jacka åt sin dotter Sally av en bit gammal sidenbrokad som inte kommit att användas åt det den egentligen var avsedd för. Så rullas sidenbrokadens historia upp på samma gång som en förstår vad det blivit av de flesta av de inblandade personerna. En vemodig historia om klass, arv och miljö. Och om alltings förgänglighet.

Tisdagstrion v. 51 2025: Jul

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 51: Jul

1.  "Allt detta (putsande) måste göras i god tid före julstädningen så att hon hann lägga lutfisken i blöt, baka julkakorna och klenäterna och stoppa köttkorv.Sen städade hon och bytte hyllbårder och gardiner och dukar och sedan var det tid att lägga in sill och pressylta och lägga skinkan i blöt och baka vetebröd. Sen brukade hon i allmänhet inte minnas mer och hon kvicknade till igen när julskinkan började se urgröpt ut och det var bara lök och morotsbitar kvar i burken med glasmästarsill för då var det januari."
Ur Springkällan av Kerstin Ekman 

2.  Jul i stallet av Astrid Lindgren och Harald Wiberg. Astrid Lindgrens julevangelium har blivit en klassiker. "Det var en gång ett barn som satt i sin mammas knä. Det var jul och barnets mamma berättade om en alldeles särskild julnatt i ett stall för länge sedan. Barnet såg alltsammans för sig som om det hänt i deras stall, på deras egen gård..."

3. Hur ljuset tar sig in av Louise Penny. Gamache är trött, mobbad och illa klämd. Hans högra hand och gode vän Jean - Guy Beauvoir befinner sig numera i fiendens läger; han arbetar ihop med överintendent Francoeur, som bestämt sig för att manövrera ut Armand Gamache. Gamache har fått se sin personal omplaceras till alla möjliga avdelningar.  Det ser väldigt mörkt ut. Ändå är det jultid i Québec. Det snöar ymnigt och Three Pines som ligger någon mil bortom Montreal är julpyntat.