Veckans kulturfråga v. 23 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 23: Vilken kvinnlig författare förtjänar ett pris för sina enastående insatser? Idag delas The Women’s Prize Outstanding Contribution Award ut för första gången. Ett pris som ska gå till en nu levande kvinnlig författare som tidigare nominerats till eller vunnit Women’s Prize for Fiction och gett ut minst fem böcker. Här finns alla tidigare vinnare, men det är också helt okej att du lyfter fram valfri kvinnlig författare som du tycker förtjänar ett pris.

Jag håller med om vartenda ett av dina namn. Först och sist Chimamanda Ngozi Adichie så klart. Vi är flera som tjatar. Sedan har jag en rad andra förslag; en del så självklara att det är skamligt. Jag tjatar i alla lägen om den mångsidiga, allmänt aktade kanadensiskan Margaret Atwood. Och jag tycker att Joyce Carol Oates  skulle kunna få ett erkännande. Elizabeth Strout, Anne Patchett och så klart Anne Enright, som är så fantastisk. Marilynne Robinson borde verkligen uppmärksammas! Igen.

Tisdagstrion v. 23 2025

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 23: Danska författare

1. Tabita av Iben Mondrup. Danska IbenMondrup bodde femton år under sin uppväxt i Grönland. Hennes roman, Tabita, tilldrar sig i byn Upernvik  i Grönland och Humlebæk i Danmark. Eva och Berthel är välbeställda danska handelsmän i byn. De har ett hembiträde som heter Abelone. Hon är 25 år och har redan tre barn som ingen riktigt vet vem som är far till. Barnen i Grönland i mitten på 60 - talet är ofta lortiga och fulla med löss, tycker fru Eva, men de går ju att tvätta av.

2. Tine av Herman Bang. Romanen om Tine kom 1889. Det är en dansk klassiker och som dansk och klassiker är den dubbelt bortglömd i Sverige skriver Karl Vennberg i förordet. Tine är berättelsen om ett tragiskt kvinnoöde som utspelar sig i skuggan av det dansk/tyska kriget 1864. 
Herman Bangs homosexualitet bidrog till känslan av det utanförskap och den ensamhet som också kännetecknar hans litterära gestalter. Han var det moderna genombrottets flaggskepp och påverkade också många andra författare, som till exempel Hjalmar Söderberg och Mathilda Kruse/Stella Kleve.

3. New Forest av Josephine Klougart. Nära nog 700 s. ren njutning. Ett fantastiskt, poetiskt språk, fina metaforer, många aforistiska formuleringar och så mycken igenkänning. Lugnt och eftertänksamt bjuds läsaren in till att tillsammans med författaren gå tillbaka i tiden för att förstå dennas historia. Naturen har stor betydelse i New Forest; men det är ingen romantisk föreställning om den. Hästar och hundar är viktiga djur liksom rävar och fåglar. Den namnlösa författaren är den som berättar.
 

Kallt nog för snö

Kallt nog för snö av den australiensiska författaren Jessica Au är hennes andra roman. Den har blivit hennes internationella genombrott och finns även på svenska i fin översättning av Amanda Svensson. Romanen är inget mindre än en skimrande pärla med ett språk klart som källvatten. En namnlös kvinna ger sig på resa i Japan med sin likaledes namnlösa mamma. Mamman kommer från Hongkong och är måttligt förtjust i resan. Men dottern envisas. De två är ganska främmande för varandra och många tecken tyder på att deras inställning till livet skiljer sig mycket. De vandrar omkring i Tokyo, går på konstmuseer och i affärer. Dottern är mycket ambitiös i allt vad hon företar sig. Hon ägnar sig åt studier i engelsk litteratur. Hon beundrar de grekiska myterna mycket och förvånar sig över deras absoluta odödlighet. De är aktuella och tillämpliga i alla tider. I Kallt nog för snö får läsaren ganska snart en tydlig känsla utav att det som egentligen händer sker under och vid sidan av själva berättelsen. Tokyo och det övriga Japan  döljer sig bakom dimma och ett lätt regn. Det är så vackert. Och tidlöst.

Foto: Charlie Kinross 

Titel: Kallt nog för snö

Författare: Jessica Au 

Översättare: Amanda Svensson

Förlag: Weyler

Tryckår: 2024

Antal sidor: 127 

Idag är det 1 juni

Idag är det 1 juni. Här en dikt av Caj Lundgren (Kajenn)

 

Lärodikt den första juni

 

Var glad min själ åt vad du har,

nu har du hundra sommardar,

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar,

då har du nittionio kvar,

och någon blir den största.

 

Ge noga akt på var du står,

imorgon är med ens igår,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,

är hundra sommardar per år,

imorgon är den andra.

 

(Kajenn)

En smakebit på søndag v. 22 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min smakebit v. 22 kommer från Fars rygg av Niels Fredrik Dahl.

"Två timmar senare går far och Domaren tillsammans ner mot Essexen där den står parkerad utanför den stora smidesjärngrinden som leder in till skolområdet. De ska ta adjö. Det har de gjort förr. Far är fjorton år, snart femton. Domaren är på sitt fyrtioandra. Han är en man i sina bästa år. Och far märker att han är otålig att komma iväg. Rundvisningen som en av de amerikanska lärarna har åtagit sig kan inte gå fort nog för Domaren. Far får ett rum och ställer ifrån sig resväskan där. Många av eleverna bor hemma, de är barn till representanterna i Nationernas förbund, de som ska arbeta för världsfreden. Pojkarna sover i östra flygeln och flickorna i den västra. Men undervisningen sker i blandade klasser, något som medför att skolan inte mottar stöd från vare siog värdlandet eller värdstaden. Vi är beroende av internationella donationer, säger han som visar dem omkring och ser menande på Domaren. Domaren som oftast är mycket försiktig med att lägga ut pengar på andra än sig själv har tagit spenderbyxorna på sig och ordnat ett enkelrum åt far. Du är ju inte van att vara med andra, som han säger. "

Fler smakebitar HÄR  

Helen och Vi: En närstudie i hälsa och vitalitet

Lydia Davis föddes 1947 och räknas iag som en av USA: främsta författare. Samtal med en fluga och andra noveller innehåller en mängd noveller av ytterst skiftande längd. En del är bara ett par meningar lång medan andra brer ut sig på 60 sidor. Förstår kanske inte riktigt vitsen med det, men det är inget större problem. Jag har läst en lång novell med titeln Helen och Vi(ola) med undertiteln: En närstudie i hälsa och vitalitet. Novellen är upplagd som en undersökning med rubriker som Bakgrund, Arbete, Fysisk aktivitet, Personliga vanor, Samtalsbeteende, osv. Första meningen: Följande studie redogör för två äldre kvinnor som ännu i åttio- och nittioårsåldern trivs med livet och har hälsan. Helen är äldst, 92 år, och har svenskt påbrå. Vi har afrikansk - amerikanska föräldrar, är 85 år och arbetar fortfarande fyra dagar i veckan. Båda är uppvuxna på landet med en hel del fysisk aktivitet, sund matkultur och mycken frisk luft. Båda tycks mig vara födda nöjda. De har inga ambitioner eller planer för framtiden. De röker inte och dricker inte men deltar i kyrkliga aktiviteter. Och de vill inte resa någonstans. Båda såg bra ut och var stolta över det; de var smärta och klädde sig väl. Vi var den som pratade medan Helen var lyssnaren. Nu finns det inget i novellen som tyder på att de talade med eller lyssnade till varandra. Visserligen hamnade de troligtvis på samma vårdhem till slut - Helen för att hon fick problem med blinda fläcken och Vi av pur ålder. Helen och Vi hade syskon och levde hela sina liv med andra människor och arbetade för andra. Plötsligt är det som om Helens och Vis allmänna präktighet står författaren upp i halsen och hon inför helt plötsligt Hope, 100 år. Hon har inte tyckt att hon ville ha sitt liv till hushållssysslor; hon har druckit, rökt och låtit diverse manfolk bjuda henne på resor och det är inte utan att hon kommer som en frisk fläkt även för läsaren. Hope har i alla fall alltid varit noga med hälsosam kosthållning (dit räknades tydligen i hennes fall också sprit och cigaretter). Kanske ville Lydia Davis säga att det går bra i livet om en följer sin egen väg utan att fundera så mycket på saken. Meningen med livet är helt enkelt att det ska levas. 

Veckans mening v. 22 2025

MIN

Robert på Bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av en mening som av den ena anledningen eller den andra fått ossatt stanna upp. Min mening v. 22 kommer från Samtal med en fluga av Lydia Davis.

"Min kropp värker så - det måste vara den här tunga sängen som pressar sig upp mot mig."