En kort berättelse om traktorer på ukrainska

Redan två år efter det att systrarna Nadjas och Veras mor dött kommer deras 84-årige far, Nikolaj, hem med en storbystad blekt blondin på 36 och hennes tonårsson, Stanislaus. Nadja och Vera har inte talat med varandra på två år eftersom de blivit osams om morsarvet. Men nu, när de fått en gemensam fiende att kämpa mot, börjar de först tala med varandra i telefon och sedan träffas de. Trots deras gemensamma ansträngningar gifter sig Nikolaj och Valentina. Ganska snart blir det tydligt för världen vad Nikolajs unga brud förväntar sig av honom i form av bilar, smycken, kosmetika och övriga presenter. Döttrarna försöker ligga steget före Valentina, men det är inte lätt. Hon är slipad. Troligtvis umgås Valentina dessutom med andra män eftersom hon är spårlöst försvunnen från tid till annan. Nikolaj, som är ingenjör, har tidigare varit intresserad av flygplan men har övergått till traktorer och arbetar med en bok som fått titeln En kort berättelse om traktorer på ukrainska innehållande såväl teknisk information som historik. Familjen är flyktingar i England i likhet med många andra ukrainare. Vera är några år äldre och minns mer än Nadja av svält och förföljelse i Ukraina under Stalins tid. Romanen är både rolig och tragisk och allteftersom tiden går ändrar en delvis uppfattning om de olika karaktärerna. Till och med Valentina kan väcka en viss motvillig beundran för sin energi och vitalitet. Hon vill ju få del av välståndet i väst och hon är utbildad apotekare. Åldrandets krassa villkor får inte Nikolaj att tappa sugen. Döttrarna ser med avsmak på hans åldrade kropp men det förefaller han inte uppfatta. Han behåller någon sorts värdighet genom tillkortakommanden och absurda situationer. Den här romanen var Marina Lewyckas debut. På svenska finns också Två husvagnar.

Titel: En kort berättelse om traktorer på ukrainska

Författare: Marina Lewycka

Översättare: Thomas Grundberg

Förlag: Prisma

Tryckår: 2006

Antal sidor: 335
 

En smakebit på søndag v. 5 2023

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

"Vera är duktig på att prata med jurister, fastighetsmäklare, byggare. Jag låter henne hållas. Åt mig överlåter hon att bli av med bilarna, hitta nya hem åt katterna och samla ihop sakerna som pappa säger att han behöver i sitt nya liv (alla hans verktyg, till att börja med, tvingarna inte att förglömma, ett bra stålmåttband och några köksredskap, skarpa knivar, och naturligtvis måste han behålla sina böcker, och fotografierna, för nu när han är färdig med traktorboken har han tänkt skriva sina memoarer, och skivspelaren och skivorna, ja, och flygarhuvan av läder, och mammas symaskin för han har planer på att bygga om den till eldrift genom att använda motorn i den elektriska konservöppnaren som Valentina lämnade kvar, som förresten ändå inte var särskilt bra, och växellådan till Francic - Barnett, som ligger insvept i en oljad duk längst bak i garaget, och kanske lite kläder) och vad som i övrigt kan få plats i hans lilla lägenhet (inte så mycket).

från sidan 332 i En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka
 

Veckans mening v. 5 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v. 5: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Min mening denna vecka kommer  från På spaning efter den tid som flytt. 1. Swanns värld av Marcel Proust. (Snart utläst, btw")

"Men när hon hade rest till Dreux eller Pierrefonds - tyvärr utan att låta honom å sin sida att fara dit liksom av en händelse, ty "det skulle se förfärligt illa ut",  sade hon- fördjupade han sig i den mest spännande av alla kärleksromaner, nämligen tågtidtabellen, som upplyste honom om de sätt som fanns att få träffa henne på eftermiddagen, på kvällen eller till och med nu på förmiddagen!"

Fem en fredag v. 5 2023: Godnatt

elisamatilda: Fem en fredag v. 5: Godnatt

1. Vad håller dig uppe om kvällen? Läsning, serier på TV

2. Hur fungerar du på dålig sömn?  Jag blir kolossalt trög och håglös på morgonen

3. När sover du som bäst? När väckarklockan har ringt

4. Vilken är den mest konstiga plats du sovit på?  Ingen konstigare plats än i fåtöljen framför TV:n

5. Vad drömmer du mest om? Obehagliga saker för det mesta; pinsamma situationer, borttappade väskor

Helgfrågan v. 5 2023

Mias helgfråga v. 5: Har ni fastnat för någon ny författare? Vad menas med ny författare? Någon vi inte läst tidigare? I så fall är det Marcel Proust, Marina Lewycka och Carl - Johan Malmberg

Norska Maria Navarro Skarangers första bok på svenska heter Emily forever. Den tycker jag verkar intressant. Det gör också Jävla karlar av Andrev Walden, debutant och krönikör i DN.
 

Björnjägarens döttrar

Anneli Jordahls senaste roman, Björnjägarens döttrar. En berättelse om sju systrar, liknar inte något hon skrivit tidigare. Men så har hon också Alexis Kivis roman Sju bröder som förebild. Björnjägaren, Heikki, är en stor och bred karlakarl som misstror samhället och myndigheter och bosätter sig allt längre från resten av befolkningen. Han jagar, dricker svär och skroderar. Den arma osynliga hustrun, Louhi, föder flicka efter flicka.  Till slut är de sju i åldrarna mellan 12 och 20. Namnen de får har vissa likheter med de sju brödernas. Johanna är äldst och leder flocken. Hårdhänt. Hennes bestraffningar liknar mest av allt misshandel. Elga är yngst; lite bräcklig men ganska besvärlig. Simone är religiös i likhet med den döda modern. Aune och Laura är tvillingar men det betyder inget för dem. Laura har bosatt sig ute under en gran. Och så är det Tanja och Tiina. Systrarna badar, brottas, slåss, dricker och jagar. Ibland besöker några av dem marknaden i staden för att sälja skinn och då passar de på att roa sig som vilken karl som helst. Alla flickorna avgudar fadern och har bara förakt till övers för modern. Romanen tilldrar sig i Finland men är flyttad till nutid. Flickorna räknar sig som en stam. De håller rådslag, bygger totempålar och blotar. Blot kräver blod. Om vi beblandar oss blir vi försvagade, säger Johanna. De bor långt inne i skogen, 15 mil från bebyggelse. Huset står inte emot vind och kyla och flickorna fryser och svälter. Någon hittar dem och tar dem till sjukhus och ger dem mat och omvårdnad. Johanna åker direkt till psykakuten. Härifrån blir berättelsen en helt annan. Tråkigare, helt enkelt. Civilisationen bekommer den inte väl. Det fanns en frisk och rå energi i vildmarksberättelsedelen av Björnjägarens döttrar. Den doftar av skog och sjö. Visserligen är klimatet obarmhärtigt men för det mesta klarar flickorna av både mat och värme. Ända tills det inte går längre. Systrarnas inbördes relationer är intressanta. De har inte gått i skolan men ett par av dem har snappat upp lite bokstäver ändå. De känner varandras svagheter och styrkor och använder sig av dem. Jag läste gärna den här boken och tycker att det var en rolig idé att ge Kivi svar på tal.

Titel:Björnjägarens döttrar

Författare: Anneli Jordahl

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2022

Antal sidor:333 

Veckans kulturfråga v. 5 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 5 : Vilken kultur du vänder dig till när du behöver muntras upp, få energi och må bättre? Det är väldigt olika. Tina Turner, River Deep, Mountain high eller Proud Mary kan få fart på vem som helast. Eller letar jag upp en gammal favorit,

nämligen Hyacinth Bucket /läs: Boukéi/ för hennes otroliga energi och aldrig sinande hopp om att någon very important person ska ringa och be att få komma på hennes fantastiska candlelight suppers: Eller läser jag några dikter av den dystre walesiske prästmannen RS Thomas om fattigdom, lera och ohörsamhet hos församlingsborna. Harry Martinson fungerar alltid.