skip to main |
skip to sidebar
Johanna på bloggen Johannas deckarhörna vill att vi listar 5 brittiska feelgoodförfattare.
Det blev inte lätt. Hittade två i min egen hylla. Resten har jag sökt mig fram till.
Jenny Colgan, Christmas at the Cupcake Café har jg i hyllan. Jag har läst den för flera år sedan och tyckte att den var ganska trevlig med kakrecept och allt.
Lucy Dillon, Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, finns också i min hylla men tro inte att jag läst den fastän min syster påstår att hela serien är riktigt trevlig.
Lucy Diamond, Strandcaféet finns inte i min hylla. Jag har över huvud taget inte läst något av henne. Men, vem vet. det kanske blir! Dessutom heter hon egentligen Sue Montgredien.
Judy Leigh, Damen som köpte en buss och bara drog finns inte i hyllan. Blotta titeln får jag utslag av.
Sophie Kinsella = Madeleine Wickham har skrivit bl.a. The secret dreamworld af a shopoholic. Har dock inte läst något av henne.
Japonism, Ikigai, Skogsbad, Wabi - Sabi och mycket mer. Av Erin Niimi Longhurst. Författaren är japansk/amerikansk. Japonismen är konsten att bli mer nöjd med livet. Ordet japonism användes första gången på 1800 -talet som ett uttryck för västvärldens enorma intresse för japansk konst, kultur och design. Ikigai vetyder syfte. Om en väljer att inte försöka har en ju inte heller möjligheten att lyckas. Att inte lyckas är resultatet av att inte försöka.
Utgivare: HarperLife. I översättning av Bodil Bergh
Justyn Barnes har skrivit Ikigai: meningen med livet. Övers. Susanne Nobel. Tukan förlag
Ikigai : hitta din väg till ett långt och lyckligt liv. Av Garcia Hector. Övers. Elisabeth Helms. Norstedts förlag
"Chernek Kuritzev hette en rik handelsman som bodde i ett stort, vackert utsmyckat trähus i den stora staden Kiev vid Dnjeprs strand. Det är den stad folk norrifrån kallar Könugård. Han handlade med lyxvaror, mest med slavar och sidentyger , och hade kunder av alla slag: khazarer, bulgarer och ruser, sveoner, daner och varjager. Hans släkt var av rusisk härkomst och hade flyttat från Novgorod som nordmännen kallar Holmgård för två generationer sedan. Affärerna gick bra och han hade många vänner och beskyddare bland härskarna i det mäktiga Kiev Rus. Bland dem var han känd som Chernek Eleganten för han tyckte om att visa sina varor genom att glå klädd i ett urval av sina vackraste sidentyger draperade kors och tvärs över kroppen, med ett litet följe av slavinnor lika elegant uppklädda. I broderade sidentofflor och med håret flätat med pärlor kom de trippande efter honom på de stadiga träplankor som täckte Kievs gator." Från sidan 17 i Blandat blod av Katarina Mazetti; första delen i Historiska Medias serie Släkten.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter läsutmaningen En smakebit på søndag den här veckan. Inga spoilers är enda regeln. Fler smakebitar HÄR.
Tredje delen i Ewa Klingbergs Huskvarna - serie har titeln Vaxade juveler och brända hjärtan. Precis som i tidigare delar har vi två tidsplan; ett nu och ett då. Marika heter huvudpersonen i nu - delen. Hon är en vilsen, rotlös kvinna som tillfälligt återvänt till Huskvarna och fått ett arbete som innevaktmästare i kyrkan. Det är precis detsamma som städerska, men i alla fall. Hon är ändå inte så ensam i världen som det kan förefalla. Kvinnan i dåtid heter Karolina och henne träffar en i Eksjö 1865. Karolina är dotter till en vaxblekare (ja, det är bara till att googla). När fadern dör tar Karolina för givet att hon och systern kan driva verksamheten vidare. Fogden Hans Crona tar henne snabbt ur den villfarelsen. En måste ha ett speciellt tillstånd som hon som kvinna inte kan få. Modern Alma, som är änka, kunde ha fått det om hon inte suttit i rullstol. Alma, som är en hjärtlös kvinna, kommer på "lösningen". Här uppenbaras med all önskvärd tydlighet hur förtryckta kvinnorna var i ett samhälle där männens vilja var lag. En följer Marikas och Karolinas respektive öden. Karolinas griper av naturliga skäl mest. Som vanligt får Ewa Klingberg till ett elegant slut. Och som vanligt får en lära sig något nytt. Och som alltid har hon en speciell värme i sina välskrivna romaner. Men i den här finns en svärta som jag inte känt i de två tidigare romanerna. Och en fråga om ett beteende ärvs i generationer. Ewa Klingberg har tagit ett steg till. Detta är den bästa av hennes romaner. Hittills.
Annika frågar oss: Vilka boksläpp ser du fram emot under 2019?
1. 64 av Hideo Yokoyama
2. Starkt kul av Micael Dahlén
3. Nitton kvinnor. Berättelser om syriskt motstånd av Samar Yazbek
4. Jag föreslår att vi vaknar av Beate Grimsrud
5. Den försiktiga resenären av Merete Mazzarella
6. Anders Hansen, Skärmhjärnan
7. Saugenay av Lise Tremblay
8. Hon var som jag. En memoar om Alzheimer av Wendy Mitchell
9. Besökaren av Cannie Möller
Dessa böcker kommer under våren. Höstens utgivning känner jag inte till.
Mias bokhörna: "Jag har tänkt mycket
på val av böcker, framförallt vilken genre man väljer. Förr läste jag
bara deckare men numera blir det gärna feelgood böcker och en och annan
fantasy."
Jag tycker nog att val av genre ändrar sig hela tiden. Jag läste många fler deckare tidigare. Nytt på senare tid är historiska romaner, feel - good - romaner och dystopier. Barndomsskildringar väljer jag ofta bort eftersom de nästan alltid handlar om barn som far illa på ett eller annat sätt. Sci - fi, fantasy och romance hoppar jag gärna över. Just nu i alla fall är det väl bäst att säga.
Skräck, vampyrer och zombies intresserar mig inte alls heller, förresten.
Bonusfråga: Har ni plockat bort julen än?
Jag smyger undan lite då och då av julpyntet. Granen har jag ett gott öga till trots att den fortfarande doftar gran. Hyacinterna är billiga nu så det har jag burit hem några stycken. Mina amaryllislökar har överträffat sig själva och blommar och blommar så de får naturligtvis stå i det längsta.
Agneta och Xavier är gifta sedan många år. De har tvillingflickorna Hanna och Astrid samt bonusbarnet Maria från Xaviers gifte med Ana i Argentina . Agneta är 56 år och Xavier är nybliven pensionär. Agneta tycker att maken förändrats och hon förmodar att han råkat i någon sorts kris på grund av de ändrade arbetsförhållandena. Xavier tiger. Agneta gråter. Xavier blir irriterad. Agneta gråter lite till. Hon älskar det hem de byggt upp; allra mest när hon är ensam. En dag ska de ha bjudning och Agneta ska steka harar. Hon sätter stekpannan på spisen med smör i och tänker att hon bara ska ta en cigarett på trappan. Där har hon sin egentid. Men rökpausen tar en ända med förskräckelse. I de rykande ruinerna av sitt hem letar de bland spillrorna efter något att ta vara på. Agneta är den som letar ihärdigast. Men det som tillvaratagits är rök- och vattenskadat, smutsigt och trasigt. Det hela benämns som totalskada. Också jag är totalskadad, tänker Agneta. Hon är chockad och känner både skuld och skam. Och hon tycker att Xavier är märkligt oengagerad. Vad betyder ett hem? Vem är en utan sitt hem, sina saker och sina kläder? Xavier är mycket förtegen om sitt tidigare liv och om första hustrun, Ana. Det är något som är hans eget. Agneta vill också ha något eget och försöker med en liten otrohet. Xavier är undflyende. Agneta vill ha försäkringar. Barnen tycker att Agneta alltid gett Xavier för stort utrymme. Ja, hur ska det bli med Xavier och Agneta? De står där i ruinerna av sitt liv och försäkringsbolaget undrar hur de vill ha det med sitt hus?
Helena von Zweigbergk har alltid intresserat sig för samhället, vardagen och relationer. Totalskada är så varsamt skriven; så inkännande och ändå knivskarp. Det är Agneta som berättar. Det är med hennes ögon vi ser Xavier, barnen och deras gemensamma liv. Och det är hon som varit navet i deras vardag. Agneta är psykologiskt trovärdig och hennes reaktioner känns följdriktiga. Xavier har valt att vara hemlighetsfull och tystlåten och honom kommer en inte nära. Inte Agneta heller. Frågan är om inte detta är Helena von Zweigbergks allra bästa roman.
Norstedts förlag.
Inlägg
