Innanför vallgraven

Bild:Wikipedia. Annie Åkerhielm 1959

Två adliga systrars livslånga ovänskap om rätten till en gammal herrgård är genomgående tema i  romanen Innanför vallgraven, 1938, av Annie Åkerhielm. Miljön är ett igenvuxet törnrosaslott i Skåne troligen någon gång på 20 - talet. Sjuksköterskan Alma Sundman har blivit bekant med den yngre av systrarna von Dornhausen på Romanäs sanatorium. Hon blir sedan bjuden till törnrosaslottet Ifverum på sin semester och så småningom ber Vera Dornhausen  henne att med hjälp av dagböcker och brev skriva hennes - Veras - biografi. Alma Sundman blir mycket inblandad i familjens angelägenheter. Vera von Dornhausen är lång, aristokratisk, askblond och allmänt färglös. Hon är kylig men "döljer en känslogelé under den frusna ytan". Hon lider av lungsot och problem med nerverna. Den äldre systern, Conradine, är stilig och storslagen och har även en inre resning. Syster Alma inser att det oftast är Conradine som har rätt. Melker, Veras snälle och ganska veke son, är framför allt intresserad av indologi, men både Vera och Conradine önskar att han ska sätta Ifverum på fötter. Hans lilla käcka flickvän, Kurre, inser problemet. Hon är den som skulle kunna rädda Ifverum.  Alma Sundman vinner även Conradines förtroende och får se en bild av hennes ungdoms älskade och utbrister: "Ett vackert, ståtligt huvud," sade jag."Ett verkligt germanskt huvud." Conradine svarar:" Alla de där rasfunderingarna hade vi då inte kommit på ännu; men han var av en gammal god släkt." När Conradine dragit sin sista suck lever Vera upp. Hon renoverar och reparerar på de gamla husen. När hon får veta att Melker och Kurre arrenderat ut hela härligheten återfaller hon i sin gamla bitterhet. Hon sade sig vara Guds styvbarn på jorden. Jag kan tycka att det ligger något i det. Kurre ordnar så att hennes älskade Melker får leva sin dröm i universitetsvärlden. "Var äkta kvinna - och det var hon, trots overall och motorsport - vill att hennes man ska vara något. "
Det gick fort och bra att läsa den här boken. Den osunda vallgraven med alla sumpväxterna som gör folk sjuka symboliserar det som jäser innanför murarna. Murgrönan och kaprifolen som klättrar uppåt väggarna döljer fönstrena och förhindrar insyn och utblick. Intressant att ljämföra Klyftan utan bro från 1923 med Innanför vallgraven från 1938.

En smakebit på søndag

"Dagen då mordet begicks sänkte sig himlen över Slaughterford nästan ända ner till trädtopparna och regnet skvalade. Det var ett ymnigt sommarregn som gjorde allt genomblött, det första på flera veckor. Byborna vaknade till ovädret och hävdade sedan att de hade begripit att det var fara å färde. De var skrockfulla människor, benägna att tolka allt som tecken och förebud och att tro det värsta om alla. Sid Hancock på Honeybrook Farm påstod att vattnet i By Brook hade blivit rött. Det nickades dystert, även om mordet inte hade begåtts tillräckligt nära ån för att blodet skulle kunna rinna ner i vattnet. Woolly Tom, som hade en fårskock på en liten gård uppe på åsen, sa sig ha förstått att döden var i faggorna när en av hans tackor hade fött ett lamm med två huvuden tidigare samma vår. Ända sedan dess hade han gått runt med en torkad kanintass i fickan, för den händelse skuggan försökte falla över honom. Döden var ingen sällsynthet i Slaughterford. Men den är sortens död var det."

Från sidan 7 i Gömstället av Katherine Webb 

En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, givetvis. Denna veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Familjen

Familjen är Lotta Lundhs debut. Det är en deckare som handlar om en ung flickas försvinnande. Erik Ljung heter polisen som leder arbete. Miljön är Sunne. Läsaren får följa ett par familjer, offret, förövaren, pressen och polisen i olika avsnitt. Mäns våld mot kvinnor, olyckliga barndomar, dysfunktionella familjer, varför somliga maskrosbarn klarar sig och andra inte.  Det finns ett socialt engagemang i Familjen. Annie, som den försvunna flickan heter, visar sig ha hemligheter. Hon längtar intensivt bort ifrån det lilla samhället. Hennes mor är ensamstående. Fadern försvann på ett tidigt stadium och har sedan aldrig tagit kontakt. Marie och Axel har tre flickor varav en, Saga, i tonåren. Marie har själv en trasig uppväxt bakom sig och vill till varje pris skydda sina flickor och försöker lära dem att inte godta vad som helst. Hon tar striden när Saga vill gå till Kolsnäsparken och vara med på den traditionella Fryksdalsdansen. Det är lätt att förstå Maries rädsla. Pappa Axel tar med mera med ro. Flickan måste ju få ha lite frihet. Familjen är bitvis ganska spännande, men det är lite för prydligt och detaljerat. Polisarbetet förefaller inte så effektivt och familjelivet är alldeles för idylliskt. Utom då när mamman är ensamstående och/eller när det sociala arvet tagit överhanden. Det känns riktigt uppiggande när Saga skriker och svär. Jag hade gärna sett lite mera av naturen kring Sunne och lite mer fördjupning av karaktärerna. Familjen slutar med en riktigt cliffhanger; så gott som mitt i en mening. Jag vill gärna veta hur det går. Det förefaller som om två Erik Ljung - deckare till är klara men de verkar inte vara utkomna. Lotta Lundh arbetar som utredare på en statlig myndighet men hon hoppas på ett liv som författare på heltid.

Titel: Familjen
Författare: Lotta Lundh
Förlag: Lind&Co
Tryckår: 2018
Antal sidor: 264

Kugghjul

Ryunosuke Akutagawa brukar kallas novellens fader. Han tog sitt liv 35 år gammal 1927. Novellen Kugghjul skrev han några dagar innan. Novellen präglas av mardrömmar, oro och en känsla av att någon/något vill författaren i berättelsen illa. Han har svårt att sova, finner hotellkorridoren och hotellrummet skrämmande. Däremellan skriver han som besatt med fördragna gardiner.  Han söker ofta skydd på kaféer med böcker av andra författare som sällskap. Han tycker sig se mytologiska djur; någon gång tycker han sig möta Strindberg. 
Akutagawa lyckas väl med att överföra sin oro och sin mardrömstillvaro till läsaren. Kugghjulen uppträder under författarens högra övre ögonlock. Sedan kommer svår huvudvärk. Natsume Suseki, som skrev Kokoro,  var en av hans förebilder. Haruki Murakami är en av dem som ser Akutagawa som en förebild. Japans mest prestigefyllda litterära priser, Akutagawapriset, har fått sitt namn av författaren. Kugghjul tilldrar sig i och omkring Tokyo och ingår i Novellix paket Storstäder i fokus. Novellen är översatt av Vibeke Emond och det är första gången något av Akutagawe översatts till svenska, trots att han annars är mycket översatt.
Novellen passar in på nr 31 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell där det sker något övernaturligt.

Fem en fredag v. 18 - Humör

Den här fnissade jag åt

 På bloggen ElisaMatilda hittar jag den här fredagsutmaningen


1. Vad gör dig kreativ?
Det kan vara vad som helst. Eller att bolla idéer med en speciell väninna

2. Vad gör dig fnissig?
Det kan vara vad som helst; absurda situationer i vardagen; folk som tar sig på för stort allvar; pricksäkert utformade metaforer och engelsk humor.

3. När blir du tävlingsinriktad?
När det är frågan om litteratur. En diktrad som ingen kommer ihåg fortsättningen på, ett bortglömt författarnamn eller en försvunnen boktitel.

4. Hur vet man att du inte vill bli störd?
Det framgår tydligt. Jag stänger dörren om mig och om det inte är tydligt nog berättar jag det helt enkelt i raka oralag.

5. Om du är en pratsam person, vad gör dig tyst? Om du är en tyst person, vad gör dig pratsam?
Jag lyssnar gärna även om jag kan vara pratsam. Det som kan få igång mig ordentligt är Japan och allt japanskt.

Helgfrågan v. 18

Mia undrar  helgfrågan v. 18 om vi deltar i några läsecirklar eller med vem vi diskuterar böcker.
Svar: Jag deltar i organiserade läsecirklar och diskuterar böcker med så gott som alla i min omgivning eftersom så gott som alla i min omgivning är läsande människor. 

Bonusfrågan rör ett bra recept på tårta.
Den här tårt/kakan gör jag en gång om året. Jag har inget recept på den, men den är vanligtvis uppskattad. En gör tunna mördegsbottnar och lägger ihop dem med chokladkräm och fin hallonsylt på varannan botten. Överst ett lager chokladkräm garnerat med Non stop. Därefter får tårt/kakan vila ca fem dagar i kylskåp. Sedan avnjuts den i ganska tunna skivor till en kopp riktigt gott, starkt kaffe.

Klyftan utan bro

Ur bibliotekets magasin har jag lånat en liten bok i gammalt rött biblioteksband och med gulnat papper. Den heter Klyftan utan bro, 1923, och är skriven av Annie Åkerhielm född Quiding, 1869 - 1956.
Hon skrev massor av romaner , dikter och noveller alltifrån debuten med romanen Hvidehus, 1899. Annie Åkerhielm medverkade också mycket i tidningen Nya Dagligt Allehanda som var tyskvänlig vid tiden för första världskriget och i mitten av trettiotalet. Nils Herman Quiding, Annie Åkerhielms far, beskrivs som utopisk socialist. Hans dotter var däremot konservativ och moraliserande och slutade som renodlad nazist. En kan följa hennes utveckling i romanerna. Hon skrev dessutom en biografi om Hitler. 
Klyftan utan bro tilldrar sig i Frankrike i mitten av 1200 - talet. Katolska kyrkan  jagar s. k. albigensare eller katarer, avfällingar från kyrkan. Det är då den medeltida inkvisitionen bildas. Ingen är riktigt säker på den andre men ibland kan t. ex. språket avslöja. Stridigheterna böljar fram och tillbaka. Kvinnorna vet inte om eller när de får hem sina män. Den vackra, blonda Esclarmonde avvisar den ene friaren efter den andre i väntan på den hon utsett åt sig. Här hittade jag åter ett okänt historiskt skeende och nya begrepp. Landskapet beskrivs fint, tycker jag. Nattliga, kusliga ritter i skogen där månen då och då tittar fram mellan moln och trädtoppar vittnar om författarens inlevelse. 

Titel: Klyftan utan bro
Författare: Annie Åkerhielm
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 1923
Antal sidor: 224 sidor