Tematrio - HBTQ

LYRAN: "Vi har haft Pride i Värmland och jag är lite extra pepp efter att ha läst en bra bok som innehöll HBTQ-tema. Temat denna vecka är således HBTQ. Berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc. Var så kreativa ni vill!"

1. Anna Fock, Absolut noll. 
HBTQ - kretsar i St. Petersburg. Huvudperson är Nikita Bokarev, 22, som arbetar som biografmaskinist och hans ljusblå (homosexuella) vänner. De lever ut sin sexualitet öppet, men försöker att inte provocera poliser och fotbollshuliganer.

Bazar

2. Kaori Ekuni, Twinkl, twinkle. 
Författaren kallas "the female Murakami" i Japan. Mutsuki är läkare och homosexuell. Han är gift med Shoko, som  är översättare. Hennes arbete i hushållet sträcker sig inte mycket längre än att hon stryker sängen åt maken för att lakanen inte ska vara för kalla när han lägger sig. De har gift sig för att få tyst på sina respektive föräldrar.


3. Hanya Yanagihara, Ett litet liv handlar om Jude och Willem och deras förhållande, deras vänner och liv mot bakgrund av Judes förfärliga uppväxt. De träffas på college och följs åt upp i vuxen ålder. Alla blir framgångsrika i sina yrkesliv. Men det räcker inte alltid.

En smakebit på søndag

Norstedts

"Det var fortfarande vinter när Endre ringde, jag stod vid porten och hade just plockat fram nycklarna till lägenheten. Årstaviken låg under is därute, träden på andra sidan var oformliga och svarta som tjära.  Rösten lät en smula förändrad, men jag hörde att det var han. I bakgrunden trafik. Han sa att han var på permission, att telefonen inte var hans. Han stod sedan i våren och hängde över sin cykel på cykelbanan invid Jesusparken där vi stämt möte några dagar efter min återkomst till Malmö.  Sträckte på mig när han såg mig komma över Nobelvägen. Han var onekligen mager, och äldre. Men fortfarande vacker, fortfarande en sorts pojke, fast nu en halvung man i trettioårsåldern, med lockarna från när han var liten kvar.  Han blottade de två framtandshålen som han fortfarande inte hade gjort något åt i ett snabbt och barnsligt leende medan han hakade av Hemköpskassen han hade haft dinglande över styret, och räckte mig den. " Från sidan 15 i Asparna av Hanna Nordenhök.

Varje söndag uppmanar oss Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten att bjuda varandra på en smakebit av det vi just läser. En enda regel finns: No spoilers!          Fler smakebitar HÄR

Kata Dalström

Inte hade jag en aning om att Kata Dalström var en så spännande kvinna! Men nu har jag läst Kata Dalström. Agitatorn som gick sin egen väg av historikern och författaren Gunnela Björk. Det är en intressant och livfull skildring av Kata Dalström från vaggan till graven. Hon föddes 1858 i ett välbärgat hem. Hennes fullständiga namn var Anna Maria Catharina Carlberg, men hon kom att kallas Kata. Hon var ett livligt och företagsamt barn som helst lekte med arbetarbarnen i gruvsamhället i Kopparberg. Efter en bruten förlovning friar hon till en tjugo år äldre ingenjör vid namn Gustaf Mauritz Dalström. Han säger ja. Sedan föds det i rask takt sju barn. Och familjen kommer att flytta mycket. Men det är inte det enda Kata hinner med. Ganska snart har hon engagerat sig i politiken och till familjens oförställda fasa är det socialismen hon är intresserad av. Agitatorn August Palm och Ellen Key är det som satt griller i huvudet på Kata enligt familjen. Katas idéer går före allt annat. Klass går före kön. Hon gillar inte ordet kvinnofråga. Kata Dalström blir agitatorn som reser landet runt och talar till folket - för att väcka de sofvande - antingen hon erbjuds lokal eller inte. Ellen Key förfasar sig över hennes moderskap, men det rinner av Kata. Det mesta rinner av henne. Så småningom kommer Kata att dra sig åt vänster och så lite mer åt vänster och hamnar i Sveriges kommunistiska parti. Hela tiden drar hon ett tungt lass, men lyckas ändå dra på sig ogillande ifrån män i toppen. Utöver politiken är hon mycket intresserad av spiritism, teosofi och buddhism, vilket ju anses som mycket opassande i partiet. Jag föreställer mig att  Kata Dalström måste ha sårat många på sina "härjartåg" genom livet och politiken. Det var hennes val som gällde. Att vara mamma på avstånd kan inte ha varit lätt. Kata Dalström dör 1923 långt ifrån de burgna förhållanden hon föddes i. 6 - 8000 följer sorgetåget oräknat dem som stod vid vägkanterna. De efterlevande systrarna skickade däremot inte ens en begravningskrans.
Gunnela Björk har lika elegant som effektivt blåst liv i den mångfacetterade Kata Dalström och speglat den spännande tiden runt sekelskiftet mellan 1800 - och 1900 - talen. Det är rolig läsning. Och lärorik. Gunnela Björk har ett så spänstigt språk att det är en fröjd att läsa. Och hon gör full rättvisa åt dramatiken i politiken. Att det kan vara så kul att läsa om Karl Staff, August Palm, Hjalmar Branting, Zeth Höglund, Fredrik Ström, Ellen Key, Carl Lindhagen, m. fl. - det trodde en inte!

Historiska Media 2017.

Olikhetsutmaningen: tjock och tunn

enligt O har återupptagit sin Olikhetsutmaning. Kul.
"Det får bli en start för olikhetsutmaningen idag trots allt. Det var tanken, men jag glömde bort i all terminstartsstress. Någonstans är det ändå höst och då är det bra med rutiner.
Dagens ord är tjock och tunn, vilket skulle kunna handla om sidantal, kroppsform eller något helt annat. " 

Norstedts

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami 741 spännande sidor.

Huset på Saint Pauls väg av Lise Tremblay. 96 sidor avskalad sorgesång.

Helgfrågan. v. 36

Mia på bloggen Mias bokhörna: Dagens fråga kommer från Anna Maja: Den mest sorgsna boken du vet?

Bonusfråga (ställd av mig): Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?

En av de sorgligaste böcker jag läst är Ladivine av Marie Ndiaye. Den grep mig alldeles otroligt. Den handlar om en ensamstående mor, Ladivine Salle, invandrad till Frankrike ifrån Senegal med dotter Malinka som är hennes allt och ska ha det bästa av allt. Modern är städerska och dottern skäms över henne redan i skolan. Dottern flyttar hemifrån så snart hon kan, byter namn till Clarisse, gifter sig och får barn, men nämner aldrig att för maken att han har en svärmor och barnen får inte veta något om sin  mormor. Då och då besöker dottern för skams skull sin mor i smyg. Modern blir allt ensammare. Hennes enda sällskap är de små porslinsfigurerna på spiselkransen. Jag lider med såväl mor som dotter. Men mest med mor.

Bonusfrågan: Stress påverkar väl oss alla. Jag blir tom i hjärnan och kan inte tänka en redig tanke. Men så tar jag mig i kragen och frågar mig: Vad spelar det för roll om 100 år? för att få lite proportioner på saker och ting. Svaret på den frågan blir alltid: Ingen roll alls! Och jag läser något väldigt lättläst; deckare eller feel - good. En bra TV - serie fungerar också

Hett i hyllan

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika misstänker att vi i likhet med henne  har en del bortglömda godbitar i våra hyllor. Hon tycker att det är dags att lyfta fram dem och låta ljuset falla på dem åtminstone för en stund.
Jag hittade en bok som stått i mina hyllor väldigt länge. Den har ursprungligen tillhört min morbror och jag ser att han köpte den 1981. Några år senare dog han och jag fick en del av hans böcker.
Jag hade läst Stormens öga av den australiensiske författaren Patrick White, som fick Nobelpriset i litteratur 1973 som den förste och hittills ende från Australien som fått priset. Det låter verkligen egendomligt, men så är det. Eftersom jag var väldigt förtjust i Stormens öga trodde jag att jag omedelbart skulle läsa Fallet Twyborn också, men det gjorde jag alltså inte. 

Så här beskrivs boken på baksidan: Den unga skönheten med de skimrande ögonen som lever tillsammans med sin grekiske älskare i den mondäna badorten förbryllar och fascinerar sin omgivning. Vem är det, innerst inne? Gåtans lösning visar sig vara lika överraskande som övertygande. Franska rivieran på försommaren 1914, den australiska obygden på tjugotalet och London strax före andra världskrigets utbrott utgör den skiftande bakgrunden till det intensiva människoporrträtt som den australiske noblepristagaren Patrick White tecknar i Fallet Twyborn.

I djupt vatten

Nej, Paula Hawkins, det här var inte bra. Det kunde blivit bra. Det känns som om du hade alla ingredienserna, men glömde både proportioner och bearbetning. Jag håller dig räkningen för den oväntade twisten på slutet. Floden Beckford är den centrala huvudpersonen i I djupt vatten.  Gamla halvtokiga Nickie är den som känner floden bäst och vet att dess röst inte är densamma hela vägen. Hon vet också hur många olyckliga kvinnor som mött döden i floden under århundraden i den s. k. Häxdammen. Det var här samhället prövade sina presumtiva häxor förr i tiden. På kort tid har nu två kvinnor hittats döda i floden. Om de valt själva eller inte är frågan. En utav dem var ensamstående mamma med en tonårsdotter. Julia är syster till den döda och moster åt Lena, tonårsdottern. Moster Julia har varit osams med sin syster i många år och Lena är mycket avvisande. Det förflutna stiger fram i olika personers berättelser och det tar en stund innan en fått ordning på persongalleriet.  Underliga missförstånd, otillåtna förbindelser och onödigt tigande ställer till det. I djupt vatten är lättläst och lite spännande då och då, men inte kommer den i närheten av Kvinnan på tåget. (Däremot tror jag att det skulle vara lättare att göra film av I djupt vatten och att den skulle bli bättre än boken.) Bok nummer två är inte lätt när nummer ett varit en sådan framgång. Men klart är att jag kommer att läsa bok nummer tre. Den blir säkert jättebra.