skip to main |
skip to sidebar
Karin i blommornas tid. Så heter utställningen som producerats och ägs av Carl Larsson - gården och som pågår i Hässleholm Kulturhus t. o. m den 16 maj. Karin Larsson var den kompetenta kvinnas som stod bakom Carl Larsson och hans framgångar. Hennes egna föräldrar hade uppmuntrat dotterns konstnärlighet och låtit henne utbilda sig både i Sverige och Paris. Det var också i Frankrike hon träffade sitt livs kärlek, Carl Larsson. Han hade en komplicerad bakgrund som även inkluderade två barn. De gifte sig 1883. Måleriet lade Karin Larsson ner efter giftermålet, men konstnärsskapet tar sig andra uttryck; i broderier, blomsterarrangemang och heminredning och möbeldesign. Hon skapade allkonstverk som spreds genom Carl Larssons målning. Karin och Carl Larsson fick åtta barn på sexton år; sju av dem uppnådde vuxen ålder. Inget av barnen föddes på Sundborn. Familjen reste mycket och flyttade ofta. Karin Larsson skapade praktiska, rymliga klänningar och kastade korsetten. Skulle man vara gravid stup i ett måste man ju ha lämpliga kläder. Barnkäderna skulle vara lättsamma och funktionella och inte kopior av vuxenkläder, tyckte Karin, och sydde även barnens kläder. Karin Larsson tog mycket efter Arts & Crafts - rörelsen i England som ville tillbaka till naturen och hantverket. Även Japan var en inspirationskälla för henne. Trendskapare och stilikon kallas hon och det framgår tydligt av utställningen som även innehåller en liten film om livet på Lilla Hyttnäs som är det lilla paradis som familjen fick av Karins far 1888. Karin Larsson var okonventionell och vidsynt. Ett litet fel i broderiet - låt handen synas, sa Karin Larsson, som också chockerade genom att helt sonika sätta potatisgrytan direkt på matbordet. Vad det gällde matlagning tyckte hon att om man visste hur en maträtt skulle smaka så kunde man också laga den. När jag sett utställningen och hört Carl Larsson - gårdens chef Chia Jonsson tala om Karin Larsson tycker jag mig ha mött en intressant, driftig och modern kvinna. Det tror jag att Carl Larsson också tyckte. Utan henne hade han inte blivit den konstnär han blev.
Kärlekens ros heter draperiet som Karin Larsson gjorde åt Carl och som hängde mellan deras rum
Helgens fråga i Bokbloggsjerkan 8 - 11 maj på Annikas litteratur - och kulturblogg kommer ifrån Mia Eggimann som undrar hur man får plats med alla böcker? Det är en bra fråga och ett stort problem särskilt för oss som väggarna tagit slut för. Jag har inte lust att magasinera några böcker och gallra är det inte tal om. Det ligger böcker ovanpå bokraderna i varje hylla. Det står böcker över översta hyllan i bokhyllan; det ligger böcker på bord och på golvet bredvid sängen. Kanske skulle man överväga växelbruk? Att låta böckerna ömsom stå i hyllorna alternativt ligga nerpackade; nära till hands. Att byta böcker i hyllorna, helt enkelt. (Då kanske det blev dammat på kuppen?) Dessutom upptäckte jag just att min japanska hylla behöver kraftigt ökat utrymme. Den hyllan är väldigt aktuell och måste finnas lätt tillgänglig på hedersplats. Måste åtgärdas.
Bara problem, alltså, men kära problem, som kräver snar lösning. Nytt hus? Tillbyggnad? Kasta ut gamla tidskrifter? Packa ner CD? Finns det fortfarande påbyggnadshyllor till Billy? Kasta ut makens böcker? Kasta ut krukväxterna och lägga böcker på fönsterkarmarna? Jag vet verkligen inte. Det blir att ge sig ut med måttbandet i jakt på något litet bortglömt väggutrymme någonstans i huset...
 |
| Lånad bild |
I Föreningen Nordens läsecirkel har vi läst Pelle Erobreren (1906 - 1910) av Martin Andersen Nexø (1869 - 1954). Vi avslutade med att se filmen ( 1987) med Max von Sydow i rollen som Pelles far Lasse Karlsson. Det är sällan en bra bok blir en lika bra film, men så är det i det här fallet. Vi var mycket förtjusta i boken fastän vi hade ett visst besvär med bornholmskan som är en intressant blandning av danska, tyska och svenska. Och filmen är ett mästerverk som gör att man sitter helt fängslad i nära nog två och en halv timme. Filmen fångar direkt stämningen från bokens första sidor med dimma, mistlurar, vågskvalp, måsskrin och det rörliga livet i hamnen. Bokens livfulla dialoger, tjänstefolkets slit på den olycksbringande Stengården och den okänsliga överheten, det vill säga jordägare, lärare och präster, skildras med ackuratess. Filmens fantastiska foto är ibland som målningar. Andra gånger är den naturalistiska skildringen av
snöstormarna, kylan, regnet och leran på gårdsplanen, smutsen och misären påträngande. Bille Augusst skrev manus tillsammans med Per Olov Enquist. Filmen har blivit rikligt belönad och romanen är i hög grad levande. Den skildrar en tid som inte är så känd med svensk utvandring till Bornholm i hopp om arbete med hög lön och russin i fläsksteken (enligt Lasse Karlsson).
Belöningar i urval
- Oscar i kategorin Bästa utländska film
- Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes
- Golden Globe Award i kategorin Bästa utländska film
- Guldbaggen i kategorin Bästa film
- Bodilpriset i kategorin Bästa danska film
- Individuellt
- Max von Sydow
- European Film Award i kategorin Bästa skådespelare
- Guldbaggen i kategorin Bästa skådespelare
- Bodilpriset i kategorin Bästa manliga huvudroll
- Karin Wegener
- Bodilpriset i kategorin Bästa kvinnliga biroll
 |
Kaosutmaning 2015
|
Omslagsbilden till Kvinnomasker (orig:s titel Onna - men) av Fumiko Enchi föreställer en no-mask från 1400 - talet föreställande en sörjande kvinna, noki - onna.
Kvinnliga teatermasker är ett av fler teman i den här romanen, som är spännande som en psykologisk thriller. Kärlek, erotik, hämnd är några andra teman liksom shamanism och Berättelsen om Genji, den första japanska romanen. Naturskildringen är utsökt som så ofta i japansk litteratur. Kvinnomasker förenar modernt och traditionellt på ett fascinerande sätt. Den vackra, bildade änkan Mieko är i alla avseenden huvudpersonen i Kvinnomasker. Hennes starka personlighet styr omgivningen som figurer i en dockteater. Inte en min rörs i Miekos fulländade ansikte trots allt som rör sig i hennes inre. Efter ett olyckligt äktenskap med en elak man är hon nu änka. Hennes älskade son Aiko omkom i en lavin på Fuji och hans änka, Yasuko, lever med sin svärmor. Yasukos båda friare, Ibuki och Mikame, blir helt omedvetet medspelare i fru Miekos spel. Mieko är känd som tanka - poet av den romantiska skolan, men Ibuki har läst en tidig essä av henne som behandlar andebesatthet och kvinnlig shamanism och som han anser visar på fru Miekos egentliga personlighet. In i berättelsen kommer så unga Harume, Aikos tvillingsyster, som lämnats bort redan som baby. Tvillingfödslar räknas inte som riktigt normalt. Harume är förståndshandikappad och mycket vacker, men måste skötas som ett barn. Fru Mieko sjösätter nu ett djävulskt projekt som i slutändan tillförsäkrar henne precis det hon vill ha; på Harumes bekostnad och med Yasuko som medium. Det är lika utstuderat som raffinerat. Fumiko Enchi (1905 - 1986) började att skriva för teatern, men övergick sedan till romaner. Hon räknas som en av Showa - tidens (kejsare Hirohitos regim) främsta författare. Per - Erik Wahlund har gjort översättningen från engelska och har också skrivit förklarande noter. Bokförlaget Alba 1984.
The Broke and the Bookish give us this task during the week to come:
May 5: Ten Books I Will Probably Never Read. (Probably is an important word, I think.)
1. Fifty shades of Grey. E. L. James.
2. Twilight by Stephenie Meyer (but I have seen the film)
3. The walking Dead, Robert Kirkman. I have tried the TV-series...
4. Lord of the Rings J. R. R. Tolkien. I´ve enjoyed the films, though.
5. Blecktrumman, Günther Grass. Didn´t even like the film.
6. Darkness at Noon by Arthur Koestler. Unread in my shelves for years
7. The secret History by Donna Tartt. Many years ago I read half of it
8. Angels by Marian Keyes. Too much words that say nothing
9. American Psycho by Brett Easton Ellis. I´ve seen the tragic film
10. This Side of Paradise by F. Scott Fitzgerald. Not my cup of tea
"Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat!" uppmanar oss Lyran i veckans Tematrio.
1. Det första jag kommer att tänka på är Selma Lagerlöfs julaftonsfirande med familjen när hon är tio år. Hon packar upp den ena julklappen efter den andra utan att få den enda hon verkligen vill ha. Och när den äntligen kommer så...
Julklappsboken heter novellen.
2. Så kommer jag osökt att tänka på när man firar midsommar i Strindbergs Hemsöborna. Jag ser Sif Ruud framför mig som madam Flod och den skrävlande Carlsson/Allan Edvall som försöker snärja henne samtidigt som han flirtar hejdlöst med pigorna.
3. Kristin Lavransdotter trolovas redan som barn med Simon Darre Andersen. I Sigrid Undsets romanserie Kristin Lavransdotter är Brudkronan första delen. Kristin möter den äventyrlige riddaren Erlend Nikulaussøn och blir - till faderns förtvivlan - häftigt förälskad i honom. I Brudkronan firas bröllop.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!
Min smakbit kommer från sidorna 9 och 10 i Kvinnomasker av Fumiko Enchi.
Kvinnomasker beskrivs som en på djupet japansk roman som samtidigt är en oerhört modern och passionerad historia.
Översättningen från engelska är gjord av Per Erik Wahlund. Bokförlaget Alba.
"Tsuneo Ibuki och Toyoki Ikame satt mitt emot varandra i ett avskärmat bås i en barservering på övre planet av centralstationen i Kyoto. Mellan dem stod på den lilla bordsskivan av imiterat trä en vas med en enda krysantemum och en askkopp, så rågad av cigarrettstumpar att det framgick att de båda männen redan suttit och samtalat en stund. Båda hade å yrkets vägnar varit i västra Japan de senaste dagarna och hade träffats av en slump, då Mikame nyss hade kommit in i serveringen. Vänner sedan studietiden hade de hälsat varandra med det gutturala grymtande som fick gälla för en artighetsbetygelse dem emellan; och sedan hade Mikame slagit sig ner bredvid Ibuki, som satt ensam och drack en kopp kaffe. "När kom du hit?" frågade Ibuki försynt och hans ord åtföljdes av en nervös blinkning. Under hans ögonvrår framträdde hans kindben tydligt; hans kinder vara magra och insjunkna. En välformad näsa hindrade ansiktet från att se okultiverat ut, och hans smala fingrar var trots sina stora knogar långa och eleganta."
Så här såg det ut på Kyoto station när jag drack kaffe där för en vecka sedan.
Inlägg
