Hissen i Saigon

 "Mamma är död". Det är första meningen i Hissen i Saigon; en parafras på första meningen i Främlingen av Albert Camus. Författaren Thuân, eller Đoàn Ánh Thuận, är född i Hanoi 1967 och har skrivit ett tiotal romaner. Numera bor hon i Paris. Hennes skriverier nagelfars av myndigheterna i Vietnam men hon har stort stöd från folket. En dotter, boende i Paris, flyger hem till Saigon för att begrava sin mor, som dött när hon föll ner i ett hisschakt i den första hissen i ett privat hem. Brodern Mai har byggt ett skrytbygge och installerat en hiss och bett modern komma från Hanoi till Saigon för att inviga hissen. Året är 2004. Modern får en otroligt pampig begravning helt i den store ledaren Kim il - Sungs anda. Alla spelar sina roller väl. Till och med barnbarnen som ser på sina föräldrar och gör som de. Modern har varit en framstående partiarbetare i det kommunistiska Hanoi. När dottern sedan går igenom moderns saker faller ett porträtt av en västerländsk man ur en anteckningsbok som omsorgsfullt sytts in i ett örngott. Namnet Paul Polotski står på baksidan av fotot och året 1954. Det året föll franska Indokina genom Frankrikes nederlag i Dien Bien Puh. Strax därefter började Vietnamkriget. Sedan vidtar dotterns outtröttliga sökande efter den svåråtkomlige ryssen, Paul Polotski. Det blir spännande som i en thriller. Slutet överraskar. Jag tycker mycket om Hissen i Saigon. Den dröjer sig kvar efter avslutad läsning och jag går tillbaka och läser om alla understrykningar. Och gör några till. Jag får repetera Vietnams historia som ju ligger som grund för hela romanen. Det vore väldigt roligt att få läsa mera av Thuân. Översättaren Tobias Theander, som är den ende i Sverige som översätter direkt ifrån vietnamesiska, har säkerligen gjort ett gott arbete. Och bokförlaget Tranan är värt all respekt som gör det möjligt för oss att läsa litteratur från över allt i världen.

Titel: Hissen i Saigon

Författare: Thuân

Översättare: Tobias Theander

Förlag: Tranan

Tryckår: 2026

Antal sidor: 207 s.

En smakebit på søndag v. 37 2026

"Kapten Jazmin Caldera, bördig från byn Zarzales i Estremadura, kunde bara inte  förmå sig att äta upp den kalkonsoppa dekorerad med blomblad som stod framför honom, hur utsökt den än såg ut och trots att han var utsvulten. Han hade anvisats platsen mellan tempelprästerna från Xipe respektive Tezcatlipoca vid bordet. Den förstnämnde bar en mantel av människohud efter en krigare som offrats vid någon okänd tidpunkt i det förflutna, nu redan svartnad av förruttnelse. Den andres hårman såg i sin tur vaken ut att ha blivit klippt eller tvättad sedan mannen tillträdde sitt ämbete och var efter årtionden av tempeltjänstgöring stel av intorkat blod: huvudsakligen från vaktlar som dagligdags offrades åt gudarna liksom då och då sköldpaddor och prärievargar, men också - vid de större högtider som vanligen inföll vart vart tjugonde dygn - krigare, och då helst tlaxcalteca."

Ur Om imperier drömde du av Álvaro Enrigue i översättning av Hanna Nordenhök. Omslag: Lotta Kühlhorn 

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 37

Veckans mening v. 37 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"
 Min Veckans mening v. 37: "Glipan mellan hennes läppar tvingade honom att ta stöd mot väggen."

Ur Hissen i Saigon av Thuân i översättning av Tobias Theander

Fem en fredag v. 37 2026: Trivialt

elisamatilda: Fem en fredag v. 37: Trivialt

1. Vilken helt oviktig sak har du en stark åsikt om? Om jag har en stark åsikt om något är det viktigt för mig. Folk som släpper dörren i ansiktet på mig, kanske? 

2. Vilken liten sak kan störa dig mer än den borde? När folk med hörapparater inte använder dem utan tvingar omgivningen att säga om och skrika 

3. Vilken helt oviktig sak skulle du vilja vara bäst i världen på? Vem avgör vad som är oviktigt? Westernridning 

4. Vilken liten sak kan du bli orimligt nöjd med? Om surdegsbrödet blir både fint i formen och gott

5. Vad är något du fortfarande inte kan? 
Virka mormorsrutor

När jag dog

När jag dog handlar om journalisten Per Svensson sista sexton månader i livet. När familjen tjatat iväg honom till en doktor blir det genast allvar. Cancer i bukspottkörteln. Det går inte att operera; tumören ligger för illa till, men man försöker med cytostatika. Han åker mellan sjuhusen i Malmö, Lund, Kristianstad och läkarstationen i Anderslöv och överallt möter honom vänliga, proffsiga människor. Per och husrun Ann - Sofi diskuterar hur hon komer att få det som änka. De tre barnen ringer, hälsar på och försöker stötta. Terriern Milton är det perfekta promenadkompisen. Ibland orkar Per springa också. Per Svensson försöker arbeta; han skriver artiklar, han recenserar, han far runt och talar om sin senaste bok. Och han funderar över sina skriverier som är både patografi, dagbok och autofiktion. Maten smakar aska och bittermandel. Medicinerna luktar sjukdom och svaghet.  Somliga dagarna tar illamåendet överhanden och han orkar bara ligga i sängen. Andra dagar springer han åtta kilometer. Och han åker buss, tåg och flyg till sina olika föreläsningar. Han behåller sitt intresse för omvärlden och han håller ett öga på sin hustru, Ann - Sofi. Han läser vad de antika författarna skrivit om döden; han tycker att dödsrunor är en litterär genre. Griftetal och likpredikningar trycktes under 16 - och 1700 - talen. Riterna kring livets viktigaste händelser liv och död bör finnas kvar, men kanske kan den som vill få göra annorlunda. Alla behöver ju inte bli direktare för det. Familjen bor i en ombyggd sommarstuga vid havet i Böste. Det njuter Per Svensson av. Han planerar sin begravning. De sista orden han skriver blir: Jag dör som en lycklig man. Det är rörande läsning. Jag beundrar Per Svenssons stiff upper lip och hans energi - trots tröttheten, illamåendet och den förhatliga svagheten. Han har något att lära ut och hans humor är förunderlig. Per Svensson dog den 5 juli 2025. Hustru Ann - Sofi har skrivit ett kort efterord.

Titel: När jag dog

Författare: Per Svensson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2026

Antal sidor: 215

ABC+ bokstaven P+

Klimakteriehäxan: ABC+ bokstaven P+. Trevligheter på P.

Pojkar -små som stora - kan vara väldigt trevliga om det vill sig väl. Kodomo no hi firas den 5 maj varje år i Japan. Barnens dag - men framför allt pojkarnas. Här firas även den lilla systern.

Bild:Wikipedia

Porslinsblomman (Hoya carnosa) är väldigt vacker när den någon gång finner för gott att blomma. På min arbetsplats blommade den varje sommar när jag hade semester. Sedan tog jag hem den och den blommar aldrig mera. Bladverket är praktfullt och växer oavbrutet.

Pålitlig vilket inbegriper punktlig. Underbart med människor en kan lita på och slipper vänta på. Jag försöker vara båda delarna. Vill inte att människor ska behöva vänta på mig. Det är respektlöst. 

Bonus: Pennor får en aldrig för många. Nya pennor hör till hösten.

Tisdagstrion v. 37 2026: Politik

 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 37: Politik

BONUS:  Här är den sköna sommaren

Text: Evert Taube, sång Olle Adolphson

Jag sjöng vid bondens knut
nu är sommaren här
Det är våren som är slut
svara bonden så tvär
Djupt gick tjälen här i nord
och sanna mina ord,
det är krig och politik som har fördärvat vår jord!

1.  Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Man skulle kunna kalla det en politisk thriller. En fantasi är undertiteln. Sång till den storm som ska komma är också ett strålande exempel på hur skönlitteraturen kan gestalta och sprida kunskap om historiska skeenden. Politik  är snårigt, men serverat på ett sådan sätt som i Sång till den storm som ska komma kan även den den mest indifferente bli intresserad.

2. Tio år av landsflykt av Germaine de Staël von Holstein.  H 

Hon lät gärna avbilda sig i turban. Detta förmodligen till minnet av en lek hon och hennes älskade far brukade leka när hon var liten. 1766 fick paret Jaques och Suzanne Necker sitt enda barn, en dotter som fick namnet Germaine. Hon blev verkligen "pappas flicka". Utöver den stora förmögenheten ärvde hon också hans intresse för politik och litteratur.
I hennes salonger i Paris och föräldrahemmet Coppet diskuterades litteratur och politik.

3. Efter banketten av Yukio Mishima. Kazu Fukuzawa är en robust, driftig, mycket vacker värdshusvärdinna i femtioårsåldern. Hon är mycket nöjd med sin tillvaro och njuter av ensamheten i  trädgården efter dagens sysslor.En vacker dag träffar hon den strame, idealisten, aristokraten och före detta ministern Noguchi och hennes cirklar rubbas. Efter en tid är de gifta och han beslutar sig för att ställa upp i valet till ny guvernör för Tokyo. Kazu kastar sig med liv och lust ut i en valkampanj - utan makens vetskap.

Politiken beskrivs som ett otyg som styrs av känslor och pengar och kännetecknas av förräderi.