Kukum är titeln på Michel Jeans roman som handlar om hans gammelmormor Almanda. Hon tillhör ursprungsfolket innuer, ett indianfolk, som lever i östra Quebec, Labrador och Kanada. Almanda var bara femton år när hon träffar den unge indianen Thomas Siméon och lämnar sin tant och farbror för ett liv med Thomas. Hon blir väl mottagen i sin nya familj, men språket innu - aimun bereder henne stora svårigheter. Hon talar franska och läser böcker. Thomas kan varken läsa eller skriva, men har djupa kunskaper om natur, jakt och familjens historia. Det dröjer inte länge förrän Almanda jagar pälsdjur; mård, mink, lodjur, med Thomas i markerna. Malek, Thomas far, har gjort fina snöskor åt Almanda . Almanda älskar livet utan bojor och anpassar sig snabbt till sin nya familjs liv. Péribonka heter den mäktiga floden som är målet för jaktmånaderna. I tjugoårsåldern börjar Almanda föda barn. Den äldsta flickan Anne - Marie blir en fantastisk upplevelse för Almanda och Thomas. Nästa barn, sonen Ernst, dör endast några dagar gammal. Men snart har Almanda fött nio barn. Inget av barnen delar Almandas intresse för läsning men barnbarnsbarnen läser på universitet. Almanda reflekterar över tidens gång. Hon är väldigt gammal och minnena är hennes enda förmögenhet. Hon tänker på hur både hennes egen familj och alla andra familjer lyckats förbise alla olycksbådande tecken som föregick kolonisationen av de här vilda områdena. Skogshuggare, flottare, tåg, bullrande arbetsmaskiner, affärer och turister gör sitt intåg. Vägen till jaktmarkerna vid Péribonka skärs av och innuerna blir hänvisade till ett stillasittande liv i reservatet.. Männen far illa och somliga hemfaller åt dryckenskap. Innuernas barn tvingas iväg till olika skolor och kommer hem och talar franska. Sitt eget språk har de glömt och är inte längre intressant för dem. Almanda minns tydligt kärleken mellan henne och Thomas och det slitsamma arbete de delat. De älskar den stränga naturen med mäktiga älvar, stora sjöar; skoningslös kyla, hunger och törst. De rättar sig efter årstiderna och vädret. Ibland har de kött och fisk att äta. Till efterrätt kan det bli blåbär eller tranbär i björnfett. Almanda får så småningom samma kanotbula i nacken som alla innuer fått genom att bära på kanoten förbi de vilda forsarna. Kukum är en fantastisk, osentimental skildring av en gammal kvinnas hela liv; ett slitsamt liv med mycken kärlek från maken och hans familj. Jag tycker mycket om Almanda och Thomás; den vilda naturen som både är hotfull och förlåtande och den älskvärda släkten som är så stöttande och inkluderande.
Inlägg
