Studentskan

Ugglan & Boken: Novelltolvan damer

I den här utmaningen har vi redan kommit till juli och då är det Johanna Holmström som är månadens novellist. Jag har läst en novell med titeln Studentskan som står att läsa i samlingen Camera Obscura

"Ida Rosendal var en underbar flicka", säger Erkki som var hennes far till Hannele Pääskynen som utreder händelseförloppet kring flickans död. Hade Ida varit deprimerad? Använde hon droger? Var hon medlem i någon politisk rörelse? Erkki anser sig ha stått dottern nära, men han kan inte besvara frågorna med något annat än nej. En blir skeptisk.  Om vi backar lite bakåt i tiden möter en Ida tillsammans med två kamrater, Sebbe och Anna. De står och sjunger julsånger  mitt i julhandeln i Helsingfors. De hatar konsumtionssamhället och kapitalism och kapitalism. När de lägger in en visa med obscen text och kommer polisen. De tilltalar ungdomarna på finska, men Ida och hennes kompisar kräver att det ska talas svenska. Kontakten med myndigheter ska ske på svenska. Ida har ett radikalt förslag på bekämpandet av konsumtionssamhället och kapitalismen det är att förinta den viktigaste komponenten i maskineriet. Och vilket är då den? Tänk efter! Hon vill driva det hela till anarkins yttersta spets. En söndag dyker mamma Tessi upp hos Ida. Hon är en spektakulär kvinna som kallar sig exotisk dansare. Strippa, säger Ida. Tessi vill ha kaffe. Hon är så trött och inte riktigt nykter. Men det är sedan gårdagen. Hannele Pääskynen har återkommit några gånger och ställt ytterligare frågor till Erkki. Han börjar vänta på hennes besök och tänder till och med vanljdoftande ljus. Men när det kommer en ung polis med Idas saker och Erkki frågar hur det går med undersökningen får han sitt livs chock. Flera allvarliga frågor tas upp i den här novellen som samtidigt är både absurd, rolig och sorglig. Camera obscura är Johanna Holmströms tredje novellsamling och fjärde bok. Tyvärr får en inte veta något om omslaget.

Titel: Camera obscura. Noveller

Författare: Johanna Holmström

Förlag: Söderströms

Tryckår: 2019

Antal sidor: 334 

När isen sjunger

När isen sjunger är tredje och sista delen  i Linda Edgarsson serie Gårdarna. Första delen har titeln Där vassen viker; andra delen Lundens hjärta. En får följa upp såriga mor/dotter - förhållanden, gårdarnas öden, problematiska relationer, sjukdom och död. De tidigare delarna rörde sig i slutet av 1800 - talet och nu är vi framme i början av 1900 - talet. Miljön är mestadels det steniga Småland. Den egensinniga Erika har blivit tilltufsad av livet och driver nu skötseln av Sjölund som hon kommer att få ärva. Ungdomskärleken Jon förvaltar den andra av hennes gårdar, Skogarp tillsammans med med hustrun Ylva. Hilda återvänder plötsligt från Amerika med en liten flicka i släptåg. En olöst gåta får sin lösning, gamla oförrätter reds ut. Ett par skiljs i bästa samförstånd trots prästens ogillande motstånd. En sak är alldeles klar. På den här tiden skulle en inte vara ogift mor. Lantlivet med drängar och pigor; ladugårdar med mjölkkor, hästar och grisar skildras väl. En tjurkalv kommer till världen och då vankas det råmjölkspannkaka. Det är intressant att följa livet på gårdarna och att försöka reda ut vad som ligger bakom människornas göranden och låtanden. Som vanligt fäster en sig lite mera vid några och lite mindre vid andra. Den allra uslaste får vad han förtjänar. Jag kommer att sakna Gårdarna och familjerna i Småland.

Titel: När isen sjunger

Serie: Gårdarna del 3 

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Bookmark förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 371 

 

En smakebit på søndag v. 27 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger brukade driva en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Nu vet vi inte riktigt vad hon tänker, men jag tycker det är en trevlig grej med smakebitsidén är trevlig så jag fortsätter en stund till. Min En smakebit på søndag kommer från Haruki Murakamis nya bok Staden och dess ovissa mur.

"I bibliotekets arkiv fanns inte böcker utan mängder av gamla drömmar i rader. De verkade ha stått orörda en lång tid och alla var täckta av ett tunt lager av vitt damm. De gamla drömmarna var äggformade och de hade olika storlekar och färger. De såg ut som ägg som kommit från en massa olika sorters djur. --- Uppenbarligen fanns det ingen annan drömtydare än jag där. Hade det funnits någon före mig? Med tanke på hur detaljerat reglerna och procedurerna som rörde drömtydning utformats och iakttogs hade det nog funnits det. Din uppgift på biblioteket var att ta vara på de gamla drömmarna som stod där och ta hand om dem på  lämpligt sätt. Du skulle välja ut vilka som skulle läsas och anteckna i registerboken att de blivit lästa." 

Just nu

 

Första lördagen i månaden deltar jag i Just nu från Kulturkollo. Kika in där för fler inlägg, även i kommentarsfältet. 

Just nu läser jag … En fest för livet av Ernest Hemingwy och Åren i Paris av Paula McLain. Om äktenskapet mellan Hadley Richardson och Ernest Hemingway. Hon kan ha varit hans största kärlek.

Just nu lyssnar jag på … regnet och Rapport; Mrs. Hemingway av Naomi Wood

Just nu tittar jag på … filmer av Akira Kurosawa

Just nu njuter jag av … svensk sommar.

Just nu längtar jag efter … att träffa hela familjen för att fira två av juli månads tre födelsedagar. 

Fem en fredag v. 27 2025: Motsatser

elisamatilda: Fem en fredag v. 27: Motsatser 

1. Hur är ditt karriärjag annorlunda mot ditt hemmajag? Mitt hemmajag har ifört sig något bekvämare
2. Hur är ditt morgonjag annorlunda mot ditt kvällsjag? Mitt morgonjag är väldigt skört. Omgivningen tillråds att tassa och hålla tyst.
3. Hur är din vardag annorlunda mot för din helg? Jag hoppar faktiskt över en del vardagssysslor på helgen. Tänk på vilodagen så att du helgar den!
4. Hur är ditt vuxenjag annorlunda mot ditt tonårsjag? Det är mera frågan om en gradskillnad än en artskillnad. Men jag häver inte riktigt ur mig vad jag tycker utan att tänka närmare på konsekvenserna numera som jag gjorde när jag var 15. Vid 18 var jag bliven ganska trevlig till kropp och själ.
5. Hur är ditt sociala jag annorlunda mellan vänner och okända? En är ju något ledigare och spontanare bland vänner. Främlingar får en ju känna på pulsen lite först. Men ibland tar det inte många minuter att göra en ny bekantskap som kan leda till vänskap.

Just nu i juli

Klimakteriehäxan skriver ett inlägg om Just nu i juli och uppmanar den som vill att hänga på; en slags lägesrapport i början av månaden. Juli är för mig doften av hö och höbärgning. Jag tyckte alltid att det var vanskligt att sitta på toppen av det svajande hölasset. Ett annat doftminne från juli är nattviolen. Jag fick alltid en liten bukett nattvioler på min födelsedag på den tiden de inte var fridlysta och det fanns gott om dem på vissa ställen. Ett av de två ställena vi hade inpå oss planterades med granskog. Det andra blev hustomt. 

Ingen blomma liknar denna.
Ingen blomma står så ensam.
Dold i djupa gräset
eller gömd i ljungen
lyfter den sitt vita ljus.
Rör den inte.
Bryt den inte.
På sin späda stängel bär den
hela sommarkvällens doft

Ebba Lindqvist, dikten skrevs i New York 1940

Just nu läser jag Hemingway. Nästa cirkelträff ska vi diskutera Edens lustgård och jag fortsätter av bara farten med En fest för livet. I mina anteckningar ser jag att jag med jämna mellanrum får ett Hemingway - ryck. Han har en speciell begåvning för att alltid välja de rätta orden; de som rymmer ett väldigt rotsystem under ytan.

Just nu lyssnar jag på När isen sjunger av Linda Edgarsson, del tre i serien Gårdarna. Jag lyssnar också på Sommar . Har inte lyssnat på riktigt alla men nästan. Har särskilt gillat Ludmila Engquist, Dragomir Mrsic och Messiah Hallberg; så lik sin far, Nils Hallberg, och ändå inte.

Just nu sitter jag på altanen och tittar på alla mina blommande rosor. Vädret går hårt åt dem. Stekhett och torka eller storm och åskskurar. Igår kväll/natt såg vi en mycket spännande nya zeeländsk serie Den som bär skuld på SVT Play. Dessutom ser vi liksom Klimakteriehäxan The Waterfront på Netflix. 

Just nu längtar jag efter att sommaren blir lång och att den efterföljande hösten också blir lång och njutbar.  

Edens lustgård

Ernest Hemingway påbörjade Edens lustgård redan 1946. Vid hans död 1961 var den inte riktigt klar. Men 1986 kom den ut på originalspråket och 1988 på svenska i översättning av Birgit Edlund. 2018 kom Edens lustgård i nyutgåva på förlaget Bakhåll och ny översättning av Christian Ekvall. Romanen bygger mycket på Hemingways eget liv. Den handlar om det nygifta paret Catherine och David Bourne som reser omkring på den franska rivieran i sin lilla Bugatti. De är väldigt kära. Catherine är kolossalt ljus (björkstamsljus, säger Birgit Edlund; björkvit är Christian Ekvalls ordval) och vacker och så småningom går det upp för en att det också är hon som har pengarna.  David är författare och har haft framgångar med sin första bok. Nu ska han skriva den andra. Catherine låter honom skriva medan hon tar sina turer till Nice och Cannes. En dag kommer hon hem med Marita (diminutiv för Mary som H:s fjärde hustru hette), en mörk skönhet, som blir ormen i paradiset. Både David och Catherine blir kära i henne. Catherine har redan tidigare lekt med identitet och genustillhörighet liksom författaren själv. Hon klipper sig kort som David och ger sig ibland ut för att vara pojke. De klär sig likadant i shorts och randiga tröjor. Det blir många besök hos frisören Jean som snart blir en personlig vän. Catherine och Marita lånar många drag av Heminways fyra fruar, bland annat  de täta frisörbesöken. Dessutom är kvinnorna hysteriskt angelägna om solbränna. Romanen igenom dricks det kopiöst många drinkar och det äts en hel del. Man badar, dyker och simmar i Atlanten. David skrivande går oväntat bra och det är intressant att ta del av hans skrivprocess. Han skriver om sin alkoholiserade, jagande far. David deltar som ung pojke i jakten på en gammal elefant med kolossala betar, vilket till slut fyller honom med avsmak. Jag förundrar mig över Davids förmåga att koppla bort allt och alla medan han skriver. Ibland flyter berättelserna ihop; gränserna blir inte så tydliga. Jag tycker mycket om språket. Hemingways isbergsteknik är effektiv. Det mesta ligger under ytan; exakt rätt ord finns över. Miljöskildringen är sådan att en får en stark närvarokänsla. I Edens lustgård framstår inte Ernest Hemingway som den machoman en brukar förknippa honom med att vara och som hans far gärna ville att hans skulle vara. Jag vet att jag för många år sedan hade en Hemingway - period när jag läste många av hans böcker och även lyckades se någon film. Det kanske är dags för ett omtag?

Titel: Edens lustgård

Författare: Ernest Hemingway

Översättare: Birgit Edlund, Christian Ekvall 

Förlag: Bonniers, Bakhåll

Tryckår: 1988, 2017

Antal sidor: 261, 249