Tisdagstrion v. 7 2025

Robert på bokbloggen: Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 7:Barn på omslaget

1. Volmer. Portræt af en samfundsstøtte av Lise Nørgaard. Svårt att tro på det där med samfundsstøtten när en läser om de otaliga pojkstrecken. Lise Nørgaard är född 1917 och är alltså i dagens läge 105 år! Ungen på omslaget ser ut att kunna uträtta en hel del

2. Adjö, Mr Chips av James Hilton. En klassiker som jag tror att vi läste i engelskan. Denna bok är en ömsint hyllning av den medelmåttige mannen, som dock är principfast och utför sin syssla med noggrannhet.  Mr Chips är en äldre lärare som lever för sina elever på den fiktiva internatskolan Brookfield Grammar School där han undervisar i latin och grekiska. Mr Chips är en människa som äger en innerlig godhet; en man som ingen kan undgå att älska och gripas av.

3. Sotarpojken av Lisa Tetzner handlar om den unge schweisiske pojken Giorgio som säljs av sina fattiga föräldrar till att av en hänsynslös arbetsgivare tvingas arbeta som sotarpojke i Milano under svåra och farliga förhållanden. Boken skildrar barnarbetet under 1800 - talet. Giorgio får många vänner och arbetar för utsatta barn. Det finns en hel serie böcker om Giorgio

Selfie: Varför - därför

Klimakteriehäxan: Selfie: Varför - Därför: Massmedia

Varför tittar jag så sällan på program i TV4? Därför programutbudet inte lockar

Varför har jag inte fastnat för en endaste podd? Därför att jag inte har provlyssnat på särskilt många, och de jag hört har inte på något vis känts omistliga, så där så att man absolut vill höra nästa avsnitt.

Varför blir jag så irriterad på trailerverksamheten i Sveriges Television? Därför att de kör en och samma trailer jätteofta och i evigheter, visserligen mellan programmen, men ändå. Det borde vara totalt trailer- stopp i SvT

Varför vill jag inte vara utan papperstidning? Därför att ingenting slår papper. Trevligt att ta i, att skriva på (korsord, sudoku!).Trots att informationen alltid är färskare på nätet. Ser också små notiser i papperstidningen som inte syns på nätet,

Varför tittar jag aldrig på morgon-tv (oavsett kanal)? Därför att det ska vara tyst på morgonen. Då ska en läsa sin papperstidning och lösa korsord och sudoku och dricka kaffe.

En smakebit på søndag v. 6 2025

"astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  

"Listan var en del av planen. Lola misstänkte att hennes liv blivit för långt, så enkelt och lättviktigt att det nu saknade tillräcklig tyngd för att upphöra. Efter att ha analyserat hur det hade gått för några bekanta hade hon kommit fram till att också på ålderns höst behövde döden en slutgiltig stöt. En känslomässig eller fysisk knuff. Och hon kunde inte ge sin kropp det. Hon ville dö, men varje morgon vaknade hon oundvikligen igen. Det enda hon kunde göra var att organisera allt i den riktningen, krympa sitt eget liv, begränsa sitt utrymme tills det var helt borta. Det var det listan handlade om, det och att fokusera på det viktigaste. Det var en kort lista: Sortera allt. Skänk bort det överflödiga. Packa ner det viktiga. Koncentrera dig på döden. Om han lägger sig i, strunta i honom."

Ur novellen Den uråldriga andningen i novellsamlingen Sju tomma hus . Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 6 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi väljer en mening ur det vi just läser; en mening som av den ena anledningen eller den andra fått oss att stanna till. Min Veckans mening v. 6 kommer från novellen En man utan tur i novellsamlingen Sju tomma hus av Samanta Schweblin.

"Samma dag som jag fyllde åtta år svalde min syster, som prompt skulle stå i centrum varenda sekund, en hel kopp blekmedel."

Inget av det där

Efter att ha läst ett par noveller i Sju tomma hus av Samanta Schwebelin förstår jag 1/att jag kommer att alla novellerna i samlingen och 2/ att jag kommer att läsa andra novellister från Argentina eller varför inte hela Sydamerika. Hos Samanta Schweblin möter en realism och surrealism; det vardagliga, välbekanta glider ut i något främmande och ibland absurt   som i novellen Inget av det där där jag ibland frustar till och tänker att detta skulle bli en utmärkt film. En äldre dam är ute och far omkring med en son eller en dotter i nejden för att se på hus. De åker till ett fint villaområde med frodiga gräsmattor men förvånansvärt leriga vägar. De kör fast. Mamma har kört ut i ett par fina gräsmattor och lämnat fruktansvärda spår efter sig. En liten gosse iakttar och snart kommer även hans mamma. Bilföraren tar sig in i huset under förevändning att hon behöver ett glas vatten medan hon väntar på ambulansen. Hon mår inte riktigt bra. Läsaren förstår att det inte är första gången mor och son eller dotter är ute på dylika expeditioner. De brukar också passa på att rätta till saker och ting som de tycker är fel och/eller smaklöst i de främmande trädgårdarna och husen. De byter ut och plockar bort helt enkelt. Jag tänker inte avslöja mera än att i slutet av berättelsen har kvinnan i det främmande huset tagit sig hem till modern och sonen eller dottern. Hon letar efter en viss sak som försvunnit från hennes hem. Då förstår en hur det ser ut i det hemmet och förvånas över sonens eller dotterns reaktion. Det finns inget som går att förutse i den här novellen. En får helt enkelt hålla i hatten och hänga med.

Titel: Inget av det där ur Novellsamlingen Sju tomma hus

Författare: Samanta Schweblin

Översättare: Annakarin Thorburn 

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 163

Teori om en underkastelse

När jag läst Teori om en underkastelse av den argentinska författaren Camila Sosa Villada förstår jag att jag haft nytta av att läsa hennes autofiktiva roman Nattdjur först. Den handlar om Christian som föds som pojke men sedan utvecklar en kvinnlig könsidentitet.Travesti är det sydamerikanska uttrycket för dessa människor till vilka författaren hör. Teori om en underkastelse handlar om den stilige Advokaten som är homosexuell och hans fru den vackra Skådespelerskan som är trasvesti. "Inget roade henne mer än att få visa upp honom som ett par nya skor." De lever ett lyxliv i en för de flesta av oss främmande och chockerande värld med våld, otrohet och droger. Advokaten är hopplöst förälskad i sin fru medan hon är mera avvaktande. En får läsa om hennes uppväxt på landsbygden med skilda föräldrar och bybor som reagerar på pojkens förvandling och försöker med andeutdrivning. Skolan gör inga försök att hjälpa sin bästa elev att få vara sig själv. Framtiden kommer senare till byn än annanstans. Camila Sosa Villada berättar rakt och ärligt utan att skona sin läsare. Språket är ganska grovt och beskrivningarna av sexuell utlevelse kan säkert stöta en del. Men verkligheten finns och att vilja vara okunnig hjälper ingen.

Titel: Teori om en underkastelse

Författare: Camila Sola Villada

Översättare: Hanna Nordenhök

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 263

Veckans kulturfråga v. 6 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 6: Vilka fascinerande platser har du besökt med hjälp av kulturella verk?

Jag kom omedelbart att tänka på Three Pines i Quebec i böckerna om den stilige kommissarie Armand Gamache av Louise Penny. Nu ser jag att böckerna även är filmade och finns på Prime Video en kanal jag inte har. Men Alfred Molina i huvudrollen, nja. Vidare far jag gärna till Tokyo Ueno Station. Utgången mot parken. Ueno Park  med Nationalmuseet i omedelbar närhet är väl värt besök både IRL och fantasi. Barnhans land i

Barbro Lindgrens underbara trilogi Vems lilla  mössa flyger, Korken flyger och Vad lever man för. Där träffar en den sorgsna Bisamråttan, den skallige Farbrornallen, tyghunden Röden och Pinjekotten som egentligen tillhör en begravningskrans. Tänk, att få träffa det gänget! Ett annat "gäng" som jag gärna hade träffat är karaktärerna i den underbara romanen Middlemarch som jag långsamt och njutningsfullt tillgodogör mig både som vanlig bok och som fantastisk uppläsning av Juliet Stephenson. Jag har både sett filmen och läst boken tidigare, men nu läser jag nyöversättningen av Hans Jacob Nilson och beundrar George Eliots skarpa psykologiska blick.