Spridda över jordklotet

Yoko Tawada, född 1960, är en japansk författare som numera bor i Berlin och skriver både på japanska och tyska. Hon har fått många litterära priser och det förefaller vara välförtjänt. Spridda över jordklotet kom ut på svenska 2023 i översättning av Vibeke Emond. Den är ett verkligt läsäventyr och tilldrar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Tekniken har utvecklats så att till exempel snöskottning blivit överflödig. Den sköts underjordiskt. Dammsugarna tar själva hand om avfallet. Yoko Tawada tar upp frågor om språk och identitet. Hon låter människor från länder som inte längre finns komma till tals. Japan, sushilandet, är ett land som sjunkit i havet på grund av klimatförändringar. Hiruko, som varit utomlands för studier, hittar ingen som hon kan tala japanska med och uppfinner därför ett språk hon kallar panska, en blandning av svenska, danska och norska. Romanen rör sig en del i de skandinaviska länderna och i det gamla romerska Trier i norra Tyskland. I Trier ska det hållas en umami - festival som förväntas locka mycket folk. Dit ska mästerkocken Tenzo/Nanoo komma. Hiruko beslutar att ge sig dit för att få tala sitt modersmål med honom. Knud, som studerar lingvistik reser med. Spridda över jordklotet kunde varit en dystopi om den inte berättats så muntert och vänligt. Som det nu är blir det ren science fiction. Yoko Tawada har utlovat två delar till.

Titel: Spridda över jordklotet

Författare: Yoko Tawada

Översättare: Vibeke Emond

Förlag: Tranan

Tryckår: 2023

Antal sidor: 354

Kaosutmaningen 2025

 

Hallå alla som gillar Kaosutmaningen!

Vem gör denför 2025 ?

Visst vill vi ha den?

Först till kvarn...

En smakebit på søndag v. 52 2024

Astridtherese på den norska bokbloggen Betraktninger  administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Lägren är uppsatta igen. Det är elkablar överallt. Var och en av oss har vaktjour med tanke på isbjörnar. Området lämnas aldrig obevakat. Igår var det min tur. Jag bar på ett gevär och iakttog hur de andra stökade en bit bort. Ljudet från radiotelefonen knastrade i fickan, men man vänjer sig vid det. Då och då lyssnade jag på vad som sades, men huvudsakligen tänkte jag bara på mitt. Eftersom solen inte går upp fanns det inga skuggor här när det inte är klar fullmåne. Jag saknar den. Min skugga. Är det så här det är på månen hela tiden?

Ur Havets minne av Petra Rautiainen       Fler smakebitar HÄR

Vinterresa

Efter att ha stångats med texten i Vinterresa av Elfriede Jelinek ett antal sidor kom jag slutligen in i rytmen. Här trängs samhällskritiken med barndomsminnena, reflektioner om tiden, nutid - dåtid - framtid, bankskandaler och kidnappningen av Natascha Kampusch och hur folk absurt nog lägger skuld på flickan när hon äntligen sluppit loss. Det österrikiska samhället äcklar henne. Hon älskar inte sig själv heller för den delen. "Jag står här som en fågelskrämma, ja så ser jag ju ut också..."  Förhållandet till modern som hon skötte om under ett antal år ägnas ett  visst  utrymme. Fadern, som blev dement, finns också med men verkar inte vara av samma betydelse. Kärlekslivet är det inte heller mycket bevänt med. Hon är ute och fiskar på nätet men det leder ingenstans. Och hon gratulerar de barn hon inte fött. Många är de pregnanta formuleringarna. Om jag inte läst en lånebok hade det blivit många understrykningar. Och jag känner mig inte riktigt klar med Vinterresa. Jag behöver läsa om. Vissa stunder tänker jag att Vinterresa skulle läsas högt. På baksidan av boken betecknas den som ett läsdrama och det är en bra beteckning. Utöver detta tänker jag lyssna igenom Franz Shuberts och Wilhelm Müllers sångcykel Die Winterreise som Elfriede Jelinek utgått ifrån. Författaren fick Nobelpriset i litteratur 2004.

Titel: Vinterresa

Författare: Elfriede Jelinek

Översättare: Maria Tellander

Förlag: Modernista

Tryckår: 2017

Antal sidor: 95

Veckans mening v. 52 2024

MIN

Robert  på bokbloggen Mina skrivna ord  har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna upp.  Min Veckans mening v. 52 kommer från en julklappsbok Havets minne av Petra Rautikainen.

"Och jag undrar fortfarande: förälskar sig människor i den sorg som de känner igen hos någon annan?"

Fem en fredag v. 52 2024: Mellandagar

elisamatilda: Fem en fredag v. 52: Mellandagar 

Bild: Spotify

1. Hur har dina mellandagar hittills varit? Lata och lugna
   
2. Blir det något köp på mellandagsrean? Tveksamt. Eventuellt tröja till maken
   
3. Vad är det första du gör när julpyntet ska tas ner? Plockar av julgransprydnaderna och låter ljusen sitta i
   
4. Vad var den mest minnesvärda stunden under julhelgen? När barnbarnen kom
   
5. Hur kommer du ringa in det nya året? Med barnbarnen💕 och större delen av familjen, nyårsbön. Ibland blir det avfyrning av raketer på något ställe i staden. Inga nyårslöften. Bara en del goda föresatser.😇
   

Helgfrågan v. 52 2024

 Mias bokhörna: Helgfrågan v. 52: Böcker som handlar om nyår

Ninni Schulman: Flickan med snö i håret. Kom tillsammans med en tidskrift. Jag läste och gillade och läste sedan flera av samma författare. Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Numera finns det Ninni Schulman - promenader i Hagfors.

Göran Greider: Barndomsbrunnen. Står på min långa läslista. Boken är självbiografisk och tar sin början när författaren på nyåret 2020 får sin cancerdiagnos, hamnar på sjukhuset och börjar skriva. Och tankarna går bakåt i tiden.

Katarina Wennstam: Döda kvinnor förlåter inte tar sin början nyårsnatten mellan 1895 och 1896. En kvinna hittas död som en följd av försök till fosterfördriving. Här får en lära sig mycket om kvinnors villkor under slutet av 1800 - talet. Döda kvinnor förlåter inte är första delen i en serie somska heta Sekelskiftesmorden