Helgfrågan v. 52 2024

 Mias bokhörna: Helgfrågan v. 52: Böcker som handlar om nyår

Ninni Schulman: Flickan med snö i håret. Kom tillsammans med en tidskrift. Jag läste och gillade och läste sedan flera av samma författare. Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Numera finns det Ninni Schulman - promenader i Hagfors.

Göran Greider: Barndomsbrunnen. Står på min långa läslista. Boken är självbiografisk och tar sin början när författaren på nyåret 2020 får sin cancerdiagnos, hamnar på sjukhuset och börjar skriva. Och tankarna går bakåt i tiden.

Katarina Wennstam: Döda kvinnor förlåter inte tar sin början nyårsnatten mellan 1895 och 1896. En kvinna hittas död som en följd av försök till fosterfördriving. Här får en lära sig mycket om kvinnors villkor under slutet av 1800 - talet. Döda kvinnor förlåter inte är första delen i en serie somska heta Sekelskiftesmorden

Ormen i Essex

Ormen i Essex av Sarah Perry kom ut redan 2018 och sedan dess har den stått oläst i min hylla. Helt obegripligt. Men nu är den läst och jag gillade den väldigt mycket och av många skäl. Slutet var  inte så imponerande men det känns som om det inte gör så mycket. Människoskildringen är varm och intressant. Ingen är okomplicerad eller enbart ond eller god. Min favorit - och alla andras - är den unga änkan Cora Seaborne, stilig, beslutsam och med fast blick. Hon är inte speciellt vacker och klär sig i praktiska manskläder som inte alltid är så insmickrande. William Ransome är pastor i Colchester dit Cora flyttar. Cora är naturvetenskapligt intresserad, specialiserad på fossil. Här kolliderar alltså tro och vetande. Men de två blir vänner och hade inte den överjordiskt vackra och goda Stella, Wills hustru, funnits hade vänskapen nog lett vidare. Stella har TBC och är fixerad vid färgen blått. I litteraturlistan har författaren också med Blått av Maggie Nelson. Det finns flera som är förälskade i Cora; till exempel den skicklige kirurgen Luke Garrett som Cora vänskapligt kallar Trollet. Det byggs upp ett rykte i Colchester om ett stort, skrämmande ormlikt som dyker upp ur floden Blackwater vid vissa tillfällen. Något får försvinner, människor drunknar, en flicka försvinner spårlöst, man hör ljud, och så vidare. Vittnesmålen blir fler och fler och detalj för detalj läggs till. Lite otäckt känns det allt. Intressant är också Coras goda och socialistiska väninna Martha som arbetar för att de fattiga ska få bättre bostäder och sanitära förhållanden. Här finns flera personer som representerar vetande men inte fullt så många är troende. Somliga tycker att om en är fattig så får en skylla sig själv. De flesta tycker inte så. Intressanta samtal utspinner sig kors och tvärs i vänkretsen. Ormen i Essex har "funnits" så att säga. Essex har också haft en jordbävning, The Colchester Earthquake 1884. Somliga trodde att det var då ormen väcktes till liv. Tidsmässigt utspelar sig romanen i det viktorianska England och det är ju sällan fel. Översättaren, Eva Johansson, förefaller ha gjort ett bra arbete. Språket är fint och att Sarah Perry har humor råder det inget tvivel om. Omslaget som också är tilltalande är lånat av William Morris.

Titel: Ormen i Essex

Författare: Sarah Perry

Översättare: Eva Johansson

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Tryckår: 2018

Veckans kulturfråga v. 52

enligt O: Veckans kulturfråga v. 52: Vilka riktigt bra kulturpersonligheter har du stiftat bekantskap med under 2024?

Jag börjar med Katrine Wessel. Hon är journalist men arbetar nu helt och hållet som författare. Det var enligt O som satte mig på spåret. Ganska snart hade jag lyssnat mig igenom åtta delar av serien om Familjen Winther. Helt otroligt eftersom jag egentligen inte gillar Viktoria Flodström som uppläsare. Men själva storyn fångade mig omgående. Och  det handlar om flera generationer kvinnor; om klass, miljö och levnadssätt. Och så småningom begynnande kvinnokamp. Jag rapporterade flitigt ända fram till och med del 8. Då var det en trogen bloggläsare som undrade om den där serien aldrig tog slut. Så jag bestämde mig för att hoppa över att blogga om delarna 9 och 10. Den fristående fortsättningen Vad hjärtat är fullt av är en l berättelse full av oförglömlig julstämning. 

En författare som jag upptäckte på allvar sent 2024 är Caroline Ringskog Ferrada - Noli. Först läste jag diktsamlingen Den förlorade sonen. Därefter plockade jag fram romanen De e kroniskt ur hyllan där den bidat sin tid i ca ett och ett halvt år. Det finns mycket att stryka under i den här boken. Så många underbara formuleringar, kloka reflektioner och väldigt roligt trams. En varg söker sin pod heter den pod författaren har tillsammans med Liv Strömquist.

Väldigt sent 2024 föll jag handlöst för Gammal svensk julkantat med text av Oscar Levertin och musik av Michael Waldenby. Den berättar om de kringvandrande, sjungande djäknarna (lärjungarna i lärdomsskolornas högre klasser) och deras utsatta tillvaro. Jag tycker my ket om Levertins text och Waldenbys moderna tonsättning är hel enkelt kongenial.

Julafton 2024

Japans svar på Olof ( i Frost) kom med färska julhälsningar från Kyoto. Ett fint komplement till alla glasfåglarna. God jul, alltså!

The Snowman, sa barnbarnen. Och minsann, jag såg filmen!

God jul och Gott nytt År

önskas alla!

På samma gång påminner jag om Kaosutmaningen 2024 som jag anordnade och som nu är inne på slutspurten. Allra värst spurtar jag själv. Av någon outgrundlig anledning blev jag sugen på att göra alla 40 uppgifterna. Jag har tre kvar att slutföra. De är påbörjade och mer till.

Finns det någon som åtar sig 2025 års Kaosutmaning?

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"En ung man går längs Blackwaterflodens strand i fullmånens sken. Han har tömt det gamla året till sista droppen tills det sved i ögonen och vände sig i magen, och han var trött på festandet och larmet. "Jag ska bara gå ner till vattnet," sa han och kysste närmsta kind. "Jag är tillbaks före tolvslaget." Nu vänder han blicken åt öster mot den mörka och breda mynningsviken där tidvattnet är på väg att vända och vita måsar glimmar på vågorna. Det är kallt och han borde känna det, men han är full av öl och har sin tjocka vinterrock på sig. Kragen skaver i nacken: han känner sig lullig och instängd och torr i munnen. Jag tar ett dopp, tänker han, det gör nog susen, och går ner från gångvägen och står ensam på stranden, där de två kanalerna inväntar tidvattnet djupt nere i den mörka leran."

Ur Ormen i Essex av Sarah Perry. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 51 2024

MIN

Robert  på bokbloggen Mina skrivna ord  har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna upp. Min Veckans mening v. 51 kommer från Gammal svensk julkantat med text av Oscar Levertin. Tonsatt av Michael Waldenby

"Och de gingo i natten med staf i hand bland klingande harpor och röster mot dagningens blånande band, mot morgonstjärnan i öster"