Vi är inte här för att ha roligt

Den avdankade författaren Knut A. Pettersen är en gnällig kulturman utan tillstymmelse till självinsikt eller ödmjukhet. Ibland är han rolig men  större delen av tiden är han väldigt irriterande. Nina Lykkes senaste roman, Vi är inte här för att ha roligt, handlar om Knut A Pettersens eländiga liv. Med en veckas varsel har han bjudits in till en paneldebatt vid litteraturfestivalen i Lillehammer. Han förstår, att han är ett andrahandsval. Någon har tackat nej. Övriga deltagare i panelen är mannen som gift sig med Knuts exhustru samt den kvinna som i sin roman beskrivit honom som en riktigt kulturman som kränkt henne under en dans. Hon har hängt ut honom med fullständigt namn och hon säger sig beskriva sanningen och verkligheten. Det hon glömmer att nämna är att det var hon själv som bjöd upp till den dansen. Det här är metoo från båda hållen, så att säga. Kvinnorna förgriper sig på de berusade sovande männen också. Ämnet för paneldebatten är Otrohet i litteratur och liv. Mannen som är gift med Knuts exhustru, Lene, är en dryg man vid namn Terje Bjarne Lund - Pedersen Johansen. Moderatorn heter Kirsten - Margrethe Solveigsdatter Bretteville - Paulsgaard. Nina Lykke har sinne för löjligheter i samhället och hon är inte sen att lyfta fram dem till allmänt åtlöje. De flesta människorna i berättelsen tycker en inte om. Men exhustrun Lene är sympatisk. Det tycker Knut A. Pettersen också. Egentligen förstår han inte varför de skilde sig. Men det är så mycket han inte förstår. Nina Lykke går hårt åt den litterära världen och en både suckar och skrattar åt hennes träffsäkerhet. 

Titel: Vi är inte här för att ha roligt

Författare: Nina Lykke

Översättare: Marianne Mattsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2022

Antal sidor: 221
 

Tisdagstrion v. 21 2024: Böcker som gavs ut under olika årtionden på 1900-talet

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 21: Böcker som gavs ut under olika årtionden på 1900-talet ( Ett årtionde i varje bok)

1. Pennskaftet - Elin Wägners rösträttsroman kom ut 1910. Pennskaftet, eller Barbro Magnus som hon egentligen heter, är en sprakfåle med ljust, burrigt hår; journalist i mörkblå pennkjol och eldröd kråka. Pennskaftet tycker att Barbro är ett rysligt hemslöjdsnamn och ingen kallar henne heller för det. Pennskaftets rykte är inte det bästa. Hon rör sig i miljöer där hon inte borde vara och vid tider då en anständig flicka borde sova sött i sin egen säng.

2. Okänd soldat av Väinö Linna kom ut 1954. Väinö Linnas klassiska roman från 1954. Den bygger delvis på självupplevda erfarenheter eftersom författaren själv deltog i kriget vid fronten. Okänd soldat skildrar en kulsprutepluton under fortsättningskriget 1941 - 1944.  Det är en brutalt realistisk skildring av krigets verklighet och författaren fick mycken kritik för det.

3. En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel kom ut 1997. En man meddelar sin hustru att han funnit en annan kvinna som han också älskar. Han tänker inte överge hustrun. Han kommer och går som det passar honom och hustrun har till en början inte kraft att be honom gå för gott.

Boktriss v. 21 2024: Bokstaven U

Mias bokhörna: Boktriss v. 21: Bokstaven U

Manlig karaktär: Urban von Feilitzen i Anneli Jordahls bok om Ellen Key, Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Den bygger bland annat på löjtnant Urban von Feilitzens brevväxling med Ellen Key. Han var gift och hade fyra barn. Ellen K. väntade förgäves.

Kvinnlig karaktär: Konstnärinnan Ulla Rosenhane från Rom möter grundtvigianen och folkhögskoleläraren Rolf Falk från en norsk bergsby. Stark attraktion uppstår i Anne Charlotte Lefflers roman En sommarsaga

Barn, djur serie: Uno i mammas mage av Sara Gimbergsson är en minimalistisk, humoristisk och pedagogisk liten bok för till exempel någon liten som ska få ett syskon.

Selfie v. 21 2024: Om konst

Klimakteriehäxan: Selfie v. 21: Om konst 

Mitt konstintresse på en skala mellan 1 och 5: 3

2. Den förste konstnären jag föll för: John Bauer, Elsa Beskow, Marc Chagall

3. På mina väggar finns: en salig blandning. Fina foton, oljemålningar gjorda av en brorsdotter, teckningar gjorda av barnbarn och andra, någon bonad i twistsöm (sydd av yours truly), min urgamla skyddsängeltavla som jag fick när jag var liten.

4. Den sortens konst tycker jag får för lite uppmärksamhet: Allt som görs i textil tenderar att glömmas bort, vilket är djupt orättvist. Handarbete är underskattat rent generellt. Hear, hear! Här lånade jag värdinnans skrivning rakt av. På senare år har jag kommit att bli väldigt intresserad av skånskt yllebroderi. Det är så vackert och har en så lång historia (det har f. ö. twistsöm också) och jag önskar att jag kunde sy det snyggt.

5. Den senaste konstutställningen jag varit på: Det var nog faktiskt brorsdotterns utställning i Karlshamn. Hon har nyligen varit på Fullersta gård i Huddinge och tillhör Huddinge Konstnärsklubb. I somras var det den oerhört spännande Cave Bureau på Louisiana; ett projekt som initierats av ett par kenyanska arkitekter som tröttnat på att rita helt vanliga hus. De utgår ifrån att de första mänskliga boningarna var grottor. Därför började de systematiskt undersöka grottor i Kenya som även använts på senare tid av människor som till exempel haft behov av att gömma sig.

6. Hur viktigt är det ekonomiska värdet av konst tycker du? Bortser helt från det. Det är hjärtat och veckopengen som avgör (magen brukar inte vara inblandad).

En smakebit på søndag v. 20 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 20 kommer ifrån Arnold. En roman av Emilia Fogelklou.

"22 dec 1914. Att jag nu sänder detta manuskript, skall Ni fatta som en antydan att här ligger det som vi har gemensamt. Inte dikten i och för sig, verserna som flyter så och så - utan själva verkligheten som ligger bakom. Alltså jag har kommit in i en värld - Dantevärlden kan vi ju säga tills vidare - och det har kommit mitt intresse att blossa opp till en mäktighet jag inte förut anat. Det är min dröm att en gång få bli en förklarare av den världen och den vägen. Nu är det cirka halvtannat år sedan jag först fick idén till en Danteöversättning."   fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 20 2024

MIN

Så här skriver Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Häng på! Och länka i kommentarsfältet! Min Veckans mening v. 20 kommer från Emilia Fogelklous klassiska kärleksroman Arnold. En roman
"Vem var denna otidsenliga människa som valt att nå henne på osynliga andevägar i stället för att söka kontakt med henne i vår vanliga värld?"

Att göra upp eld

Efter en skandalöst lång startsträcka känner jag mig äntligen redo att ta itu med Ugglans & Bokens Novellresa. Jag satt och bläddrade i Modern amerikansk berättarkonst på jakt efter en novell av Ernest Hemingway. Men det blev något helt annat. Jag hittade novellen Att göra upp eld av Jack London, (1876 - 1916) i översättning av Bertil Laagerström. En ensam man utan namn är på väg genom Klondyke i sällskap med en hund utan namn. Han ska ansluta till några vänner i ett läger som han räknar med att nå framåt tidiga kvällen. Klockan är nio på morgonen. Det är oerhört grått och oerhört kallt. Yukonfloden ligger bakom dem en och en halv mil bred täckt av tre fot is. Mannen är ny i landet. Han är pigg och vaken och gör det han ska men funderar inte över varför. Han saknar fantasi. Att det är femtio grader kallt är obehagligt men han förstår inte hur bräcklig han är. När han spottar knastrar spottloskan i luften. Hunden är en grönlandsspets. Han är klok och följer sina instinkter. Och de säger honom att detta inte är är en lämplig dag att färdas på. Det finns ingen samhörighet mellan hunden och mannen. Hunden vill att de ska stanna och att mannen ska göra upp eld. Eller också vill han gräva ner sig under snön i skydd för kylan. Mannen vet att det finns källor som kunde lura under snön. Någon gång tvingar han hunden före sig för att känna om snötäcket håller. Det gör det inte. Hunden blir våt om sin ena tass och sätter instinktivt igång med att gnaga bort isen mellan tårna. Isen hade kunnat förorsaka sår på tassen. Mannen bär sin lunch närmast kroppen för att den inte ska frysa. Och nu tänder han elden. Han tänker på veteranen han mött i Sulphur Creek och som sagt att i den här kylan ska ingen färdas ensam i Klondyke. Så småningom upptäcker han att han begått ett fatalt misstag. Han har gjort upp eld under en stor snötyngd gran. Elden sätter fart på snömassorna och resten vill en inte tänka på egentligen. Här börjar en resa utför. Det är så otroligt spännande och så plågsamt realistiskt. Han inser att han håller på att förlora kampen mot kölden. Han grips av panik och rusar iväg som som en halshuggen höna. Det är lite av grekisk tragedi. Gudarna straffar den övermodige mannen. Och Darwin hade alldeles rätt. Återigen slås jag av vilken fantastisk författare Jack London är. Och vilka kunskaper om djur och natur han besitter. Jag har tidigare läst Varghunden och Skriet från vildmarken och jag har lust att läsa mera.

Novellresan i April: Djurriket