tisdag 30 april 2024

Tisdagstrion v. 18 2024: Sång & dans (eller varianter av orden) i titel, handling eller på omslag

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 18: Sång & dans (eller varianter av orden) i titel, handling eller på omslag.

1. Sång om den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Undertitel: En fantasi. Den här romanen kan kallas en politisk thriller. Den tilldrar sig i Kambodja på 50 - talet. Jag tyckte att den var helt otroligt bra.

2. Koltrastens sång. Wolf Solent. 1. av  John Cowper Powys. Koltrastens sång är djupt fascinerande. Civilisationskritik, religionskritik - till och med själen har blivit materia. Wolf Solent vill helst leva i sin tanke - och fantasivärld. Efter att ha blivit avskedad som lärare i London har han nu fått ett besynnerligt arbete hos en egendomlig familj i ett mystiskt hus i West Country  där han tidigare tillbringat sin barndom.

3. Sång till polstjärnan, novellsamling av Stina Aronson kom 1948
I den visar hon sig även vara en novellkonstens mästare. Man känner igen människorna och miljön från Hitom himlen. Åtta noveller ; ingen har samma titel som boken. Det tog Stina Aronson tjugofem år av skrivande innan hon fann sin egen röst; sitt eget språk.

måndag 29 april 2024

Boktriss v. 18 2024: Bokstaven R

Mias bokhörna: Boktriss v. 18: Bokstaven R

Manlig karaktär: Rhett Butler i Bora med vinden av Margaret Mitchell

Kvinnlig karaktär: Rebecca av Daphne du Maurier

Barn, djur, serie: Råddjuret är ett litet djur som springer omkring i Muminpappans bravader. Han är slarvig, klädd i slitna kläder och har en kastrull på huvudet. Han är gift med Sås - djuret. Deras son Sniff bor hos Mumintrollen.

Veckans selfie v. 18 2024: Om hundar


 Klimakteriehäxan: Veckans selfie v. 18: Om hundar

1. Mitt första hundminne: Min egen lille foxterrier, Pelle, som blev överkörd av mjölkabilen.

2. Filmhund som stannat kvar: Jag måste nog säga Båtsman. I kombination med Tjorven är de det verkliga radarparet i Saltkråkanfilmerna

3. Bokhund som stannat kvar: Vittand som är huvudperson i Varghunden av Jack London. Vittand är hälften varg hälften hund. Han lever ett hårt och växlingsrikt liv i vildmarken, som slädhund, som kamphund och slutligen som självutnämnd bodyguard åt Weegan Scott, som blivit hans älskade herre.

4. Den hunden glömmer jag aldrig: Key. Han var en jakthund, hamiltonstövare, tror jag, mycket älskad av hela jaktlaget. Och av mig. Vi var dessutom lika gamla. Om vi inte räknar hundår.

5. Berätta en egen liten hundhistoria! Då kan jag berätta om när jag och min lille bror var ute och cyklade och det kom en collie utrusande från ett hus vid vägen och började tugga på mitt högra ben. Jag ropade åt min lille bror att skynda sig iväg. När hunden tuggat i sig mitt ben och slitit sönder min egenhändigt, nysydda kjol gav den upp och gick hem. Och jag fick åka till en akutläkare och göra rent såret och få stelkrampsspruta.

6. Om jag hade varit en hund hade jag varit en ... bullterrier. Som Barbro Lindgrens Rosa, prinsessa av Fäholmarna. En bullterrier är en trevlig familjehund som är pigg på det mesta. Inte minst utställning. Det är väl kanske här vi skiljer oss åt lite.

söndag 28 april 2024

En smakebit på søndag v. 17 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås.

" Efter lunchen medan de väntade på reportern och fotografen kom Isherwood fram till honom och började prata på tyska. Thomas lyssnade en stund och kom fram till att Isherwoods sätt att prata tyska vore perfekt för den som ville lära sig engelska. Han tog helt enkelt den engelska meningsbyggnaden och stoppade in tyska ord istället för de engelska och uttalade orden på ett plågat sätt. Trots sin bristande längd led han ingen brist på självförtroende. Thomas kom att tänka på att han sedan 1933 sällan känt sig fri att vara riktigt ohyfsad mot någon. I landsflyktingens dagliga vedermödor ingick att man måste le en hel del och säga väldigt litet. Men nu såg han inget skäl att inte vara ohyfsad. Han befann sig i sitt eget hus och det fanns något så förmätet hos denne lille engelsman att han tyckte att det krävdes en reaktion. "Tyvärr kan jag inte höra dig över huvud taget", sa han på tyska. "Å, har du problem med hörseln?" frågade Isherwood. "Nej. Inga problem alls." Han talade långsamt så att Isherwood kunde höra vartenda ord. "Kan nu möjligen du och din vän, min måg eller vad han nu ska kallas, uppföra er som folk när journalisten och fotografen kommer hit? Kan ni anstränga er för att bete er som normala människor?"  Isherwood såg förbryllad ut. "Förstår du mig?" frågade Thomas på engelska. Han petade Isherwood lätt i bröstet." 

Ur Magikern av Cólm Toibín. Fler smakebitar HÄR.

lördag 27 april 2024

Veckans mening v. 17 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser som av någon anledning fått en att stanna upp och delar den med andra bloggare. Min Veckans mening v. 17 kommer ur samma bok som förra veckan, nämligen Magikern av Cólm Toibín. Det kan inte hjälpas.

"Nu iakttog Thomas poeten och lade märke till hur mycket han påminde om de magra hundar man kunde se på den bayerska landsbygden: gulbruna, vaksamma, alltid snara att tigga om mat eller småskälla för att få uppmärksamhet."

(Poeten ifråga är den engelske poeten Wystan H. Auden som Thomas Manns äldsta dotter Erika ingick ett skenäktenskap med för att få brittiskt medborgarskap.)

torsdag 25 april 2024

Helgfrågan v. 17 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 17: Vad kan irritera dig i böcker?

Ja, det vet en aldrig. Det kan vara mycket. Särskrivning, misshandel av pronomen, krystade skämt, övertydlighet, anakronismer, tonen, stämningen, felaktigt använda ord, dålig översättning, tråkig handling, för smala marginaler och slut som förstör hela boken.

 

Veckans kulturfråga v. 17 2024

enligt O: Kulturfrågan v. 17: Vilka böcker från 2000 - talet tror du kommer att bli klassiker?

Jag tycker att Blonde av Joyce Carol Oates, utgiven år 2000, egentligen redan är en klassiker. Det är enligt min mening det bästa Oates skrivit. Ungefär detsamma tycker jag om Kafka på stranden, 2002, av Haruki Murakami, Sommarljus, 2008, av Jón Kalman Stefánsson och En halv gul sol av  Chimamanda Ngozi Adichie.

Svenskt: Löpa varg av Kerstin Ekman, 2021, Åsa Grenvall, Deras ryggar luktade så gott, 2014, visserligen en serie men i alla fall. Ingenstans mitt segel, 2022 ,av Ingela Strandberg, en fantastisk poet. Att föda ett barn , 2010, av Kristina Sandberg, en fantastisk kvinno- och kulturhistoria.