Boktriss v. 3 2024: Bokstaven C

Mias bokhörna: Boktriss v. 3: Bokstaven C 

1.  En manlig romankaraktär: Charles Primrose är huvudkaraktären i Oliver Goldsmiths roman The Vicar of Wakefield. Han är helt odräglig men svår att värja sig mot. En kan inte låta bli att tycka om honom.

2. En kvinnlig romankaraktär: Cecilia - Pennskaftets raka motsats i Elin Wägners rösträttsroman från 1910, Pennskaftet. Cecilia är stukad av livet men arbetet tillsammans med Pennskaftet och de övriga kvinnorna som arbetade för kvinnosaken kom henne att räta på ryggen.

3. Karaktär i barnbok eller serie: Min vän Charlotte av Elwyn Brooks White. Berättelsen om grisen Wilbur som bor i sin stia under ladan tillsammans med fåren och gässen. Hans bästa vän är spindeln Charlotte.

En smakebit på søndag v. 2 2024

 "Rosines hänser är flottiga av talg, men fingrarna är starka, greppet om de små dunen säkra när hon plockar. Hennes brorson kom förbi med fåglarna. Det är hon tacksam för. Lika tacksam som hon är mot alla som tittar in och ger dem kött och nickar frågande mot sjuklingen. De hälsar på i huset uppe på berget för att få veta. Rosine har inget svar att ge dem, inte än. Men hon känner på sig att det blir snart. Det är oro inombords, de där små blixtarna i hennes armar som gör dem rastlösa och får fingrarna att gripa tag i till och med de minsta dunen och torka av dem i kanten på hinken som står mellan  hennes ben. Vid hennes fötter ligger en färdigplockad fågel, skär och trind. Hon sitter på stolen i det skumma ljuset från fönstret, för därifrån har hon uppsikt över Vitus på britsen. Då och då hejdar hon sig och lyssnar efter pauserna i hans andning. Hon vet vartåt det barkar för hennes man. Han kommer att dö." 

Från Tabita av Iben Mondrup. Fler smakebitar HÄR.

astridterese på den norska bokbloggen betraktninger håller i söndagarnas smakebitar. En väljer ett stycke av den bok en just läser och erbjuder andra bokbloggare att läsa. Utan spoilers, förstås. Sedan kommenterar en på astridtereses blogg så att andra bokbloggare hittar.

Veckans mening v. 2 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Den går ut på att vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som vi av någon anledning stannat upp inför. Min Veckans mening v. 2 kommer från Tabita av Iben Mondrup.

"Berthel har sitt kontrakt och ett år kvar i Grönland, men man har gått med på att korta ner det, de får resa till sommaren."

Fem en fredag v. 2 2024: Överflödigt

 elisamatilda: Fem en fredag v.2

1. Vad för olägenhet upplever du varje dag? Halka

2. Vad önskar du att du inte så ofta var i närheten av? Folk som cyklar på trottoaren

3. Vad senast hade du önskat lite mer varning om på förhand? Vilka böcker min dotter hade läst och inte rapporterat av till mig. Med den påföljd att hon fick två julklappsböcker av mig som hon redan hade läst!

4. När fick du senast ge efter för en plötslig impuls? Det händer ideligen. Igår köpte jag plötsligt svindyra kardemummabullar som jag verkligen inte skulle haft.

5. Vad gjorde dig positivt överraskad under veckan? Solen

Helgfrågan v. 2 2024

Mias helgfråga v. 2: Vad fick vi läst mellan jul - och trettonhelgen?

Historien om fru Berg av Ingvild H. Rishøi

Källorna av Hélène Lafon

Jordbor av Sayaka Murata

Morgon och kväll  av Jon Fosse

Stargate av Ingvild H. Rishøi

plus ett par böcker som jag lyssnat på och tänker skriva om senare.

Trilogien

Den första kortromanen i Trilogien av Jon Fosse har titeln Andvake (Sömnlösa). Den kom ut på nynorska 2007 och på svenska 2010. Den handlar om två mycket unga människor - 16 år - som väntar barn. Asle och Alida heter de. De är ogifta och de letar husrum. Asle är spelman och bär sin fiollåda med sig. Det är sent på hösten, kallt och regnigt. Ingenstans är de välkomna.  Tankarna går givetvis till Josef och Maria. Fosses språkliga stil är näst intill hypnotisk. En känner igen omtagningarna och upprepningarna och beskrivningarna av havet. Och det är vackert. 

Den andra delen har titel Olavs drömmar (Olavs Draumar). Olav har bestämt att han numera heter Olav och Alida Åsta. Han är inte tydlig med varför de behöver byta namn. Men en anar ju. De måste lämna Bjørgvin (ett gammalt namn för Bergen) och beger sig iväg utan några egentliga planer. Alida/Åsta frågar inte mycket. Asle/Olav frågar inte heller mycket eller gör motstånd i andra delen. Jag tänker mig Asle/Olav som en slags Jesus - gestalt. Med den skillnaden att Jesus var helt oskyldig. 

Den tredje delen, Kvällning (Kveldsvævd), för  en fram till våra dagar. Där kommer en Jon in i bilden. Han är en sorts spelman som fått en diktsamling publiserad. Ales, Alidas ena dotter med Åsleik, är redan gammal och har barn och barnbarn. Åsleik är en snäll och vänlig man som förbarmade sig över Alida där hon satt på en bänk på Bryggan i Bjørgvin med lille Sigvald i famnen. Han vet vem hon är och förstår att hon och sonen är husvilla och hungriga. Åsleik bjuder på ett skrovmål och en tänker på hungern i den första kortromanen. Åsleik  ser till att de snarast seglar iväg till hans Vik i Dulgja. De två första romanerna tilldrar sig troligen i slutet av 1800 - talet medan tredje delen tilldrar sig senare. Musik och kärlek är genomgående teman i släktens historia liksom födelse och död. Många i släkten är spelmän. Någon av dem talar om att vara "dömd" till att vara spelman. I Kvällning blandar Fosse generationerna. De levande talar obesvärat med de döda. Fosse använder enkla ord och stilen är kärv. Det finns något ursprungligt och tidlöst med texten som gör berättelsen i det närmaste mytisk. Jag skulle gärna lyssnat på Trilogien uppläst på nynorska. Jag tyckte om den och kände igen författaren ifrån Morgon och kväll som jag också tyckte mycket om.

Veckans kulturfråga v. 2 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 2: Vilka riktigt bra filmer vill du tipsa om?

Jag tyckte mycket om Oppenheimer. Jag tyckte mycket om huvudrollsinnehavaren som spelades utmärkt av Cillian Murphy. Honom hade jag sett tidigare Netflix - serien Peaky Blinders, som jag gillade väldigt mycket. Vägvisaren av Akira Kurosawa från 1975 är en sovjetisk - japansk film som jag sett ett antal gånger. Den är helt fantastisk. När Sophia mötte Sylvain klassificeras visserligen som romantik och komedi, två genrer som jag brukar undvika, men på något sätt verkar den lite intressant ändå. Kommer i början av februari på biograferna. Hammarskjöld tänkte jag också se. Persbrandt som huvudrollsinnehavare är inte fel, tror jag, och Hammarskjöld var ju en oerhört intressant människa.