fredag 21 april 2023

Fem en fredag v. 16 2023: Borta men inte glömd

elisamatilda: Fem en fredag v. 16: Borta men inte glömd 

1. Vilken handling som du gjort i veckan vill du gärna få ogjord? Överdriven chokladätning en kväll
2. När senast raderade du något? Det gör jag hela tiden, till exempel mail
3. När har du varit glad över inställda planer? Det kan jag inte minnas. Däremot blev jag i veckan väldigt besviken på att en planerad aktivitet blev inställd.
4. Vad glömmer du oftast på väg ut genom dörren och som du får vända tillbaka för? Mobilen
5. Hur ser du till att komma ihåg något du ska göra dagen efter? Jag skriver listor

torsdag 20 april 2023

Helgfrågan v.16 2023

Mias bokhörna: Helgfrågan v.16: I helgen infaller Världsbokdagen, instiftad av UNESCO för att främja  läskunnighet, läsande och yttrandefrihet. Mia undrar om vi kommer att uppmärksamma det på något sätt. Jag kommer att städa i mina bokhyllor på själva dagen. Förmodar också att Jessica Gedin kommer att uppmärksamma Världsbokdagen  i Babel. Lite senare i veckan kommer jag att delta i Shared reading på biblioteket. Högläsning och diskussion; mycket givande. Läs vidare HÄR

Den sista spiken

Började av en ren händelse läsa Stefan Ahnhems roman Den sista spiken. Det är den sjätte fristående delen  i serien om kriminalaren Fabian Risk. Författaren föddes i Stockholm men växte upp i Råå utanför Helsingborg. Den sista spiken tilldrar sig i Köpenhamn och Helsingborg. En möter efter hand en massa människor i olika funktioner. Jag börjar ganska omgående göra ett personregister och det har jag igen. Inledningen är klurig och leder tankarna åt fel håll. Ganska snart utkristalliseras tre huvudspår. Några stycken poliser kartlägger en misstänkt polischefs göranden och låtanden. Samtidigt pågår utredning av två mord som i förstone ser ut som mord och självmord. Åtminstone vill någon att det ska se ut så. Den svenske polisen Fabian Risks strulige son, Teodor, hittas död i en dansk fängelsecell och Fabian beslutar sig för att utreda omständigheterna. Det visar sig att både personer och händelser hakar i varandra. Ondskan firar triumfer, men rättvisan är den hack i häl. Poliser och utredare är vanliga människor med vanliga människors fel och brister, styrkor och svagheter. Här finns gott om ensamvargar men också och annan lagspelare. Mycken teknik finns med utan att det känns obegripligt och/eller överlastat. Inte visste  jag att Ericson hade en telefon som kallades Hajfenen, stilmodell R310. Karambit, som är ett slags kampkniv har jag heller inte träffat på tidigare. Det är den som finns på bokens omslag. Stefan Ahnhem är väldigt duktig på att förmedla frustration och rädsla. Jag tycker att boken är välskriven och det finns ett driv i den. Kapitlen är alldeles lagom långa. Jag kommer troligen att läsa mer av Ahnhem.

onsdag 19 april 2023

Veckans kulturfråga v. 16 2023

enligt O:Veckans kulturfrågor v. 16

Vilka kända personer vill du se som bokklubbsledare och/eller boktipsare? Varför?

Albin Lee Meldau, Gustaf och Viktor Norén, förre landslagstränaren Tommy Svensson, Lisa Ekdahl, Malmö FF - tränaren Henrik Rydström, Niklas Strömstedt, Petra Mede, Anders Bagge, Sissela Kyhle. Alla är folkkära, humoristiska och vältaliga.

Vilka andra projekt för att öka läsningen hos svenskarna vill du se? 

Familjebokcirklar, morföräldrar/farföräldrar/barnbarn - cirklar, författarsamtal, klassbokcirklar med åtföljande författarsamtal. Högläsning. Läsning landskapsvis, typ Hela Halland läser. Där läser en nu Cykelbudet (finns i pocket) av Anders Teglund Författaren far runt i regionen och berättar om sin bok och besvarar läsarfrågor. Igår kväll var han i Laholm. I Stockholm har man också gjort liknande. Man skulle också kunna vända på steken och låta författarna ställa frågor till läsarna. Hur uppfattar ni...? Hur skulle ni gjort i NN:s ställe...? Bokdagar kräver mycket arbete men kan vara väldigt givande. Bibliotek, bokhandel, antikvariat, förlag och författare i fruktbart samarbete med näringslivet och övriga intressenter i samhället. Engagerade politiker skulle kunna göra mycket. Bokstafett. En författare kan skriva inledningen på en bok. Sedan skriver till exempel fyrorna i  olika skolor på.


tisdag 18 april 2023

Tisdagstrion v. 16 2023: Resor


Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 16: Resor


1. En färd i det inre av landet av Matsuo Basho, vilket är hans mest berömda verk, Oku no Hosomichi,  奥の細道.  Den handlar om en vandring genom Japan som Basho gjorde tillsammans med vännen Sora 1689. Basho räknas som haikuns fader.

2. Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal skildrar författarens släkt och 264 netsuker, små snidade elfenbens- eller buxbomsfigurer. Historien börjar och slutar i Tokyo. Charles Ephrussi var en ivrig konstsamlare och när japansk estetik var högsta mode bland impressionister och författare i Paris köpte han en samling netsuker och placerade dem i ett vitrinskåp. En av dem var en hare med bärnstensögon. En följer dessa små figurers öden och äventyr över världen, tätt förknippade med sina ägares.
3. Kupé nr 6 av Rosa Liksom berättar om en resa på Transsibiriska järnvägen från Moskva till Ulan Bator i mitten av 80 - talet, en tid innan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och Sovjetstatens sammanbrott. Två mycket olika människor kommer att dela kupé under den mer än månadslånga resan. Mannen är i fyrtiofemårsåldern och reser till ett arbete i byggbranschen. Flickan är en ung studerande som flyr ett märkligt   triangeldrama.

måndag 17 april 2023

Sopa ihop löv mot vinden

Det är fortfarande roligt att umgås med vängruppen från romanen Sällskapet av Christina Hesselholdt. Hennes nya roman heter Sopa ihop löv mot vinden. Vännerna är fortfarande vänner men de har i vissa fall omgrupperat.  Camilla som troget vårdade sin sängbundne man Charles under tre år är fortfarande singel sedan Charles en vacker dag förklarade att han tänkte vara sjuk på egen hand. Camilla har dottern Greta som är sex år och räknar hela gruppen som sin familj. Alma och Camilla är de som varit vänner längst. Alma har lämnat sin magre man, läkaren Kristian, och till sin stora lycka hittat den ganska tråkige men snälle och trygge Edvard i sin omedelbara närhet. Edvard har svårt att säga nej vilket medför att han stöder sexton hjälporganisationer i månaden. Deras partnerbyten har hela tiden hållit sig inom gruppen. "Vårt lilla gäng kan endast tänka sig att ha förhållanden med varandra." Vissa principfrågor delar gruppen, som till exempel de som gäller djurens rätt. Alwida är vegetarian och en fullfjädrad djurrättsaktivist. Hennes aktivism är som att sopa ihop löv mot vinden. Camilla är också vegetarian och när de andra äter gåslever lämnar hon rummet. Camilla ömmar för världens barn. Alma och Camilla har tidigare semestrat på Kos, men nu tycks Medelhavet blivit ett ställe där flyktingar drunknar så nu är det uteslutet. Ingen i gruppen flyger längre. Alla har blivit äldre, så klart, men de går och grumsar om och på varandra och livet precis som i förra romanen. Och alla får mer eller mindre utrymme. Jag läste gärna Sopa ihop löv mot vinden och trivdes med sällskapet. Och bildspråket är träffsäkert och humorn finns där och massor av författarreferenser. En lista över alla citat finns i slutet av boken. Läsaren är i bildat sällskap. Men - Sopa ihop löv mot vinden når inte upp till Sällskapets höjder. Den känns spretigare och är inte så omsorgsfullt skriven som Sällskapet. Ninni Holmqvist har översatt båda titlarna och henne har en sällan några invändningar mot.

Titel: Sopa ihop löv mot vinden

Författare: Christina Hesselholdt

Översättare: Ninni Holmqvist 

Förlag: Natur & Kultur

Antal sidor: 210

 

söndag 16 april 2023

En smakebit på søndag v 15 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"På den ena av de tre arbetsplatserna bakom skärmarna satt Cherukuri Fareed och skrev  in några kommandon på en av datorerna. På den tiden han jobbat för mobiloperatören TDC".  hade han ägnat all sin lediga tid åt att ta sig igenom brandväggar och avlyssna samtal från olika kändisar för att inte implodera av tristess. Bredvid satt hans vän, Qiang Who, också han en före detta outnyttjad programmeringstalang på TDC:s kundsupport, och bevakade skärmen som visade kristallkronan i Sleizners sovrum". Från sidan 38 i Den sista spiken av Stefan Ahnhem. Fler smakebitar HÄR