Sopa ihop löv mot vinden

Det är fortfarande roligt att umgås med vängruppen från romanen Sällskapet av Christina Hesselholdt. Hennes nya roman heter Sopa ihop löv mot vinden. Vännerna är fortfarande vänner men de har i vissa fall omgrupperat.  Camilla som troget vårdade sin sängbundne man Charles under tre år är fortfarande singel sedan Charles en vacker dag förklarade att han tänkte vara sjuk på egen hand. Camilla har dottern Greta som är sex år och räknar hela gruppen som sin familj. Alma och Camilla är de som varit vänner längst. Alma har lämnat sin magre man, läkaren Kristian, och till sin stora lycka hittat den ganska tråkige men snälle och trygge Edvard i sin omedelbara närhet. Edvard har svårt att säga nej vilket medför att han stöder sexton hjälporganisationer i månaden. Deras partnerbyten har hela tiden hållit sig inom gruppen. "Vårt lilla gäng kan endast tänka sig att ha förhållanden med varandra." Vissa principfrågor delar gruppen, som till exempel de som gäller djurens rätt. Alwida är vegetarian och en fullfjädrad djurrättsaktivist. Hennes aktivism är som att sopa ihop löv mot vinden. Camilla är också vegetarian och när de andra äter gåslever lämnar hon rummet. Camilla ömmar för världens barn. Alma och Camilla har tidigare semestrat på Kos, men nu tycks Medelhavet blivit ett ställe där flyktingar drunknar så nu är det uteslutet. Ingen i gruppen flyger längre. Alla har blivit äldre, så klart, men de går och grumsar om och på varandra och livet precis som i förra romanen. Och alla får mer eller mindre utrymme. Jag läste gärna Sopa ihop löv mot vinden och trivdes med sällskapet. Och bildspråket är träffsäkert och humorn finns där och massor av författarreferenser. En lista över alla citat finns i slutet av boken. Läsaren är i bildat sällskap. Men - Sopa ihop löv mot vinden når inte upp till Sällskapets höjder. Den känns spretigare och är inte så omsorgsfullt skriven som Sällskapet. Ninni Holmqvist har översatt båda titlarna och henne har en sällan några invändningar mot.

Titel: Sopa ihop löv mot vinden

Författare: Christina Hesselholdt

Översättare: Ninni Holmqvist 

Förlag: Natur & Kultur

Antal sidor: 210

 

En smakebit på søndag v 15 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"På den ena av de tre arbetsplatserna bakom skärmarna satt Cherukuri Fareed och skrev  in några kommandon på en av datorerna. På den tiden han jobbat för mobiloperatören TDC".  hade han ägnat all sin lediga tid åt att ta sig igenom brandväggar och avlyssna samtal från olika kändisar för att inte implodera av tristess. Bredvid satt hans vän, Qiang Who, också han en före detta outnyttjad programmeringstalang på TDC:s kundsupport, och bevakade skärmen som visade kristallkronan i Sleizners sovrum". Från sidan 38 i Den sista spiken av Stefan Ahnhem. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 15 2023

MIN

Veckans mening v.15: Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på du också!" Min mening kommer från boken Den sista spiken  av  Stefan Ahnhem.

"Han gav henne ett streck till leende och fortsatte gå".

Fem en fredag v. 15 2023. Antingen - eller?

elisamatilda: Fem en fredag v. 15. Antingen - eller? 

1. En röra under sängen eller i garderoben? På stolen (läs: stolarna)

2. Bo i varmt klimat eller ett med alla årstider? Alla årstider

3. Vinna på lotto eller få ditt drömjobb? Drömjobb

4. Böcker eller tidningar? Böcker. Fast egentligen både det ena och det andra.

5. Vara ärlig eller tänka på den andres känslor? Tänka på andras känslor

Helgfrågan v. 15

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 15: Vad tycker du om självhjälpsböcker? Jag ägnar i regel inte så mycket tid åt den typen av böcker. Jag kan gärna bläddra i dem men så mycket mera blir det inte. Varje steg är en s valkande  vind: handledning i meditativ gång av Thich Nhat Hanh, vietnamesisk zenmästare. Andas och var medveten om varje steg du tar. Bildningsbyrån i P1 hade ett program om honom idag kl 11.04

 

Syskonen

Protagonisterna i Syskonen, Margareta Lindholms senaste roman, Maria och Bror, har en träffat på tidigare. Nu bor Maria ensam medan Bror sedan flera år befinner sig på mentalsjukhus. Vi har backat bakåt i tiden. Maria bor fortfarande kvar på gården i närheten av och i samklang med djuren och naturen. Utedass och vedspis. Hon odlar flera sorters potatis, morötter och lök till husbehov. Bertil från affären kör ut varor till henne. Ända fram till trappan får hon dem. Hon besöker tvillingbrodern och även den gamle demente fadern, som i alla fall känner igen henne och minns Bror. Modern är död. Maria sköter ensam kyrkans skog som länge varit familjens angelägenhet. Ibland har hon till och med möjlighet att hjälpa andra, som till exempel när Fredriksson får ryggskott och behöver hjälp med ladugården. Maria njuter av djuren, ljuden och dofterna. Men apparaterna får Fredrikssons hustru Ines ta hand om. "Förr hade vi mjölkpengar och längre tillbaka äggpengar. Nu behövs varje extrainkomst." Hon umgås med grannen Görel, men denna är ofta upptagen med sin dotter. Plötsligt skall mentalsjukhuset där Bror vistas stänga ner. Vart ska Bror ta vägen? Jo, han ska komma hem. I annat fall får han flyttas till ett boende där Maria har flera timmars resväg för att hälsa på honom. Med Brors hemflytt kommer också bitar av samhället, som till exempel socialtjänsten. Långt ifrån alltid fungerar kommunikationen friktionsfritt. Ungefär när de första tranorna kommer och det börjar bli ljummet i luften och solen tittar fram tar sig syskonen an linnetvätten. De tvättar hemma och sköljer i älven. Det tar tid, men tid har de. Bror och Maria kommer att tala om modern. De vet inte vad hon blev sjuk av och kanske kände inte henne så väl. "Vi vet inte allt om varandra, ens när vi finns i samma flock medan åren går." Syskonen handlar om de små människorna i en tid av förändring och oro som de har svårt att hantera.  De värderar helt andra saker i livet; de är nöjda med det lilla. Margareta Lindholm tar sig an de udda och sköra. Ömsint och sparsmakat skriver hon fram deras landsbygdsliv långt ifrån stadsbuller och jäkt. Vemodigt och lite sorgset blir det.

Titel: Syskonen

Författare: Margareta Lindholm

Förlag: Ordfront

Tryckår: 2023

Antal sidor: 154

Veckans kulturfråga v. 15 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 15: Vilka kulturella verk där djur är viktiga tycker du om?

Varghunden och Skriet från vildmarken av Jack London är de första titlarna som infinner sig. Där näst kommer Den otroliga vandringen av Sheila Burnford har vi läst många gånger. Där ingår en bullterrier, en Burmakatt och en Golden Retriever. Svarta Hingst - böckerna av Walter Farley läste jag som en galning i yngre år. Katten som älskade sitt täcke

av Nicola Bayley och William Mayne älskade både barnen och jag. Söder om stadens ljus av Angela Huth tilldrar sig på en hönsfarm har jag läst ett par gånger och varit väldigt förtjust i. Jag tror att den är filmad också med Alan Bates i en av huvudrollerna.  Przwalskis häst av Maja Lunde har jag läst och gillat. I min läshög ligger nu Dessa vackra hästar av Cormac McCarthy och Katten som räddade böcker av Sosuke Natsukawa. Barbro Lindgrens menagerie av melankoliska bisamråttor, galna tigrar, trasiga plyschhundar och flintskalliga nallar kan en ju inte annat än älska. För att nu inte tala om Mamma Mu och Kråkan av Jujja & Tomas Wieslander. Och den lilla tappra mungon Rikki-Tikki-Tavi i Djungelboken av Rudyard Kipling måste ju få komma med i det här sammanhanget.