elisamatilda: Fem en fredag v. 52: Gott slut
1. Vad var det bästa med det här året? Frukostarna på altanenfredag 30 december 2022
Fem en fredag v. 52 2022: Gott slut
torsdag 29 december 2022
Helgfrågan v. 52 2022: Bokutmaningar 2023
Mias bokhörna: Helgfrågan v. 52: Snart har vi ett nytt år framför oss. Finns det några bokutmaningar du ska anta?
Ja, absolut. Bokutmaningar är ett av många sätt att umgås med böcker; sina egna och andras: Tisdagstrion (Ugglan & Boken), Veckans kulturfråga (enligt O), Helgfrågan (Mias bokhörna), Fem en fredag (elisamatilda), Veckans mening (Mina skrvna ord), En smakebit på søndag (astridterese på den norska bloggen Betraktninger), Orsakullans månatliga bloggutmaning, Kaosutmaningen (om någon tar sig an den) och Boktolvan (enligt O). Jorden runt på 100 böcker är ett av Ugglans & Bokens roliga roligt projekt som sträcker sig över längre tid. Eventuellt dyker det upp något annan läcker utmaning som jag inte kan stå emot.
onsdag 28 december 2022
Orsakullans bloggutmaning januari 2023
Orsakullans bloggutmaning januari 2023
- Nytt år, nya utmaningar. Vilken utmaning tar du dig an år 2023.
- En totalt överskattad pryl.
- Att åka till återvinningen är…
- Punktskriftens dag, kan du läsa punktskrift?
- Om du frågar så…
- Fy så oförskämt!
- Vilket fiasko!
- Här ligger en hund begraven.
- Det var då självaste!
- Kallt som in i…
- Man ångrar aldrig…
- En bok som berörde mig…
- Ett livsöde…
- Fler borde göra som…
- Tulpanens dag, vilken färg föredrar du?
- Med en ölburk i…
- Då gjorde jag bort mig…
- Ur ett fönster!
- Internationella popcorndagen, popcornskal mellan tänderna är…
- Jag tror på…
- Astrologi är något som…
- Vinets dag, berätta om ett riktigt gott vin.
- Elens dag, dina tankar om el är?
- Svindyrt men nödvändigt.
- Svindyrt men onödigt!
- Jag har aldrig…
- Jag har många gånger…
- Hemtjänstens dag, berätta om dina erfarenheter kring ämnet.
- I hemlighet så…
- Ska jag vara ärlig så…
- Om framtiden
tisdag 27 december 2022
Flicka, 1983
Hel tiden medan jag läser Flicka, 1983 av Liv Ullman, tänker jag på Annie Ernaux. Och på sidan 36 citerar Ullman Ernaux: "... dessa saker hände mig för att jag skulle skildra dem... " Den meningen står i Omständigheter. Den unga flickan som skildras i Ullmans bok kallas ibland Karin. Hon möter en trettio år äldre man, A, i en hiss och åker med honom till Paris för en fotografering. Där möter hon en annan äldre man, Claude, också av det mera samvetslösa slaget. Vite! Vite! ropar han hela tiden åt henne. Hon ska skynda sig vad hon än gör. Hemma I New York sitter mamma och är orolig. Hon har sagt nej till den här resan och bestämt att de ska höras av per telefon varje kväll kl 22. Naturligtvis är flickan inte på sitt rum kl 22 varken var eller varannan kväll. Ibland för att hon inte hittar sitt hotell. I fickan har hon bara en adress till A så det blir hos honom hon ringer på mitt i natten. Flickan ser på de äldre flickorna för att se hur de uppträder. Hon vet ju ingenting. I stället för mat blir det GT och jordnötter. Berättelsen är uppbyggd av minnesfragment ifrån Oslo, New York och Paris. Tidsmässigt rör en sig mellan då, nu och en tid däremellan. Det tas ett porträtt av flickan i A:s atelje som kommer att hamna på utsidan av Vogue. Det ger en illusion av nakenhet så när som på ett par strassörhängen. A utnyttjar givetvis sitt överläge och flickan kräks på toaletten. Som meningslös hämnd betraktar hon hans åldrande kropp medan han sover. Den är inte vacker. Det finns gott om litterära referenser i Flicka, 1983, och det finns också en förteckning över dem. Liv Ullman skymtar naturligtvis ofta i berättelsen och en son och en dotter. Flickan kom till författaren i september 2019 tillsammans med en depression. Boken blev det svåraste författaren skrivit. Den är däremot väldigt lätt att läsa, men jag undrar väldigt mycket över flickans totala brist på självbevarelsedrift. Och jag fortsätter fundera på Flicka, 1983 efter avslutad läsning.
Titel: Flicka, 1983
Författare: Linn Ullman
Översättare: Lars Andersson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2022
Antal sidor: 252 sidor
måndag 26 december 2022
Slugger
Slugger är Torbjörn Flygts tredje roman om Johan Kraft. Den första är Underdog; den andra Outsider. Johan är nu en vuxen man med egen juristbyrå. Han bor i en strandnära villa i Höllviken och har det gott ställt. Hustrun är också jurist och de har två barn; en son och en dotter. Sorgen efter den för tidigt bortgångna storasystern Monika följer honom ännu i medelåldern. Det är ett trauma han ständigt återkommer till. Modern är i livet och hon skildras med beundran och ömhet. Fadern får han till slut en viss kontakt med men honom har han inte mycket till övers för. Fadern övergav modern som fick fostra och försörja de två barnen efter bästa förmåga medan fadern bildar ny familj. Vid faderns död finner Johan att han har okända halvsyskon. Johans son, Sebastian, tar avstånd från sin far utan att Johan egentligen förstår varför. Tyvärr ser det ut som det dåliga far/son - föhållandet går i arv. Johan har ju gjort en klassresa och har kommit att tillhöra den klass han häcklar. Men någon grupptillhörighet känner han inte. Han funderar i långa monologer över klassen, samtiden och sig själv och undrar vart allt är på väg. Romanen tilldrar sig under tre midsommardagar. Här finns vemod och romantik; en underbar humor och självdistans. Kärleken och omtanken om mamma Signe som jobbat på Strumpan är rörande. Hon är irriterande och säger fel saker men hon är ändå "mossan". Jag har lyssnat till romanen i uppläsning av författaren själv vilket säkerligen tillförde en hel del. En gång rakt igenom och sedan hit och dit och fram och tillbaka. Det var riktigt svårt att skiljas ifrån den. Johan Kraft är en väldigt mänsklig människa och jag tror att han är mycket lik författaren själv.
Titel: Slugger
Författare: Torbjörn Flygt
Förlag:Polaris
Antal sidor: 583
söndag 25 december 2022
En smakebit på söndag v. 51 2022
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
"Första gången jag mötte A var i en hiss på väg upp i Carnegie Hall mellan W 56th south och W57th Street. Vi sa ingenting till varandra, så ordet mötte är kanske fel. Som jag ser det för mig nu, nästan fyrtio år senare, var det många som åkte i hissen, den stannade flera gånger, på våning efter våning, och folk kom in och gick ut. Han sa senare att det var mitt leende han föll för. Jag tror inte det. Jag brukade inte le. I alla fall inte när jag var sexton. Kanske föll han för den rosa - och vitrandiga klänningen, till hälften karamell, till hälften punk, och den stora röda stickade mössan från Norge. Mammas mössa. Jag menar inte att han föll för klänningen som sådan - ärmlös, med tunna axelband, åtsittande över brösten och midjan, innan den bredde ut sig i en mjuk kjol som nåde till mitt på knäna - utan för flickan som så uppenbart älskade att visa upp sig i den."
Ur Flicka,1983 av Linn Ullman. I översättning av Lars Andersson. Albert Bonniers Förlag
lördag 24 december 2022
Ett barn är fött idag
Rödaktigt lyktsken blänker
på frusen trottoarLångt bortom tidens gränser
ett ögonblick jag var.
Jag hörde bortom tunga
grå fält och vattendrag
en herdeskara sjunga:
Ett barn är fött i dag
Jag hejdar mig och tänker:
Står jag i hörnet kvar?
Rödaktigt lyktsken blänker
på frusen trottoar.
Mitt öra blåsten piskar
med kalla gisselslag
men djupt i mig det viskar:
Ett barn är fött i dag.
Din vinternatt som kuvats
av frosten och låg stum,
o, ande, har förljuvats
av evangelium.
Snart skingrar morgonglöden
Allt mörker kring mitt jag.
Förgänglig är blott döden.
Ett barn är fött i dag
Hjalmar Gullberg