"Bosse Smed. Det var så de kallade honom, ingen visste riktigt vad han egentligen hette i efternamn. Till vardags kämpade han med att försörja sig som smed i Huså, men så länge jag hade känt till honom hade han också varit en av Jämtlandspostens inrapportörer. Tidigare, medan nattdesken fortfarande existerade i Östersund, fanns det många gubbar med stort kontaktnät som ville hänga runt lokaltidningen. De ringde för att tipsa, skvallra, skrävla, skälla, fyllesvamla, erbjuda fotografier de tagit på någon olycka eller bara snacka skit. Minst en gång per kväll slängde nattchefen luren i örat på någon dåre efter diverse kontroverser, men oftast tjänade vi på att ha de där extra ögonen ute i lokalsamhället. Jag saknade den tiden, och Bosse var alltså fortfarande kvar. Han tjänade ingenting på att hjälpa oss mer än möjligen spänningen. Vem som helst skulle dö tråkdöden av att tillverka krokar, konsoler och vedkorgar hela dagarna."
Från sidan 99 i Skred av Sara Strömberg