Natten

Natten av Sara Gordan gjorde ett starkt intryck på mig. Med distans och utan överord berättar hon om sin 14 - åriga dotter som har diabetes och ständigt rymmer hemifrån utan insulin; dricker och uppvisar ett utpräglat självdestruktivt beteende. Den skenbart svala distansen gör att spänningen mellan form och innehåll är påtaglig. Dottern - bokens du - föds med en tumör i gommen. Hennes far - fransmannen - är behjälplig i största allmänhet även sedan de gått skilda vägar. Deras första barn dör i moderns mage. Deras tredje barn är en pojke som föds med ett skenande hjärta. Under sju år är modern ensam med sina barn och försöker försörja familjen med översättningar, tillfällighetsarbeten och doktorerande samtidigt som hon ska orka med   vaknätter, vabbande, sjukhusvistelser och ständig oro. Hon säger sig ha fått en stor gåva och det är förmågan att somna om. Så småningom möter hon en ny man vilket medför en styvdotter och en ny gemensam dotter. Barnen tycker om varandra; männen ställer upp men huvudansvaret är moderns. Varje natt medför ny oro, nya samtal, ny nattvandring och ny uppgivenhet. Dottern gör sig omöjlig i alla instanser och till slut återstår endast HBV -  hem. Modern sörjer, dottern gråter. Vad har jag gjort, frågar sig modern? Hon inser att Natten är hennes berättelse och att det finns en helt annan berättelse som är dotterns. För mycket länge sedan läste jag en annan bok skriven av en mor som var på ständig jakt efter sin knarkande son. Mor till David S heter den boken skriven av Yvonne Keuls. Den modern stängde sin dörr för sonen. Det gick inte att han kom hem och sov ut och åt upp sig för att sedan ge sig ut i knarkandet igen. En helt fruktansvärd men nödvändig åtgärd. Den diabetessjuka flickan måste naturligtvis  behandlas annorlunda med tanke på den livsnödvändiga medicineringen, men mödrarnas kamp för sina barn var densamma. En vacker norsk terapeut visar sig till slut vara helt rätt för mor och dotter och en kan väga börja andas lite igen. Tiden var väl mogen helt enkelt. Författaren säger om sin bok: "...ett enda perspektiv har fått gälla, nämligen den oroliga mammans. Jag har försökt vara ärlig mot henne, hon som försökte hålla allt i sina händer."

Titel: Natten

Författare: Sara Gordan

Förlag. Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 174

En smakebit på søndag v. 38 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar och morgontrafiken tät. HÄR

"Maria ungdom är slut, den upplöstes i förtid eftersom du slutade gå dit. Familjesamtalen i Skarpnäck har upphört av samma anledning. Det är december, vägarna är mörka och hala. Jag sitter i bilen på väg till folkhögskolan och talar i telefon. Jag skriker åt Bup-teamet på Sachsska barnsjukhuset där vi har fått varsin samtalskontakt  som jag anser är idioter båda två, jag säger, jag bryr mig inte om hur ni brukar lyckas med andra barn (de menar att de är MYCKET VÄLUTBILDADE och att ALLA ANDRA tycker att de är jättebra) men om min dotter inte vill prata med er gör ni ju ingen nytta. De vill inte låta oss ba Gordanyta psykologkontakt och antyder att jag är hysterisk: Jag hotar att anmäla dem, sjukhuset, landstinget, varenda jävla människa om vi inte kan få hjälp."  

från sidorna 115 - 116 i Natten av Sara Gordan

Veckans mening v. 38

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening vi läst och som vi stannat upp inför av den ena eller andra anledningen. Min (mardröms)mening kommer idag ifrån sidan 28 i Natten av Sara Gordan.

"Jag sitter i den förbannade träsoffan och jag vet inte om du har insulin med dig eller om du har ätit någonting, jag är rädd att du ska ligga redlös någonstans medan blodsockret går i botten och allting stannar, hjärtat - hjärnan, någonstans bland folk som inte har en aning om vad du behöver (läsk, godis kalla äpplen smörgåsar, vad som helst, det är aldrig farligt att ge en diabetiker socker men däremot att låta bli) eller ensam, någon busstation, var som helst där jag inte är med mina smörgåsar och druvsockertabletter, bortanför min kontroll."

Fem en fredag v. 38 2022: Attgöra

elisamatilda: Fem en fredag v. 38: Att göra 

1. Vilka titlar har du på din att läsa-lista? Ojojoj! Den listan ryms inte här. Men de närmast förestående är: Anna Svärd av Selma Lagerlöf, Natten av Sara Gordan, Bara en mor av Roj Jacobsen...

2.Vilka är höjdpunkterna på helgens att göra-lista? En höstmarknad

3.Vad bockade du senast av? En tvätt

4. Vad är något du inte kommer hinna med innan veckans slut? Strykning

5. Vad är något ofärdigt du inte jobbat med på minst ett år? Alla UFO:n som ligger i korgar även i källaren. Stickningar och broderier

Veckans kulturfråga v. 38 2022

enligt O: Veckans kulturfråga v. 38: Vilka författare skulle du vilja köpa en signerad bok av på Bokmässan? Vilka författare vill du lyssna till?

 

Om jag hade varit på Bokmässan skulle jag velat ha signerade böcker av Oksana Zabuzjko (Fältstudier i ukrainskt sex) Emily Griffiths och Steve Sem- Sandberg (aktuell med romanen Oceanen om Jean Jacques Rousseau).

Och jag skulle lyssna författarna ovan samt Golnaz Hashemzadeh Bonde, Sara Gordan, Aris Fioretos och Henrik Johansson. Och många, många andra.

Tisdagstrion v. 38 2022: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav

 

Ugglans & Bokens tisdagstrio v. 38: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav:

1. Vardagar av Ulf Lundell. Oväntat roande läsning. Både klokt och roligt. Lite grumpy ibland. Nästan allra roligast. Fina fågelomslag. Under läsning.

2. Volmer av Lise Nørgaard läser vi i den danska läsecirkeln under ideliga skrattsalvor. Undertitel: Portræt af en samfundsstøtte. Svårt att tro på det där med samfundsstøtten när en läser om de otaliga pojkstrecken. Lise Nørgaard är född 1917 och är alltså i dagens läge 105 år!

3. Vägskäl av Jonathan Franzen fick jag i födelsedagspresent. Mycket lämpligt eftersom jag inte läst något av honom tidigare.

Vaken

Vaken - jag föredrar att lägga betoningen på första stavelsen - är en debutroman av Mimmi Jensen Gellerhed. Den handlar om en svensk by dit en 30 - årig kvinna vid namn Tess återvänder  i en gammal husvagn efter att ha lämnat sin pojkvän. Det ska visa sig att hon inte har några vänner i byn. Hon betraktas med misstro och ibland ren avsky. Tess har varit en mobbare i skolan som lett sina kamrater att göra olämpliga saker. Tess tänker ut; kamraterna gör. Särskilt bästa vännen Minou. Det visar sig att modern - Märitjäveln - varit sin lilla dotters plågoande. Detta har klart satt sina spår. Men därifrån till att bli en människa som verkligen vill göra illa och som finner nöje i det? Tess enda vän i byn är det gamla supande och rökande råskinnet Pelle som lider av KOL och som varit räddaren i nöden för Tess många gånger under hennes uppväxt. En läser som förhäxad. Först fattar en inte men ganska snart börjar misstankarna gro. Ligger Tess bakom outredda olyckor i byn?  Romanen är skriven med ett kärvt, fränt språk som stämmer väl med innehållet i boken. I början störs jag av en del egenkonstruerade ord som inte sällan är ganska klumpiga om än talande. Men det språkbruket avtar ju längre in i boken en kommer. Mimmi Jensen Gellerhed är verkligen konsekvent i sin beskrivning av Tess som ondskan och illviljan personifierad. Kanske är hon lite väl helgjuten? Hennes enda svaghet i världen är Pelle. Frågan är också varför hon envisas med att vilja bilda familj med den väldigt tydligt motsträvige, snusande Nicke? Och barn? Tids - och miljömässigt är romanen svårplacerad. Jag associerar ovillkorligen till Jana Kippo i Karin Smirnoffs romaner, men ändå inte. Jana Kippo var en helt annan sort. En mänsklig sort.

Titel: Vaken

Författare: Mimmi Jensen Gellerhed

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: