måndag 19 september 2022

Vaken

Vaken - jag föredrar att lägga betoningen på första stavelsen - är en debutroman av Mimmi Jensen Gellerhed. Den handlar om en svensk by dit en 30 - årig kvinna vid namn Tess återvänder  i en gammal husvagn efter att ha lämnat sin pojkvän. Det ska visa sig att hon inte har några vänner i byn. Hon betraktas med misstro och ibland ren avsky. Tess har varit en mobbare i skolan som lett sina kamrater att göra olämpliga saker. Tess tänker ut; kamraterna gör. Särskilt bästa vännen Minou. Det visar sig att modern - Märitjäveln - varit sin lilla dotters plågoande. Detta har klart satt sina spår. Men därifrån till att bli en människa som verkligen vill göra illa och som finner nöje i det? Tess enda vän i byn är det gamla supande och rökande råskinnet Pelle som lider av KOL och som varit räddaren i nöden för Tess många gånger under hennes uppväxt. En läser som förhäxad. Först fattar en inte men ganska snart börjar misstankarna gro. Ligger Tess bakom outredda olyckor i byn?  Romanen är skriven med ett kärvt, fränt språk som stämmer väl med innehållet i boken. I början störs jag av en del egenkonstruerade ord som inte sällan är ganska klumpiga om än talande. Men det språkbruket avtar ju längre in i boken en kommer. Mimmi Jensen Gellerhed är verkligen konsekvent i sin beskrivning av Tess som ondskan och illviljan personifierad. Kanske är hon lite väl helgjuten? Hennes enda svaghet i världen är Pelle. Frågan är också varför hon envisas med att vilja bilda familj med den väldigt tydligt motsträvige, snusande Nicke? Och barn? Tids - och miljömässigt är romanen svårplacerad. Jag associerar ovillkorligen till Jana Kippo i Karin Smirnoffs romaner, men ändå inte. Jana Kippo var en helt annan sort. En mänsklig sort.

Titel: Vaken

Författare: Mimmi Jensen Gellerhed

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 

söndag 18 september 2022

En smakebit på søndag v. 37 2022


Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Hotellkök 1

VD:n kom till mig och sa: Jag vill att du lagar den afrikanska maten till konferensen. Jag sa: Är det inte bättre att den eritreanska kocken lagar den afrikanska maten? VD:n sa: Gästerna säger att hans afrikanska mat smakar starkt och konstigt. Jag sa: Jag kan inget om afrikansk mat. VD:n sa: Laga något med banan, jordnötter och kyckling, och baka sen kaka till kaffet. Jag sa: Vad ska det vara för kaka? Något med belgisk choklad från Kongo? VD:n sa: Gör tigerkaka. Och jag sade aldrig att det inte växer några tigrar i Afrika.

Från sidan 134 i Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson.

lördag 17 september 2022

Veckans mening v. 37

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi väljer ut en mening ur det vi läser som fått oss att stanna upp - av den ena eller andra anledningen. Min mening kommer den här veckan från sidan
251 i Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf.

" När man inte ser sin väg klar för sig, så är det bäst att stå stilla och vänta, sade gubben."

fredag 16 september 2022

Fem en fredag v. 37 2022: Val

 elisamatilda: Fem en fredag v. 37: Val

1. Vad stod du senast och valde mellan? Sitta ute eller inne och äta frukost?
2. Hur kommer du fram till ett beslut? Funderar på för och emot.
3. Hur länge velar du? Mycket olika. Ibland går det väldigt snabbt. Andra gånger tar det tid
4. Ångrar du någonsin dina val? Jadå. Ganska ofta
5. Vad kommer du välja härnäst? Dagens outfit.

torsdag 15 september 2022

Veckans helgfråga v. 37 2022


 Helgfrågan v. 37 på bokbloggen Mias bokhörna:

På söndag är det e - bokens dag. Hur har du det med e- boksläsandet?

Jo tack, det knallar och går. Har just klämt en e- bok. e-ljudbokslyssning ägnar jag mig ofta åt. Mycket oftare än e-boksläsning. Nästa e-ljudbok på tur är Det sista fotografiet av Thorvald Steen. Det är en självbiografisk roman som går som radioföljetong.

Ny radioföljetong: Det sista fotografiet

Jag har aldrig läst något något av den norske författaren Thorvald Steen. Nu går hans roman Det sista fotografiet (2019)som radioföljetong i P1 i uppläsning av Staffan Göthe, dramatiker, regissör och skådespelare. Boken är översatt av Staffan Söderblom. De har även redigerat den svensk-norska antologin "Olympiad" (1993) tillsammans. Det sista fotografiet är en självbiografisk roman om skuld, sorg och skam och att försöka förstå sin familjs historia. Berättarjaget möter sin mamma i samtal, letar i minnen och gräver i fysiska arkiv. Thorvald Steen skriver också poesi, dramatik och barnböcker.  Från början var han inte alls litterärt intresserad utan var mera lagd åt det sportsliga hållet. Han siktade på en karriär inom backhoppning, vilket en ärftlig muskelsjukdom satte P för. Romanen Snökristallers tyngd, 2006, är första delen i en självbiografisk serie som bl. a.  berättar om hans mors vistelse på mentalsjukhus efter en psykos. Uppföljaren Det längsta hoppet, 2008, är den fristående fortsättningen tjugo år framåt i tiden. Här kretsar handlingen kring en forskningsresa till Konstantinopel, initierad av berättarjagets första kärlek från skoltiden, Nina, som vill ha med honom som medeltidsexpert. De inleder ett förhållande som blir alltmer komplicerat, då båda två har svårt med närhet. Också Balans, 2012, Det vita kallbadhuset, 2017, och Det siste fotografiet, 2019,  ingår i Steens självbiografiska romanserie. Radioföljetongens procucent, Joseph Knevel, åkte till Oslo för ett samtal med Thorvald Steen om skrivandet, muskelsjukdomen och viktiga möten. Lyssna!

onsdag 14 september 2022

Veckans kulturfråga v. 37 2022

enligt O:  Veckans kulturfråga v. 37: Vilka kulturella verk med politisk koppling uppskattar du?

                                        Albin Amelin, Frihet och bröd

Jag läste nyligen Stöld av Ann - Helén Laestadius och den handlar om samernas situation i Sverige. Så fint skildrat. Allt står tydligt och klart utan att en skrivs på näsan. En bok som många skulle läsa. Flickan Elsa växer upp i en renägande familj och lär sig älska det livet. Redan i skolan märker hon av motsättningar mellan grupper. Elsa flyttar till stan och går på gymnasiet. Men hon har alltid för avsikt att återvända till renarna. Annars är det något man i första hand förväntar sig av sönerna i familjen. Hon kommer att bli den som för kampen mot männen som slaktar renar och låter dem lida samt stjäl köttet.  Motsättningarna mellan renägande och icke - renägande samer gör inte saken lättare. Och när myndigheterna förbjuder skoteråkning för att inte störa vajorna som snart ska föda vet inte indignationen till sig. Ska inte allmänheten få komma ut i naturen?

Den sista flickan av Nadia Murad. Nadia Murad är en yazidisk kvinna som 2014 hamnade i IS våld och utsattes för upprepade våldtäkter och våld under ett flertal månader innan hon till slut lyckades fly. Om detta har hon skrivit boken Den sista flickan. Berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten.

Fallet Sigrid Gillner av Eva F. Dahlgren. Sigrid Gillner var författaren som bodde i ett fint litet hus med halmtak och så ville flickan Eva också ha det. Efter Sigrid Gillners död fick hon komma in i huset i Viken och där fanns alla brev, dokument och dagböcker med uppgifter om Sigrid Gillners innehållsrika liv. Sigrid Gillner började sin bana som mycket aktiv socialdemokrat och blev så småningom riksdagsledamot. Hon var orädd och frispråkig och dagtingade inte med det hon tyckte var rätt. Sigrid Gillner vänder hon sig mot det som händer inom partitet; om oegentligheter som tystades ner och om partimedlemmar som skodde sig på politiken. Sigrid Gillner kom på andra tankar. Tidsmässigt är det nu 1938. Sigrid Gillner upptäcker att hon har flera åsikter som överensstämmer med Hitlers. Bland annat upphöjer hon  - liksom Hitler och Ellen Key - moderskapet.

House of Cards tycker jag är en utmärkt politisk TV - serie liksom, White House och Borgen. Finlandia av Jean Sibelius skildrar kriget mycket tydligt, Eroica av Beethoven hyllade ursprungligen Napoleon. Dmitrij Sjostakovitj var kommunismens speciella tonsättare. Picassos Guernica får väl räknas som politisk konst liksom svenske Albin Amelins.