En smakebit på søndag v. 29 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR.

"På en hylla fick Jessalyn syn på en av Virgils metallskrotfigurer som var målad i ostronvitt, drygt en halvmeter hög och som inte var lika ful och anklagande som de nyare verken. Blomsterchock liknade en tusensköna som, sedd ur en viss vinkel, påminde om en skrikande mun - men Jessalyn kunde undvika att studera den utifrån den vinkeln. Hon var tvungen att leta efter den kvinnliga försäljaren. "Ursäkta mig? Hallå? Hur mycket kostar den här blomman?" - "Blomma? Är det var det är?" - en söt, ung blond kvinna i kaftan och utsvängda pyjamasbyxor skyndade fram och kisade mot Virgils skulptur. Det verkade tydligt att hon inte hade mycket till övers för Dödlighet & Stjärnorna och var uppriktigt förvånad över Jossalyns intresse.. "Oj då! Låt mig titta på prislappen." Så likt Virgil det var att krafsa ned ett pris med blyerts, redan bleknat så att man inte kunde se vad det stod.  "Kanske femton dollar?" - "Åh, den måste kosta mer än femton dollar!" Jessalyn var chockad. "Till och med femtio känns lågt för ett sådant - ett sådant intressant verk." Den unga kvinnan bligade tvivlande på Blomsterchock. "Jag förmodar att man kan säga att den är intressant. Inte lika deprimerande som de här skyltdocksgrejerna som ligger på golvet, vi var rädda att de skulle leda till att utställningen kanske måste stängas - du förstår, om folk klagade på att de var obscena." - Åh, nej - obscena? Verkligen?" - "Du tittade nog inte tillräckligt nära på dem. Lika bra det." Jessalyn ignorerade denna kommentar som lågmält mumlats fram."

Från sidorna 495 och 496 i Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna av Joyce Carol Oates.

Veckans mening v. 29 2022

 MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss utav en mening som av någon anledning fått os att stanna till. Min mening v. 29 kommer även denna vecka ifrån Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. av Joyce Carol Oates. s. 489 - 490.

"En mors rädsla för att hennes barn ska göra bort sig offentligt långt efter att barnet vuxit upp och otaliga gånger försäkrat henne att han inte bryr sig ett dugg om sitt offentliga rykte, och än mindre om att tjäna pengar."

Agda Holst

Den vackra, hemlighetsfulla konstnärinnan Agda Holst, 1886 - 1976, levde större delen av sitt liv i Kristianstad på Cardellsgatan och var också den som fick stadens första kulturpris 1964. Hon var så självklar att det inte behövdes någon motivering. Hon har också fått en gata uppkallad efter sig i hemstaden. Fadern dog tidigt. Modern drev en sybehörsaffär och sedermera även syateljé i Kristianstad. Den i familjen som betydde mest för Agda Holst var brodern Walfrid - även kallad Wasa. I breven till honom framträder hon som mest öppen.Den norske konstnären Ludvig Karsten var djupt förälskad i henne; Hjalmar Gullberg och Tora Vega Holmström var hennes vänner. När brodern och Hjalmar Gullberg dog med ett par års mellanrum höll sorgen på att knäcka henne.

När Agda Holst behövde vila upp sig åkte hon till Hultafors sanatorium i Västergötland eller till Tyringe. I Hässleholm hade hon väninnan Clara Wangel - mor till litteraturvetaren Staffan Bergsten, som skrev romanen Omvägen hem med stoff från denna vänskap. Omslagsbilden på bokens Hanna har Clara Wangel som förebild.
Agda Holst var mycket privat. Hon ville t. ex. att hennes brev skulle brännas när hon dött. Så blev inte fallet. Det kan man väl tycka vad man vill om, men kunskapen om Agda Holst och förståelsen av hennes konst hade varit mycket knapp utan dessa brev till bl. a. modern, brodern och Tora Vega Holmström.  Konsthistorikern och författaren Birgit Rausing har skrivit en bok om konstnärinnan med titeln : Agda Holst - livet, konsten.  Den är vacker, intressant, mycket lättläst och har ett fantastiskt bildmaterial. Birgit Rausing har också skrivit böcker om tre andra skånska konstnärer, Tora Vega Holmström, Ellen Trotzig och Ester Almqvist. 

På Regionmuseet i Kristianstad kan en köpa en fin bricka med motiv från målningen Symfoni i grönt (1937) av Agda Holst.

Helgfrågan - Sommar v. 29 2022

Mias bokhörna: Helgfrågan Sommar är lite annorlunda mot ordinarie Helgfråga. Det förekommer inte någon fråga. Ni får däremot tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, det får gärna ha en anknytning till böcker. Det kan vara ett recept ur en roman till exempel eller ett tv-program som bygger på en bok. Ja ni förstår säkert var jag menar.
 Vi i Villa på Discovery + efter en bok av Hans Koppel (Petter Lidbeck). 

Dramakomedin ”Vi i villa”  är regisserad av Henrik Schyffert och baserad på den bok som Petter Lidbeck gav ut 2008 under pseudonymen Hans Koppel. Den  handlar om Anders, som spelas av Mattias Nordkvist. Han är gift med Filippa, som mest bryr sig  om vad andra tycker och pappa till Anna, som inte har några vänner och blir mobbad i skolan. Johan Widerberg spelar en avskyvärd roll som översittare med för mycket pengar. Filip Berg spelar rena parodin på en klämkäck chef som ska peppa sina skaror. Varje dag byter personalen arbetsplats, vilket gör Anders ytterligare förvirrad. Och han drivs mot ett uppror mot allt och alla. Utom dottern. Allt som oftast sätter en skrattet i halsen.

Bokbussbesök är ett stående inslag under semestertider. Tidskrifter, monster - och vampyrböcker, hundböcker, romaner och kanske någon biografi får följa med hem. Alltid lika trevligt och en uppskattad service.

Hett i hyllan v. 29 2022

Monika på bokbloggen Bokföring enligt Monika har en torsdagsutmaning som hon kallar Hett i hyllan. En delar med sig av böcker som blivit stående olästa i hyllan av olika skäl. 

Inte begriper jag varför Fyren av P D James blivit stående i hyllan i många år. Jag lyfter i den någon gång varje sommar och tycker att omslaget med den ensliga fyren är så fint. Det är en Dalgliesh - deckare som tilldrar sig på ön Combe utanför Cornwalls kust. Endast speciellt utvalda (läs:rika)människor får komma dit för att hämta nya krafter. Men så händer det omöjliga. Ett brott begås och polisintendent Adam Dalgliesh, som som vanligt har problem med den besvärliga flickvännen, blixtinkallas för att snabbt och diskret lösa brottet. Med sig har han Kate Miskin som har sina egna personliga problem och nykomlingen Francis Benton- Smith, som inte vet hur han ska hantera sina överordnade. Ulla Danielsson har översatt.

Hundra år av ensamhet

Omläsning kan vara vanskligt. Men när Hundra år av ensamhet (1967; på svenska 1970) av Gabriel Garcia Marquez ( 1927 - 2014) kom upp i en av mina läsecirklar blev det aktuellt. Jag minns den som en läsupplevelse och hade lite onda aningar. Men Lina Wolfs nya översättning lockade och jag hade köpt den på rean så det var ju bara att sätta igång. Romanen handlar om sju generationer av den colombianska familjen Buendías i den växande colombianska byn Macondo. I den första generationen finns Ursula som framstår som en konstant i berättelsen. Hennes man heter José Arcadio Buendía. Deras båda söner heter José Arcadio Buendía och Aureliano Buendía. Deras dotter heter Amaranta och en vacker dag kommer en flicka vid namn Rebeca vandrande och hon blir deras adoptivdotter. Det finns ett släktträd i boken som underlättar något för läsaren. Det utmärkande för alla i familjen är deras ensamhet. Författaren har lånat karaktärer ur sin egen familj. Romanen följer ingen kronologi utan är mera cirkulär. Det finns ingen handling att följa. Det sägs att Marquez egentligen skrev romanen för en bekantskapskrets med samma referensramar. Hundra år av ensamhet kan läsas som en skildring av Colombias historia. Den omspänner tiden 1820 - 1920 ungefär. Det finns många färgstarka personer i Hundra år av ensamhet och folkslagen är många. Man hittar ett flertal starka kvinnor i olika samhällsskikt och flera av dem blir mer än 100 år gamla. De många metaforerna är dråpliga och de oförklarliga saker som händer berättas bara så där i förbigående. Vad är väl en leviterande präst? Eller en kvinna som hänger tvätt och försvinner mot himlen medförande lakan. Marquez är inspirerad av Borges, Virginia Woolfs Orlando, Tusen och en natt. 1982 fick han Nobelpriset i litteratur med följande motivering:"för hans romaner och noveller där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter". Min första läsning var väldigt speciell och ska kanske inte jämföras med den här andra. Jag läste på ett annat sätt som en alltid gör när en ska diskutera i en läsecirkel. Helt klart är det en fantastisk roman som inte liknar något annat jag läst. 

Titel: Hundra år av ensamhet  Cien anos de soledad

Författare: Gabriel García Márquez

Översättare: Lina Wolff

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2021

Antal sidor: 430

Liknöjd fauna

I Liknöjd fauna . Dikter av Aase Berg (Albert Bonniers förlag 2012) bestämmer sig en grupp hönor med hybris och dyslexi i protest mot den kapitalistiska apokalypsen " att vi ska ha ett nytt, hierarkiskt samhälle med välutrustade pengar och känslor. Men det går inget bra. Tuppen är dålig, aktierna dimper, dimensionerna dör och jorden är platt." Så står det på omslagsfliken.
Jag läser vidare:
Arg dammtuss
ser rött
Nu jävlar
-
Samhörighet betyder
att alla lyssnar
inte på varandra
bara samtidigt
-
Rävarna flockas
Råvarorna fraktas
Allt ordnar sig
alltid
men djupfryst
-
"Mötesplats"
betyder inte 
att man umgås
utan att man
ska förbi varandra
utan trubbel
-
Rules,
boundaries
and limitations

Don´t mess with nature 
Then nature won´t mess
with you...